Jag gråter av glädje. Äntligen. Får ett sms som innehåller ett ord: bokat. Göteborg i 5 dagar, sedan kommer dom hit. Höstlovet kommer i rättan tid. Får träffa mina fina, Fredrik & Fredrik samt massa andra goa killar. Fjärilar i hela magen nu!! En helg, varpå fem långa skoldagar sen, sen kommer inga bekymmer nå mig och jag är lycklig varje dag.

Update: Hittade denna text ifrån när de var här i Stockholm. Den säger en del. ”I helgen kom mina älskade vänner ifrån Göteborg upp hit. Blandade bilder som säger mer än filjoner ord. All min kärlek till dessa killar går inte att beskriva med hjälp av bokstäver. De ligger mig så varmt om hjärtat och ingen är gladare än jag för att vi fördes samman. Att jag fick chansen att hamna i deras enorma nät av interna skämt, kärlek och hets är jag evigt tacksam för. De gav plötsligt min favoritstad ännu mer betydelse och inte en ända sekund med dom är tråkig. Den tomma känslan som sitter i sig när vi skiljs åt ända tills vi ses igen är hemsk. Vill vara med dom hela tiden, mina älskade grabbar. Tack för att ni finns och tack för att ni tog del och gjorde min sommar till den bästa någonsin.”

Somnar på soffan, när jag vaknar är fortfarande jeansen på. Försöker fortsätta blunda utan att snubbla påväg till sängen. Vill ju inte vakna. Borrar in huvudet i kudden, andas in den nytvättade lukten. Tankarna börjar genast flyga iväg. Det är för sent. Jag är vaken. Allt börjar om igen, spelas som ett band i huvudet. Detta eviga dilemma. Vart är min resväska? Vart är svaren?