Månad: april 2014

För mig är ”Förlåt” ett otroligt laddat ord. Det är inget man bara slänger ur sig för att någonting ska glömmas bort eller bli bra. Jag tycker att människor överanvänder ordet förlåt, vilket gör att det tappar sin trovärdighet. Jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, säga förlåt om jag själv inte tycker att jag gjort någonting fel. I mångas ögon kan det låta som en svaghet men det tycker jag absolut inte att det är. Snarare en bekräftelse på att jag verkligen ber om ursäkt när jag väl använder det. Detta sitter så djupt i mig att jag kan på riktigt kan bli irriterad och förbannad när folk använder ordet förlåt vid fel tillfälle. Tillexempel om jag ger någon en utskällning och personen i fråga inte alls instämmer med mina synpunkter kring vad hen gjort för fel, men ÄNDÅ säger förlåt. HUR kan man säga förlåt då? När man inte menar det? När man inte tycker att man själv gjort fel? Jag förstår inte.

Tur ändå att Petter inte är lika envis som jag är och att han kan vika sig och säga förlåt för att undvika ett eventuellt bråk, för det skulle aldrig jag göra. Kan även få ett raseriutbrott om någon sårat en gång på gång men ändå säger förlåt. Förlåt för vad? För att du kommer göra det igen? Förlåt för att du inte vet vad ordet betyder? Om en person använder ordet förlåt för mycket och vid fel tillfällen tappar personen sin trovärdighet i mina ögon. Det blir en person jag inte kan lita på. Varför har jag aldrig spekulerat i varför, utan det är bara så det är, för att det är så jag tycker. Men jag antar att det grundar sig i att jag inte vet om personen i framtiden menar det den säger och att hen känns oärlig.

Utan att överdriva skulle jag med handen på hjärtat kunna säga att jag hellre dör än att säga förlåt i vissa tillfällen. Jag skulle aldrig ge mig på det sättet, det är jag för envis för.

Foto: Ossian Langenborg

Vet ni vad? När jag mår som allra sämst isolerar jag mig helt ifrån omvärlden. Stänger av. Låser alla ute. När jag mår som allra sämst så vet ingen hur jag egentligen mår, för det är som då jag är som oärligast. Jag ljuger om min hälsa och hur sårad jag faktiskt är. Jag kämpar för att få mitt brustna hjärta att slå samtidigt som jag försöker dölja mina öppna sår med plåster. Under denna period kan jag vara en riktig dålig kompis. För jag vill inte umgås, prata, eller bli omplåstrad. Jag vill sörja och vara ifred.

Eftersom de fyra senaste åren periodvis sett ut på detta sätt har jag alltså förlorat en del kompisar, men även skaffat mig nya. När jag slutar svara på sms har några listat ut att jag istället ligger och gråter. När jag inte vill träffa folk vägrar några att låta mig vara själv. Och när jag ljuger om hur jag mår är det några som frågar, nej hur mår du, egentligen?

Man kan inte rå för hur man mår, hur ens undermedvetna spökar eller ens att barndomsminnen kommer ikapp en. Det man kan rå för är dock vad man väljer att göra utav situationen. Men faktiskt, så är inte alltid benen tillräckligt starka för att bära upp en. Man orkar inte, och sängen känns mer lockande än att gå ut och försöka pynta sitt ansikte med ett smile som inte finns.

Trots att man är en skit dålig vän just där och då, så är det vänners skyldigheter att förstå. Man ska inte behöva förklara allt i minsta detalj. Hur skulle man ens kunna? Det är ord man inte ens låter sig själv tänka. De är för jobbiga, och tungan sätter knutar på sig själv när man ska beskriva. Vad som hänt. När det hände. Varför man mår som man mår. Ibland vet man knappt själv, men det är då ens vänner ska veta. De vet att man mår dåligt. De ställer upp, på riktigt. Inte bara skickar ett sms med ett hjärta. För det hjälper inte utan gör bara saken värre. Att veta att någon vet, men inte bryr sig på riktigt. För det är ju då man behöver som mest hjälp, och ingen kan ge en den. Så man låser in sig, för det är inte lönt att försöka. Man vill ju ha hjälp utan att erkänna det och det är det ens vänner ska förstå. I annat fall kan man ställa sig frågan hur mycket de vet om en, eller om de ens är ens riktiga vänner. För de som står en som närmast vet hur man reagerar.

När allt känns bättre, glöm aldrig vilka som ringde dig och peppade. Glöm aldrig vilka du kunde gråta tillsammans med. Vilka som kunde hålla dina hemligheter. Vilka som förstod, agerade och ställde upp. Och glöm inte vilka som svek dig när du behövde det som mest. För de personerna har du ingen skyldighet att ställa upp för i framtiden.

Sikta framåt. Håll alltid alla dörrar öppna. Dröm stort. Visualisera dig drömsernariot. Sträva efter att alltid lära dig mer. Om du ska tacka nej till någonting, gör det med ett leende på läpparna. Sätt inte krokben för dig själv. Om någonting går snett, gå vidare och låt det inte ta din energi. Lägg bara din energi på saker du älskar. Låt ingen utnyttja dig. Sätt upp mål. Lita på din magkänsla. Skriv upp alla idéer, fullfölj dem. Var smart. Låt ingen säga åt dig vad du klarar av och inte. Och viktigast av allt, glöm inte bort vem du är på vägen.