År: 2017

Bild ifrån Marstrand och Vårbalen i maj

Fråga: ”Hej Ellinor! Jag har läst din blogg mer eller mindre sedan du bloggade på Forme och endast skrev om känslor. Jag fastnade för din blogg för att du skrev om din pappa då. Och jag bara undrar, har ni någon kontakt i dagsläget? Hur mår du idag?”

Svar: Men Gud vad fint! Det måste vara säkert 5-6år sedan?! Fy fasiken vad kul att du fortfarande är inne här. Det gör mig varm i själen. Till din fråga så: nej, det har vi inte. Jag såg min pappa för första gången på min systers student nyligen, men då hade vi inte träffats på 3år sedan dagen jag själv tog studenten. Jag har svarat när han berättade att farmor blev sjuk, men inget mer än så. Varför jag inte skriver om honom här är för att jag helt enkelt inte tänker på det. Jag vet inte om jag förtränger det, eller om jag faktiskt bara är mycket lyckligare nu än vad jag har varit någonsin i mitt liv. Jag är inte arg på honom längre, utan snarare väldigt förstående och försöker se allt ur hans perspektiv. Ingenting är skrivet i sten och kanske hittar vi tillbaka till varandra en dag. Jag är inte för stolt för att höra av mig, utan jag är bara rädd över att må dåligt igen. En ganska naturlig känsla tror jag.

Fråga: ”Jag måste bara ge lite pepp en trött måndag… Men Ellinor- du är GRYM! Jag ser upp till dig, ditt driv, din pondus och att du har något innanför pannbenet! Jag vill gärna ha tips på hur jag själv ska sluta lyssna på andras elaka kommentarer.”

Svar: Tack fina snälla underbara! Tack. Det finns nog många som tycker att hanterar situationer fel, inte förtjänar allt jag har osv, men ofta är de dom människorna som sparkar uppåt. De stör sig på mig för att de själva vill framåt. Hade fler människor reflekterat över sina egna val hade fler människor varit framgångsrika i den mån de själva drömmer om. Det är jag övertygad om. Så som svar på din fråga: fokusera på ditt. Gör en plan för hur du ska ta dig dit du vill. Och kommenterar någon att du gör på fel sätt är de för att de själva inte ser vägen du ser. Sedan ska man vara ödmjuk också, men man ska aldrig ta skit!

Fråga: ”Hej Ellinor! Jag har sett dig ute i vimlet på en restaurang för några veckor sedan när du åt med din pojkvän. Ni såg väldigt lyckliga ut och har världens äktenskapstycke haha! Jag önskar er all lycka. I alla fall, jag har läst någon elak kommentar här inne/skvallerbloggar om att du bara ”glider med” på honom lixom. Och hur hanterar du sånt? Pratar ni två som par om det? För jag kan tänka mig att er relation ändå får utstå andra problem än vad en ”vanlig” relation får. Att ALLA alltid ska tycka om ALLT ni gör? Han gör? Osv… Förstår om det är en privat fråga, men jag har tänkt på det mycket. Lycka till i livet, du är grym!”

Svar: Nejmen va! Nästa gång får du komma fram så jag kan ge dig en kram. Jag vet att det låter knäppt men för mig så är ni ju på många sätt mina vänner. Men iaf… Vad fint sagt, tack! Ja vi två pratar alltid igenom sånt där, men oftast så tar han bättre på det än vad jag gör. Han är väldigt obrydd av vad andra tycker (vilket är en grym egenskap tycker jag). Jag har aldrig reflekterat över det innan, men visst är det så. Folk bryr sig om vart vi åker på semestrar, vilka val vi
gör när vi renoverar, vad vi ger varandra för presenter, när vi tänker ta nästa steg i vår relation etc etc. Människor som vi faktiskt inte känner. Det är ju ganska speciellt. Numera skämtar jag ofta om det dock. Tex om P blir irriterad över att jag fixar mig länge innan vi ska äta picknick. Då kan jag säga ”Men glöm inte att det inte bara är vi som ska äta picknick, det är 50 000 personer till som ska få plats på filten och vara med”. Det är ju rätt sjukt egentligen. Men sammanfattningsvis så vet ingen vilket liv vi två lever ihop förutom han och jag, och därför spelar det inte så stor roll vad andra tycker.