Kåkstäder, marknader och skolbesök – dag 1 & 2 i Tanzania

Hej mina goa! Tänkte snabbt uppdatera er här om dag ett i Tanzania.

Vi anlände med flyget vid 15, och då tog vi direkt en gemensam lunch vid havet. Vi hamnade på ett av de lyxigare ställena, vilket egentligen inte var planen. Men det var supertrevligt!

Vi åt så mycket mat att jag höll på att storkna. Men det kändes som att man hade gått in i svält-mode efter 12h av icke-ätande under flygresan (flygplansmat är ju verkligen inget att hurra för). Jag åt en sweet chili chicken med mango som var magiskt god. Till det drack vi öl ifrån området.

Jag har nog aldrig ätit så mycket springrolls som under dagarna här. Nästan varning på förätit mig. Men herregud vad gott det är.

Efter långlunchen bad vi får taxichaufför att ta oss till sitt favoritställe.

Då hamnade vi här, på Coco Beach. Inga turister alls och vi älskade det! Jag blev avmålad utav en liten kille som jag verkligen föll för. Jag tror på riktigt att en liten bit av mitt hjärta gick sönder när han berättade sin historia. Men de som bodde där bara skrattade åt mig i efterhand för att jag ”hade gått på allt”. Men det spelar ingen roll för mig, man ser i någons ögon om den är olycklig eller inte tycker jag.

Efter en powernap så blev det indiskt på en restaurang precis bakom vårt hotell. Något man tar för givet hemma är ju gatulampor på kvällen. Men det finns inte här, så allt blir helt bäcksvart. Alla rekommenderar att ta taxi på nätterna här, men vi har gått rätt mycket för att få se. Även fast det emellanåt har varit lite läskigt på bakgator. Dock har jag inte alls varit orolig för narkomaner eller fyllon som jag är hemma i Sverige. Man ser knappt såna problem här, vilket alla vi har pratat med intygar också.

Dag nummer 2! Då åkte vi ut till en ENORM soptipp och fick se hur människorna där levde. Det var faktiskt riktigt riktigt hemskt att se. Barn som kravlade runt i lerhögar och människor som letade efter mat bland ton och återigen TON utav sopor.

Efter det hamnade vi på en marknad längst vägkanten. Vår driver sa att det inte var safe att hoppa ut. Men när jag såg de här handflätade väskorna så skrek jag bara ”STOP!!!!” och plötsligt var både jag & Denize glada ägare utav varsina väskor.

Just i dessa färgerna hade jag inte sett innan, men flera kvinnor bär ju mat etc i precis såna här väskor på huvudet. Så jag är så glad över att vi fick tag i varsina. Dom är så vackra tycker jag.

Ännu mera sopor. Såhär ser det ut på många ställen längst vägarna här. Just detta är en å som emellanåt svämmar över. Då behöver alla som bor runt ån bo på gatan tills dom kan flytta in i sina hus igen. Aj aj AJ mitt hjärta.

Vi hade en driver och en local i bilen, och när vi bad om att få se ALLT ANNAT än turistställena och lyxiga villor så skrattade dom och tyckte att vi var helt knäppa, och förstod inte alls varför. Men sen blev dom bara glada över att vi faktiskt ville åka utanför den ”vanliga rutten” som dom brukar.

Och helt plötsligt frågar vår local om vi vill åka hem till honom, vilket vi SJÄLVKLART ville. Så här ser ni hans villa!

Tillskillnad ifrån sina grannar och de andra i kåkstaden så bodde han väldigt fint som ni ser. Många har bara plåtskjul. I princip alla som bor intill en väg driver även en butik i sitt hus där dom säljer mat etc. Vilket även den här grannen gjorde.

Såhär såg ett utav hans 6 olika rum ut. Många hyr ut 4 utav sina sovrum (som bor i denna sizen av villa) för 10 000 pengar per rum. Dvs 40kr X 4 i månaden. Och för 30 000 pengar så får man vatten till ett helt hushåll i månaden. Den här killen hyrde dock inte ut några rum för att han fick ihop det ekonomiskt ändå tack vare turismen.

Hans fru var verkligen bossen hemma, och när vi kom stod hon och hängde upp tvätt. Kvinnorna här är verkligen så sanslöst vackra. Och klär sig i sååå fina färger och klänningar. Jag blir så himla inspirerad.

På bakgården chillade hans barnbarn, som seriöst var världens godgrodor också<3 Vad är det med mig och barn?

När dom sen skulle visa oss grannens lilla butik så var det ju prick helt omöjligt att säga nej när dom frågade om snacks. Jag har alltid svårt att säga nej till barn hahaha, säger en unge på tunnelbanan att hon är sugen på kexchoklad när jag sitter och äter på en, så frågar jag nästan alltid ifall hon vill ha min.

Det fanns massor av gotte, vilket var perfekt, för vi ville köpa en tack-present till vår local och hans fru för att dom hade öppnat upp sitt hem för oss.

Sen fick vi frågan att besöka local-killens barnbarns skola. Och det var ett rungande JA ifrån alla.

Vi hade sån sjuk tur, för precis när vi kom så hade barnen rast. Och vi fick hälsa på i ett av klassrummen (!!). Det går 80 barn i varje klass, och i just denna klassen var barnen mellan 9-12år gamla.

Dom hade nog sett oss på skolgården, för när vi kom in igen dörren överraskade dom oss med en välkomstsång. Jag började såklart lipa för att det var så fint. Och dom bara skrattade åt oss för att vi var vita och konstiga. Alltså ÄLSKADE ONGAR.

Därefter besökte vi en fruktmarknad. Jag tror att vi har sett fyra olika marknader sen vi kom hit, men den tog nog priset.

Ser ni hur stora avkoadosarna var?! Dom var perfekt mogna, smöriga och smakrika också. Omg!

Och ananasen, mangon och apelsinen var de GODASTE jag NÅGONSIN smakat. Då förstår man ju vilken skit vi har hemma i Sverige. Och hur viktigt det är att man äter mer säsongsbaserat…

Rebecca köpte mini-bananer!

Typ såhär ser det ut överallt. Inga riktiga vägar eller broar att gå på. Lite trixigt ibland men det löser sig ju alltid. Här skulle vi gå ifrån parkeringen in till vår locals personliga favorit lunchhak.

Bland upphängda stekta kycklingar och lamm (& tusen flugor) så fick vi välja på en buffé av godsaker. Exakt allt var magiskt gott. Allt! Det är ju helt sjukt hur mycket man går miste om när man reser som turist egentligen? För här sa personalen att de aldrig hade tagit emot turister tidigare. Medan vi bara kände att ”VARFÖR GÅR INTE ALLA HIIIIIT…!”

Sen besökte vi ett museum där vi fick se olika byggtekniker som afrikaner har haft i flera hundratals år tillbaka. Regeringen hade byggt upp det för att man inte ska glömma bort ursprungshusen, nu när fler och fler börjar modernisera.

Efter det fick vi se på en traditionell afrikansk dans och sång (jag hittar inga bilder i min telefon på det och klockan är 01:15 och vi ska upp 05 så jag vill inte väcka någon och fråga heller haha). Det var faktiskt en helt magisk upplevelse. Och efter det blev det två marknader till innan vi kraschlandade på hotellet och i poolen. Det är över 35 grader här, så hade man inte blivit slut utav alla intryck så tar ju värmen kol på en.

Det är så surrealistiskt att helt plötsligt vara tillbaka i sin trygga och lyxiga tillvaro på hotellet, efter att ha haft en sån här dag. Man vår såna otroliga perspektiv på livet <3 Vilket jag är så så sååååå tacksam för. Jag kommer att minnas den här dagen för resten utav mitt liv. Men för samvetet är det riktigt tufft att lägga sig här i eftermiddagssolen istället för att vara kvar i kåkstäderna och bara HJÄLPA TILL. För hjälp behövs. Dock har regeringen kämpat sååå hårt de senaste 4åren för att människor i extrem fattigdom ska få det bättre (bygger gratis hus/lägenheter/ger bidrag etcetc) vilket ändå känns lite betryggande.

Och nu har vi precis kommit hem efter en middag och drink på ”Obama hotell”. Det heter inte så, men Obama bor alltid här när han är på besök. Det är omöjligt att inte diskutera om allt som vi har fått se och uppleva under den här dagen. Och något som är så j*vla fint är att ALLA alltså ALLA människor vi har träffat här ler oavbrutet och öppnar upp sina famnar för oss. Deras inställning ska jag ta med mig in i mitt liv. Dom är så otroligt godhjärtade här.

Nu ska jag sova, för om några timmar flyger vi vidare mot nästa livsäventyr. Nämligen savannen och alla safaris. Puss och godnatt!

  1. Jag tycker ofta inte att reseskildringar är så givande att läsa men detta var väldigt roligt att ta del av! Tack för att du delar med dig av dina upplevelser. Ville bara säga det.

  2. Jag menar inte att klanka ner på dig men vill ändå uppmuntra att du tänker lite på vad du skriver i dessa typer av inlägg.. När du i ett stycke i början av inlägget skriver att du gick in i ”svält-mode” medan längre ner i inlägget så beskriver du att ni åker runt i ett fattigt samhälle där de säkert faktiskt har känt på vad det innebär att svälta så känns det som att man nedvärderar deras upplevelser. För faktiskt så kan inte många svenskar säga att vi faktiskt vet hur det är att svälta. Flera av er som läser kommer kanske tycka att jag överdriver, vilket ni får tycka men jag är inte ensam om att reagera på när folk använder ord som just ”svälta” som att de faktiskt vet hur det känns. Hoppas du förstår vad jag menar och att det inte handlar specifikt om dig, jag är också skyldig till att använda det uttrycket men försöker verkligen tänka på vad jag säger och jag hoppas att fler kan börja göra det.

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi