Hola! Nu är jag hemma i Sverige igen och har ett gäng inlägg att visa för er ifrån Warszawa. Vi var ju bara där i 1,5 dag egentligen, men jag har massor att visa er! Jag har drömt att ni har kommenterat ledsna kommentarer över att min text har varit opersonlig de senaste, och det har jag själv känt av. Så nu ska jag försöka stressa ner, och skriva precis hur jag har upplevt den här resan.

Till och börja med: Warszawa var långt över förväntningarna! Och jag åker gladeligen tillbaka igen.

Vår första lunch tillsammans! Nouw (min bloggportal) lanserades som sagt i Polen nu, och det var därför vi åkte ner. Så häröver ser ni några av våra svenska bloggerskor, danska, norska och polska. Nouwfamiljen var så liten när jag flyttade över bloggen, men idag är den Nordens största. Det är så kul att få ha varit med ifrån start! Det gör en stolt.

Jag fick höra att Warszawa hade många restauranger/Caféer som såg trendiga ut utåt… Men det var ett lotteri ifall det var ett bottennapp och drömställe. Men Aioli var superbra!

Jag tog jättemycket bilder med min kamera och var fast bestämd över att jag bara skulle visa er dom bilderna. Men Annie Hyrefeldt som var med och fotade hela resan är ju proffs. Hon fångar KÄNSLAN i bilderna, så spänn fast er. Hon tar verkligen håll-käften-bilder.

I vilket fall var det buffé och man fick plocka vad man ville. Mina favoriter var lax-tacosen. Det var någon mangosås till som var magisk. Men den här ”nyttiga pannacottan” gjord på färskost var också smarrig. Slurp och hejdå….

Jag var bara tvungen att visa er den här bilden. Såhär log jag JÄMT förut. På ALLA bilder. ”Neråt” med läpparna liksom. Olyckligtvis råkade jag radera 3 år (!!!) av foton ifrån min blogg… Men kollar man på bilder ifrån 2010 så ser ni mig bara le såhär. Känns det för övrigt inte som att 2010 var igår? Men det var ju 7 år sen…. Och åren går bara fortare ju äldre man blir. På nästa bloggresa har jag en mammablogg. Skämtåsido…. Andas…. Osv….

Precis när man hade ätit sig tokmätt fick man in mer mat. Det tog liksom aldrig slut… Sen rullade vi därifrån vidare till en föreläsning om bloggtrenderna för 2017. Men mer om det i nästa inlägg…

Jag har lite kvar att visa er ifrån Budapest! Många av er verkade tycka att det var kul att jag gjorde enskilda inlägg med våra påhitt, så jag fortsätter på det spåret.

Päls Monroe // Skjorta Moves // Skinnbyxor Anine Bing // Skor Moonboots // Halsduk Malene Birger (och väskan fick jag i present så jag vet faktiskt inte märket på den till alla er som frågat!)

Vi hade fått tips om en restaurang som skulle vara något utöver det vanliga, så jag tvingade med alla utan att dela med mig utav så mycket info… Det skulle vara lite utav en turistfälla men samtidigt värd att besöka.

Så kl 20:30 intog vi Sir Lancelot. Det var sååå lång kö så det var tur att vi bokade bord. Om det går (man måste nog vara fler än 3 personer) så försök att boka en sittning på nedervåningen. Där var det mest livat, vilket man ju ville åt.

När vi kom in var det direkt på med haklapparna som gällde! Vi skrattade lite och följde temat. Väggarna var stora stenblock och inrett precis som på medeltiden. Så kul koncept!

Vi beställde in en massa plock, och delade två och två på förrätten – som var soppa i ett bröd! Löksoppan var för ostig, så jag föredrog köttsoppan! Ingen märklig måltid alls, och vi tänkte nog mest att haklapparna var en kul grej…

Mitt i maten blev vi avbrutna av riddare som skulle fäktas, och några i ”publiken” (det vill säga oss matgäster) blev uppdragna på ”scenen”.

Vi fyllde på våra vinglas (läs muggar) och skålade för en trevlig kväll!

Därefter kom huvudrätten in. Vi sa bara ”ta in något som vi alla 10 blir mätta på”, och det blev vi verkligen…. Den här bilden är tagen när vi hade ätit upp, men det var verkligen en märklig måltid. Vi fick inga bestick, så det var att äta med händerna som gällde. Allt låg blandat huller om buller på en enorm bricka….

En i vårt sällskap var judinna, vilket vi kanske skulle ha anmält innan då mer eller mindre allt kött var fläsk. Så tänk på det om ni ska boka bord! Det serverades allt ifrån ärtor till inälvor. Ni fattar…

”Åh herregud” sa vi och skrattade när måltiden kom in. Om man är känslig kanske man inte ska äta här, men vi hade superkul även om jag inte smakade på allt. Dessutom det var nog den billigaste middagen vi åt också. Jag blev proppmätt och det var kul att kastas tillbaka i tiden. Jag ÄLSKAR ju sånt (därav min förkärlek till Historieätarna på SVT1).

… Och lite mer underhållning! Det gjorde typ ont i mig när han släckte elden med munnen och emellanåt blundade jag.

Men för det mesta skrattade jag åt vad någon i gänget härjade om. Ibland finns det liksom inga spärrar på våra samtalsämnen och då vrider jag mig verkligen i stolen. Andreas undrade i slutet av kvällen hur jag orkade skratta så mycket för mina tårar bara sprutade under hela taxiresan hem. Men så är det ju när man har ett roligt sällskap (läs: när man har Carro mittemot sig till bords).

Allt som allt kan jag rekommendera det här stället om man är intresserad utav historia och kultur. Men kanske inte om man vill äta en romantisk middag med sin partner!

Saluhallen är ju känd i Budapest. Den är typ som Saluhallarnas saluhall och den på Östermalmstorg kan slänga sig i väggen. Den är fräschare, men det är inte samma sak. Vi tog en promenad dit och det var så härligt!

Hela gänget (förutom Anders som tar bilden!). Jag är jämt yngst med P’s gamla vänner, inte bara bland dessa. Men det är inget som märkbart märks, och jag tänker sällan på min ålder. Men när vi hetsar varandra fnissar jag vilt. Det är ju faktiskt roligt att det skiljer 15år mellan mig och den äldsta i gänget tillexempel.

Visste ni förresten att jag längtar till att bli äldre? Jag kan typ dregla av längtan tills håret på P blir grått eller att jag får skrattrynkor. Det är så fint att åldras.

Sen drack vi ju Aperol ni vet.

Och fortsatte mot Saluhallen. Andreas och Anders får mig att gilla göteborgare ännu mer än vad jag redan gör. PS ser ni bakgrunden och hur fint det är!

Och sen anlände vi. Det var så sjukt mycket större än vad jag hade förväntat mig.

På undervåningen såldes det mat. Dom tog verkligen vara på alla delarna på ett djur så att ingenting gick till spillo (förlåt att vegetarianer som började må illa där).

Det var svårt att hålla reda på alla.

På övervåningen såldes det snabbmat och krims krams. Det var även där flera av oss köpte handskar. Det var dock klaustrofobiskt emellanåt. Men helt klart värt ett besök! Vi gjorde alla de där ”måstena” vilket jag är glad över. På det sättet fick man ju en helhetsbild över staden och inte bara dömde staden utefter finrestaurangerna eller slottet.

Ps! Jag har gjort en kategori som heter ”Budapest 2017” där ni hittar alla mina inlägg och tips om Budapest! Good to know om ni bokar en resa dit.