Jag har väldigt höga krav på mig själv och självförtroendet åker ner i botten om jag inte klarar av de höga mål jag sätter. Det har resulterat i gråtattacker för att jag inte satt alla skott på mål en träning, eller för att jag inte fått de betyget jag strävat efter. Nu, de sista veckorna innan skolan fick jag även tal-fobi och vägrar öppna munnen när jag står framför klassen. Försöker självklart jobba med det här, men hur slutar man tänka att man inte vill vara bäst? Hur får man bort den där ångesten för att man inte ska prestera?

Ett ställe där min prestationsångest syns som tydligast är på planen. Träningarna kan gå hur bra som helst men jag ser ändå ner på mig själv och tycker alltid att det finns saker att förbättra. Mitt problem är alltså att jag aldrig kan vara nöjd med hur jag presterar. Därför får jag undermedvetet panik på matcher. Jag tar inte mina lägen och kan inte slappna av utan springer hela tiden runt och tror att jag kommer misslyckas. Detta har ju självklart gjort att jag inte presterar på topp och då ser jag ner själv på mig själv ännu mer och sådär fortsätter det.. I en ond cirkel. Dock gett mig fan på att jag ska bryta den där onda cirkeln nu och vara stolt över mig själv, även om jag inte var bäst i klassen på det där testet, eller bäst på planen den där dagen. Utan att jag är stolt över hur jag presterade i alla fall. För man kan inte vara på topp hela tiden. 

Bloggade ju som sagt inte på ett halvår (anledningarna kan vi ta en annan gång) innan jag nu drog igång den här bloggen. På den tiden har det hänt en del saker så tänkte att jag kommer göra några tillbakablickar då och då så ni hänger med i svängarna. Till och börja med har jag bytt gymnasium. Jag vet, det är sista året, men jag har mina anledningar. 

Det började med att mamma fick hem mina betyg i brevlådan sommaren till trean och blev jättebesviken på mig. Hade inte F i någonting, men heller inga A. Jag låg mittimellan i allt vilket inte är speciellt bra för att vara jag då jag kan få höga betyg i allt om jag bara anstränger mig. Eftersom att sista året då skulle bli ganska viktigt för mig om jag skulle höja min medelpoäng så bestämde mamma att jag skulle byta. Så hon la fram alternativ på olika skolor i Stockholm och valet blev ganska självklart. Thorén Business School. Har flera vänner som går där och det talas bra om den skolan. På Vittra gick jag med alla mina bästa vänner. Både i samma klass och i paralellklasserna så på så sätt var det jobbigt att byta men samtidigt var jag taggad och glad över att få satsa på skolan och träffa nya människor. Och så fick det bli, jag träffade både nya människor och började satsa på skolan. Nu låter det som att mamma tvingade mig att byta, men inte alls. Jag var glad att äntligen få rutiner i mitt och känna mig skolmotiverad för en gångs skull. Dock har det haft sina nackdelar också men det tänkte jag ta i ett senare inlägg..

Fjärde dagen i rad vi firar jul. Dock var alla trött på julmaten så vi åt thai istället. Gått upp 6kg denna jul men det är det värt, för satan vad gott det har varit. Dessutom är det nästan menat att man måste ta sin favorit i Paradiseasken när alla lämnat den kvar. Min familj blir som djur på savannen när den där asken kommer fram så man måste vara snabb och ta sina favoriter haha. Tror vi haft fyra stycken hemma denna jul.. 

Nej nu ska jag ut i köket och socialisera mig med min moster och morbror som är här på besök. Imorgonbitti åker jag upp till stan för att kolla in om mina drömskor är på rean och förhoppningsvis ska jag träffa en gammal killkompis. Saknar honom och hela det gänget så himla mycket. Aja take care XOXO

Kände du dig kränkt? DU? Hur vågar du ens yttra dig efter allt du gjorde mot mig? Kränkt? Jag kan inte hjälpa att börja le. Vem var det som blev så kränkt och förudmjukad att all livsglädje försvann? Jo jag. Vem var det som brottades mot osyliga knytnävar? Jo jag. Vem var det som aldrig ens fick en ursäkt? Jo jag. Men känn dig kränkt du, så får du känna på en bråkdel av vad jag kände i så många år. Det sorliga är dock att du vill att jag ska tycka synd om dig, och vet du? Det gör jag. 

Några gamla bilder tagna förr förra sommaren när killarna kom hit till Stockholm och vi lärde känna varandra på riktigt. Vi hade verkligen världens bästa sommarlov ihop det året.

Biljetterna är bokade och det är med skakiga händer jag skriver detta inlägg må jag lova. Mitt nyår kommer spenderas i den bästa staden i Sverige, nämligen Göteborg. Kommer inviga 2014 med att svepa drinkar tillsammans med de människor som får mig att må absolut bäst. Jag och min vän Sara lärde känna ett killgäng därnere för två (..tre?) somrar sen, och sen dess har vi hållit ihop. I ur och skur, vått och torrt. Vi är som ett stort syskongäng där alla hetsar och retas med varandra. Är så otroligt lycklig, länge sedan sist vi alla var samlade. Jag åker ner den 30e och kommer hem den 1a.