Godkväll. Inläggen jag hade förberett kunde inte publiceras. När P kom hem ifrån jobbet var allt frid och fröjd… Tills middagen. Nu ligger jag i sängen och allt snurrar. Jag andas sådär högt och äckligt ni vet för att jag mår för illa för att bry mig. Jag vet inte om det är magsjuka, charken, godiset eller semlorna….. Förmodligen allt tillsammans. P kom precis in efter en kvällsrunda med Happy. Vi passar henne fram tills torsdag. Godnatt på er. Vi får se om jag mår bättre imorgon…

Jag hittade en ”blogglista” som cirkulerade runt men jag gjorde om den lite. Häng med!

Vilken bloggares garderob skulle du vilja ha?
Hanna Stefanssons, Joanna Fingals eller Petra Tungårdens.

Nämn en bloggare som du inte är vän med idag, men som du skulle vilja ta en fika med på tu man hand?
Kanske Johanna eller Sanne. Jag har träffat dom båda på ett event, men Johanna satt jag mitt emot på en middag. Hon var förjäkla trevlig. Och Sanne skickade ett så himla fint meddelande till mig efter det här inlägget som jag skrev i höstas om utbrändhet.

Hur viktigt är bilderna för dig när du läser en blogg?
Inte superviktiga, bara dom är beskrivande. Hur någonting såg ut. Gärna inte förfinade utan spontana. Jag hatar när alla bilder i en blogg ser likadana ut. Jag somnar nästan då. Typ om alla outfitbilder är tagna på samma ställe, med samma effekter och så. Snark. Då känns det som om jag har läst inläggen förut. Jag vill ha nytt och inspiration! DOCK älskar jag mobilbilder och typ ”rutin”. Om en bloggare lägger ut sin frukost varje måndag så känns det som att jag hänger med i hennes vardag tex.

Vad är det viktigaste med en blogg enligt dig?
Texten. Jag vill dras in i en text. Känna samma smärta, lycka eller pepp över ett lyckat möte som bloggaren. En personlig blogg alltså. Inte privat, utan personlig. Och det behöver inte alltid vara innehållet av texten, utan ofta bara texten. Hur någon har formulerat sig. Och budskapet.

Vad är det tråkigaste och roligaste ämnet att läsa om på en blogg?
Det tråkigaste är recept (för att jag sällan gillar det man blir tipsad om), träning och resor till ställen dit jag inte vill åka. Jag scrollar förbi dom inläggen utan att blinka. Juste! Och smink. Det roligaste är bröllop, inredning och texter hehe! Både Felicia, Sanne och Kenza gifter sig ju i år.

Vilken är den peppigaste bloggen du vet?
Josefin Dahlbergs och Blondinbellas. Men på två olika sätt. Josefin inspirerar en till att leva livet man vill och Isabella för att hon får livet att gå ihop trots tusen bollar i luften. Dessutom tycker jag att dom båda berör viktiga ämnen. Som alkoholmissbruk (minns ni när jag skulle flytta till London och höll på att utveckla ett alkoholmissbruk? Inlägg här). Jossan har verkligen fått mig att reflektera mer kring min alkoholkonsumtion oc
h i dagsläget dricker jag små mängder (middagar) ofta, och ALLTID varannan vatten. Nu är det inpräntat liksom. Och när Bella har skrivit om ADHD har jag börjat gråta så många gånger och känt ”det är inget fel på mig, det finns andra som har det som jag”. Jag har börjat strukturera upp mitt liv och skriver listor kring allt för att få saker att gå ihop.

Nämn en feel good blogg:

Sandra Beijers, för att hon formulerar sig så bra och jämt kommer med nya inlägg (nya som i nytänkande inte nya som i många). När hon gjorde slut med sin kille var jag nedstämd i en vecka för igenkännighetsfaktorn var så påtaglig. Michaela Fornis, för att den har en mysig aura.

När tror du att du kommer att sluta blogga?
Jag kommer säkert sluta när det kommer en ny typ av bloggar. Förr hade alla bilddagboken och Playahead där man la upp bilder och skrev om sitt liv. Sen kom de ”riktiga” bloggarna. Men om vi säger såhär, jag vill skriva om mitt liv online (kanske inte jämt för offentligheten) i i alla fall åtta år till. Då är jag 30. I år har jag bloggat i 9år. Det är ju HELT GALET.

Vilken bloggare tycker du har viktigast budskap?
Kanske Sandra och Michaelas då. För att psykisk ohälsa inte är tabu inne hos dom.

Vilka bloggar läser du inte?
Jag ser direkt på texten ifall en bloggare är kreativ eller inte tillexempel. Ifall personen bakom är reflekterande kring livet, vad den värderar och hur den väljer att bygga upp sin blogg. Jag läser inte bloggar som får mig att börja tänka på träning, mat, hur min kropp ser ut eller mina vanor. Det borde på riktigt inte ni göra heller (har aldrig mått så bra som när jag avföljde 50 pers på Instagram som enbart höll på med detta för att locka följare).

Bästa inredningsbloggaren?
Petra Tungården, men också som modeblogg. Jag känner igen mig i henne emellanåt vilket är härligt. Okej, jag läser typ bara bloggar där jag känner igen mig eller blir peppad.

Nämn 4 bloggar du läser dagligen:
Förutom alla här över så dessa…

– Henriettas på Metro Mode.
– Och Linns under samma portal.
– Elin (aka min bästis) här på Nouw.
– Duktiga mäklaren Bisse här på Nouw.

… Plus alla mina tjejkompisars (som också bloggar!).

P är just nu nere i Skåne och fixar med landstället hans familj har köpt. Jag träffar hans familj nästa helg, så jag passade på att bjuda upp min egna ifrån Gnesta. Dom hade inte sett lägenheten än, så vi passade på att ta en fika i vårt nya matrum. När alla åkte hem så stannade min lillebror kvar. Som små umgicks vi hela tiden, men sen separerade min mamma och hans pappa. Samtidigt flyttade jag till Göteborg och min lillebror och lillasyster fick flytta till Västerås. Så de senaste två åren har vi knappt umgåtts.

Men igårkväll hade vi spakväll, beställde hem thaimat och kollade på Snabba Cash i sängen. Vi hade helt enkelt bara kvalitetstid ihop. Det är så sjukt hur fort tiden går. I höst fyller han 15, och mina andra systrar fyller 18 och 20 i vår!! Det är ju helt galet. Aja, nu tänkte jag dra med honom på stan och shoppa lite. Jag tror att en del hoodies ifrån Weekday skulle passa honom. Vi hörs, nu ska jag bara hänga med min yngsta bästis.

Skål för att jag är ett steg närmre mitt drömliv! Skjorta/Blus ifrån Lavish Alice.

De senaste veckorna har jag bokstavligt talat skuttat runt på Stockholms gator. Eller nej okej… Jag har gråtit av nervositet och ångest också. Det är nämligen så att jag har sökt jobb! Jag vågar inte avslöja var än, men det är en projektledartjänst på det coolaste bolaget någonsin. Jag har velat fram och tillbaka om jag skulle avslöja någonting här eller inte, just med risk för att jag kanske inte får jobbet. Men sen kände jag bara att VI ALLA ÄR MÄNNISKOR. Det är ju precis det jag vill förmedla i min blogg. Att mitt liv inte bara är på rosa fluffiga moln. Alla får inte sina drömjobb på första försöket. Och mina chanser ökar ju inte heller med tanke på att 800 personer har sökt tjänsten. Herregud… Men jag är i alla fall mitt i intervjuprocessen nu och det är såklart det enda jag kan tänka på om dagarna.

… Varför undrar ni? Och missförstå mig inte nu, men jag ÄLSKAR mitt liv. Jag gör verkligen det. Jag är så tacksam för livet jag lever och för att min dagbok på nätet blev mitt heltidsjobb! Men någonting saknas och har gjort länge. Jag tror alla människor behöver (om inte annat mår bra av) att känna sig behövda. Känna att det man gör tar en själv och andra framåt. Det är superviktigt för ens personliga utveckling. Jag vill ha en chef som bollar idéer med mig, som sätter krav och som ger beröm. I dagsläget har jag inga kollegor och skrivandet går liksom på rutin. Dessutom saknar jag det sociala utbytet. Jag vill känna mig SLUT när jag kommer hem och lägger mig, inte ha energi i överflöd. Herregud jag är 21år gammal. Jag SKA HA mina slitår nu. Annars kommer det att komma ikapp mig senare i livet.

Oavsett hur det går så är jag stolt över mig själv. Jag har tagit tag i någonting som har gjort mig livrädd jättelänge och det känns såååå bra. Jag har fasat för att en arbetsgivare ska säga ”Vem tror du att du är? Du har en blogg? Och?” men istället har jag blivit bemött med beröm. Jag hör hemma i en miljö där det är högt i tak, höga ambitioner och ett tight team. I och med den här processen har jag ju inte kunnat låta bli att berätta för folk. Då har de ploppat upp ett och annat jobberbjudande, så oavsett om jag får det här drömjobbet eller inte, så finns det andra drömjobb. Men man måste ju bara våga. Vad som händer med bloggen kan vi ta i ett inlägg framöver.

… Och hörrni, var snälla nu. Jag hade egentligen inte behövt dela med mig utav detta då det känns väldigt utlämnande. Men jag ville någonstans visa hur det verkliga livet ser ut. Det är en läskig period jag är inne i och jag tror få människor som sitter i en intervjuprocess vågar berätta det såhär. Men ni brukar ha förståelse! PUSS!

I söndags lagade jag blåbärspaj och igårkväll tog den slut. Så just nu står formen ursköljd i diskkon. Jag blir stressad över att den står där och aldrig diskas men jag orkar inte bli blöt och kladdig om händerna…

Jag längtar efter Alperna mer än någonsin just nu. Jag räknar ner dagarna… Här om dagen fick jag hem mina nya skidglasögon också. Peppen är total!! MEN jag behöver nya skidkläder.

På väg hem ifrån kontoret i förrgår. Jag ÄLSKAR våra hoods vid Odenplan.

Detaljer ifrån Twist & Tango eventet. Skorna med rosetter är så feta. Och den röda tröjan har trumpetärmar. Helt i min smak jaaa…

Ett av tre moodboards i mitt case. Jag vill bara berätta för er vad det är jag gör just nu!! För tillfället är jag helt groggig i huvudet och tar en paus. Blir ihjälstressad över att jag inte är PÅ GÅNG. Men P ringde mig precis för att lugna. Jag är i mitt esse när jag sprutar idéer. Och går inte det känner jag inte ihjäl mig själv… Stress stress stress men snart är det inskickat.

Hittade en antikhandel nära oss som var så braaa. Dyr, men bra. Hittade stolarna som vi har hemma. 4 vita och 2 svarta. Jag försökte byta in dom mot två svarta mot två vita. Vi vill nämligen ha alla i samma färg. ELLER så skiter vi i det, lämnar in dom två svarta, har dom 4 vita i köket och köper helt andra stolar till matrummet.

Här sitter jag nu och har suttit sen igårmorse. Jag har inte velat fota hur färgerna i vår lägenhet blev just för att vi inte har haft några fönster. Då ger ljuset inte färgen rättvisa. MEN idag kom fönstren! Så snart får ni bilder. Här ser ni en sneak peak på matrummet aka gamla hallen.

Lyssnar för tillfället på Henrietta och Annas podd ”Vakna med Hägg & Fromholtz” (två vänner jag fått via min kille). Jag försöker koppla av för att kunna gå all in på caset sen… Det funkar inte så bra men jag blir lite mjukare av att lyssna på tjejernas skratt i alla fall. Det är förresten Henrietta och hennes kille som jag åker med till Alperna.