Wow vilken fin text!
När man läser får jag känslan att det verkligen kommer direkt från hjärtat. Gåshud efter första meningen! Håll hårt i varandra. Kärleken är starkast!

Så fint skrivet!!!

Åh vilket fint inlägg <3 Jag har också försökt sammanfatta mina känslor för min pojkvän i ett blogginlägg rätt nyligen, kan läsas här: http://danielasdagbok.com/2017/december/att-sammanfatta-sju-ar-2.html

Tänkvärt inlägg. Funderar själv på det ibland, när jag har köpt den senaste inredningen/elektroniken/kläderna så vill jag bara ha mer. För stunden är man nöjd, men fort vill man ha mer. Prylar är ingenting som ger långvarig lycka.

Det är så det är i Stockholm innerstad. Du ska vara skitsmal men älska vin och bakispizza. Du ska festa på de coolaste klubbarna till tre på natten och gå upp till jobbet kl 05.30 för att hinna gymma innan. Du ska vara mån om karriären men också om familje livet. Alla åker på samma resor, går till samma restauranger och känner varandra. Det är inte ditt fel att du tänker som du gör och blir stressad. Staden är så himla skev och folk försöker alltid ”one up” varandra (större lägenheter, nyare kök, bättre sociala medier). Jag är väldigt glad att jag flyttade därifrån

OAVSETT vad du tillslut lyckas landa i så måste du lova att du fortsätter ha tillgång till internet iaf så du kan fortsätta skriva om och dela med dig av just sånna här känslor och tankar!
När jag fick riktig hjälp och tillslut äntligen lyckades genomföra/slutföra en HEL adhd utredning och fick reda på (förstod vad dettta kunde hänga ihop med och kanske bero på) att min adhd var väldigt ”fysiskt lagd” så blev min ständiga rastlöshet så mkt mkt bättre! Så ge inte upp!!! Ge inte upp du är bäst!
Du är bäst!

Oj vad jag känner igen mig! Kanske är det Stockholm för din del, men jag bor i Malmö och känner precis samma sak. Det är ett drag jag både hatar och älskar, för även om det gör att jag har svårt för att känna ro så är jag glad för de drivkrafter den egenskapen för med sig. Och jag tänker att man kommer (förhoppningsvis) bli klokare med åren och kanske även lite lugnare. Så länge man har fötterna kvar på jorden och hjärtat på rätt ställe tror jag det är okej att vilja ha allt. Jag blir också trött på mig själv, men vet att det helt enkelt är så jag funkar. Hoppas din resa är riktigt bra, tack för dina tankar!

Du är en sådan inspiration och förebild! Kram

Tack för ett superinlägg med bra tips! Tycker att det är så himla fint att dina läsare utvecklats och växt upp samtidigt som du. Själv är jag fortfarande 19 år i ångestträsket, fastnade för din blogg för några år sen just på grund av dina personliga texter som verkligen hade förmågan att sätta ord på känslor som jag känner och har känt. Tycker så mycket om värmen i din blogg, man känner sig alltid så välkommen. Blir otroligt inspirerad av din karriärstege och är så pepp på utveckligen framöver nu när du inte är bunden till något bolag som styr dina texter. Blir även så glad över att du mår bättre numera!
Stor kram och hoppas att du får en fin fredag

Jag förstår verkligen din situation och du är inte ensam! Jag läser just nu min femte terminen (av nio) på juristprogrammet och har än så länge högsta betyg i varenda kurs. Dessutom är jag med i ett nätverk för juridisk rådgivning till privatpersoner. Ren objektivt sett borde jag ju ha rätt bra förutsättningar för att få ett jobb i framtiden, men ändå kämpar jag varje dag med tankar om att jag ALDRIG kommer få ett jobb som jurist. Det känns verkligen som om ingen någonsin kommer vilja anställa mig och att jag kommer vara fast på mitt extrajobb i butik för evigt. Jag vet att det låter knäppt, men det är så det känns. Det jag egentligen vill få fram med min kommentar är att du inte är ensam och att även om man läser en ansedd utbildning så kan man fortfarande ha en livskris och framtidsångest. Kram!

Du skrev precis mina tankar. Tack för att du delar med dig, kram!

Jag fattar verkligen att man kan hamna i sånna där tankegångar. Fyfan altså för prestationsångest och sånt där, verkligen. Jag har också varit i en sån där sinnestämning och nu när jag läser din text så försöker jag tänka från en utomståendes perspektiv (som jag hade velat att någon hade gjort för mig när jag kände mig som sämst) och det första jag kommer att tänka på är att du borde börja på en kurs eller alternativt skaffa ett nytt jobb. Att inte komma ut och istället isolera sig är som min terapeut sa, ett recept på depression (även om du sjäv får avgöra hur du mår, men det visar ändå vart man kan hamna om man fortsätter).

Om du har det som ditt första och enda mål så kommer resten falla på plats. Mest för att ett jobb eller en kurs med vanliga människor minskar risken för jobbiga tankar under dagtid, vilket gör att du kan tänka mer logiskt på livet senare. Jag lovar. Det är ett så himla enkelt steg, du kanske inte ens ska söka ett jobb inom din egen branch utan bara nåt halvtidsjobb som vad tusan som helst typ hunddagis. Eller att plugga någonting som är KUL med andra människor som är ROLIGA. Så att du kan gå till jobbet eller skolan, få socialt utbyte och sen kunna ägna kvällarna till att vara tillfreds och slippa tänka på att boka upp träffar med vänner.

Jag känner inte dig alls men jag kunde inte låta bli. Ta åt dig av vad du vill och kom ihåg att det viktigaste är att må bra, och om man inte mår bra så kanske man ska göra någonting helt annat.

Du är för hård mot dig själv. Sitter precis i samma situation som du. Har drömjobb, lägenhet, hund och sambo. Men man känner sig otillräcklig. Att ingenting är duger. Hund har hjälpt mig något enormt i ensamheten, en bästa vän som finns där hela tiden, en som alltid förstår men som framför allt uppskattar en och som ständigt smittar av sig sin lycka.

Hejsan!
Jag förstår dig verkligen och har själv varit i en liten livskris nu i höst tror jag. Jag läser en bra utbildning och har ett bra meriterande jobb vid sidan av mina studier, imorgon skriver jag dessutom på ett ännu finare jobb. Senaste veckorna har jag börjat bli lycklig igen och det jag har gjort är att uppdatera alla delar i mitt liv. Hamnar man i en kris tror jag det är viktigt att fundera ut vad som skulle göra en lyckligare och framförallt föröska visualisera VEM man vill vara som person. Det kan handla om att man behöver ändra ett jobb, en relation, en materiell sak eller bara att man själv vill ändra på sig. Saker som gjort mig lyckligare är:
– Börjat träna två dagar i veckan.
– Umgås med vänner tre kvällar i veckan som gör mig glad.
– Respektera mina vänner och vara en bättre vän.
– Hjälpa andra. Om en kompis vill ha skjuts till Ikea så gör jag det. Att ge något till andra kan faktiskt skapa glädje.
– Köpa nya fina kläder.
– Byta jobb.
– Ha mysiga kvällar för mig själv.
– Prioritera min familj.

Förlåt för dålig stavning, ska iväg och träna. Det jag menar kort och gott är att det nog är viktigt att fundera över hur man vill leva sitt liv och inte bara vad man vill prestera!

Jag tycker i alla fall att du är fantastisk på ditt jobb! Du är väldigt duktig på att skriva och det märks att du lägger ner tid och energi på dina inlägg, det är aldrig några halvdana inlägg utan alla håller hög kvalité. Nu känner ju inte jag dig men jag tycker att du verkar vara en väldigt fin person, vän och flickvän! Var inte så hård mot dig själv <3 kram

Du är grym och fantastisk! Känner dig inte men det är den bilden jag fått genom att läsa din blogg. Säkert sant som din vän säger att du ställer för höga krav på dig själv. Ta det lugnt, andas, du är ung och har massa tid kvar att göra vad du vill i livet. Livet har sina upp och nedgångar. Kram och kom ihåg än dn gång att du inspirerar så många härute <3

Känner igen mig en del i det du skriver. Känns som att jag varit i en livskris sedan år 2016…flyttade tillbaka till London och försöker nu fortfarande ta mig upp. Jag har kommit fram till att jag skall skaffa hund faktiskt, i juli 2018 när jag skall flytta till ett ”pet friendly” boende. Detta för att jag jobbar hemifrån, har flexibla arbetstider och älskar att powerwalka. Jag känner precis som du, ensamhet men trots det så vill jag inte binda upp mig på en arbetsplats för jag älskar friheten att kunna besöka min familj när jag vill och flyga var jag vill.
Jag skall adoptera en staffie (amstaff) från ett rescue center och på så sätt också göra en god gärning. Jag vet att en hund kommer gynna mitt mående och hela min livssituation då man verkligen får en partner in crime <3

Känner du till begreppet uppgivenhetsstress? Betyder typ i grund och botten att man vill ådstakomma så mycket att man har tusen bollar i luften och en ambition att fullfölja varje uppdrag man tar sig an på ett perfekt sätt, annars duger man inte för sig själv. Man försöker så mycket att man tömmer ut sig själv på energi och hittar inte förmågan att varva ner och ta det lugnt, och man blir som en bil som kör på tom tank. Tror det kan vara bra för dig att prata om problemen du känner med någon, det kan nog hjälpa dig! Att gå i KBT-terapi för detta har hjälpt mig mycket, tack för en sjukt bra blogg, gillar alltid din ärlighet! Kram på dig

All kärlek till dig fina, starka Ellinor. Du är en av de få personer som jag faktiskt ser upp till, du verkar vara en sån jäkla härlig tjej. En tjej som med stil vågar säga vad hon tycker och skriver texter som ingen annan. Du känns verkligen så himla jordnära och klok. Att skaffa en hund rekommenderar jag dig verkligen, kör! Så länge du vet om att du har tid och kärlek att ge så är en hund på något sätt den finaste gåvan man kan få. En som alltid lyssnar och finns där utan att prata, och nån som aldrig dömer. Bara nån som älskar dig villkorslöst! Det är livet. Kram på dig <3

Men alltså du är den enda bloggaren som skriver om vettiga saker, man vill läsa om vardagliga saker, middagar och allt sånt där vanliga människor gör – man vill kunna identifiera sig, bli motiverad och känna igen sig när man klickar sig in på någons blogg, och det är precis det man gör på din tillskillnad från de andra bloggarna. Det du gör är ett vinnande koncept så tvivla inte på dig själv utan fortsätt precis som du gör. Älskade förresten inlägget om din mammas födelsedag med massa sidospår! Man blir underhållen och tröttnar liksom aldrig på att läsa. Du kommer komma långt om du fortsätter köra på din grej det lovar jag dig. Kram<3

Min självkänsla är också i botten men försöker ta tag i det ! Just nu lyssnar jag mycket på självhypnos och avslappning via nextory och det känns faktiskt bättre efteråt. Så det är ett stort tips på något som man enkelt kan göra skälv för att få det lite bättre

Jag blev diagnostiserad med depression och bulimi i våras. Jag mår också så mycket bättre av rutiner, och jag tappade det helt och hållet ett tag vilket gjorde mitt mående så mycket sämre.

I somras köpte jag hund, trots att det är otroligt mycket jobb om man bor själv som jag gör, så är det det bästa som har hänt mig. Det är jobbigt ibland men man får tillbaka rutinerna, får frisk luft, regelbundna promenader, villkorslös glädje och kärlek – och man är aldrig ensam. Hoppas du mår bättre snart. Kram.