Mina första panikångestattacker

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet att jag är skyldig er en ursäkt för min frånvaro här. Men det finns så mycket att skriva att jag inte riktigt vet vart jag ska börja? Och jag vet inte vad jag ska skriva i ett vanligt inlägg och vad jag ska ta med in i veckans graviduppdatering. Pga mycket berör ju graviditeten hela tiden. Men såhär då: jag har väl inte mått prima ballerina de senaste två veckorna. Varken psykiskt eller fysiskt.
Mina järnvärden är tydligen rätt låga för att kroppen inte har tagit upp järnet i tabletterna jag åt. Sedan har jag haft lite problem med andningen. Eller lite och lite haha herregud det har varit kaos. Har inte kunnat ta en normal promenad eller ens legat ner i sängen utan att jag har behövt smsa P i panik för att jag_verkligen_inte_får_luft. Jag vet ju hur det brukar kännas med min astma men det här är något helt annat. Så min barnmorska trodde att jag har fått panikattacker i kombo med låga värden. Blev så otroligt otroligt chockad när hon sa det? Jag har aldrig haft panikattacker innan så jag vet inte hur det känns alls. Och jag ser inte alls på mitt mående som dåligt just nu? Absolut har jag mått bättre, men panikattacker? Ah vad vet jag.

Fick skäll av barnmorskan i alla fall som sa till på skarpen ”nu slutar du isolera dig helt och börjar träffa dina vänner. Utomhus i alla fall”. Och med mig hem fick jag papper om depressioner. Det är så bra att dem tar det här på allvar men jag känner mig inte deprimerad? Absolut har jag mycket mindre livslust än vanligt, och jag har nog blivit mycket mer påverkad utav den här isoleringen än vad jag tror. Är nog mycket mer social än vad jag själv inser haha. Plus en massa underliggande stress om tusen miljarder saker som jag bara försöker trycka undan. Men jag kan inte hjälpa att jag blir arg på mig själv? Jag har kämpat i så så många år för att mitt psykiska mående ska vara på topp. Jag har undvikit varenda situation i livet de senaste åren som kan ge mig ångest _bokstavligt talat_. Och det har ju gett resultat? Jag har mått som en Gud. Min mardröm har alltid varit att bli deprimerad under eller efter en graviditet. För det är ju då man ska vara som absolut lyckligast i livet.

Mina nya järntabletter har redan gjort mirakel för mitt mående så jag hoppas att det ska fortsätta uppåt i samma spår!!! Tänk om bara det är lösningen – WOWZA då vet ni någon som plötsligt kommer vara frälst i vitaminer etcetc. Men min självbild behöver kommer ur de här dåliga tankarna jag har om mig själv. Och att ha isolerat sig såhär har ju inte direkt varit positivt för mitt jobb, vilket också har gjort att jag har känt mig dålig. Hatar att känna mig dålig på jobbet huaa fyyy.

Jaja nu vet ni i alla fall hur det ligger teeee. Orkar inte ha något normalt avslut på det här för lajvet är inte så normalt atm haha. Tjing!

  1. Det är corona. Vi har inte haft en soltimme i december. Du är preggo. Haha det är mycket nu! Nu vet du om att du måste göra något åt din situation så skit i det som varit och se framåt. Att hålla på och grämas över hur långt en situation gått hjälper verkligen 0%!!! Hoppas du mår bättre snart ❤️❤️❤️❤️❤️

    http://johannagrahn.se/

    1. Hej goding <3 Absolut gött med sol men är inte en av dom som blir deprimerad av att inte ha det haha 🙂 Förlåt men blir så less på såna här kommentarer pga satt djupt inne att ens skriva det här blogginlägget pga min självbild/vem jag vill vara stämmer inte alls överens med hur jag mår atm. Är ingen som ältar grejer utan oftast hälper det med att skriva av sig härinne så är de jobbiga känslorna puts väck sen. Vill absolut inte må såhär eller "grotta ner mig" i ngn känsla, jag vill bara gå vidare så fort som möjligt. Det är inte samma sak som att beskriva hur man känner just nu. Därav jag tagit tag i det med både nya järntabletter (som ju hjälpt massor redan) och boka in träffar med kömpisar så jag får ut ngt socialt hehe 🙂 Så förlåt men tycker såna här kommentarer om NGT verkligen hjälper 0%. Kraaaom<3

      1. Fast vänta?? Vad var det som var negativt i hennes svar?? Folk ligger hemma och har ångest över hela sin livssituation och du ligger och gnäller över detta? Du har tak över huvudet, mat på bordet en kille som springer när du smsar. En hund du älskar. Pengar på kontot. Börja leta bra saker istället för att gnälla och hur dåligt då mår över att du är gravid. För det är så man kan tolka det. Börja träffa vänner, seriöst så ni kan sprida skiten vidare?

        1. Håller verkligen med. Liksom ursäkta va, men vad var det negativa i johannas kommentar ens? Hon förtjänade inte alls det svar du gav henne, hon ville bara peppa dig och ge dig positiva ord? Läste hela blogginlägget och kunde inte ta in vad du mådde dåligt över direkt så inte konstigt att det upprör när du dessutom svarar så ofint på något som faktiskt var fint menat till dig.

        2. Men hallå, ge er. Ska inte E få må dåligt över saker för att någon har det värre? Nåt som får en att må piss behöver inte vara samma för den andre.. bara sluta jämför måendet..

        3. Nej fast nu får ni väl ändå ge er? Ingen av er har uppenbarligen erfarenhet av psykisk ohälsa. Och VAD vet ni om E’s liv? Ni tror att allt hon skrivit i detta inlägget är allt om allt? Bara för att någon brutit alla ben i hela kroppen har personen med bruten arm fortfarande rätt att ”klaga” över sin situation. Tycker förvisso inte E klagar någonstans.

          Ellinor, jag ser dig och jag hör dig. Och det kommer bli bättre <3

      2. Gött att du är så otrevlig när någon ger pepp lol, eller kanske inte räknas som otrevlig om man slänger in någon tokig stavning götthajjjjj

      3. Förstår inte heller vad som inte vad snällt i kommentaren? Den var ju menad som pepp i all välmening! Tror du missförstått helt verkligen. Blir ju skumt att få så skarp tillsägning när hon inte menade ngt taskigt.

  2. Hoppas verkligen att du kommer må lite bättre av nya järntabletter och lite socialt umgänge! Bra att vården har tagit dig på allvar. Är också preggo och känner mig helt slut och less. Vet liksom inte vad som är vad, järnbrist? Isolering pga Corona? Graviditeten?

    Tycker om din blogg så mycket för du är så genuin och ärlig. Extra kul att du också är preggo! Kämpa på och hoppas som sagt att du mår bättre snart. Kram

    1. ja men alltså jag tror det!! Ska äta dubbelt varje dag också (måste ha några dagar med 1 tablett så inte magen blir kaos) och hittills så har många grejer blivit bättre. Vet inte alls om jag inbillar mig men är verkligen inte lika lättväckt längre = sover mycket bättre = mår mkt bättre. Bara en sån sak liksom! Men håller med i det du säger, man vet ju förfasiken aldrig vad som är vad. Men tur att man har en partner som kan lokalisera en lite! <3

  3. Jag är gravid i v. 24 och senaste två veckorna tycker jag också att mitt mående psykiskt har förändrats. Inget känns kul, stirrar i väggen och har ingen ork. Ska kolla mina järnvärden på fredag, jag hoppas nästan att de är låga pga vore skönt att få nåt svar på varför jag känner mig så nere och trött. Vi får kämpa på i mörkret!!

  4. Hoppas du mår bättre snart. ❤️ Har du lust att tipsa om de bra järntabletterna? Tar inte heller upp järn bra och mår dåligt pga det. Tack! 🌟

  5. Hej!

    Panikångest kan verkligen komma från ingenstans och har ingenting med depression att göra. Jag började få panikångest attacker för ett år sedan och just då var mitt liv toppen och jag kände mig glad! Hade dock haft en period med mycket stress innan i skolan som precis hade släppt. Men deprimerad var jag aldrig! Så sjukt hur psyket fungerar…. Men det är ingen farligt. Bara obehagligt som fan när det händer! Kämpa på❤️ Livet går upp och ner men allting blir bra tillslut!

  6. Hej fina du! Jag vill bara säga att det är fint, starkt och ödmjukt av dig att dela mig av detta. Även om inte alla kan relatera, finns det många många som på sina olika sätt kan det. Att må psykiskt dåligt är en mänsklig egenskap och inget som man behöver sticka under stolen med. Jag själv är inne på min andra omgång av anti-depp och känner mest; om jag hade brutit benet, hade jag då skitit i bandage därför att ”man inte ska grotta ner sig utan fokusera på annat positivt”? Nej. Om jag hade haft diabetes; hade jag då skitit i att ta mina insulinsprutor därför att ”man ska inte grotta ner sig utan fokusera på annat positivt”? Nej. Samma sak med det psykiska måendet. Att acceptera läget och att göra det man kan åt det, för SIG SJÄLV, är både insiktsfullt och starkt. Många som varit där vet ju att det inte alltid är så lätt även fast man så gärna vill må bättre.

    Så tack för att du delar med dig och visar att det finns andra i samma sits. Nu är jag inte gravid själv, men relaterar ändå till det psykiska på mitt sätt.

    Kanske handlar det om att just grotta ner sig, låta sig själv må dåligt och bara TA UT DET, så att man tillslut blir så trött på det att det inte finns något annat att göra än att söka hjälp, ändra sina tankesätt, acceptera medicin, besöka en psykolog.

    Vet inte om detta made any sense, men att du skrev av dig inspirerade mig till att också göra det.

    Tack för din blogg och den energi du utstrålar, och stort grattis till Bebben!!

    1. Angående kritiken du fått ovan .. det finns inte en enda människa som kan säga till dig hur du ska må. Det finns inget som heter ”om du har det här är du lycklig”. Det finns inget som heter ”du borde vara lycklig för du har så mycket”. Lycka och materiella ting hänger inte ihop. Vad man kan göra med det man har, är att ägna det en tacksamhetens tanke. Och jag är övertygad om att du redan vet om det. Så jag hoppas att du inte tar åt dig för mycket av ovanstående kritik. Det är tillåtet att må dåligt, ha ångest, känna stress eller oro, oberoende av vart man befinner sig i livet och vad man har.

      För att lägga till en sak till vad jag skrev ovanför också och något som ibland kan hjälpa mig är att komma ihåg att inget varar för evigt. Så, när saker känns tungt, kom ihåg att det kommer att kännas lättare igen. Och när saker känns bättre och dagarna är lite lättare, så le lite extra åt det just i den stunden!

      Kram!

      1. Väldigt sant <33 Försöker att känna tacksamhet varje dag, och när man väl tvingar sig själv att rabbla upp saker man är tacksam över så känns ju iaf just de bitarna bättre just där och då <3

Lämna ett svar till Thea Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi