Fyllde år i måndags. Min otursdag. Men nu i efterhand kan jag faktiskt bara skratta åt det.. Bla så skulle jag ta smygkort på en tjej men råkade ha på blixt så skämde ju ut mig en aning.. Sen fick jag även veta att jag som aldrig satt min fot nere på höger kanten ska få vara det på SM steg 1. 
Inom några veckor hoppas jag på att bli uttagen till att träna med Spårvägens Elitserie lag. Ni vet Matilda Bosons lag? Hon ska förresten komma till oss om några veckor och träna upp oss kanter!! Vi har även fått Kicki som ny tränare och inom kort så kommer vi få Erika som målvakts tränare också. Yes!! Idag började vi även med Core träningen då jag bokstavligt kände hur jag började bygga upp ett 8a pack. 

Sprang milen på min födelsedag också, hoppas på att Stefan ska börja ta tag i vår fys så det blir intervaller istället. Håller tummarna för att vi ska börja få matlådor också, annars tar jag nog livet av mig. Men någonting som jag inte tänker ta liv av mig för är att jag ser fram något enormt emot kommande månader. Visst jag har tröttnat lite, men det går i perioder. Jag kommer fraktas runt på helgerna/veckorna bland olika hotell/hus i mina nya (dö snygga) ställ med sponsor märken all over. Har även börjat sätta ihop ett mat schema osv så att jag verkligen börjar bygga muskler, det behövs nu. Måste skaffa en kalender också jag kan komma ihåg naprapat tider osv.. Det går prima med axeln än så länge.. Hoppas den inte börjar krångla igen. För nu har istället armbågen börjat leva sitt egna liv. Måste skaffa ett skydd!!

Det här var ett inlägg till mig själv så jag kan komma ihåg vad som händer i mitt liv. Som ni ser handlar det i  princip bara om handboll. Men handboll är mitt liv nu, och kommer vara det i några år till, minst. Puss så länge! PS. Tänk på att varje dag tränar någon annan för att bli bättre än dig. Missad träningstid går aldrig att ta igen och De som hatar dig hatar egentligen inte dig. Dem hatar sig själva för att du är det dom önskar att de skulle vara.