Nu sitter jag för första gången på bussen in till stan. Jag hade glömt vad det var jag gillade med att pendla – all reflektion. När man har 10 min att gå till kontoret blir det inte mycket tid över för det.
Imorse vaknade jag upp i ett stort, vackert och ljust hus. Jag hoppade in i dubbelduschen, drog på mig morgonrocken och gjorde en cappuccino i maskinen. Sedan åt jag min favoritfrukost vid köksbordet och tittade ut över altanen och poolen. Jag och P tittade på varandra, och sedan kramades vi länge.
Jag är så tacksam. Verkligen genuint ödmjuk för att det har blivit såhär. Ingen kan nog någonsin förstå hur glad jag är över det. När jag var yngre och det var riktigt jobbigt hemma med mina syskon, frånvarande pappa, mobbning, killar mm så hade jag ett mantra jag alltid upprepande för mig själv. ”Detta är inte mitt liv, i Mitt Liv bestämmer jag Allt. Vilka jag är omringad av, vilka som tar min energi. Jag är lycklig och jag är älskad”. Det var som en försvarsmekanism för att orka tänka på framtiden.
Och idag har jag ALLT jag drömde om när jag låg inne på mitt flickrum och grät. Nu lever jag Mitt Liv. Det här är inte bara en bra period. Det är Mitt Liv. Det är ingen som kan ta det ifrån mig. Ingen som bestämmer över mig. Jag väljer allt själv. Och jag har valt bort det dåliga. Tack livet och mig själv för det.
Ni kommer att bli bombade med husbilder framöver. Jag är ledig 4 dagar från och med imorgon, och vi har ett gäng byggkillar ute hos oss som fixar, nu går det fort och händer mycket! Ha världens bästa dag fina ni. Och har ni det tufft: tänk att det är en period bara. För det är det.
Så himla fint ändå, livet. Det behövs tyvärr motgångar för att man verkkigen ska uppskatta framgångar.
Har lite samma, hade det ganska tufft hemma som tonåring (13-18) och har under perioder när det har varit som jobbigast bara bestämt mig för att det är jag som är chefen över mitt eget liv.
Nu sitter jag här idag, 24 år gammal, några erfarenheter rikare, en frånvarande pappa (har varit det ganska många år) och känner att jag själv kan bestämma vilka jag vill ha i mitt liv och hur det ska se ut.
Brukar försöka tänka att det går upp och ner, ibland blir man starkare och ibland blir man lite svagare under vissa perioder. Men det är okej 🙂
Stort grattis också till huset och livet!
Så himla fint ändå, livet. Det behövs tyvärr motgångar för att man verkkigen ska uppskatta framgångar.
Har lite samma, hade det ganska tufft hemma som tonåring (13-18) och har under perioder när det har varit som jobbigast bara bestämt mig för att det är jag som är chefen över mitt eget liv.
Nu sitter jag här idag, 24 år gammal, några erfarenheter rikare, en frånvarande pappa (har varit det ganska många år) och känner att jag själv kan bestämma vilka jag vill ha i mitt liv och hur det ska se ut.
Brukar försöka tänka att det går upp och ner, ibland blir man starkare och ibland blir man lite svagare under vissa perioder. Men det är okej 🙂
Stort grattis också till huset och livet!
Jag har haft en helt fantastisk uppväxt med närvarande föräldrar, tryggt och stabilt, lyckligt på alla sätt. Men att sitta där i mitt egna (och min sambos) hus gör mig också sådär genuint ödmjuk och lycklig. Vi har ändå bott där i drygt sju år och fortfarande i princip varje dag, känner jag hur lyckligt lottad och stolt jag är, över att vara där jag är i livet. Över att jag får bo i just det huset, med sambo och våra två barn och så vidare. Det är härligt att känna så! ♥
Jag har haft en helt fantastisk uppväxt med närvarande föräldrar, tryggt och stabilt, lyckligt på alla sätt. Men att sitta där i mitt egna (och min sambos) hus gör mig också sådär genuint ödmjuk och lycklig. Vi har ändå bott där i drygt sju år och fortfarande i princip varje dag, känner jag hur lyckligt lottad och stolt jag är, över att vara där jag är i livet. Över att jag får bo i just det huset, med sambo och våra två barn och så vidare. Det är härligt att känna så! ♥
Herregud, det är så befriande att läsa din blogg Elli, för det ger mig verkligen hopp om framtiden. Jag har haft liknande problem under de senaste 5-6 åren av min uppväxt(är 22 nu, så man kan väl knappt kalla det uppväxt). Jag känner så väl igen mig i att hela tiden tänka tankar om att man en dag förhoppningsvis sitter lycklig, i ett stabilt förhållande med en person man vill forma sin egen framtid med. Det har fått en att orka genom de allra mörkaste och de mest jobbiga perioderna i livet. Sen stärker det mig att läsa om sånna som dig, som har haft det tufft men är extremt öppen om din uppväxt. Det är så modigt!
Så glad för er skull och önskar er all lycka med ert hus!
Herregud, det är så befriande att läsa din blogg Elli, för det ger mig verkligen hopp om framtiden. Jag har haft liknande problem under de senaste 5-6 åren av min uppväxt(är 22 nu, så man kan väl knappt kalla det uppväxt). Jag känner så väl igen mig i att hela tiden tänka tankar om att man en dag förhoppningsvis sitter lycklig, i ett stabilt förhållande med en person man vill forma sin egen framtid med. Det har fått en att orka genom de allra mörkaste och de mest jobbiga perioderna i livet. Sen stärker det mig att läsa om sånna som dig, som har haft det tufft men är extremt öppen om din uppväxt. Det är så modigt!
Så glad för er skull och önskar er all lycka med ert hus!
Mysigt med dubbeldusch! Livet är aldrig spikrakt men är man skeppare på egen skuta kan man styra upp sin dag något.
Mysigt med dubbeldusch! Livet är aldrig spikrakt men är man skeppare på egen skuta kan man styra upp sin dag något.
Men hur fint inlägg?! Fick rysningar. Så himla glad för din skull.
Men hur fint inlägg?! Fick rysningar. Så himla glad för din skull.
Jag känner så otroligt stor igenkänning i ditt ”mantra” om ens framtida liv. Även om mitt liv tagit lite oväntade vändningar senaste året, så är jag Äntligen (!!) påväg mot MITT liv! Tack!
Jag känner så otroligt stor igenkänning i ditt ”mantra” om ens framtida liv. Även om mitt liv tagit lite oväntade vändningar senaste året, så är jag Äntligen (!!) påväg mot MITT liv! Tack!
Känner också så väl igen mig i det, att ens drömmar liksom hållt ens humör uppe. Jag har inte alls kommit lika långt som dig med mitt liv men har iaf snart läst klart min utbildning och har ett rätt så bra jobb och vet ungefär vad jag kommer få för jobb/lön efter examen. Mitt liv är långt ifrån exakt så som jag vill ha det men jag förösker ta ett år i taget och hoppas att allt kommer lösa sig tillslut som det gjort för dig.
Känner också så väl igen mig i det, att ens drömmar liksom hållt ens humör uppe. Jag har inte alls kommit lika långt som dig med mitt liv men har iaf snart läst klart min utbildning och har ett rätt så bra jobb och vet ungefär vad jag kommer få för jobb/lön efter examen. Mitt liv är långt ifrån exakt så som jag vill ha det men jag förösker ta ett år i taget och hoppas att allt kommer lösa sig tillslut som det gjort för dig.
+ Tidigare har jag nog varit rätt så inrutad i ett visst mönster men nu har jag börjat ta mig ut från det. Jag försöker att hitta på fler roliga grejer och har verkligen bestämt mig för att jag ska skaffa de där roliga kompisarna som jag drömmer om och en jäkla kul pojkvän.
+ Tidigare har jag nog varit rätt så inrutad i ett visst mönster men nu har jag börjat ta mig ut från det. Jag försöker att hitta på fler roliga grejer och har verkligen bestämt mig för att jag ska skaffa de där roliga kompisarna som jag drömmer om och en jäkla kul pojkvän.