Jag har ju pratat om detta mer er förut, och nu är jag där i månaden igen. Ni vet när jag är superfertil och det enda jag kan tänka på är barn barn barn. Om det inte vore för att jag har Bruno att ta hand om hade jag nog tyckt så synd om mig själv för att jag inte har barn att jag hade legat ner och gråtit. Eller okej jag måste rätta mig själv! JAG, Linnea Viktoria Ellinor Löfgren vill INTE ha barn. Men min KROPP VILL. Det är en så fruktansvärt sjuk känsla, för jag känner verkligen hur min biologiska klocka kan kicka in från en dag till en annan.
I perioder när min kropp ger mig dom här signalerna så är DET ENDA JAG SER barn. På Instagram, på gatan, i poddar och på nätterna i mina drömmar – jag blir besatt. Jag kollar på inredning till barnrum och vilka bröstpumpar som är bäst. Jag älskar ju barn och pratar generellt sätt väldigt mycket om barn/graviditeter/förlossningar med mina vänner. Men under de här dagarna i månaden tycker jag att det är mycket jobbigare.
Lilla Claes som jag blev moster till för ett halvår sedan.
För när det är som allra värst kan jag vakna upp kallsvettig på morgonen, känna på magen (för att bekräfta att jag har en kula). Men när jag inser att jag inte har det börjar jag stortjuta. Och sekunden efter undrar jag vad f*n som precis hände. För JAG vill ju inte ha barn just nu. Men kroppen skriker efter det.
Idag ska jag träffa en tjejkompis Ebba, som precis har fött sin lilla Ingrid. Hon var förbi här hemma här om dagen och Ingrid är det ENDA JAG KAN TÄNKA PÅ at the moment. Tur att jag inte är lika djupt nere i min fertilitet (hahaha) som jag kan vara i perioder. För då hade jag nog på fullaste allvar haft svårt att prata med Ebba om allt kring förlossningen och föräldrarskapet. För att jag själv hade blivit ledsen över att jag inte går igenom samma.
När jag hör mig runt så verkar dessa symptomen (tack och lov) inte vara speciellt vanligt? Och många kvinnor jag pratar med verkar inte alls känna samma känslor några dagar i månaden. Men! Ibland hittar jag några som förstår EXAKT vad jag menar. Vilket är skönt, för man känner sig ju sjuk i huvudet. Men det borde vara över om 2-3 dagar. Hoppas det!
Gud har känt exakt samma, typ hur hela min kropp har skrikit efter barn men min hjärna inte velat?! Har också förklarat det för många tjejkompisar men ingen har riktigt hajat vad jag menat innan. Nu är jag i en period där jag mår dock mår bajs psykiskt och inte har koll på livet, och suget för barn har helt dött på alla sätt. Sjukt hur det kan vara så!
Men ville också gå in här och säga heja. för läste din story igår om hur du undviker viss typ av konsumtionshets och bland annat kläd-hauls och känner ba YAS äntligen en moderiktig influencer som tar det på allvar. Får ofta panik när jag tänker på hur mycket kläder som går åt vid haulsen och sedan den konsumtion som uppmuntras känns ofta så himla onödig. BRA JÄVLA val! Därför man följer dig och inte blir besviken!
KRAM
Alltså, jaaa haha!! Jag är tre år yngre än dig, alltså 21. Jag har aldrig sett mig som en ung mamma, utan snarare vid 28-35 typ. Men sen ett år tillbaka känner jag sån fruktansvärd längtan efter barn i perioder, även fast jag vet att jag inte vill ha barn nu (såklart). Jag kan längta så det gör ont och jag vill också lägga mig ner och gråta, men jag längtar nog tills jag är där i livet. Inte att jag vill ha barn nu (har inte ens en kille atm lol). Men jag förstår dig till fullo. Det har gått så långt att jag har fått för mig att jag måste kolla upp mina ägg så att jag VET att dem är bra (haha), så att jag kan vara lugn till framtiden. Inser ju hur galet det är egentligen men jag kan verkligen inte slappna av i detta. Att se barn på instagram, på stan, Ö V E R A L L T känns ibland som ett slag i ansiktet. Vill bara gå under jorden och gråta typ. Knasigt, men så är det! Skönt att inte vara ensam :))
Jag vill ha barn men min sambo är inte redo än så jag accepterar att vi behöver vänta ett tag. MEN så kommer dem där dagarna när jag bara asbölar från morgon till kväll av längtan och vill köpa alla sorters djur för att ha något litet att ta hand om (har ju redan en hund), eller kanske till och med behöver göra slut då vi inte vill samma i livet (!!?!!). Blir typ rädd för mig själv när jag inser hur jag betett mig när de här 2-3 dagarna är över.
Ja nytt liv är det finaste som finns.
Du kommer att bli en jättebra mamma!
Men kom igen Rolf, läs igen.
Fast Ellinor kommer att bli en bra mamma oavsett om hon blir mamma om nio månader eller om några år,hoppas att bebislycka snart lyser hos henne!
Haha är samma för mig, jobbar på förskola och det hjälper ju inte barnlängtan direkt!