Jag ska inte ljuga. För tillfället känns allting väldigt jobbigt att ha ett bokat datum för flytt till London. Den 4e oktober klockan 18 lyfter planet, och jag tar mitt pick och pack till ett annat land. Jag ska hem några gånger under tiden för jobb i Sverige, samt att hela min familj kommer och hälsar på. Men det är hela grejen som tär på mig. Att inte vara närvarande för dem som behöver mig här hemma, att jag flyttar ifrån dom. Sen är det självklart lika jobbigt att dem inte kan vara där, fysiskt, för mig heller. Inte ge dem där kramarna, pussarna och stöttande orden man behöver just där och då.
Allting är väldigt vemodigt, för visst är jag oerhört förväntansfull och taggad också. Tjejerna jag ska bo med har redan åkt ner, och bilderna dem har skickat till mig har gett mig fjärilar i magen. Efter fyra dagar har dem redan skaffat sig (riktigt bra) jobb också, vilket får mig att göra volter utav extas.
Det är med blandade känslor jag imorgon kastar in allting i tvätten, och sedan packar ner det i resväskan. Dagarna närmar sig, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. När jag väl kommer fram vet jag att allting kommer bli Så. Himla. Bra. Men det är i stadiet just nu som känns jobbigt. Att ta flyget ifrån alla jag älskar. Men detta är ett nytt kapitel i mitt liv som kommer föra med sig ett överflöd utav erfarenheter.
Förstår precis. För lite mer än en månad sedan så flyttade jag till USA och ska vara här ett år som utbytesstudent. Att kliva på det där planet var det jobbigaste jag har gjort, för jag älskade mitt liv i Sverige. Men jag är så glad att jag vågade göra det, att jag tog steget. För jag har fått uppleva så mycket mer här på bara en månad än vad jag skulle göra på ett halvår i Sveige. Man får ut så mycket av att prova på att bo i ett annat land. Det är inte bara en dans på rosor, vissa dagar kan vara riktigt jobbiga. Men det är SÅ värt det.
Förstår precis. För lite mer än en månad sedan så flyttade jag till USA och ska vara här ett år som utbytesstudent. Att kliva på det där planet var det jobbigaste jag har gjort, för jag älskade mitt liv i Sverige. Men jag är så glad att jag vågade göra det, att jag tog steget. För jag har fått uppleva så mycket mer här på bara en månad än vad jag skulle göra på ett halvår i Sveige. Man får ut så mycket av att prova på att bo i ett annat land. Det är inte bara en dans på rosor, vissa dagar kan vara riktigt jobbiga. Men det är SÅ värt det.
Spännande och läskigt! Jag funderar på att göra något liknande själv, så jag undrar: hur fick ni lägenheten och hur fick du kontakt med tjejerna du åker med?
du får jätte gärna berätta sen också om det var svårt att få jobb och hur ni gjorde när ni sökte (gå dit, internet, kontakter osv) 
Spännande och läskigt! Jag funderar på att göra något liknande själv, så jag undrar: hur fick ni lägenheten och hur fick du kontakt med tjejerna du åker med?
du får jätte gärna berätta sen också om det var svårt att få jobb och hur ni gjorde när ni sökte (gå dit, internet, kontakter osv) 
Hej Ellinor!! Först och främst stort lycka till! I januari satte jag mig på ett plan på väg mot santa Barbara för att spendera 6 månader där. Plugga och upptäcka stod på schemat. När jag åkte dit trodde jag att 6 månader var en evighet. En evighet innan jag skulle stiga av planet i Köpenhamn igen och se mina vänner och familj där. Hemlängtan, oro över att inte trivas eller hitta den fanns där. Men jag ska bara säga en sak jag trodde ALDRIG!!!!!!! 6 månader skulle gå så snabbt som de gjorde så njuuuut ta vara på varenda dag och uppleva och visst hemlängtan finns där men de går över och innan du vet ordet av de så är du två veckor i från hemfärd och du vill aldrig lämna landet. Du kommer säkerligen trivas, hitta massor ac nya vänner och lära dig mer om dig själv än du någonsin kommer göra igen så bara lev livet och lycka till! ??
Hej Ellinor!! Först och främst stort lycka till! I januari satte jag mig på ett plan på väg mot santa Barbara för att spendera 6 månader där. Plugga och upptäcka stod på schemat. När jag åkte dit trodde jag att 6 månader var en evighet. En evighet innan jag skulle stiga av planet i Köpenhamn igen och se mina vänner och familj där. Hemlängtan, oro över att inte trivas eller hitta den fanns där. Men jag ska bara säga en sak jag trodde ALDRIG!!!!!!! 6 månader skulle gå så snabbt som de gjorde så njuuuut ta vara på varenda dag och uppleva och visst hemlängtan finns där men de går över och innan du vet ordet av de så är du två veckor i från hemfärd och du vill aldrig lämna landet. Du kommer säkerligen trivas, hitta massor ac nya vänner och lära dig mer om dig själv än du någonsin kommer göra igen så bara lev livet och lycka till! ??