Gravid vecka 23 – fly förbannad på sjukvården

Hej på er allihopa! Nu känner jag att det är dags att börja köra varannan-vecka uppdateringar om magen. Sist körde jag i intervjuformat (läs om graviduppdatering v 22 här klick!). Men nu vill jag köra på exakt samma frågor fram tills BF. Så blir det lättare för er, men framförallt mig själv att komma ihåg utvecklingen när man ser tillbaka.

Tights härifrån (adlink)

GRAVIDVECKA: 23
56,8 % avklarat och det är 121 dagar kvar av graviditeten! 

Bebisens status:
Lillen därinne mår bra! Jag har min moderkaka i framvägg, så rörelserna är rätt diffusa. Innan jag har jag blivit rätt äcklad när andra har pratat om sånt här. Men nu känns det bara så coolt? För varje rörelse kommer jag lite närmre tanken att jag faktiskt bär på ett barn. VÅRT barn. Det har börjat göra ont att ligga på mage eller vända mig om i sängen på natten pga lillen trycker mot alla inre organ. H*n växer så det knakar och är redan 28cm lång och väger 550g.

Min kropps status:
Jag känner att min kropp börjar gå in i någon ”lejonhona fas”. Jag vaknar lättare på nätterna, är mer beskyddande och rädd om min familj, vill gärna bara vara hemma och laga mat (eh?) och min hörsel har blivit helt sinnessjukt bra haha!! Jag har kunnat hålla igång ganska bra på middagar mm, men nu har jag börjat att bli ganska trött. På padeln i förra veckan orkade jag knappt GÅ runt på planen. Vill helst bara sova sova sova. När jag tränar har jag börjat få sjukt i venusberget (fyfan vilket vidrigt ord) och i svanken (förr var det bara i höfterna och rumpan).

Psykisk status?
Jag har blivit mycket lugnare sen jag blev preggo. Men när jag tänker på den rådande Coronasituationen, och hur staten kan tillåta 50 pers på ett event men INTE att min kille får följa med till barnmorskan så brinneeeer jag aaaaav. Jämställdhet är ju en hjärtefråga för mig, och jag tycker att det är SINNESSJUKT att min kille är tillåten att resa till Maldiverna om han vill, gå till jobbet, åka buss kommunalt och gå ut och festa på NATTKLUBB… Meeen han har inte rätt att följa med till varken barnmorskan eller på ultraljuden. Skulle något vara fel med bebisen så hamnar ALLT på mig. Det är ju inte bara jag som är förälder, det är vi båda.

Det är svårt för män sedan innan med både förståelse, frågor och anknytning iom att dom själva inte är gravida. Så besöken hos barnmorskan är ju guld värda ur det perspektivet. Men rätten att få samma information ifrån vården om sitt barn är alltså borttagen för tusentals blivande pappor. Vad får det för konsekvenser? Mer än ännu mer extrastress för oss mammor? För skulle bebisen sluta röra på sig i magen får vi själva åka in till akuten mm. Och vad visar och lär dessa reglerna blivande pappor? Jo att dem inte är lika mycket föräldrar som oss mammor. Det är för Guds skull 2020!!!!!

Det har varit helt tomt på alla mottagningar jag besökt, och risken att jag smittar min barnmorska utan att veta om det är ju lika stor som att min kille skulle råka göra det? Jag förstår inte hur det här INTE kan vara en priofråga bland politikerna? Blir _tokig_. Bara jag tänker på att jag skulle bli själv på sjukhuset eller förlossningen gör att mina kräkreflexer sätts igång. For real.

Cravings?
Clementiner och allt som är syrligt och knaprigt typ? Är absolut inte sugen på en ostfralla eller pasta som jag var förr. Nu vill jag ha citronjuice, granatäpple och rödkål heheh. Vet inte om jag tror på cravings men det kanske är för tidigt för mig? Det enda jag starkt känner är att jag inte är sugen på socker. Vissa säger ju att alkoholsuget mm försvinner när man blir preggo, men jag kan inte tänka mig något godare än en stark GT med grapefrukt hahhaa. Och typ 511 snus? Jag snusade inte ens innan wtf. Min mormor hade cravings efter SAND så jag hoppas inte jag hamnar där.

Bilderna är tagna vid 14. På morgonen är magen mindre, på kvällen större. Men rakt framifrån syns den inte alls lika mycket som från sidan.

Är det något nytt som har hänt sedan sist?

Vi har köpt de första inredingsdetaljerna till barnrummet! Två gossedjur, två luftballonger och en tavla med en apa som vi fick utav mamma<3 Igår provmålade vi små bitarr på väggarna också. Vi tänkte ha samma beiga kulör som i vårt sovrum, men den känns lite för ljus? Så i veckan ska vi spana in samma färg men två nyanser mörkare typ.

  1. Känner precis som du gällande barnmorskebesöken! Är också gravid och detta ger mig sån ångest. Jobbar dessutom inom vården och där kan patienter ha med sig anhöriga på vissa möten som absolut inte kräver det. Så konstigt att det är okej på vissa ställen?

  2. Håller så med angående att papporna inte får följa med på besöken till barnmorskan, men man tillåter numera sittande publik på 300 pers, besöka mataffärer, åka offentlig buss etc etc! Man blir ju tokig! Jag var helt ensam i somras när jag fick reda på att vi fått missfall i vecka 11 med det som skulle ha blivit vår första bebis. Grät och grät med en helt oförstående läkare som viftade bort det med att det ”var ju så vanligt” Är livrädd för att få samma besked ensam och utlämnad även i denna graviditet. Jag väntar ju barn med den jag älskar allra mest men känner mig extremt ensam i allting, min sambo är lika mycket förälder han och förtjänar att få vara med på denna resan lika mycket. Det är helt absurt hur de stänger ute papporna och får oss kvinnor att känna oss ensamma med allt nytt som hör till en graviditet.

  3. Men det är väl inte så konstigt, man vill inte riskera att någon tar med sig en ev smitta in till sjukhuset.

    1. Jag träffar inte min barnmorska på ett sjukhus, jag gör inte mina ultraljud där heller. Utan på en specifik mottagning. Som förövrigt ligger vägg i vägg med en tandläkarmottagning och där klampar både män och kvinnor fritt så länge dem inte har symptom?

      Jag får ju inte gå till barnmorskan om jag har symptom (såklart). Men jag kan ju fortfarande bära på smittan utan att veta om det och ändå göra henne sjuk. Så jag förstår inte vrf det inte skulle gå att min kille väntar utanför mottagningen och kommer in när jag och barnmorskan sitter i rummet (för att minimera risken att smitta någon i väntrum)?

      Det som nästan gör mig mest upprörd är att det inte verkar finnas några gemensamma beslut landet över för hur detta ska skötas och vilka restriktioner som ska finnas? Jag trodde att det var på landstingsnivå då tex förlossningsvården i Gbg och Sthlm ser annorlunda ut. Men titt som tätt ser jag på YT hur vissa barnmorskor släpper in partners på sina mottagningar (här i Sthlm?!). Det är alltså upp till varje barnmorska. Jag förstår ju att det är en trygghet för barnmorskorna (fast ändå inte iom att JAG är där och kan smitta hen), men som sagt kan det och får det förödande konsekvenser för gravida kvinnor, partners och BARN. Det finns absolut ingen forskning som styrker att stress skulle vara bra för ett foster eller barn i magen. Tvärtom.

      Det ligger alltså i EN enskild PRIVATPERSONS händer om hen vill släppa in en partner vid besök. Vilket är _helt_ sinnesjukt.

  4. Håller mig dig ang barnmorskebesöken. Blir vansinnig av att tänka på att gå på aw är ok men inte att pappan får följa med. I göteborg får pappan fortfarande inte vara med på bb efter förlossning, ngt som skrämmer mig enormt.

    1. Aaa och HUR SJUK är inte den grejen då????????? Jag förstår om den regeln existerar på en nationell nivå och speciellt under våren när Covid bröt ut. Men nu??????????????????????????????? Partnern har ju redan smittat ner ett helt crew på sjukhuset isf redan blivit smittat så vrf i helv skulle han inte kunna vara med på BB om han är symptomfri?????????? Varför får mamman vara kvar men inte partnern isf??????? Och VEM blir mest lidande i slutändan utav ett sånt beslut? Jo kvinnor och barn. Som alltid.

  5. Förstår nog inte riktigt vad jämlikhet har med tillfälliga restriktioner pga en pandemi att göra..? Det är ju för att minimera smittspridningen och skydda våra medmänniskor.

    1. Läs mitt svar på ovanstående kommentar. Jämlikheten blir ju lidande pga partners ej får medverka under hela graviditeten och evt ej förlossningen????? förlåt men går ej att vara tydligare än så.

      Nyss bestämde politikerna att after skiis i Sverige ej får hållas öppna denna säsongen (men nattklubbarna samt barer i Sverige får fortfarande hållas öppna????). Det är alltså något som våra politiker har röstat om FÖRE den här frågan. Det här drabbar inte bara kvinnor, partners och barn under de 10 gravida månaderna + förlossningen. Utan även långt efteråt. Vilket jag förstår är svårt att sätta sig in i om man själv aldrig har varit gravid/fött barn eller går i de tankarna atm.

      Om varken jag eller partner visar symptom, vad är problemet? Jag kommer alltid att vara en lika stor smittorisk som honom.

      1. obs obs!!!! Vill även tillägga att jag absolut inte flippar över att det finns restriktioner. Det i sig är ju ett måste och är ASBRA. Men jag flippar på hur politikerna hanterar detta och att det finns noll logik eller argument i besluten? Eller hur priolistan ser ut för vilka frågor som är prioriterade? Vissa saker just inom sjukvården är HELT OK men detta är ett NO GO? Why????

      2. Diskuterade det här med min man, som uppenbarligen var lite klokare och mer klarsynt än jag. Det här handlar såklart om den ideologiska synen på att både mannen och kvinnan är lika mycket föräldrar och att hantering av det här får mannen att på något vis stå utanför en väldigt viktig del. Det är inte restriktionerna i sig. Förlåt att det tog lite tid, men då är jag helt med.

        1. Haha fina <3 Nej alltså jag är så upprörd och känslomässigt engagerad i detta så har svårt att vara saklig ens. Blir så otroligt ledsen. Inte bara för min skull, utan för tusentals andra kvinnor därute som är gravida eller som var gravida men av någon anledning så gick det inte hela vägen. Och så blir jag ledsen, precis som du skriver, på att den ideologiska synen på mannen VS kvinnans roll som förälder består. Det känns bara som ett slag i magen efter århundrader av krigande utav kvinnor för att vi ska få samma rättigheter och vård som män osv.

          Nej som sagt <3 Ej restriktionerna i sig <3!! KRAMKRAMKRAM

  6. Tack för att någon med inflytande tar upp denna viktiga fråga!! Jag är också gravid och ska snart gå på vecka 12 besöket och är vansinnig över att min sambo inte får följa med. Tycker det är helt sinnessjukt att man som kvinna ska behöva gå igenom någon som är så viktigt och skrämmande ensam, medans folk trängs på krogar och dricker ur samma glas. Håller med om precis allt du skrev. Heja dig!!

    1. Det ÄR sinnessjukt. Finns inget bättre ord för det än just det – sinnessjukt. Blir så otroligt ledsen och upprörd.

      Som att man inte redan var nervös inför första UL?

      Hört flera barnmorskor NEKA kvinnor att få svaret på KUBen (där även könet står för er som ej vet) i ett kuvert. Man måste alltså få besked på plats om vilket kön ens barn har samt om det har några kromosomavvikelser mm. Hur i helv kan en barnmorska ha rätten att neka en kvinna det under coronatider? Tack och lov gjorde ej min barnmorska det. Och på så sätt fick vi reda på allt samtidigt när vi öppnade kuverten och läste tillsammans.

      BLIR SÅ ARG :””””””””””””””””’-((((((((

      <3

  7. HUR ska vi kunna belysa problemet? För det är exakt vad det är! Ett PROBLEM!
    Jag får panik över detta, men har inte hört någon besluta detta överhuvudtaget!
    Tills nu, när du lägger vikt på detta!
    Räcker ju knappast att säga till sin bm hur kan känner?!
    Media? Politiker? Belysa upp detta!!
    För att om det ska va okej att trängas i varuhus, nattklubbar utan restriktioner, fullpackade restauranger, kollektivtrafik och resa utomlands på semester. Men inte att få följa med sin parter på besök när det största i livet händer är HELT JÄVLA SJUKT!!!
    Jag får panik över detta!!
    Tanken på att ev föda vårat barn själv är förödande 💔

    Hittar du en väg via din plattform att belysa detta är jag dig evigt tacksam Ellinor❤️

  8. Hej!
    Usch så hemskt att vara ensam i allt detta.. jag är gravid i v.7 och var på första besöket hos barnmorskan i Kalmar. Där får man ha med sig en person/sin kille så länge ingen har några symtom. Synd att det inte ska vara samma i hela landet.. Ville bara säga att jag följt dig länge och du riktigt strålar som gravid!
    Kram

  9. Jag födde i mars när Corona precis brutit ut. I mitt landsting fick inte partnern vara med på bb. Vi fick en lätt liten tjej som skulle matas med ersättning och fick därför enligt rutin stanna på bb i 4 nätter. Min sambo/pappan fick inte vara med. Så jag fick ta allt ansvar de fyra första dygnen som förälder och min sambo fick tre timmar efter förlossningen åka hem och inte träffa sitt nyfödda barn igen på flera dygn! Måste dock säga att jag klarade mig bra, fick så mycket bra hjälp. Men tyckte så synd om min kille som fick åka hem igen ”som om ingenting hänt” ❤️

  10. Jag födde mitt andra barn i september. Eftersom situationen ser ut som den gör hade jag planerat att åka hem efter förlossningen för jag ville inte vara själv utan barnets pappa de första dagarna. Kände det ännu starkare efter förlossningen eftersom jag upplevde den som traumatisk. Fick dock besked om att jag var tvungen att stanna tre nätter. Dessa tre nätter låg jag på egen sal och fick restriktioner att inte lämna rummet eller ta emot besök. Salen hade ingen tv och kass mottagning på mobilen så jag var mer eller mindre isolerad från omvärlden. Jag låg och grät flera timmar varje dag och ältade förlossningen i mitt huvud. Kunde inte prata med min familj eller vänner och jag har aldrig känt mig så ensam. Upplevde att personalen viftade bort mina känslor när jag väl vågade yttra dom. Tre nätter där kändes som två veckor. Innan kunde jag tänka mig ett tredje barn, men min upplevelse har gjort att jag aldrig mer vill genomgå en förlossning.

  11. Jag bor i NYC och är själv gravid. Vi har ju mycket striktare regler här med 25% kapacitet på restauranger inomhus, munskyddskrav när du är ute eller i butiker. Men! På ultraljudet så får min part er följa med. Han får inte vara med under hela besöket men på det viktigaste sedan får han vänta i väntrummet. Munskydd är ju krav för alla 🙂 men jag är förvånad att man inte tillåter det i Sverige med tanke på hur slappt allt annat är…

  12. Tack! Äntligen någon som belyser detta problem, min sambo har tagit väldigt illa vid sig över detta och känner att han inte anses lika viktig. Han får ju inte heller någon chans att ställa sina frågor, prata med BM, se ultraljud mm. Har påtalat flera gånger för BM men dom tycker det är lika dumt som en själv. Dock kan dom inte påverka beslutet. Risken är att vi har ett stort antal pappor med anknytningproblem nästa år. Pappor har lika stor rätt till besöken som vi.

    1. Jag förstår det. Min kille också. Okej om det hade funnits kurser etc men det finns absolut INGENTING. Ingen säkerhet för mig heller. Nu när jag skriver detta så är den enda rimliga kompensationen staten kan erbjuda: en doula från start till slut som jag får ha med mig (så jag har NÅGON säkerhet). Och som båda partners kan träffa och ställa frågor till. Det är inget som ska vara privatiserat eller för dem som har råd. Alla har rätt till en trygg graviditet och förlossning. Både mamma, barn och partner<3

      1. I Göteborg får man bara ha en enda person med under förlossningen, dvs om doula= ingen partner. Iallafall var det så i maj när jag och min sambo fick barn 🙁 På BB fick inte partner vara alls…

  13. Vet exakt vad du menar med barnmorskan – var gravid till v 18 i Stockholm och var själv på alla ultraljuden (v. 8, v. 12 KUB) och besöket hos barnmorskan. Nu är jag i Schweiz och fast dom har hårdare restriktioner gällande mycket, får min partner följa med på alla läkarbesök gällande graviditeten och dom blev förvånade när jag ens frågade och berättade hur det var i Sverige. Här är det självklart att man kan behöva/vill ha stöd och att partnern ska få vara involverad. Bara ingen av oss har symtom och har ansiktsmask på oss vid besöket (plus sprutar händerna när vi går in) är det INGA problem. ❤️

  14. Nejmen det är helt sjukt!! Första gången jag gick till barnmorskan trodde jag ej det var sant? Finns liksom ingen logik i det om man ska kolla på det andra restriktionerna vi har i Sverige?? Man får svettas och trängas nattklubb men inte vara med och höra om sitt barns utveckling & mående samt finnas där som stöd till partner, LOGISKT 🙂

    1. Verkligen noll förklaring eller logik som du säger. Vill inte ens tänka tanken om något skulle hända vårt barn. Då står jag där SJÄLV 🙂 Och min partner får snällt sitta i bilen och vänta medan jag får fatta alla beslut, ta emot alla besked osv. Blir så upprörd bara av att tänka på det här.

  15. Jag håller precis nu på med en ivf-behandling med allt vad det innebär. Har inte fått ha med min man på nåt läkarbesök, ägguttag eller insättning av embryo. Man känner sig så utsatt och så ensam. Är ju en sån känslomässig bergochdalbana som det är, blir inte bättre nu. Dom säger hela tiden ”det är en par-behandling där vi vill att mannen ska va med, men nu får du komma själv”.

    Mycket ska man stå ut med..

    1. Håller också på med ivf nu, andra försöket. Första gången jag skulle göra min ägginsättning var i mars och då sa läkaren att de rekommenderar mig att inte göra det. Där stod jag och fick ta beslutet om insättning utan min man. Önskar dig stort lycka till med din fortsatta ivf-resa!

      1. Du skojar? Kan verkligen inte ens föreställa mig att hamna i den situationen. Är så oerhört ledsen för din och er skull!!<3 DET. FÅR. INTE. GÅ. TILL. SÅHÄR.

        PS. vi har ej gjort ivf<3

        1. Mitt inlägg om ivf var svar till Johanna men det kanske blev något fel och ser ut som en kommentar till blogginlägget, det var inte meningen 🙂
          Men nej, det får verkligen inte gå till så här.

  16. Är också gravid och tycker det här är helt siiiiinnnnnessjukt!!! Finner inga ord! Det här är en resa för båda föräldrarna inte bara kvinnan?! Mannen blir totalt exkluderad och denna stress detta orsakar! All annan vård får både kvinnor och män gå till så vad är skillnaden med ultraljud Och bb? Man måste ju vara lika försiktig oavsett men har man inga förkylningssymtom el andra symptom ska det inte spela någon roll??? Blir extremt upprörd!

  17. Håller med dig så ang. Pappor hos barnmorskan!! Det är fasen diskriminerande för papporna! Blir så arggggggg!!! På BVC är får han följa med liksom och det är samma hus (vägg i vägg) som MVC…. så att när barnet har kommit då är det bådas barn (??) men inte under graviditeten då man behöver kanske mest stöd av sin partner

    1. Gud vad sjukt!!! Om någon gång så är det väl viktigast att ha med pappan under själva graviditeten med allt som händer den tiden! Herregud vad chockad och arg jag blev av att läsa detta, trodde självklart inte att pappan var välkommen på BVC heller!

  18. Min kompis sambo, frågade så snällt de kunde om de inte gick att lösa på ngt sätt för att få följa med på besöken osv. Tex sitta i karantän 2 veckor innan, ta ett coronatest mm. Men näää!! & till samma ställe ringde jag och frågade om jag fick komma in en dag & gå bredvid en medicinsk sekretare en dag (inför ev att plugga till de) fick komma in dagen efter och va dör en hel dag 🙂 så jävla jävla sjukt dem säger bara nej på rutin hahah

    1. Finner ju inga ord. Försöker hitta förklaringar men ju fler man pratar med detta om – desto oklarare blir allting <3 Hade som sagt haft mer förståelse om restriktionerna hade gällt over all i samhället eller over all när det kommer till sjukvården. Men så är det ju inte precis som du skriver. I vissa fall och på vissa sjukhus är det helt OK med nya människor utan symptom. Men AJJABAJJA om partners kommer in för att vara med vid en abort/skrapning/missfall/ultraljud/ställa frågor till barnmorskan etc.

      Iom att jag inte hittar någon logik i det här så känns det bara som en sån jävla bestraffning??? och ett sånt hån mot kvinnor och barn. Den samhällsklassen som ALLTID blir hårdast drabbat och som alltid har blivit det genom alla århundraden. TÄNK om det någon gång kunde komma en lag eller en restriktion som skulle underlätta och gynna kvinnor och barn? Snarare än tvärtom. AAHHH.

      Och att bli sviken utav just VÅRDEN som ska vara en RÄTTIGHET för alla våra medborgare gör mig såklart extra fly förbannad.

  19. Läste igenom ditt inlägg och alla kommenterar här ovan och jag gråter i skrivande stund för jag känner igen mig så mycket i allt som skrivs ang. Barnmorskebesöken och att partner inte får vara med. Jag är gravid i v. 37 och det enda min partner fått följa med på var kub testet i v. 12 för att vi valde att bekosta det själva. Jag har känt och känner mig ensam i dethär med att min partner inte får ta del utav vår barns utveckling, höra hjärtslag, se ultraljud och könet för första gången, ha möjlighet att ställa frågor osv. Det känns som att dethär viftas bort av många och jag har trott att jag varit ensam i dessa känslor och det gör mig så otroligt ledsen att det inte lyfts! Så TACK för att du skriver om detta!

  20. Det är heeeeelt sjukt att det är så, är inte i den perioden i livet ännu men hade aldrig velat få barn under sånna omständigheter och tvingas vara helt själv på allt för att de stoppas pga det 😫 Skitbra grej att ta upp har knappt sett det någon annanstans.
    Heja dig hoppas ni får de så bra som möjligt ändå<3

    1. Det är helt förjävligt verkligen.

      Som om man inte är nog nervös inför förlossningen och att man ska få ett barn / komplikationer efter förlossning mm så vet man alltså inte ens om ens PARTNER får vara med :-)))))))))))))))))))))))))))

      Men det är ju många många steg, tankar och månader innan en förlossning där man också behöver sin partners stöd. Och där partnern VILL och ska ha RÄTT till att få information om sitt barn, på samma sätt som mamman får det.

  21. Tänk på att det inte bara är män utan det gäller partners till den gravida. Finns faktiskt mamma och mamma också 😊

    1. Såklart! 🙂 <3 Såg nu att jag var otydlig med det i blogginlägget, men skrivit det som svar i kommentarer flera ggr<3

  22. Men alltså det är så konstigt att detta inte pratas mer om i ”det offentliga”. Det är så märkligt och känns så fel att partner inte får möjligheten att ta del av besöken hos barnmorska, ultraljud och även vissa delar av förlossningen, som det är nu. Jag är i v19 och har hittills genomfört alla besök själv. Min sambo är alltid med via Facetime, men det är ju långt ifrån samma sak som att vara där på plats tillsammans. Han vill inget hellre än att få följa med och det är en frustration för oss båda att han fysiskt utesluts ifrån detta. Jag vill inte ens tänka tanken på att kanske behöva åka in till BB och genomgå större delen av en förlossning och ev. eftervård själv när det väl är dags för födsel. Helt otänkbart!

    Som du skriver upplever jag inte heller någon direkt trängsel på de mottagningar jag varit. Flesta gångerna har jag varit helt själv i väntrummet. Någon enstaka gång har det varit max två personer till. Då väntrummet dessutom är stort hade vi alla utan problem kunnat haft med varsin partner utan risk för att överskrida avståndsrekommendationerna.

    Är man symptomfri, tvättar/spritar händer och håller avstånd bör båda fysiskt kunna närvara vid besök. Det bör vara lika stor smittorisk som att man går dit själv, förutsatt man kan undvika ”trängsel”. Är ens partner smittad borde man väl rimligtvis själv bära på smitta även om både du och partner är symptomfri? Jag tror inte att någon vid det här laget skulle genomföra ett besök om man hade symptom eller var regelrätt sjuk.

    Btw – satsumas cravingen är REAL! Knarkar satsumas. Och choklad, haha.

  23. Ja men snälla vad bra du är som vill belysa detta problem!! Helt jävla orimligt att partnern inte får följa med in trots att den inte har symtom, ahhh blir så arg.
    Vore guld om du startade en namninsamling! <3

  24. Håller så med dig! Är själv tidigt gravid och detta gör mig så ledsen att vi inte ska kunna dela på denna resa tillsammans 100%. Nånting måste det finnas att göra?! Vi måste nå fram bara.. men man känner sig så maktlös.. Är glad att du tar upp frågan <3

  25. Håller sååå med. Det är så mycket viktigt som hamnar på kvinnan i ändå. Som ”mammagruppen” via BVC som ju heter föräldragrupp, men det är ju bara mammor där. Och där förmedlas så mycket viktig information som en ska ta till sig och återberätta för sin partner. Att detta ska börja innan barnet ens är fött gör ju att partnern hamnar på efterkälken redan innan. Detta är ju något en vill dela tänker jag. Dessutom: att inte få vara med på förlossningen är så fruktansvärt. Jag blev liggande på sjukhus själv en natt med vårt andra barn och det var inte en pärs. Jag var nyopererad efter tredje gradens bristningsskada, slut, hade ont och hade noll avlastning. Inte alls den natt jag haft med mitt första barn när min partner fick sova över och mysa tillsammans. Står bakom om du skriver något, så du vet. För det jämlika föräldraskapet är så viktigt.

  26. Jag är gravid i vecka 18 med vårt första barn och vi valde faktiskt att gå till en privat klinik och betala för ett ultraljud för att min man skulle kunna delta. Det gör mig också så EXTREMT arg och ledsen att det är såhär och jag kan inte förstå hur den mottagningen kunde lösa det så bra när INGEN annan kan det? Sen ska vi inte ens tala om hur jävla livrädd jag inför förlossningen som säkert kommer innebära att jag står utan vård och partner! Usch, varje dag oroar detta mig.

    1. Jag vet!!!! Lackar också på att de som isf har råd ska få vara med genom alltihopa. Vi har övervägt det massa gånger men i ren protest så skiter jag i det. Flippar verkligen. INGEN ska behöva vara orolig för att ens partner missar hela eller delar utav förlossningen. Jag förstår inte alls vrf dem på vissa förlossningar tillåter en frisk man under igångsättning? Men på andra inte? Då får han komma in när värkarna har blivit kraftigare pga ”förlossningen har ej satt igång än”. BLIE GALEN!!!!!!! DEN ÄR VÄL FÖRF*N igång annars hade man ju legat hemma utan smärtor!!!!!!! Den som blir straffad i slutändan är kvinnan och barnet. Alltid alltid alltid.

  27. I Malmö kommun får faktiskt partnern följa med, både på ultraljud och barnmorsketräffar, så länge de är symtomfria. Igår hade jag med min kille på andra besöket hos BM. I Malmö hävdes förbudet för några veckor sedan:) Konstigt att det kan skilja så mycket mellan kommuner i landet…

  28. Förlåt om jag eldar på något här nu men alltså jag tänker tillbaka på min förlossning när min dotter föddes. Det var ett kejsarsnitt pre Corona. Fick stanna på bb i tre dygn och jag hade aldrig klarat det om jag varit ensam och utan min sambos hjälp? Hur gör sjukvården med dem som behöver eftervård direkt efter förlossningen, efter ex. En förlossningsskada eller ett ks? Så himla sjukt är det!!!!

    Kudos till alla som föder under pandemin och utan partner! Ni är hjältar!

  29. Jag känner att även om detta inte är exakt samma sak så vill jag ändå dela med mig. I somras var jag, min mamma och min sambo på ett dagsutflykt till en stad 2 h bort. Under utflykten fick jag sjukt ont i magen, ringde 1177 och dom sa att jag skulle till akuten. Min sambo fick inte följa med så han satt kvar i bilen med mamma. Dom undersöker mig och hittar ingenting så dom tar några rutinprover och det visar sig att jag är gravid trots spiral. Eftersom jag är i ett väntrum med massa andra och har för ont för att gå själv får jag smsa min sambo om att jag är gravid. Efter ett par timmar av väntan kommer dom fram till att det kanske kan vara utomkveds och jag blir inlagd över natten. Jag säger ännu en gång att min sambo är utanför i bilen och att jag skulle vilja ha honom med (jag kommer ju ändå få ligga ensam i ett rum) men nej han fick absolut inte hälsa på och jag fick absolut inte gå ut från sjukhuset och prata med honom. Så där låg jag och var gravid utan att veta om fostret skulle överleva eller inte själv utan min sambo. Dom kunde inte dagen efter fastställa om det var utomkvedes eller inte så jag fick åka hem och sen åka in till sjukhuset varannan dag, under ca 2 veckor för ultraljud och mer info om allting. Tillslut blev det en akut operation där dom tog bort fostret och inte ens då var min sambo välkommen. Går nu till psykolog pga det här då det blev otroligt traumatiserande för mig att gå igenom allting ”själv”.

  30. Håller såååå med dig i ALLT du skriver!! Är själv gravid och tvingas gå helt själv på samtliga besök. Min sambo är ju tyvärr helt lämnad utanför ultraljud och besök och barnmorska. Blir så förbannad!!! Och hur hade det varit om det var mannen som var gravida?! Har svårt att tro att reglerna hade sett likadana ut i sådana fall!!

  31. Jag håller helt me dig! Är själv gravid i v25 efter 3 missfall – varav 2 upptäckts på ultraljud.
    Vi har därför betalt för privata ultraljud hela vägen för att kunna vara med båda två. Kub däremot fanns inte möjligheten så den fick ja göra själv, likaså bm besöken har jag fått göra själv & kommer fortsatt få göra.
    Hur arg de här än gör mig så är min största oro förlossning och bb. Tänkt om sambon är förkyld, de finns inte i min värld att någon annan än just han ska vara me där. Och i Göteborg får sambon inte vara med på bb – vilket gör att jag tänker gå hem direkt oavsett vad min kropp säger. Men vad gör ja om bebis behöver stanna – då vill vi såklart bebis bästa. Men de innebär då att barnets pappa går miste om hennes första dygn i livet. Som vi aldrig får igen. Det går bara inte i mitt huvud – och de finns ingen stad inom rimligt avstånd från Göteborg där partner tillåts i nuläget

  32. Får också panik över det här med restriktionerna… Har 3 veckor kvar (37+0 idag) och nu ökar smittspridningen igen. Är LIVRÄDD att jag ska behöva föda själv och sen ligga ensam på BB 3-5 dagar (riskgraviditet så eftervården på bb blir minst 3 dagar enligt vårdplan)… Som det ser ut nu får min sambo vara med på förlossningen i aktiva skedet och sen hela tiden på bb men det känns ju som att det lika gärna kan ändras imorn, om en vecka eller typ dagen innan det är dags?! Vågar knappt tänka på det. Vem ska stötta mig?

    1. Nej alltså jag lider med dig något oerhört. Menade EJ att spä på din oro eller ångest med detta inlägg. Blir bara så otroligt upprörd och ledsen. Man är så jävla utsatt som det är när man är gravid och under en förlossning. Det enda man vill och behöver är ju trygghet. Som sagt hade jag förstått reglerna om HELA samhället var såhär isolerat och strikt, men så är det ju verkligen inte.

  33. Hej, som verksam läkare inom sjukvården tycker jag att resonemangen som förs här tar ett för snävt perspektiv. Just nu råder besöksförbud på alla sjukhus i hela Sverige, alla som är inlagda och vuxna myndiga individer (gäller ej barn och dementa) får inte ha en enda anhörig på besök, och det samma gäller för de allra flesta mottagningsbesöken. Jämnställdhetsperspektivet som du försöker lyfta tycker jag inte håller. Anledningen till restriktionerna är att skydda den mest utsatta och viktiga gruppen under pandemin; sjukvårdspersonalen. Om barnmorskan blir sjuk får det så pass stora konsekvenser på all planerad vård, en risk som till varje pris bör minimeras. Majoriteten av anställda inom sjukvården är kvinnor som i och med sitt jobb gör stora uppoffringar, deras rätt till en säker arbetsplats då? Genom att ej låta anhöriga följa med på besök minskar deras personliga kontakter markant, vilket har visats vara den största drivande faktorn i smittspridningen. Därför måste det faktum att du som mamma till barnet är den enda föräldern som får vara med under mottagningsbesök, vara bättre än inställda besök och längre väntetider som vi skulle sett i annat fall. All heder åt sjukvårdspersonal som sliter och utsätter sig själva för risker i det dagliga arbetet, de kan inte isolera sig och jobba hemifrån på det sättet som du kan. De är tvungna att fysiskt träffa människor under arbetsdagar för att få ihop månadsinkomsten och täcka kostnader inom sina egna familjer.
    Så tänk dig in i en annans situation, vad hade du själv tyckt om det var du som var barnmorskan på plats…?

    1. Förlåt men köper absolut inte argumenten? Som att det skulle vara rimligt att gravida kvinnor behöver gå igenom missfall/aborter/förlossningar själva? En arbetsplats kontra en kvinnas förlossning är två vitt skilda saker. Förstår fortf varför restriktioner finns, på övriga sjukhuset etc, men ej varför dem finns på förlossningen just. Om man tittar på hur det ser ut i övriga europeiska länder med god välfärd så är det självklart att en partner får följa med. Det är absolut en jämställdhetsfråga. Eftersom kvinnan är den som är i den absolut mest utsatta situationen som både gravid och under förlossningen. Jag har hellre barnmorskor iklädda rymddräkter som hjälper mig på förlossningen eller hos min barnmorska – än att jag tvingas gå igenom tex en förlossning/ett missfall själv utan min partner. Det är ett trauma för alla involverade som i värsta fall bidrar till förlossningsdepressioner, anknytningssvårgheter, att den stressen påverkar barnet eller att förlossningen får en helt annan vändning än vad den behöver osv osv osv osv.

  34. Till anonym som skriver att du är verksam läkare. Nu blir jag faktiskt upprörd, minst sagt. Även jag är verksam läkare inom vården men har även fött barn under denna pandemi. Mitt första dessutom. Nu är det heller inte så att hela Sverige har samma restriktioner gällande kvinnovården, så det du skriver stämmer verkligen inte. Min upplevelse av förlossningen och eftervården hade varit en helt annan utan min partner till att börja med. Jag fick en stor bristning vid förlossningen och fick endast bära mitt barn. Ska jag då ha konstant en barnmorska i rummet istället för min partner? Vi pratar inte om rätten att träffa en anhörig som ligger på sjukhus då den är sjuk. Vi pratar om rätten att få vara med då ens barn föds bland annat. Om man inte är gravid med barnet, man eller kvinna, har man då inte lika rätt till barnet? Ellinor, förstår precis vad du menar. Detta är INTE acceptabelt, trots pandemi.

  35. Tack att någon tar upp detta!
    Jag är själv i v.12 och varit så uppgiven att min sambo inte fått delta på något. Vårt första ultraljud var ett tidigt som gjordes privat, inte ens där fick sambon vara med. Ensam fick jag gå in där med en panikkänsla över att eventuellt behöva ta emot ett dåligt besked själv.
    Jag trodde jag skulle vara mer fine med det men att inte få dela dem små stunderna som när man får se sin bebis på ultraljuden eller prata med barnmorskan om viktiga saker är jättetufft.
    Att det sen skiljer sig med partnerns närvaro på BB gör mig bara riktigt förbannad. Vi bor i Göteborg men tanken har slagit mig om man ska ”råka” vara i Stockholm när det händer för att få ha en sambo som får vara med under hela tiden.
    Jag hoppas verkligen man kan se över dessa restriktioner inom kort. Tycker det är orättvist mot partnern att vara helt utelämnad från graviditeten och allt som händer under den tiden.
    Förstår att det klart kan leda till anknytningsproblem för den personen. Tror det är dags att man ser över detta och framförallt ser till konsekvenserna det kan leda till.

Lämna ett svar till S Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi