Månad: februari 2015

Eftersom att Petter numera (och nästan 2 månader till framöver) bor utomlands så trodde jag inte att jag skulle få fira Alla Hjärtans Dag i år. Men! Imorse väckte mamma mig och sa att jag hade fått ett blombud och då var det ju såklart ifrån min Boo. Blev jätte överraskad och mamma blev tårögd haha.. Tack igen älskling! Sen så fick jag även två paket på posten, ett ifrån Ur & Penn och ett från Thomas Sabo. Med andra ord blev jag bortskämd ändå!

Jag kom nyss hem ifrån att ha varit förbi min storebrors grav och lämnat rosor, och just nu håller jag på att packa en väska inför ikväll. Vid sidan av äter jag även färska jordgubbar ur en ask formad som ett hjärta som jag fick av mamma.

Trots en så fin dag (den kommer bli så himla bra ikväll också för min del) så vet jag att det är många där ute som känner ångest inför den här dagen. I min åsikt så är allt det här så sjukt överhypat. En dag för butikerna att tjäna pengar. Första året jag och Petter firade ihop (vårt 3e i år) så tänkte jag lägga ut flera tusentals kronor på presenter för att jag trodde att man måste. Idag är det en helt vanlig fredag där par stoltserar med gåvor och passbilder medan singlar blir nerstämda. Jag och Petter har aldrig gjort någonting speciellt vad jag minns, mer än någon extra fin gest kanske.

Vi alla är på ständig jakt efter bekräftelse, vill duga och räcka till. Vi försöker umgås med ”rätt” människor, går in i olika roller och spelar med. Piercar näsan i baksätet på en bil, dricker dyr champagne på stans flådigaste ställe eller testar på att röka i skogen bredvid skolan. Vi sminkar våra ögon större och näsan mindre. Köper kläder som framhäver ”rätt” ställen. Helst märkeskläder också, såklart. Sen tvingar vi oss själva till gymmet och lyssnar på hjärnspökena som säger att vi måste börja räkna kalorier. Mitt i allt detta känner man bara en enorm känsla utav otillräcklighet. Men ibland, och bara ibland, känner man sig duglig. Men det gör man bara den dagen sminket har blivit perfekt, när man känner sig smal eller fick högsta betyg på ett prov. Förstår ni min poäng ännu?

Till det här vill jag avsluta med ett av de bästa citaten i världen skrivet av Javier Ramos:

”Och någonstans på vägen måste man ta och fråga sig själv om man bara ska flyta med strömmen, eller om man ska ge sig fan på att förverkliga drömmen”

Hej hörrni. Hur mår ni idag? Jag mår bättre än på länge, men samtidigt känner jag att jag börjar få tillbaka min magkatarr. Haft det 3-4 gånger och den beror BARA på stress. Har egentligen ”levt” med magkatarr under flera års tid, så nu vet jag vad jag ska göra för att undvika den. Det vill säga… Dra ner på stressen. Men det är svårt. Jag har stressat så mycket de senaste veckorna att jag har glömt bort att äta. Kan inte ens räkna upp en gång jag har ätit frukost-lunch-middag på säkert 12 veckor. Aptiten är liksom borta. Vet inte om det är för att jag mår dåligt, för att jag för en gångs skull mår bra eller för att jag är så uppbokad. Ibland kan det gå två dagar och jag kommer på mig själv med att inte ha ätit en enda gång. 

Sitter på tåget just nu….. OCH DÄR kom jag på mig själv med att sitta på helt fel tåg. Helvete. Måste verkligen börja ta hand om mig nu. Typisk stressgrej.

Gårkvällen var så himla fin! Att dricka champagne och äta choklad samtidigt som man kollar på bio är något av det mysigaste jag vet. Att jag sedan såg en utav världens mest eftertraktade filmer gjorde ju inte saken sämre!

Men var filmen verkligen så bra som alla påstår? Visst kan jag hålla med om att miljöerna och passionen paret har för varandra var magiskt. Samtidigt hade jag väldigt svårt för många schener. Utan att avslöja för mycket var många meningar EXTREMT klyschiga och sexakterna och Mr Greys dominans gjorde mig bara ledsen. JAG vet var mina gränser går,  men det är det långt ifrån alla som vet. Signalerna filmen sänder ut (det kan man inte säga emot även om man är feminist eller inte) kan landa så himla fel. Påverkbara killar kommer tro att hans sjuka beteende är okej, och svaga tjejer kommer inte våga säga emot. 

Det finns en anledning till att bion inte får visas i alla länder och varför det är en 18års gräns. För media påverkar verkligen. Deras destruktiva kärleksrelation påminner om många historier där våld i hemmet förekommer och vissa gånger kändes deras sex snarare som övergrepp och jag fick en klump i magen. 

Kvällen slutade dock mindre glamoröst när jag återigen fick springa i mina stilettklackar från Rigoletto till TC på 8 minuter. På vägen skulle SÅKLART tre olika killgäng vara alldeles för närgående. Hatar att vårt samhälle ser ut så, och att jag behöver vara rädd bara för att jag inte är en vit cis man. 

Förlåt för att bloggen ser ut som skit i inläggen. Vet inte vad som har hänt… Får fixa det när jag kommer i kontakt med en dator. Nu sitter jag på tåget och är på G till en inspelning. Mer får ni veta när allt släpps. 

Jag, Calle och (Calles pappa) Patrik som jag jobbade med ihop under Modemässan för Glam Of Sweden. 

Min dag har varit den stressigaste någonsin. Sprang mellan jobb, fotografering och poddfix! Hade turen att hamna mitt i något event på h&m så jag fick lägligt nog ett presentkort på 100kr jag snabbt köpte strumpbyxor för. Sen var det en snabb visit på Donken, för att lubba med en kyckligbugare och höga klackar på Strandvägen. Fixade mig på 15min och nu är vi på Bistro Rigoletto och dricker drinkar. Eftersom att det är premiär för Fifty Shades of Grey så valde jag att bära min nya gråa klänning och kappa. Matchar den GRÅA (röda) mattan haha! Hörs efter bion….