Kvinnlig ADHD och att lära känna sig själv

Jag har tänkt mycket på det här med min ADHD-utredning, i och med att psykologbesöken börjar när jag kommer tillbaka till Sverige. Jag lyssnade på podden ”Penntricket” med Natashja Blomberg och Cicci Wallin, där dem pratar om skillnaderna mellan manlig och kvinnlig adhd. För jo, dem skiljer sig tydligen. Sedan  är allas adhd individuell, och inte den där ”typiska adhdn” som man kanske tänker på som karaktärsdrag. Oftast så upptäcker man diagnosen tidigare hos pojkar då dem är mycket mer utåtagerande och ibland aggressiva. Medan det för många tjejer ter sig på ett annat sätt, som vi människor (och inte jag heller) är upplysta om. Vilket gör att man aldrig tror att det kan vara adhd som är orsaken.

Wake up call ett:
Det som är typiska drag för en person med adhd är att INGET automatiseras, vilket gör att man har svårt att ha rutiner. När en annan människa gör något om och om igen sitter det tillslut i ryggraden och blir något man inte glömmer bort. En sådan grej jag aldrig har kunnat sätta fingret på med mig själv, men som har gjort att jag varje dag känner mig så dålig… Tex hade vi morgonmöte kl 09:15 internt varje måndag, vilket jag glömde bort varenda måndag, under flera månaders tid. Alla tittade snett när jag sa ”juste! Morgonmötet ja!” haha… Jag glömmer fortfarande att låsa dörren och ibland till och med att stänga dörren innan jag går hemifrån. Vilken vuxen människa gör ens det? Att betala räkningar behöver jag bli påmind om annars finns dem inte. Usch det känns verkligen pinsamt att erkänna. Jag anstränger mig väldigt mycket i jobb så det mesta problemen märks därför mest hemma.

Wake upp call två:
Många har bilden av att personer med adhd har en otrolig jäkla energi HELA tiden, som kickar in när man blir trött. Det trodde jag också och därför tänkte jag aldrig på att jag ens kunde ha adhd. Men så är det ju inte. Tvärtom nästan. Jag är trött hela tiden för att simpla saker som att komma ihåg att äta frukost och låsa ytterdörren + hela livet i stort tar mycket energi. Personer med adhd kontrollerar inte sin energi, den kommer när den kommer. Ibland mitt i ett möte och ibland när man ska sova.

Om det skulle vara så att jag får en diagnos så tror jag att mycket saker i mitt liv skulle förändras. En stor del av mig vill inte att jag ska ha någon diagnos. För jag vill inte vara en person med en diagnos (inget fel med det alls men jag tror att ni förstår). Men, skulle jag ha en diagnos skulle jag nog få en helt annan bild utav mig själv. Inte för att jag blir en annan person, utan för att jag skulle känna en större acceptans och tillit i att jag duger som jag är. Andras ord om mig och hur jag ”är” har tillslut blivit en sanning som jag själv tror på. Tillexempel så har jag aldrig varit en dålig skolelev? Fastän min rektor tog upp mig på möte och sa att han tyckte att jag borde hoppa av skolan. Jag fick bara inte rätt hjälpmedel. Men (!!) av de lärarna jag fick hjälp så fick jag A i betyg direkt. Jag behöver inte extra hjälp i mitt vuxenliv, jag vill bara att jag själv och människor i min omgivning ska ha förståelse för varför jag ibland är som jag är. OM det nu är adhd alltså.

Det ska bli väldigt spännande att gå till den här psykologen i alla fall, och vända på stenar som jag aldrig ens har rört vid.