Det är inte den där kärleken alla pratar om i tonåren, eller på film. Den som känns som att hela livet hänger på honom. Att han får det att pirra i kroppen så mycket att hela systemet hamnar ur balans. Eller att ens hjärta stannar när han går förbi. För den kärleken har jag också känt. Den där passionerade, dramatiska kärleken som i slutändan alltid blir för turbulent för någon att hålla i styr.
Nej inte den. Utan han var den första killen som fick mig att sluta vara rädd. Jag vet inte när jag föll för honom, men jag vet att jag från första gången vi sågs var fast. Hans trygghet genomsyrade hela hans personlighet och alla som kom inom en radie på 3 meter, slappnade av. Man kände sig som hemma i hans närvaro.
Jag skulle jämföra alla killar med honom efteråt, för jag ville aldrig ha något annat än hans trygghet. Men jag förstod inte att det skulle bli vi. Jag fantiserade om ett liv med någon som honom, men jag förstod aldrig att det skulle bli han.
”Nej.. Han är för snäll” sa jag till mina tjejkompisar medan jag tog den sista skvätten med kaffe och ställde ner koppen. ”Snäll?!” utbrast en vännina. ”Det är ju det finaste en människa kan vara? Fattar du inte det?”.
Då släppte mitt hjärta på alla spärrar. Vågade släppa in. Och jag förstod att jag bara inte hade varit mogen nog för hans kärlek. Han visade ju den så tydligt, men jag hade inte förstått alla hans tecken. Han visade inte sin kärlek på ett sätt som alla andra hade gjort. Han var inte typen som visade det genom att säga man var snygg, eller genom att skicka ett emoji-hjärta i sms.
Utan istället bjöd han in mig till sin fantasi om framtiden, där jag hela tiden var inkluderad. Han visade mig på alla sätt, utan att använda ord, att jag var självklar i hans liv. En vårmorgon när vi åt yoghurt i soffan sa han ”Du är den enda jag aldrig vill ska gå härifrån”. Och jag förstod inte då. Utan det var först när jag drack kaffe med mina vänninor några veckor senare som jag förstod. Han ville ju leva ihop med mig.
Idag, 1,5 år senare, är jag prick lika förälskad i honom. En känsla så stark att den kan hålla i sig hela livet. Och en tacksamhet så enorm att jag aldrig kommer att ta honom för givet.
Lika snygg och elegant som vanligt!
Lika snygg och elegant som vanligt!
Tack snälla <3
Tack snälla <3
Men alltså guuud vad snygg du är människa!!
Men alltså guuud vad snygg du är människa!!
snyggt!
snyggt!
Åh vad fint!
Åh vad fint!
Så fint!! Älskar byxorna!!
Så fint!! Älskar byxorna!!
Sjukt snygga byxor! 😊
Sjukt snygga byxor! 😊
Snyggt!
Snyggt!
Så snyggt! älskar byxorna!!
Så snyggt! älskar byxorna!!
Härligt 😊
Härligt 😊
Du är verkligen så himla vacker och en sån stor förebild!
Du är verkligen så himla vacker och en sån stor förebild!