Igår fick jag en kommentar här på bloggen om att mina symptom skulle kunna bero på att jag börjar gå in i väggen. Men jag ryckte på axlarna och åkte till kontoret. Kände mig orkeslös och fick springa till det första eventet. Precis som vanligt. Väl på kontoret tog det inte lång tid innan jag fick svårt att andas. Det tog emot liksom. Som om någon stod på bröstet. Jag har varit deprimerad och jag kände att det inte var ångest det berodde på.
Så jag la ingen vikt i det utan satte mig istället att plocka fram mina saker. Men när jag försökte läsa så gick det inte. Jag läste om och om igen men det var som om det var skrivet på ett annat språk. Andas. Andas. ”Äsch jag tar en paus och dricker lite kaffe för att bli med i matchen igen” tänkte jag. Men det hjälpte inte. Jag började bli stressad och kände mig värdelös för att jag inte kunde läsa en enda mening. ”Deadline. Event. Blogginlägg. Mail. Middag ikväll. Sms. Post. Bokföring. Jag har inte tid för det här” tänkte jag och började omedvetet att rycka av hår ifrån huvudet och bita på naglarna. Som jag alltid gör.
Försökte utan vidare framgång att läsa andra mail, men klickade mig tillslut in på Facebook. Jag hittade av en slump ett inlägg som en okänd kille hade skrivit om att gå in i den kända väggen. Blev tårögd. Han beskrev allt jag har känt sen i somras. Hur han glömde bort hur man knöt skorna, var borta i tankarna, undvek att vara i större sociala sammanhang, glömde portkoden som man slagit in tusen gånger och kände varken lycka eller sorg. Tappade all form av lust och var konstant TRÖTT hur mycket han sov. Inte var sig själv liksom.
Smsade min bästa vän som har gått in i väggen och skrev ”Hur känns det att gå in i väggen?”. Hennes svar gjorde att jag direkt packade ihop mina saker och ringde min pojkvän som direkt kom och hämtade mig. Påväg till bilen träffade jag två gamla vänner som jag inte har sett på flera månader. Blev glad, men sprang därifrån. Det kändes så förbannat jobbigt att prata. Fråga frågor. Svara på frågor. Fick skuldkänslor efteråt för att jag verkade obrydd fastän jag bryr mig mest av allt i hela världen.
Jag läste klart Facebookinlägget i bilen… ”Vår hjärna är designad för korta episoder med stress. Stressen fungerar som en slags turbo för hjärnan så att vi kan prestera bättre MEN över tid börjar istället stresshormonerna att fräta på hjärnan. Vilket gör att nervändarna drar sig tillbaka och det blir glapp i kontakten mellan olika nerver. Signalerna går inte fram som de ska. Detta är vad utmattningssyndrom är, rent fysiskt. Min läkare sa till mig att om jag inte vidtog åtgärder fanns det risk för permanenta skador i hjärnans kognitiva förmåga.”
Va? Vad läste jag precis? Kan utmattningssymptom vara fysiska? Tillslut började jag gråta och kände att jag inte orkade mer. P bokade en tid för blodprover så att vi kan få svar eller utesluta saker.
Jag tror inte att jag har gått in i väggen, absolut inte jobbmässigt i alla fall. Däremot undrar jag om man kan göra det privat. Att man under för många år har försökt att prestera på det privata planet. Jag har ju haft magkatarr från och till sen jag var 15 på grund av min situation hemma. I dagsläget så springer jag mellan möten, tänker konstant på mina sociala medier och mitt varumärke, det är middagar, vänner, svek, jobb utöver blogg, kampanjer, events, va en bra dotter/svärdotter, stötta P, oro över mina syskon, flytta ihop med P, köpa lägenhet, renovera, ständigt vilja vidare i jobb, alkohol, dåligt samvete över ALLT, en svärfar som är sjuk och ta körkort…. Jag har alltid velat vara den bästa vännen, bästa flickvännen och starka dottern som håller ihop familjen. Tillslut kanske det tar stopp. Det kanske låter som att jag lever i ett mörker men så är det absolut inte. Jag är jättetacksam och tillfredsställd över mitt liv. Men det är någonting som inte stämmer.
Men idag ska jag ta blodprover och se om det beror på min sköldkörtel eller brist på vitaminer. Jag vill bara bli som vanligt igen. Jag är trött på att jämt vara trött.
All kärlek å en STOR kram till dej! ❤️ En människa orkar inte hur mycket som helst! Var rädd om dej.
All kärlek å en STOR kram till dej! ❤️ En människa orkar inte hur mycket som helst! Var rädd om dej.
Ta hand om dej vännen❤️
Ta hand om dej vännen❤️
All kärlek och enorma mängder kramar till dig. Jag vet vilken sits du är i, och du får absolut inte glömma att ta det lugnt. Finns det någon chans att du kanske kan länka det facebookinlägget som du läste?
All kärlek och enorma mängder kramar till dig. Jag vet vilken sits du är i, och du får absolut inte glömma att ta det lugnt. Finns det någon chans att du kanske kan länka det facebookinlägget som du läste?
Hoppas allt blir bra, du klarar det här! Det finns ingenting du MÅSTE göra. Om du är stressad över allt du behöver göra, prioritera bort, eller res bort ett tag och ta bort sociala medier en stund. Om det är någon som förtjänar att slappna av är det du. Lycka till!
Hoppas allt blir bra, du klarar det här! Det finns ingenting du MÅSTE göra. Om du är stressad över allt du behöver göra, prioritera bort, eller res bort ett tag och ta bort sociala medier en stund. Om det är någon som förtjänar att slappna av är det du. Lycka till!
Kramar till dej
Kramar till dej
Var försiktig. Vi lever bara en gång. Jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag tror att man kan ha många bollar i luften så länge man kommer ihåg att återhämta sig. Vila. Våga säga nej. Andas. Unna dig. Det är svårt att hinna med när kroppen börjar säga ifrån men försök lyssna så gott det går och lycka till framöver!
Var försiktig. Vi lever bara en gång. Jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag tror att man kan ha många bollar i luften så länge man kommer ihåg att återhämta sig. Vila. Våga säga nej. Andas. Unna dig. Det är svårt att hinna med när kroppen börjar säga ifrån men försök lyssna så gott det går och lycka till framöver!
All kärlek och kramar till dig! <3
All kärlek och kramar till dig! <3
Kram till dig <3 <3
Kram till dig <3 <3
Mitt senaste blogginlägg handlar faktiskt om just det här. Ta tag i din situation i tid, Ellionor ❤
Mitt senaste blogginlägg handlar faktiskt om just det här. Ta tag i din situation i tid, Ellionor ❤
Bli veckans blogg hos oss..
Bli veckans blogg hos oss..
först och främst om du känner att du inte får saker att hänga ihop måste du gå tillbaka till saker och förlita dig på saker som du vet 100% är otvivelaktiga bra för din hälsa och börja appllicera detta i ditt liv… sedan kan du börja sakta och säkert gå till nästa nivå och uppåt tills du når din fulla potential eller bättre…
alkohol ska du definivt sluta med… grönsaker och frukter det vill säga vitaminer och klorophyll liknande biokemiska ämnen ska du efter sträva (min åsikt) jag ska försöka diagnotisera dig helt ärligt 😃 först ut av allt detta med depression och ångest kan jag förstå… mycket avv detta framkommer från en dålig arbetsmiljö och är då viktigt att man då justerar människo miljön till detta bästa kondition:en för tillväxt genom olika sätt och viss.
du säger att det va svårt att andas och du kunde inte läsa en mening? jag tror ej att du fick en hjärn stroke då du säger att du gick vidare med livet då du gjorde andra handlingar direkt efter det… jag vet inte riktigt vad som är problemet men du ska ta hand om det och ta det lugnt och lyssna på personer som du känner och vill dig väl inga trolls eller helt enkelt disinformatörer och som inte har ditt bästa intresse. lycka till. jag tror att du kommer klara dig gallant
först och främst om du känner att du inte får saker att hänga ihop måste du gå tillbaka till saker och förlita dig på saker som du vet 100% är otvivelaktiga bra för din hälsa och börja appllicera detta i ditt liv… sedan kan du börja sakta och säkert gå till nästa nivå och uppåt tills du når din fulla potential eller bättre…
alkohol ska du definivt sluta med… grönsaker och frukter det vill säga vitaminer och klorophyll liknande biokemiska ämnen ska du efter sträva (min åsikt) jag ska försöka diagnotisera dig helt ärligt 😃 först ut av allt detta med depression och ångest kan jag förstå… mycket avv detta framkommer från en dålig arbetsmiljö och är då viktigt att man då justerar människo miljön till detta bästa kondition:en för tillväxt genom olika sätt och viss.
du säger att det va svårt att andas och du kunde inte läsa en mening? jag tror ej att du fick en hjärn stroke då du säger att du gick vidare med livet då du gjorde andra handlingar direkt efter det… jag vet inte riktigt vad som är problemet men du ska ta hand om det och ta det lugnt och lyssna på personer som du känner och vill dig väl inga trolls eller helt enkelt disinformatörer och som inte har ditt bästa intresse. lycka till. jag tror att du kommer klara dig gallant
kolla efter fästing bätt? hart hört talas om lyme disease… ingen aning som sagt det kan vara vad som helst eller ingenting
kolla efter fästing bätt? hart hört talas om lyme disease… ingen aning som sagt det kan vara vad som helst eller ingenting
Usch! Låter verkligen som ett förstadie till att gå in i väggen och tro mig, det är inte värt att offra sig själv för det tar lång tid att komma tillbaka! Har själv också fel på sköldkörteln och vitaminbrist vilket kan ge liknande symptom!
Usch! Låter verkligen som ett förstadie till att gå in i väggen och tro mig, det är inte värt att offra sig själv för det tar lång tid att komma tillbaka! Har själv också fel på sköldkörteln och vitaminbrist vilket kan ge liknande symptom!
Åå… Det gör så ont i mig att läsa det här. Har varit i exakt samma situation och är väl fortfarande där… Jag tror också att det grundar sig mycket i att man i alla situationer vill prestera och vara den bästa versionen av sig själv. Men det tär. Det är omöjligt att bli nöjd om man bara jämför sig med sig själv. För det kommer alltid finnas utrymme att bli bättre. Det är en konst att liksom våga släppa på prestationskraven, men om man börjar med ett område som man är bekväm i så går det lättare. Tex med familjen, eller vänner. Säg att du slutade försöka vara den ständigt glada, eller den ständigt stöttande, och försökte förhålla dig lite mer kravlöst gentemot dina vänner. Då är det en enorm stress som kan lätta från dina axlar… Och, kom ihåg att det här med stress inte är en förkylning som går över efter en vecka eller som kan lindras med en tablett. Det tar tid, och det är svårt. Men i slutändan är det värt det, för den bästa versionen av dig kommer inte av att du presterar som bäst utan när du är bekväm med att bara vara. Styrkekramar till dig!
Åå… Det gör så ont i mig att läsa det här. Har varit i exakt samma situation och är väl fortfarande där… Jag tror också att det grundar sig mycket i att man i alla situationer vill prestera och vara den bästa versionen av sig själv. Men det tär. Det är omöjligt att bli nöjd om man bara jämför sig med sig själv. För det kommer alltid finnas utrymme att bli bättre. Det är en konst att liksom våga släppa på prestationskraven, men om man börjar med ett område som man är bekväm i så går det lättare. Tex med familjen, eller vänner. Säg att du slutade försöka vara den ständigt glada, eller den ständigt stöttande, och försökte förhålla dig lite mer kravlöst gentemot dina vänner. Då är det en enorm stress som kan lätta från dina axlar… Och, kom ihåg att det här med stress inte är en förkylning som går över efter en vecka eller som kan lindras med en tablett. Det tar tid, och det är svårt. Men i slutändan är det värt det, för den bästa versionen av dig kommer inte av att du presterar som bäst utan när du är bekväm med att bara vara. Styrkekramar till dig!
Älskar dig<3
Älskar dig<3
❤️❤️❤️❤️
❤️❤️❤️❤️
Det låter som om det kan vara någon form av utmattning. Se till att ta hand om dig, inget går före din hälsa. Det är ovärderligt! Försök att boka av det mesta du kan den närmaste tiden och se till att du får lugn och ro, det kan vara att bara umgås med P och era vänner, hitta på roliga saker som ger dig energi men som inte är kravställande. När du känner att du börja återfinna dig, börja då sakta ta in andra saker som ex renovering, jobb som sätter lite press. Men var nogrann med att inte ta på dig för mycket så att du inte hamnar tillbaka i samma tillstånd. Och kom ihåg, precis som en kommentar ovan skrev – det tar tid, för vissa tar det mindre tid att återhämta sig medan för andra tar det längre tid. Prioritera dig själv och vad du önskar och släpp alla krav. Ta hand om dig fina du <3
Det låter som om det kan vara någon form av utmattning. Se till att ta hand om dig, inget går före din hälsa. Det är ovärderligt! Försök att boka av det mesta du kan den närmaste tiden och se till att du får lugn och ro, det kan vara att bara umgås med P och era vänner, hitta på roliga saker som ger dig energi men som inte är kravställande. När du känner att du börja återfinna dig, börja då sakta ta in andra saker som ex renovering, jobb som sätter lite press. Men var nogrann med att inte ta på dig för mycket så att du inte hamnar tillbaka i samma tillstånd. Och kom ihåg, precis som en kommentar ovan skrev – det tar tid, för vissa tar det mindre tid att återhämta sig medan för andra tar det längre tid. Prioritera dig själv och vad du önskar och släpp alla krav. Ta hand om dig fina du <3
Man kan inte gå in i väggen ”privat” eller ”jobbmässigt”. Man gör det ju med hela sitt fysiska och psykiska jag, det är ju ett sjukdomstillstånd. Det låter som arr der absolut kan vara början på en utmattning, men tror det är väldigt olika hur olika personer drabbas. Själv drabbades jag av utmattning, var sjuk konstant i sex veckor och hade noll livsglädje alls. Det kanske låter jättekonstigt men hade du verkligen gått in i väggen hade du nog inte skrivit här alls, jag kan dock ha helt fel och vill absolut inte förminska dina problem! Men tror på att släppa kraven på sig själv och framförallt släppa de externa krav spm man tror att andra har på en när det ofta inte är så alls!
Man kan inte gå in i väggen ”privat” eller ”jobbmässigt”. Man gör det ju med hela sitt fysiska och psykiska jag, det är ju ett sjukdomstillstånd. Det låter som arr der absolut kan vara början på en utmattning, men tror det är väldigt olika hur olika personer drabbas. Själv drabbades jag av utmattning, var sjuk konstant i sex veckor och hade noll livsglädje alls. Det kanske låter jättekonstigt men hade du verkligen gått in i väggen hade du nog inte skrivit här alls, jag kan dock ha helt fel och vill absolut inte förminska dina problem! Men tror på att släppa kraven på sig själv och framförallt släppa de externa krav spm man tror att andra har på en när det ofta inte är så alls!
❤️
❤️
❤️ <33
❤️ <33
måste bara inflika på denna kommentar, håller verkligen med. jag känner som du beskriver i din text nu, det är vinter, mörkt, hemskt, kallt i sverige= utmattad på livet=orkeslös, och inte mycket glädjer mig. har inte lust till att göra saker osv. men det är enorm skillnad till att ”gå in i väggen”. Hade du gått in i väggen hade du 1000% känt det. man blir likgiltig för allt och kan inte förmå sig själv att röra en min, blir handlingsförlamad och du känner inget. allt är hopplöst och onödigt, meningslöst. man känner varken sorg eller glädje, smak eller liknande. allt bara är runtomkring. och allt man vill är att känna igen, vad som helst. Tror jag blivit permanent skadad efter mina år med depression och utmattning däremot, visste inte att man kunde bli det/hade inte tänkt att det var möjligt förens du skrev det här. Fruktansvärt att det drabbar vissa av oss som växt upp med problem runt omkring oss som vi inte kunnat påverka som barn. kram
måste bara inflika på denna kommentar, håller verkligen med. jag känner som du beskriver i din text nu, det är vinter, mörkt, hemskt, kallt i sverige= utmattad på livet=orkeslös, och inte mycket glädjer mig. har inte lust till att göra saker osv. men det är enorm skillnad till att ”gå in i väggen”. Hade du gått in i väggen hade du 1000% känt det. man blir likgiltig för allt och kan inte förmå sig själv att röra en min, blir handlingsförlamad och du känner inget. allt är hopplöst och onödigt, meningslöst. man känner varken sorg eller glädje, smak eller liknande. allt bara är runtomkring. och allt man vill är att känna igen, vad som helst. Tror jag blivit permanent skadad efter mina år med depression och utmattning däremot, visste inte att man kunde bli det/hade inte tänkt att det var möjligt förens du skrev det här. Fruktansvärt att det drabbar vissa av oss som växt upp med problem runt omkring oss som vi inte kunnat påverka som barn. kram
Obehagligt hur mycket jag känner igen mig i den här texten, har haft fruktansvärt lika symtom som du de senaste månaderna. Ett konstant tryck över bröstet när jag ska göra något, stress hela tiden, inte kunna läsa och förstå de enklaste meningarna och så vidare. Att gå in i väggen behöver ju inte alltid vara jobbrelaterat, som du sa om du har haft mycket privat kan det absolut vara där det ligger. Jag hade tagit tag i det direkt, inte värt att dra ut på det längre.
Ta hand om dig fina du, <3
Obehagligt hur mycket jag känner igen mig i den här texten, har haft fruktansvärt lika symtom som du de senaste månaderna. Ett konstant tryck över bröstet när jag ska göra något, stress hela tiden, inte kunna läsa och förstå de enklaste meningarna och så vidare. Att gå in i väggen behöver ju inte alltid vara jobbrelaterat, som du sa om du har haft mycket privat kan det absolut vara där det ligger. Jag hade tagit tag i det direkt, inte värt att dra ut på det längre.
Ta hand om dig fina du, <3
Inte dricka så mkt alkohol! Inte varje vecka. Ta 6 vita månader
Inte dricka så mkt alkohol! Inte varje vecka. Ta 6 vita månader
Jag läste i någon av kommentarerna att ”hade du gått in i väggen hade du nog inte skrivit här”, och man kan ju kanske förstå hur den menar, men jag vet att jag använder min blogg för att få ur mig mina känslor. Jag är sjukskriven pga depression/utmattningssyndrom och jag vet att ibland när jag inte kan riktigt sätta orden på hur jag mår, så kan ett blurrigt blogginlägg hjälpa mig iaf få ur mig lite av tankarna. Ta hand om dig, inget kommer funka om du inte mår bra i dig själv. Att fortsätta kämpa emot och inte ta tag i problemen kommer bara göra så det tar längre tid att komma på fötter igen. Jag försökte prestera som vanligt och orka med allt som jag knappt längre tyckte var roligt, utan allt kändes bara som ett annat måste i livet. Tillslut, satt jag där med en panikångesattack mitt på en flygplats påväg på en jobbresa. Fick åka hem och har sedan dess levt i en enda lång bergolbana. Ta hand om ditt inre mående, trasiga själar har lättare att gå sönder. ❤️
Jag läste i någon av kommentarerna att ”hade du gått in i väggen hade du nog inte skrivit här”, och man kan ju kanske förstå hur den menar, men jag vet att jag använder min blogg för att få ur mig mina känslor. Jag är sjukskriven pga depression/utmattningssyndrom och jag vet att ibland när jag inte kan riktigt sätta orden på hur jag mår, så kan ett blurrigt blogginlägg hjälpa mig iaf få ur mig lite av tankarna. Ta hand om dig, inget kommer funka om du inte mår bra i dig själv. Att fortsätta kämpa emot och inte ta tag i problemen kommer bara göra så det tar längre tid att komma på fötter igen. Jag försökte prestera som vanligt och orka med allt som jag knappt längre tyckte var roligt, utan allt kändes bara som ett annat måste i livet. Tillslut, satt jag där med en panikångesattack mitt på en flygplats påväg på en jobbresa. Fick åka hem och har sedan dess levt i en enda lång bergolbana. Ta hand om ditt inre mående, trasiga själar har lättare att gå sönder. ❤️
Hoppas att du mår bättre snart, har själv mått dåligt i perioder och inte kunnat gå upp på morgonen. Man bli liksom helt tom. 💕
Hoppas att du mår bättre snart, har själv mått dåligt i perioder och inte kunnat gå upp på morgonen. Man bli liksom helt tom. 💕
Hej! Ledsen att avika lite från ämnet i inlägget men måste bara fråga detta. Elin Skoglund la ut en förbaskat snygg bild på er två på sin blogg där du bar en gudomlig vinröd lite ”Genomskinlig” topp. VART är denna ifrån? Dog så snygg den (och ni två!) var.
Kram! <3
Hej! Ledsen att avika lite från ämnet i inlägget men måste bara fråga detta. Elin Skoglund la ut en förbaskat snygg bild på er två på sin blogg där du bar en gudomlig vinröd lite ”Genomskinlig” topp. VART är denna ifrån? Dog så snygg den (och ni två!) var.
Kram! <3
Glöm inte att det är okej att inte vara okej, öppna dig kring din psykiska ohälsa. Det kommer att gynna dig. Allt måste inte vara perfekt alltid. Det är okej.
Glöm inte att det är okej att inte vara okej, öppna dig kring din psykiska ohälsa. Det kommer att gynna dig. Allt måste inte vara perfekt alltid. Det är okej.
Måste bara flika in här med. Håller med det ni säger, man vet när man är utmattad/ utbränd. Men finns ju massa olika stadier där emellan som man absolut måste ta på allvar. En riktig utbrändhet håller i sig i minst 6 mån men man kan ha reaktion på svår stress. Vara utmatttad eller vara på väg in i en utmattning. Oavsett var man är så måste man ta det på allvar och ta hand om sig själv ❤️️
Måste bara flika in här med. Håller med det ni säger, man vet när man är utmattad/ utbränd. Men finns ju massa olika stadier där emellan som man absolut måste ta på allvar. En riktig utbrändhet håller i sig i minst 6 mån men man kan ha reaktion på svår stress. Vara utmatttad eller vara på väg in i en utmattning. Oavsett var man är så måste man ta det på allvar och ta hand om sig själv ❤️️
Jag ”gick in i väggen”/drabbades av utmattningssyndrom våren 2014. Jag har alltid varit en prestationsprinsessa, och i januari 2014 fick jag en ny tjänst på mitt jobb, som jag var den yngsta någonsin att ha. Det ledde till en enorm press, jag kände hela tiden att jag hade något att bevisa, och att jag inte var bra nog. Att jag egentligen inte borde vara där jag var, att jag egentligen inte förtjänade det. Kort sagt känner jag igen dina symptom, de är ganska lika mina. Jag har alltid älskat ett läsa, men plötsligt kunde jag inte läsa ett ord. Jag såg bokstäverna men kunde inte få ihop dem till ord, och lyckades jag läsa
Jag ”gick in i väggen”/drabbades av utmattningssyndrom våren 2014. Jag har alltid varit en prestationsprinsessa, och i januari 2014 fick jag en ny tjänst på mitt jobb, som jag var den yngsta någonsin att ha. Det ledde till en enorm press, jag kände hela tiden att jag hade något att bevisa, och att jag inte var bra nog. Att jag egentligen inte borde vara där jag var, att jag egentligen inte förtjänade det. Kort sagt känner jag igen dina symptom, de är ganska lika mina. Jag har alltid älskat ett läsa, men plötsligt kunde jag inte läsa ett ord. Jag såg bokstäverna men kunde inte få ihop dem till ord, och lyckades jag läsa
så kunde jag inte koncentrera mig på texten. Jag fick minnesglapp, folk kunde stå och prata med mig och plötsligt mindes jag inte vad de sagt i början av samtalet. Jag blev extremt ljus/ljudkänslig, kunde få panik om någon kom gående mot mig på kontoret för att jag trodde att de ville fråga något. Jag som alltid varit enormt stresstålig kunde nu bryta ihop, hela hjärnan låste sig om jag blev stressad (det händer fortfarande). Hjärtklappning, ångestladdade symptom, sömnsvårigheter, you name it. Jag grät varje dag när jsg kom hem från jobb, jag grät på jobb, jag grät när folk hörde av sig och ville ses för det kändes som om jag aldrig fick vila. Jag var konstant trött, så trött att mina kroppsdelar ibland domnade bort. Trotts detta körde jag på som vanligt, tills dess att jag en dag kom hem från jobb och inte visste hur jag skulle låsa upp dörren. Jag kollade på nyckeln men visste inte vad jag skulle göra med den… Det har gått mer än 2 år och jag är fortfarande inte helt återställd. Jag kan aldrig mer skriva stresstålig på CV:et, för i stressade situationer går hela jag in i försvarsläge och stänger ner. Ta hand om dig, Ellinor, och ta dina symptom på allvar <3 all kärlek till dig
så kunde jag inte koncentrera mig på texten. Jag fick minnesglapp, folk kunde stå och prata med mig och plötsligt mindes jag inte vad de sagt i början av samtalet. Jag blev extremt ljus/ljudkänslig, kunde få panik om någon kom gående mot mig på kontoret för att jag trodde att de ville fråga något. Jag som alltid varit enormt stresstålig kunde nu bryta ihop, hela hjärnan låste sig om jag blev stressad (det händer fortfarande). Hjärtklappning, ångestladdade symptom, sömnsvårigheter, you name it. Jag grät varje dag när jsg kom hem från jobb, jag grät på jobb, jag grät när folk hörde av sig och ville ses för det kändes som om jag aldrig fick vila. Jag var konstant trött, så trött att mina kroppsdelar ibland domnade bort. Trotts detta körde jag på som vanligt, tills dess att jag en dag kom hem från jobb och inte visste hur jag skulle låsa upp dörren. Jag kollade på nyckeln men visste inte vad jag skulle göra med den… Det har gått mer än 2 år och jag är fortfarande inte helt återställd. Jag kan aldrig mer skriva stresstålig på CV:et, för i stressade situationer går hela jag in i försvarsläge och stänger ner. Ta hand om dig, Ellinor, och ta dina symptom på allvar <3 all kärlek till dig
Hej
Hej
Hej, det var jag som skrev facebook-inlägget som åsyftas i här oven. Jag är verkligen glad att min text fått en sådan stor spridning. Att fler känner igen symptomen och inser att de kanske bär på samma sjukdom. Att fler vågar prata öppet om det – utan rädsla för skuld, skam eller stigma.
Här är länken till min text. Sprid den gärna vidare.
https://www.facebook.com/jakop.dalunde/posts/10153991560175776
Hej, det var jag som skrev facebook-inlägget som åsyftas i här oven. Jag är verkligen glad att min text fått en sådan stor spridning. Att fler känner igen symptomen och inser att de kanske bär på samma sjukdom. Att fler vågar prata öppet om det – utan rädsla för skuld, skam eller stigma.
Här är länken till min text. Sprid den gärna vidare.
https://www.facebook.com/jakop.dalunde/posts/10153991560175776
Det där med att tycka hårstrån. Googla på trikotillomani
Det där med att tycka hårstrån. Googla på trikotillomani