Sportbilar, shoppingfynd och Motala Strand

Som jag avslutade inlägget med igår så begav vi oss efter solandet, ut till Varamon. Jag har bränt mig typ överallt, men det är nog inte så konstigt med tanke på att det var min första soldag och jag dränkte mig själv i kokosolja. Hur tankarna gick där vet jag inte, men man vet ju aldrig när det blir sol igen så att säga…

Jag vet att det är många killar som har börjat läsa bloggen sen jag träffade min karl. Jag förstår inte fascinationen av bilar, men på förfrågan så ska jag svara på några frågor…

Min kille och de flesta av hans kompisar är intresserade av bilar. Jag är uppvuxen med en biltokig pappa har väl kunnat mer om sportbilar än mina tjejkompisar. Men sen jag kom in i gänget är jag LOST. P’s gamla tjejkompisar HÖR skillnaden på vilken sportbil som åker förbi. Det är ju överkurs deluxe i mina öron.

I vilket fall så blir det ju en del feta bilar när vi alla åker tillsammans. Och det är här några av er har frågor. Min pojkvän har en Porsche Carerra 4S, och Basse och Alex som vi åkte med igår har en Ferrari och en Lamborghini. Nu vet ni! 🙂

Mina nya sandaler, köpta på Ellos och hittade liknande  HÄR (adlink). Bästa fyndet denna sommaren utan tvekan.

Och min nya jumpsuit som jag köpte i Linköping här om dagen. Hade spanat in den på hemsidan innan och då trodde jag att den var i mörkgrönt siden – jackpot! Men den var militärgrön och i något annat material. Men den fick tummen upp av P så då blev det ett köp. Herregud, ser jag såhär bitchig ut förstår jag om folk var rädda för mig i korridorerna när jag var yngre.

Hela gänget som hängt de senaste dagarna! Vi ska möta dom nere i Båstad också. De två så mini hundarna är med också såklart.

Vi åt på ett ställe som var supertrevligt längst ner på stranden. Varamon (strand i Motala) är ju Värnen, och är tydligen Nordens största insjöbad. Vit strand och kristallklart vatten – dit måste jag igen! Jag åt som vanligt en Caesar, och förutom att de andras pasta var överkokt och såserna vattniga så får stället bara pluspoäng. Vi stannade kvar och drack iskaffe också.

Ma boys! Efter kaffet skiljdes vi åt och de andra två paren rullade ner till Båstad. P och jag däremot styrde bilen tillbaka till hans familj och gården.

Väl hemma sov vi i varsina Softy Bags i kvällssolen innan P’s syster och vän kom förbi. Då vankades det middag, och innan blev det mingel i jaktrummet. Måste fråga P’s mamma om receptet på den vita kladdkakan med rabarber och kardemumma. Tror inte ni fattar hur god den var!!!

  1. Varamon är en del av Vättern, inte Vänern som du skrev. Sedan är det Nordens största insjöbad. Roligt att du iaf gillade stranden har också varit där!

  2. Varamon är en del av Vättern, inte Vänern som du skrev. Sedan är det Nordens största insjöbad. Roligt att du iaf gillade stranden har också varit där!

  3. Hej! Super härlig blogg och får ofta inspiration ifrån dina outfits! Jag undrar vilken butik jumpsuiten är ifrån? Super snygg i alla fall! Kram

  4. Hej! Super härlig blogg och får ofta inspiration ifrån dina outfits! Jag undrar vilken butik jumpsuiten är ifrån? Super snygg i alla fall! Kram

  5. jäklar vad du förändrats sen du träffade P. det lyser igenom hela din blogg och nu känns det som om det mest handlar om lyx och att visa upp allt? som att du är med massor östermalmare och det är dyra kavajer, bakslikat hår och ”dyraste bilarna vinner”-stil.
    du låter som att du är 30 och att det hela handlar om att det ”fancy” som ni gör. jag förstår absolut att folk förändras men så som din blogg har blivit känns det mest negativt. det känns uppstyltat mycket. saknar det ärliga och liksom lite mer ”råare”. din bildkvalité är jättebra i alla fall!

  6. jäklar vad du förändrats sen du träffade P. det lyser igenom hela din blogg och nu känns det som om det mest handlar om lyx och att visa upp allt? som att du är med massor östermalmare och det är dyra kavajer, bakslikat hår och ”dyraste bilarna vinner”-stil.
    du låter som att du är 30 och att det hela handlar om att det ”fancy” som ni gör. jag förstår absolut att folk förändras men så som din blogg har blivit känns det mest negativt. det känns uppstyltat mycket. saknar det ärliga och liksom lite mer ”råare”. din bildkvalité är jättebra i alla fall!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Nu är vi i Linköping

Igår åkte vi hem ett gäng till P’s föräldrar på ett pit-stop innan vi far vidare ner till Båstad imorgon. Gårdagen var fylld av mysigheter. När vi kom ber till Linköping tog vi en kaffe på Stora Hotellet med Cicci. Sedan shoppade jag både kläder, sorbeglass och alvedon.

Väl ute på herrgården drog vi direkt fram kubb och delade upp oss killarna mot tjejerna. Vi vann såklart!:-) Sedan kom Kristina ut med ostar, chips, bål och öl.

Därefter blev det ombyte innan vi drog igång grillen och dukade fram i matrummet.

Grillat kan ju vara en av de bästa bitarna med sommaren. Det blev dovhjort och mina favoriter – majskolvar!

Middagen drog ut på tiden, men så blir det när det bjuds på roliga historier och god mat. Till efterrätt blev det Stafsäters egna glass med färska jordgubbar. Min migrän gick inte över på hela dagen, så för min del var det så välbehövligt att lägga mig vid tolv.

Imorse vaknade jag av ett bultade bakhuvud, illamående och svårt att andas. Så jag och Basse åkte till vårdcentralen för att förnya våra astmarecept. Det gick inge vidare, men min huvudvärk försvann i alla fall. Efter det solade vi i två timmar medan de andra paddlade kajak. Jag älskar lantlivet!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Wake up call – acceptera en relation

Jag måste bara dela med mig av någonting jag var med om i veckan. Jag och P kollade film, närmaste bestämt Dear John. En klassiker, som jag sett om och om igen så många gånger att tår-scenerna övergått till fina. I vilket fall så slog en tanke mig som jag aldrig har reflekterat över innan…

Jag har varit och ÄR väldigt hård när det kommer till krav på människor jag älskar. Backar du mig, glömmer jag aldrig bort det och jag kommer alltid vara skyldig dig detsamma. Jag visar andra respekt och förväntar mig det tillbaka. Jag skulle aldrig hålla på med någons ex och skulle någon bekant fråga mig något skulle jag vara ärlig tillexempel. Jag har ett för känsligt samvete för att gå bakom någons rygg.

Människor som inte står mig nära kan jag naturligtvis bli besviken på om de inte ställer upp, men samtidigt förväntar jag mig inte att dem ska göra det heller. Jag lägger det på minnet och låter dem inte komma mig så nära igen. Mina närmaste däremot, ja mina absolut närmaste, dom kan jag stå ut med mycket för. Och det är här jag blir hård, för sätter jag ner foten förväntar jag mig en förändring. Blir det ingen förändring kapar jag helt. Oavsett den personens sida av myntet. För det blir ingen hälsosam relation och jag mår dåligt under en längre period. Det var därför jag bröt med min pappa helt för två år sedan.

MEN… Kanske är det fel. Kanske ska jag sätta ner foten, men om någon är sjuk kanske jag inte ska förvänta mig en förändring. För alla är inte kapabla till det. Jag kanske bara måste acceptera. Finnas på avstånd. Men inte kapa helt. En dag dör vi alla, och många av våra relationer kommer att dö dessförinnan. Men är nyckeln att förlåta och gå vidare och jobba på andra förutsättningar?

  1. Är lite osäker på det….Jag kapade precis med en person som jag trodde var en bra vän…Det visade sig att hon gått bakom ryggen på en under alla dessa år och spridit skit om en för att höja sig själv…sen har hon sagt att det är andra som snackar om en…jag har varit lite medveten om detta men hoppats på en förändring…sen när man drog sig bort och började umgås med nytt folk så blev den här människan så fruktansvärt taskig och började kommentera massa taskiga saker på bilder osv. och då slog det mig att under de senaste åren har måendet gått upp och ner…men det har inte varit fel på en själv utan omgivningen…den människan har tryckt ner en under alla dessa år och här har jag gett chans efter chans och bara väntat. Så ibland är det dött lopp och man mår bäst av att kapa helt för att inte tappa bort sig själv.

  2. Är lite osäker på det….Jag kapade precis med en person som jag trodde var en bra vän…Det visade sig att hon gått bakom ryggen på en under alla dessa år och spridit skit om en för att höja sig själv…sen har hon sagt att det är andra som snackar om en…jag har varit lite medveten om detta men hoppats på en förändring…sen när man drog sig bort och började umgås med nytt folk så blev den här människan så fruktansvärt taskig och började kommentera massa taskiga saker på bilder osv. och då slog det mig att under de senaste åren har måendet gått upp och ner…men det har inte varit fel på en själv utan omgivningen…den människan har tryckt ner en under alla dessa år och här har jag gett chans efter chans och bara väntat. Så ibland är det dött lopp och man mår bäst av att kapa helt för att inte tappa bort sig själv.

  3. Det är ju alltid två sidor av ett mynt. Självklart ser verkligheten alldeles annorlunda ut för någon som är sjuk än någon som är frisk. Jag tror att det absolut viktigaste är att följa sitt eget hjärta, man kanske kapar en relation och behåller en annan.
    Utifrån sett kan folk tycka att det är orättvist men det är ju till syvende och sist våra egna livsval. Det är vi själva som vid livets slut ska stå inför våra val och känna att vi levt ett bra liv. Då är det så viktigt att man följt sitt eget hjärta och fattat de beslut som känns bäst utifrån den egna situationen och vad man själv känt och trott var det allra bästa.
    Alla kan göra fel, ibland hemskt mycket fel, ibland oförlåtligt. Då får man välja hur mycket man ska låta det felet påverka ens framtida relation och liv. Tro på ditt eget hjärta! 😊

  4. Det är ju alltid två sidor av ett mynt. Självklart ser verkligheten alldeles annorlunda ut för någon som är sjuk än någon som är frisk. Jag tror att det absolut viktigaste är att följa sitt eget hjärta, man kanske kapar en relation och behåller en annan.
    Utifrån sett kan folk tycka att det är orättvist men det är ju till syvende och sist våra egna livsval. Det är vi själva som vid livets slut ska stå inför våra val och känna att vi levt ett bra liv. Då är det så viktigt att man följt sitt eget hjärta och fattat de beslut som känns bäst utifrån den egna situationen och vad man själv känt och trott var det allra bästa.
    Alla kan göra fel, ibland hemskt mycket fel, ibland oförlåtligt. Då får man välja hur mycket man ska låta det felet påverka ens framtida relation och liv. Tro på ditt eget hjärta! 😊

  5. Måste verkligen bara säga hur mycket jag uppskattar din blogg. Det ligger någon sorts lugn över den och så fort man klickar sig in slappnar kroppen av och huvudet rensas. Som pricken över i, lyckas du dessutom alltid kunna förklara varenda känsla som man själv försöker måla upp men som aldrig riktigt blir rätt. Det är helt enkelt, magiskt overkligt fantastiskt. Tack

  6. Måste verkligen bara säga hur mycket jag uppskattar din blogg. Det ligger någon sorts lugn över den och så fort man klickar sig in slappnar kroppen av och huvudet rensas. Som pricken över i, lyckas du dessutom alltid kunna förklara varenda känsla som man själv försöker måla upp men som aldrig riktigt blir rätt. Det är helt enkelt, magiskt overkligt fantastiskt. Tack

  7. Jag tror det är en svår situation det där, och att det inte finns ett rätt sätt att lösa sådant på. Man får helt enkelt känna efter från gång till gång, vad var det som hände? varför gjorde den här människan så? kan vi prata ut om det? hur känns det för mig/hen? osv.. man får helt enkelt försöka göra det som känns bäst just då, utan att ta förhastade beslut 😊

  8. Jag tror det är en svår situation det där, och att det inte finns ett rätt sätt att lösa sådant på. Man får helt enkelt känna efter från gång till gång, vad var det som hände? varför gjorde den här människan så? kan vi prata ut om det? hur känns det för mig/hen? osv.. man får helt enkelt försöka göra det som känns bäst just då, utan att ta förhastade beslut 😊

  9. Det är nog bra att du tänker så för då får du respekt tillbaka. Det är bara positivt att kunna sätta fram fötterna om det som inte är okej och vilja bli behandlad som du själv gör det.

  10. Det är nog bra att du tänker så för då får du respekt tillbaka. Det är bara positivt att kunna sätta fram fötterna om det som inte är okej och vilja bli behandlad som du själv gör det.

  11. Brukar aldrig kommentera men i detta är du så klok så jag var tvungen..
    Klippa banden helt är svårt för båda parter men att hålla på avstånd.. inte förvänta sig allt för mycket av den andra är nog de bästa för själen.
    Speciellt om de är sjukdomar inbladade i bilden!

    Tack, för en bra blogg!! Jag uppskattar ditt jobb.

  12. Brukar aldrig kommentera men i detta är du så klok så jag var tvungen..
    Klippa banden helt är svårt för båda parter men att hålla på avstånd.. inte förvänta sig allt för mycket av den andra är nog de bästa för själen.
    Speciellt om de är sjukdomar inbladade i bilden!

    Tack, för en bra blogg!! Jag uppskattar ditt jobb.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Är det hälsosamt med en våg? Astma, två månader och grillat

På vännernas innergård, med vin, grillat och musik i bakgrunden. Så trivs jag. Kan det snälla förbli sommar året runt denna i år? Vasastan är så vackert nu att jag aldrig vill åka till en annan stadsdel. Det blomstrar överallt och jag känner mig väldigt hemma, trots att jag bara har bott här i två månader.

På tal om två månader firar jag och P det imorgon. Våra första av många. Jag tror att vi har snabbspolat hela vårt förhållande med tanke på hur vi bockat av flera stora faser och punkter inom kort tid. Vår första månad hade jag träffat alla hans vänner, spenderat tid med hans familj och börjat flytta in i lägenheten. Trots det har ingenting känts förhastat utan snarare kommit sig väldigt naturligt. Som om det har varit vi i en evighet redan.

Tillbaka till vår grillkväll igår. Efter middagen förflyttade vi oss in i lägenheten där det serverades kaffe och glass med färska jordgubbar. Familjens Steens nya våg var ett hett topic och jag fick uträknat både hur många procent vatten min kropp är fylld av och hur många procent av min vikt som är muskler. Spännande! Vi pratar om att köpa hem en likadan.

I min familj hemma har vi aldrig haft en våg, och jag tror att det är väldigt hälsosamt psykiskt för ett barn att ha det så. I mina jobbiga tonår hade det inte kommit någonting gott alls ur det. Nej nu när jag skriver om detta känner jag själv att det inte kommer något gott ur det nu heller. Det blir inget köp bestämmer jag.

När vi kom hem somnade jag sittandes i sängen. Jag kan nämligen inte ligga ner utan att mina luftgångar täpps till helt. Det var många år sen jag var tvungen att använda mina astmamediciner så regelbundet som jag har varit tvungen att göra senaste veckan. Minst 20 puffar om dagen för att jag ska kunna ands någorlunda normalt. Kanske måste kolla upp ifall jag har fått förkylningsastma utöver min ansträngningsastma, för just nu känns det ju så.

  1. Helt rätt. En våg tillför inget positivt i livet och blir lätt ett tvångsbeteende. Vikten kan inte heller bestämma hur du ser ut, du kan ha mkt muskler eller en stor benstomme och väga lika mycket som någon som väger så mkt pga de har mkt fett på kroppen. Vikten är så orelevant att veta både för det och för att vi är inte bättre människor vare sig vi väger mer eller mindre. Vad sks vi liksom göra med informationen? Så det låter som ett klokt beslut.

  2. Helt rätt. En våg tillför inget positivt i livet och blir lätt ett tvångsbeteende. Vikten kan inte heller bestämma hur du ser ut, du kan ha mkt muskler eller en stor benstomme och väga lika mycket som någon som väger så mkt pga de har mkt fett på kroppen. Vikten är så orelevant att veta både för det och för att vi är inte bättre människor vare sig vi väger mer eller mindre. Vad sks vi liksom göra med informationen? Så det låter som ett klokt beslut.

  3. Var kommer vinglasen ifrån? Så fina! Hoppas det löser sig med astman, har det själv och vet hur jobbigt det kan vara. Kram <3

  4. Var kommer vinglasen ifrån? Så fina! Hoppas det löser sig med astman, har det själv och vet hur jobbigt det kan vara. Kram <3

  5. Jag väger mig väldigt sällan, märker på mina kläder om jag går upp eller ner. Jag är också allergisk men har sen en tid tillbaka haft mindre allergiska besvär pga att jag äter bipollen varje dag, så nu kan jag hälsa på min bror som har katter utan att få astmahosta 😊

  6. Jag väger mig väldigt sällan, märker på mina kläder om jag går upp eller ner. Jag är också allergisk men har sen en tid tillbaka haft mindre allergiska besvär pga att jag äter bipollen varje dag, så nu kan jag hälsa på min bror som har katter utan att få astmahosta 😊

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Olycklig kärlek är som att rycka av ett plåster, som bara växer ut på nytt igen

Jag vill promenera bort allt där inuti men det sitter fast. Kanske funkar det att höja volymen?

Jag har testat att supa bort varenda veckodag, och jag har testat att packa resväskan för att dra till ett annat land. Jag har testat kärleken och jag har bytt miljöer. Jag vill inte fly mer. Ät upp mig tills jag försvinner. Bara jag slipper. Vad jag minns har jag aldrig slutit något avtal, utan snarare gömt mig. ​​Någon har kramat mig så hårt att du inte hittat mig. En annan har fått mig på fall. En tredje har fått mig att le. Då har du inte varit där. ​​Jag är ju en fin människa egentligen, men allt det svarta får mig ofta att glömma bort det.

Det är som att rycka bort ett plåster som direkt efter växer ut på nytt ifrån kroppen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi