År: 2016

0 gillar 16 KOMMENTARER

  1. Härligt med ett så ärligt inlägg. Det är fint när man kan se sina bra sidor och även starkt att kunna erkänna de sidor man inte gillar lika mycket 😊

    Svara

  2. Härligt med ett så ärligt inlägg. Det är fint när man kan se sina bra sidor och även starkt att kunna erkänna de sidor man inte gillar lika mycket 😊

    Svara

  9. Fin kommentar! Men ja, det är nog superviktigt. Dels för ens egna individuella utveckling, men också för andras skull. Man blir ju oduglig att umgås med om man inte är villig att jobba på sina dåliga sidor. stor kram!!

    Svara

  10. Fin kommentar! Men ja, det är nog superviktigt. Dels för ens egna individuella utveckling, men också för andras skull. Man blir ju oduglig att umgås med om man inte är villig att jobba på sina dåliga sidor. stor kram!!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Jag gråter mest hela tiden.

5 december, 18:13 / Personligt
50 KOMMENTARER

Hej alla kära. Dagarna går så fort men ändå så långsamt. Jag har nog gråtit mest hela dagen, med undantag från min körlektion. Varnade Jessica för att jag kanske skulle börja gråta om jag la i fel växel. Och hon sa att det var helt okej. Det tyckte jag var fint.

För tillfället kan jag inte kontrollera hur min kropp beter sig. Kommer det tårar så gör det. Det är ingen idé att försöka bränna dom inne, som jag i vanliga fall gör. Kroppen styr sig själv. Egentligen hade jag tänkt att försöka vara som vanligt i bloggen trots det här, men det känns så fel. För ingenting är ju som vanligt. Dessutom är hela huvudet mosigt. Jag har glömt trafikregler, hur man bloggar och att plocka ur tvätten. Saker som annars sitter i benmärken ni vet? Erbjuder någon mig hjälp, eller vill skicka ett fint bud hem, rinner tårarna. Små saker blir så stora. 
​
​​​​​ På onsdag åker jag eventuellt ner till Linköping, det ska bli skönt. Att hålla hand och gråta tillsammans. Men det kommer bli väldigt väldigt jobbigt också. Förbannade cancer.

Förlåt. Men jag är inte mig själv just nu. Ingen i min omgivning är det. Då är det svårt att vara på topp.

0 gillar 50 KOMMENTARER

  3. Hej! Skulle uppskatta otroligt mycket om du gick in och läste vår blogg. Vi skriver om vår vardag, mode och även om den SJUKA pressen vi ungdomar utsätts för dagligen. Det är väldigt viktigt för oss att sprida våra tankar. Tack

    Svara

  4. Hej! Skulle uppskatta otroligt mycket om du gick in och läste vår blogg. Vi skriver om vår vardag, mode och även om den SJUKA pressen vi ungdomar utsätts för dagligen. Det är väldigt viktigt för oss att sprida våra tankar. Tack

    Svara

  11. Du är inte ensam. Du fick mig att känna lättnad när jag läste ditt/dina inlägg, så hoppas du med kan göra det med min kommentar med vetskapen att det är så ibland och att du inte är ensam om det! <3

    Svara

  12. Du är inte ensam. Du fick mig att känna lättnad när jag läste ditt/dina inlägg, så hoppas du med kan göra det med min kommentar med vetskapen att det är så ibland och att du inte är ensam om det! <3

    Svara

  17. Det är så starkt av dig att vara öppen om det. Det är mänskligt att reagera som du gör när något jobbigt händer och det är helt okej att gråta. Kram på dig <3

    Svara

  18. Det är så starkt av dig att vara öppen om det. Det är mänskligt att reagera som du gör när något jobbigt händer och det är helt okej att gråta. Kram på dig <3

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Middag med ett barnprogram och bloggare

5 december, 01:51 / Uncategorized
30 KOMMENTARER

Mitt i allt skit tänkte jag bara visa vilken härlig kväll jag hade i veckan. L’occitane bjöd nämligen in till middag på Söder vid Mose Backe. Precis vid mitt gamla gymnasium (Sjölins Södermalm) alltså! Det är världens mysigaste område.

Det var ett julpyntat kök med ett uppdukat långbord. För mysigt för att vara sant.

Försökte fånga alla små detaljer så att ni kunde få en känsla av hur det var.

När vi kom fram bjöds vi på spetsad äppelmust med kanelstänger i. Jag fick julfeeling direkt. Det är faktiskt en perfekt grej att bjuda på under alla julpyssel framöver. Speciellt för dom som inte gillar glögg.

Ett nyårslöfte jag ska ha är att bli expert på dukningar. Det kommer bli enklare i nya lägenheten när vi köper ett nytt stort bord. I dagsläget äter vi ju på en flygplansvinge (som vi förmedlingen kommer att använda som skrivbord sen istället). I vilket fall. Då vill jag duka upp så här fint! Vårt första riktiga mys (när nya lägenheten är inredd osv) kan jag tänka mig kan bli runt påsk. Ååå det vill jag ha! Påskmys hos oss vid Odenplan it is! Jag hatar att pyssla, så P kanske får klippa ihop välkomstkorten. Eller så kör vi en hederlig Facebook-inbjudan.

Fina Gertrude som jag hade som bordsdam.

Jag fick en jättegod tonfisk att hugga in på. Kocken var ingen mindre än Johanna Westman, som drev barnprogrammet ”Rätt i rutan” när jag var liten. Det var tack vare henne jag ville bli bagare en period, och knåpade ihop muffins, kladdkakor och chokladbollar efter skolan. Nåväl. Maten var jättegod.

För omväxlingens skull var vi inte bara svenskor under middagen, utan även finska och norska bloggerskor också. Kul! Pratade en del med Josefin och Gertrude om det där med att göra sin egna grej, att stå på egna ben och planer för framtiden. Gå förresten in på Jossans blogg och gratta henne till hennes nya projekt som hon skriver om i bloggen nu.

Ser ni förresten att vi inte bara åt, utan vi testade årets julklapp ”VR glasögonen” också. Jag blev helt yr och var tvungen att sluta. Efter maten fick vi även handmassage med L’occitanes egna produkter som jag verkligen njöt av.

Och på mig blev det paljettkavaj och skjorta. Tack härliga gänget för en trevlig middag! Min pojkvän blev superglad över en ansiktskräm han hade önskat sig, och jag fick en ny besatthet: deras kuddsprej. Man sprutar doften på kudden för att det ska lukta fräscht i sovrummet. Men jag sprayar den överallt. I badrummet, garderoben och sovrummet!

0 gillar 30 KOMMENTARER

  29. Skjortan är ifrån Nakd, märket är typ ”monday” eller något sånt. Börjar på M i alla fall. Men den finns till ett lite billigare pris bland ”Nakd trend” tror jag!!

    Svara

  30. Skjortan är ifrån Nakd, märket är typ ”monday” eller något sånt. Börjar på M i alla fall. Men den finns till ett lite billigare pris bland ”Nakd trend” tror jag!!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ingenting är som vanligt idag

4 december, 20:31 / Uncategorized
40 KOMMENTARER

Något jag inte har berättat för er än, är att ingenting är som vanligt hemma hos oss på St Eriksplan idag. I vanliga fall har vi våra tydliga söndagsrutiner som vi alltid håller oss till. Det är thaimat eller en ordentlig hemlagad middag som vi äter tillsammans. Det är popcorn och film tidigt innan läggdags. Vid 20:45 plingar diskmaskinen att den är klar och tvättmaskinen är tidsinställd tills dagen efter.

Men idag sitter jag här i soffan själv och har glömt att äta både frukost, middag och lunch. P har inte varit hemma på flera dagar och ingen av oss vet när han kommer hem igen. Han är nämligen nere i Linköping för att någon som står honom väldigt nära är sjuk i cancer. I alla fall mina tankar är helt rubbade och det enda jag vill göra är att hjälpa till. Jag vill stötta på bästa sätt och försöker visa att jag finns där. Men det är svårt. Alla hanterar sorg olika, och bara för att jag vill ha det på ett sätt betyder det inte att alla vill ha det så. Har ni några tips?

Jag menar inte att klaga, för jag lägger inte fokuset på mig i hela det här. Men jag är också väldigt ledsen. Så mycket som jag har gråtit den här helgen har jag inte gjort på väldigt länge. Men jag lider verkligen med en hel familj. Usch.

0 gillar 40 KOMMENTARER

  1. Jag är ganska säker på att P, trots den djupa sorgen han går igenom nu, finner en enorm trygghet och tacksamhet i att bara veta att du finns där i hans vardag när han kommer tillbaka. Du som vill stötta och finnas där mer än någon annan när alla små enkla vardagsaktiviteter känns tunga och omöjliga att genomföra. Så stressa inte upp dig för att du inte känner dig tillräcklig, låt även din sorg i detta fä plats och tänk på att han finner lycka i dig när sorgen lättar.

    Kram på dig, fina Ellinor!

    Svara

  2. Jag är ganska säker på att P, trots den djupa sorgen han går igenom nu, finner en enorm trygghet och tacksamhet i att bara veta att du finns där i hans vardag när han kommer tillbaka. Du som vill stötta och finnas där mer än någon annan när alla små enkla vardagsaktiviteter känns tunga och omöjliga att genomföra. Så stressa inte upp dig för att du inte känner dig tillräcklig, låt även din sorg i detta fä plats och tänk på att han finner lycka i dig när sorgen lättar.

    Kram på dig, fina Ellinor!

    Svara

  3. Va själv sjuk (blev friskförklarad här om månaden) bästa är att fråga vad personen vill. Varit med om allt möjligt o alla möjliga reaktioner men värsta enligt mig va de som låtsades som ingenting, som inte ”vågade” höra av sig eller fråga pga ville inte påminna mig. Kan garantera att det va det enda jag tänkte på oavsett om den andra personen tog upp det eller ej. Viktigast är att fråga!! Vill personen prata om det eller inte? Om svaret är nej givetvis backa men göra klart att om han/hon ändrar sig får den bara säga till. Ville bara prata med mina närmsta och ingen utomstående vet ens om att jag varit sjuk. Som sagt helt upp till var o en o ingen är likadan. Men fråga och bara att säga att du finns räcker långa vägar.

    Svara

  4. Va själv sjuk (blev friskförklarad här om månaden) bästa är att fråga vad personen vill. Varit med om allt möjligt o alla möjliga reaktioner men värsta enligt mig va de som låtsades som ingenting, som inte ”vågade” höra av sig eller fråga pga ville inte påminna mig. Kan garantera att det va det enda jag tänkte på oavsett om den andra personen tog upp det eller ej. Viktigast är att fråga!! Vill personen prata om det eller inte? Om svaret är nej givetvis backa men göra klart att om han/hon ändrar sig får den bara säga till. Ville bara prata med mina närmsta och ingen utomstående vet ens om att jag varit sjuk. Som sagt helt upp till var o en o ingen är likadan. Men fråga och bara att säga att du finns räcker långa vägar.

    Svara

  5. Hej, ååh grattis!!! Vad glad jag blev inombords för din skull. Åh.

    Jag har frågat hur han vill att jag ska bete mig och vad jag ska göra. Och påmint honom om ifall han vill att jag går hemifrån, att jag bara ska kramas eller vad som, så gör jag det bara han ber mig. Men nu känns det bara som en enorm väntan och ovisshet. Stort tack för kommentaren<3

    Svara

  6. Hej, ååh grattis!!! Vad glad jag blev inombords för din skull. Åh.

    Jag har frågat hur han vill att jag ska bete mig och vad jag ska göra. Och påmint honom om ifall han vill att jag går hemifrån, att jag bara ska kramas eller vad som, så gör jag det bara han ber mig. Men nu känns det bara som en enorm väntan och ovisshet. Stort tack för kommentaren<3

    Svara

  13. Det absolut viktigaste du kan göra är bara att låta honom veta att du finns där. Och glöm inte att fråga honom hur han mår. Det kan låta som en självklarhet, men ofta så glöms de anhöriga bort och allt fokus ligger hos den sjuka. Vill du göra något lite extra så se till att de får mat i sig tillexempel, skicka hem en matkasse till dom eller åt dit och laga mat. Och glöm inte att ta hand om dig själv också!

    Svara

  14. Det absolut viktigaste du kan göra är bara att låta honom veta att du finns där. Och glöm inte att fråga honom hur han mår. Det kan låta som en självklarhet, men ofta så glöms de anhöriga bort och allt fokus ligger hos den sjuka. Vill du göra något lite extra så se till att de får mat i sig tillexempel, skicka hem en matkasse till dom eller åt dit och laga mat. Och glöm inte att ta hand om dig själv också!

    Svara

  15. Livet är så sjukt orättvist, verkligheten är skev. Alla drabbas inte, men alla berörs. Trots att det inte är du eller just din närstående som är drabbad så blir du en del av det för att det påverkar dig, det påverkar alla runt omkring och man måste, hur svårt det än är bara försöka hantera det. Man ska aldrig tänka ”det är ju inte mig det är synd om”, för jo! Det är synd om alla som ens är i närheten av denna hemska sjukdom. Och tyvärr så är det enda man kan göra att finnas där för dom som behöver en och aldrig någonsin glömma att även ta hand om sig själv, var rödd om dig!

    Svara

  16. Livet är så sjukt orättvist, verkligheten är skev. Alla drabbas inte, men alla berörs. Trots att det inte är du eller just din närstående som är drabbad så blir du en del av det för att det påverkar dig, det påverkar alla runt omkring och man måste, hur svårt det än är bara försöka hantera det. Man ska aldrig tänka ”det är ju inte mig det är synd om”, för jo! Det är synd om alla som ens är i närheten av denna hemska sjukdom. Och tyvärr så är det enda man kan göra att finnas där för dom som behöver en och aldrig någonsin glömma att även ta hand om sig själv, var rödd om dig!

    Svara

  17. Jag tror på öppna kort. Våga fråga, visa att du ät där och att du bryr dig. Cancer är så jävligt men det värsta som finns är de man möter som bara vill låtsas som att det är helt som vanligt – det är inte det. Så smånigom blir det det, till en viss del, men fram tills dess är det bättre att hjälpas åt och bearbeta det tillsammans. Dock är det nig individuellt men så var det för mig, det blev enklare för mig att hantera allt när tankar och känslor blev till ord som i sin tur kunde bollas med någon.
    Love u! Skickar massa kärlek och styrkekramar

    Svara

  18. Jag tror på öppna kort. Våga fråga, visa att du ät där och att du bryr dig. Cancer är så jävligt men det värsta som finns är de man möter som bara vill låtsas som att det är helt som vanligt – det är inte det. Så smånigom blir det det, till en viss del, men fram tills dess är det bättre att hjälpas åt och bearbeta det tillsammans. Dock är det nig individuellt men så var det för mig, det blev enklare för mig att hantera allt när tankar och känslor blev till ord som i sin tur kunde bollas med någon.
    Love u! Skickar massa kärlek och styrkekramar

    Svara

  39. Åh fina du vad jag känner med dig. Även fast man själv inte är den som står närmst berörs man ända in i själen. Ibland gör det till och med fysiskt ont. Jag har själv varit i den sits där du är nu, nära – men inte närmst. Man känner sig otillräcklig och stundtals extremt hjälplös – men det är man inte. Det enda man kan göra är egentligen att finnas där, oavsett på vilket sätt det är. Ens närvaro, kramar, ord och handlingar betyder mer än vad man anar. Personen kanske inte har kraften att säga det i stunden men man vet själv innerst inne att det uppskattas. Jag lovar att bara din närvaro ger P SÅ mycket stöd och trygghet. Lita på dig själv i det.
    Men glöm för all del inte att ta hand om dig själv och tillåt dig själv att sörja. I en karusell med denna förrädiska cancer är det så lätt att glömma bort sig själv och det får man tillbaka i efterhand, tro mig. Var rädd om dig själv och om varandra – livet är så skört <3 Kram!

    Svara

  40. Åh fina du vad jag känner med dig. Även fast man själv inte är den som står närmst berörs man ända in i själen. Ibland gör det till och med fysiskt ont. Jag har själv varit i den sits där du är nu, nära – men inte närmst. Man känner sig otillräcklig och stundtals extremt hjälplös – men det är man inte. Det enda man kan göra är egentligen att finnas där, oavsett på vilket sätt det är. Ens närvaro, kramar, ord och handlingar betyder mer än vad man anar. Personen kanske inte har kraften att säga det i stunden men man vet själv innerst inne att det uppskattas. Jag lovar att bara din närvaro ger P SÅ mycket stöd och trygghet. Lita på dig själv i det.
    Men glöm för all del inte att ta hand om dig själv och tillåt dig själv att sörja. I en karusell med denna förrädiska cancer är det så lätt att glömma bort sig själv och det får man tillbaka i efterhand, tro mig. Var rädd om dig själv och om varandra – livet är så skört <3 Kram!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En dag ifrån sängen

3 december, 19:19 / Uncategorized
16 KOMMENTARER

Idag har jag inte varit kaxig… Vi var hos en tjejkompis Ebba igår. Det var temakväll och alla ansvarade för olika kulturer. Först ut, japanskt. Sen hawaiianskt och till sist litauiskt. Då skulle vi föreställa oss att vi var på en färja påväg till Litauen. Och så blev det black jack och polsk sprit för hela slanten…

Så fram tills nu har jag legat i sängen. Dvs 17h… skäms ihjäl. Ikväll fyller en tjejkompis år, så vi ska till Obaren (inne i Sturehof) och fira henne. Nu ska vi laga kycklingpasta hemma hos Carro! Puss hej!

0 gillar 16 KOMMENTARER

  1. det låter som att du hade en lyckad kväll iallafall, då är man värd att få vara i sängen 17 timmar 😉.. Hoppas du får ännu en fin kväll. Smaklig spis. Kram!

    Svara

  2. det låter som att du hade en lyckad kväll iallafall, då är man värd att få vara i sängen 17 timmar 😉.. Hoppas du får ännu en fin kväll. Smaklig spis. Kram!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi