Det där med förlåt

hatt
För mig är ”Förlåt” ett otroligt laddat ord. Det är inget man bara slänger ur sig för att någonting ska glömmas bort eller bli bra. Jag tycker att människor överanvänder ordet förlåt, vilket gör att det tappar sin trovärdighet. Jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, säga förlåt om jag själv inte tycker att jag gjort någonting fel. I mångas ögon kan det låta som en svaghet men det tycker jag absolut inte att det är. Snarare en bekräftelse på att jag verkligen ber om ursäkt när jag väl använder det. Detta sitter så djupt i mig att jag kan på riktigt kan bli irriterad och förbannad när folk använder ordet förlåt vid fel tillfälle. Tillexempel om jag ger någon en utskällning och personen i fråga inte alls instämmer med mina synpunkter kring vad hen gjort för fel, men ÄNDÅ säger förlåt. HUR kan man säga förlåt då? När man inte menar det? När man inte tycker att man själv gjort fel? Jag förstår inte.

Tur ändå att Petter inte är lika envis som jag är och att han kan vika sig och säga förlåt för att undvika ett eventuellt bråk, för det skulle aldrig jag göra. Kan även få ett raseriutbrott om någon sårat en gång på gång men ändå säger förlåt. Förlåt för vad? För att du kommer göra det igen? Förlåt för att du inte vet vad ordet betyder? Om en person använder ordet förlåt för mycket och vid fel tillfällen tappar personen sin trovärdighet i mina ögon. Det blir en person jag inte kan lita på. Varför har jag aldrig spekulerat i varför, utan det är bara så det är, för att det är så jag tycker. Men jag antar att det grundar sig i att jag inte vet om personen i framtiden menar det den säger och att hen känns oärlig.

Utan att överdriva skulle jag med handen på hjärtat kunna säga att jag hellre dör än att säga förlåt i vissa tillfällen. Jag skulle aldrig ge mig på det sättet, det är jag för envis för.

  1. Hej Ellinor! Jag blev verkligen SÅRAD av dina senaste tweets som handlade om att det är en persons fel om den inte skaffar en pojkvän ungefär? Att det är mitt fel att jag i detta fallet gråter över det? Vet du ens varför många tjejer gråter över att de inte hittar den rätta killen? JAG har under de senaste 2 åren haft 3 förhållanden med 3 killar som jag trodde var killar som man kunde lita på, berätta saker för, killar som lät en gråta mot deras axel. Men vet du vad? Det är väldigt lätt att tro att en charmig kille faktiskt är charmig men många av dem bara beter sig charmigt. Fast egentligen så döljer de mycket mer på insidan. De 3 killarna visade alla tydligt sin charmiga sida, alla sa att de va så avundsjuka på att just jag fick tillbringa dagarna med dem. Och jag var så lycklig! Men alla killarna var otrogna mot mig, jag märkte att något var konstigt så jag frågade dem om det och de nekade totalt. Sedan så fick jag reda på sanningen ifrån mina kompisar. Så jo man kan gråta för att man inte hittar rätt kille. Efter 3 kilar och deras svek så blir man en svagare person som bara önskar att den rätta killen ska komma och presentera sig. Killarna har gjort att jag inte längre kan lita på personer, eftersom att jag flera gånger frågade alla 3 vad som var fel och de ljög mig rätt upp i ansiktet. Jag hade dessutom sagt att jag älskade dem till 2 stycken och de likaså till mig. Så ”jag älskar dig” är inte längre en betydelsefull mening för mig eftersom att jag fick veta vad som egentligen ligger bakom. Det var KILLARNA som förstörde mig, som sakta bröt ner mig. Visst, det skulel ju ha kunnat vara tjejens fel också att killen var otrogen men i dessa fallen så har jag inte gjort något fel. Jag letade bara efter en kille vars axel jag skulle kunna gråta mot och detta var vad jag fick. Så nej det är inte alltid fel att gråta för att man vill hitta den rätta killen/tjejen!

  2. Hej Ellinor! Jag blev verkligen SÅRAD av dina senaste tweets som handlade om att det är en persons fel om den inte skaffar en pojkvän ungefär? Att det är mitt fel att jag i detta fallet gråter över det? Vet du ens varför många tjejer gråter över att de inte hittar den rätta killen? JAG har under de senaste 2 åren haft 3 förhållanden med 3 killar som jag trodde var killar som man kunde lita på, berätta saker för, killar som lät en gråta mot deras axel. Men vet du vad? Det är väldigt lätt att tro att en charmig kille faktiskt är charmig men många av dem bara beter sig charmigt. Fast egentligen så döljer de mycket mer på insidan. De 3 killarna visade alla tydligt sin charmiga sida, alla sa att de va så avundsjuka på att just jag fick tillbringa dagarna med dem. Och jag var så lycklig! Men alla killarna var otrogna mot mig, jag märkte att något var konstigt så jag frågade dem om det och de nekade totalt. Sedan så fick jag reda på sanningen ifrån mina kompisar. Så jo man kan gråta för att man inte hittar rätt kille. Efter 3 kilar och deras svek så blir man en svagare person som bara önskar att den rätta killen ska komma och presentera sig. Killarna har gjort att jag inte längre kan lita på personer, eftersom att jag flera gånger frågade alla 3 vad som var fel och de ljög mig rätt upp i ansiktet. Jag hade dessutom sagt att jag älskade dem till 2 stycken och de likaså till mig. Så ”jag älskar dig” är inte längre en betydelsefull mening för mig eftersom att jag fick veta vad som egentligen ligger bakom. Det var KILLARNA som förstörde mig, som sakta bröt ner mig. Visst, det skulel ju ha kunnat vara tjejens fel också att killen var otrogen men i dessa fallen så har jag inte gjort något fel. Jag letade bara efter en kille vars axel jag skulle kunna gråta mot och detta var vad jag fick. Så nej det är inte alltid fel att gråta för att man vill hitta den rätta killen/tjejen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Hur viktig en riktig kompis är

OSS_7941
Foto: Ossian Langenborg

Vet ni vad? När jag mår som allra sämst isolerar jag mig helt ifrån omvärlden. Stänger av. Låser alla ute. När jag mår som allra sämst så vet ingen hur jag egentligen mår, för det är som då jag är som oärligast. Jag ljuger om min hälsa och hur sårad jag faktiskt är. Jag kämpar för att få mitt brustna hjärta att slå samtidigt som jag försöker dölja mina öppna sår med plåster. Under denna period kan jag vara en riktig dålig kompis. För jag vill inte umgås, prata, eller bli omplåstrad. Jag vill sörja och vara ifred.

Eftersom de fyra senaste åren periodvis sett ut på detta sätt har jag alltså förlorat en del kompisar, men även skaffat mig nya. När jag slutar svara på sms har några listat ut att jag istället ligger och gråter. När jag inte vill träffa folk vägrar några att låta mig vara själv. Och när jag ljuger om hur jag mår är det några som frågar, nej hur mår du, egentligen?

Man kan inte rå för hur man mår, hur ens undermedvetna spökar eller ens att barndomsminnen kommer ikapp en. Det man kan rå för är dock vad man väljer att göra utav situationen. Men faktiskt, så är inte alltid benen tillräckligt starka för att bära upp en. Man orkar inte, och sängen känns mer lockande än att gå ut och försöka pynta sitt ansikte med ett smile som inte finns.

Trots att man är en skit dålig vän just där och då, så är det vänners skyldigheter att förstå. Man ska inte behöva förklara allt i minsta detalj. Hur skulle man ens kunna? Det är ord man inte ens låter sig själv tänka. De är för jobbiga, och tungan sätter knutar på sig själv när man ska beskriva. Vad som hänt. När det hände. Varför man mår som man mår. Ibland vet man knappt själv, men det är då ens vänner ska veta. De vet att man mår dåligt. De ställer upp, på riktigt. Inte bara skickar ett sms med ett hjärta. För det hjälper inte utan gör bara saken värre. Att veta att någon vet, men inte bryr sig på riktigt. För det är ju då man behöver som mest hjälp, och ingen kan ge en den. Så man låser in sig, för det är inte lönt att försöka. Man vill ju ha hjälp utan att erkänna det och det är det ens vänner ska förstå. I annat fall kan man ställa sig frågan hur mycket de vet om en, eller om de ens är ens riktiga vänner. För de som står en som närmast vet hur man reagerar.

När allt känns bättre, glöm aldrig vilka som ringde dig och peppade. Glöm aldrig vilka du kunde gråta tillsammans med. Vilka som kunde hålla dina hemligheter. Vilka som förstod, agerade och ställde upp. Och glöm inte vilka som svek dig när du behövde det som mest. För de personerna har du ingen skyldighet att ställa upp för i framtiden.

  1. Du är så jävla grym, helt ärligt. Helt otrolig! Så sjukt bra och välskrivna inlägg som nog alla känner igen sig i ofta! Du borde HELT ÄRLIGT se om du kan få skriva en bok. Jag vet att många hade köpt den iaf! Fortsätt blogga du är grym!
    Kram

  2. Du är så jävla grym, helt ärligt. Helt otrolig! Så sjukt bra och välskrivna inlägg som nog alla känner igen sig i ofta! Du borde HELT ÄRLIGT se om du kan få skriva en bok. Jag vet att många hade köpt den iaf! Fortsätt blogga du är grym!
    Kram

  3. känner igen mig så mycket i det du skriver om att förlora vänner å inte få nya när det gäller att man ”är borta” några år, med borta menar jag ledsen, för jag isolerar mig, som du beskriver. det gjorde jag, å nu när jag är på bättringsvägar har jag 0, absolut 0 nöra vänner. har väl två killkompisar men de har mkt i skolan, sina umgängen å jag är inte prio ett. missförstå inte, kräver inte att jag ska vara deras prio ett, för det funkar inte och jag kräver inget. men jag vill så gärna ha en vän. men det är svårt när man är ostabil, försöker stå på benen, aktar sig för att inte falla tillbaka i gamla tankar som var orsaken till isoleringen och psykisk och fysisk mkt dåligt mående. alla har lixom sina kompisar, en vardag, å de är svårt att komma in i ngon annan liv. speciellt verkar tjejer vara nöjda när de väl har ett kompisgäng å tänker inte på att släppa in ngn mer, för man har redan vänner. å.
    ville bara skriva av mig för det är ingen annan jag kunnat relatera till som har de så. att inte ha vänner efter år ma mått dåligt, skulle vara intresant, snällt, å uppskattat om du berättade hur du fick vänner igen. kram, texten träffade mig så exakt så var tvungen att säga det, gud vad skönt att få läsa

  4. känner igen mig så mycket i det du skriver om att förlora vänner å inte få nya när det gäller att man ”är borta” några år, med borta menar jag ledsen, för jag isolerar mig, som du beskriver. det gjorde jag, å nu när jag är på bättringsvägar har jag 0, absolut 0 nöra vänner. har väl två killkompisar men de har mkt i skolan, sina umgängen å jag är inte prio ett. missförstå inte, kräver inte att jag ska vara deras prio ett, för det funkar inte och jag kräver inget. men jag vill så gärna ha en vän. men det är svårt när man är ostabil, försöker stå på benen, aktar sig för att inte falla tillbaka i gamla tankar som var orsaken till isoleringen och psykisk och fysisk mkt dåligt mående. alla har lixom sina kompisar, en vardag, å de är svårt att komma in i ngon annan liv. speciellt verkar tjejer vara nöjda när de väl har ett kompisgäng å tänker inte på att släppa in ngn mer, för man har redan vänner. å.
    ville bara skriva av mig för det är ingen annan jag kunnat relatera till som har de så. att inte ha vänner efter år ma mått dåligt, skulle vara intresant, snällt, å uppskattat om du berättade hur du fick vänner igen. kram, texten träffade mig så exakt så var tvungen att säga det, gud vad skönt att få läsa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mys med farmor

DSC02537DSC02546DSC02549
Dagens middag här hemma! Så gott och nyttigt! Ett tips är att koka bolguren tillsammans med en grönsaksbuljong-tärning och hälla på lite honung på kycklingen tillsammans med en massa kryddor och frön.

Efter middagen åkte vi ut och firade farmor som fyllde år igår. Hon är så himla fin och underbar. Senaste gångerna jag varit därute har hon gett mig och Olivia (min syster) världens kärleksförklaringar och jag blir så himla glad över allt hon säger. Imorgon ska vi ut till henne igen för att kolla igenom massa gamla bilder, visa henne min studentmössa och ta med henne till farfars grav. Ska även försöka hinna med att baka med henne. Fick ju lov idag, men de senaste åren har jag aldrig satt min fot i Gnesta när jag fått lediga dagar över. Men den här veckan ska jag försöka vara ute hos henne så mycket som möjligt. Har så himla dåligt samvete för att jag inte prioriterat det högre förut. Trots att jag vet att jag haft många bollar i luften i min egna vardag, i en kombination av mitt brutala hat mot denna håla jag bor i.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Nytt linne

DSC02519DSC02518DSC02517
Fick med mig detta perfekta linnet éfter Gina Tricots event i förrgår. Det sista i min storlek, flyt!! Kommer bli så fint till ett par vita jeans i sommar.

Psst, de gråa markeringarna på galgarna som håller plaggen på plats säljer mina kompisar i alla möjliga färger. Så smarta! Finns HÄR.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Lyckas med det du vill

DSC02014
Sikta framåt. Håll alltid alla dörrar öppna. Dröm stort. Visualisera dig drömsernariot. Sträva efter att alltid lära dig mer. Om du ska tacka nej till någonting, gör det med ett leende på läpparna. Sätt inte krokben för dig själv. Om någonting går snett, gå vidare och låt det inte ta din energi. Lägg bara din energi på saker du älskar. Låt ingen utnyttja dig. Sätt upp mål. Lita på din magkänsla. Skriv upp alla idéer, fullfölj dem. Var smart. Låt ingen säga åt dig vad du klarar av och inte. Och viktigast av allt, glöm inte bort vem du är på vägen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi