Drömlägga för två

Hallå se hit! En vän säljer sin superfina lägenhet på Östermalm. Tänkte först tipsa om den på story, men kände att INGEN eventuell köpare får missa den här chansen. Så jag skriver om den här också!

Oerhört vacker fiskbensparkett med ett fantastiskt avslut mot väggen tycker jag. 3 meter i takhöjd med fönsterpartier där originaldekorationer fortfarande finns kvar. Fina elementskydd och plats för stor loungegrupp och/eller matbord för 10 personer om man vill det (vanligtvis står det 6 stolar här istället för 4 vid samma bord, så stolarna på bild är extra breda).

Våning 3 utav 5, med obelånad förening och låg avgift på ca 1700kr. Med fönster i både öst och västläge (vår lägenhet hade bara fönster i ett väderstreck vilket gjorde hela känslan väldigt mörk, trivdes inte alls med det…). Plus ett fantastiskt vackert hus med innergård, belägen på favoritadressen Engelbrektsgatan på Östermalm.

Badrum och kök är splitternya, och hela lägenheten är nyligen ommålad både över väggar och tak.

Dessutom finns det gott om förvaring i alla rum, och helt ärligt känns den här lägenheten mycket luftigare och större än 54kvm. Jag kan fortfarande inte fatta att den inte är runt 70vm. För den känns som det haha.

Förutom dessa bilder så har den ett superhärligt sovrum mot innergården, men mitt internet är för segt så jag får inte upp annonsen igen haha. Ni får helt enkelt kolla på Hemnet också (klicka här för att komma till annonsen).

Såklart har den en balkong mot innergården också med 8 sittplatser om man så vill (du skulle kunna ställa in en större modulsoffa också).

Som sagt! Denna pärlan kommer gå åt snabbt, håll i trosan osv!!! Så skynda er att signa upp på visning hääär.

  1. Jag köpte detta och några andra bukbindemedel innan min planerade C-sektion postpartum bältet, och den här slutade bli min favorit. Jag har gått med den här dagen efter min operation, jag bär den över underkläder och kuddar och det fungerar som en charm. Det är otroligt bekvämt och jag tyckte det stöttade min snittwebbplats. Jag fick slutet av en förkylning och hostade av och på postpartum-bältet, och när en hostpassning träffade detta verkligen hjälpte. Jag köpte en XL och den passar perfekt, plus att den är tillräckligt bekväm att bära konstant. Några av de andra omslagsbindarna fungerar också för att stödja min snittplats men är inte bekväma att bära 24-7, där det här är postpartum-bältet. Mycket glad, det har verkligen hjälpt till att snabba min läkning och återhämtning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Min kille svarar på era frågor

I och med Alla Hjärtans Dag så passade jag på att styra upp en frågestund med min kille på IG stories. Och svaren på några utav de frågorna kommer här. Wie så spännande! Nu kör vi:

 

Vad var det första du föll för med Ellinor? Både utseendemässigt och personlighetsmässigt?
Svar: Hennes längd absolut, och hennes energi!

Vad var dina tankar om Ellinor efter första gången ni hade setts?
Svar: Svårflirtad…

Vad jobbar du med? Och hur tog du dig dit? 
Svar: Jag driver ett bolag som säljer avtalsmallar, för drift och förvaltning utav fastigheter. Jag har läst ekonomi, juridik och fastighetsförvaltning. Efter plugget så fick jag först ett konsultuppdrag på samma bolag, som sedan resulterade i en tillsvidaretjänst. Jag är nu inne på mitt 6e år, och driver vid sidan av ett företag som gör skräddarsydda arbetskläder till hotell och restaurang.

Hur är det att leva ihop med Ellinor?
Svar: Inte en enda lugn stund haha.

Hur ser du på Ellinors jobb? Och hennes prestationsångest? 
Svar: Det som är bra är ju att det är väldigt flexibelt, och det dåliga är att det är sjuukt tidskrävande och att hon aldrig är ledig… Angående hennes prestationsångest så tycker jag att hon kan vara för överanalyzerande, och aldrig nöjd. Vilket ibland kan göra att hon överarbetar saker. Så jag tycker att hon ska vara nöjd med det hon gör, och sätta punkt tidigare.

Vad är det bästa med Ellinor? Respektive det mest utmanande?
Svar: Det bästa är att hon sprider energi, och det mest utmanade är hennes humörsvängningar haha.

Vad prioriterar du mest när det kommer till inköp i hemmet? 
Svar: Teknik och tekniska lösningar, för det är mitt största intresse! Och resulterar oftast i ett bättre driftnetto.

Vad tycker du om all er inredning hemma? Hur mycket har du fått vara med och bestämma? Skulle du ha gjort något annorlunda?
Svar: Jag tycker att den är fin, och jag får absolut vara med och tycka till. Och jag hade faktiskt inte gjort något annorlunda… Förutom att sätta upp en trofé eller två någonstans.

Hur känner du för att vara ”en del” utav Ellinors jobb och hennes sociala medier? 
Svar: Jag upplever inte att jag är en så stor del utav det. Utan jag tycke att det är på en bra nivå.

Pikar Ellinor dig om ett frieri?
Svar: Nej det tycker jag nog inte, hon pratar ibland om frieri och giftermål i stort, men jag ser det inte som en pik haha.

Hur tror du att erat liv ser ut om 10år?
Svar: Om 10år är jag 41, och då hoppas jag att vi bor i ett hus vid vattnet tillsammans med våra två barn och Bruno, och att jag har ett jobb jag trivs med.

Vad tycker du har varit det lättaste med ert förhållande genom tiderna? vs det svåraste? 
Svar: Det lättaste har varit att lära känna varandra på en djupare nivå…

Vilket mat påminner dig om Ellinor? Och vilken är din bästa maträtt?
Svar: Spagetti och köttfärsås. För att hon ville alltid äta det förut haha. Raclette, det är det alltid!

Varför älskar du just Ellinor? 
Svar: För att hon är rolig, omtänksam och för att hon har visat mig riktig kärlek.

Tog det lång tid innan ni kom in i varandras liv? Boende/vänner/familj/ekonomiskt etc? 
Svar: Nej, allt gick väldigt fort på bådas initiativ. Det fick bära eller brista, vi ville båda så fort som möjligt se ifall den andra var rätt eller inte. Och allt gick vägen, och blev väldigt naturligt och snabbt en vardag.

Finns det något som du och Ellinor tycker olika kring? Utveckla! 
Svar: Prioriteringar i hemmet, vad som ska förbättras eller byggas härnäst. Tex vill hon byta kakel i köket och jag vill installera AC 🙂

Kommentar ifrån Ellinor: sådär! Det här var alla hans svar. Jag tycker att han gjorde ett bra jobb <3 Med tanke på hur smånervös jag såg att han var för att svara på frågor offentligt såhär hehe (även fast han aldrig skulle erkänna det). Hoppas ni är lika nöjda med hans svar som jag är! PUSS

  1. Wow,är ni back in town again.Trevlig intervju men strunta i både kakel och ac och satsa istället på solpaneler på taket! Din pojkvän blir nöjd med förbättrat driftnetto och du kan bada i uppvärmd pool året om utan att det kostar skjortan att värma upp.Det höjer husets värde rejält och det bästa som jag ser det är att gå off grid! Drömmen för alla rednecks som jag:) jag tror att det finns generösa bidrag att få!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att ta sig igenom en enorm sorg, tillsammans.

Herregud vad vi har krigat sedan vi träffades. Ibland har det känts som att det aldrig har tagit slut. Det första halvåret som par tvingades P gå igenom att se sin pappa tyna bort. Och samma år höll vi stenhårt i varandras händer när säckpiporna spelade för honom i kyrkan.

Ingen vet hur man ska hantera en sån situation. Speciellt inte när man lever ihop med någon man precis har träffat. Varken han eller jag visste. Och ingen vi kände kunde ge oss tips och råd. Så som det annars brukar vara i början av en relation…

… För man brukar ju vara är ett nyförälskat kärlekspar, som bollar varandras svagheter med sina vänner över ett glas vin. Men  samma dag som cancerbeskedet kom, så slutade vi att fokusera på oss två. Det var helt irrelevant i stunden. Min viktigaste uppgift blev att ställa upp för honom. Få honom att glömma bort, men också minnas. Vi blev varandras bästavänner tidigt, för vi hade inget annat val. Och vi växte ihop och blev ett.

Där och då blossade så mycket känslor upp inom mig. Känslor jag hade tryckt undan i egentligen hela mitt liv… Relationen till min egen pappa. Jag tvingades bli påmind, även fast jag inte ville. Och vi tog upp kontakten igen. Jag hoppades så innerligt att det skulle vara annorlunda den här gången, men det blev det inte… För ganska snabbt blev jag besviken på nytt, och plötsligt var min pappa också försvunnen ur våra liv.

Jag kommer aldrig någonsin att glömma ett av de sista besöken på sjukhuset hos min svärfar. Då när alla visste att tiden var knapp… För mig hade han ju blivit den enda manliga förebilden jag någonsin haft. Han vinkade fram mig bredvid sin sjukhussäng, tog han min hand, pussade på den och sa att jag inte skulle se tillbaka på mitt liv som en dotter utan en pappa… För jag hade ju fått en, även om det bara var för ett år. Under det året hade jag ju fått uppleva vår tid ihop… Och med honom som pappa. Jag nickade och grät.

Samtidigt som jag stod i bakgrunden och försökte vara en stöttepelare för P, så kände jag dåligt samvete över sorgen jag själv kände. För den var så stark. Jag hade ju äntligen fått den där pappan jag alltid drömt om. Som kramade mig länge länge, alltid pussade mig på pannan och brydde sig om mina framtidsplaner… Och plötsligt togs han också ifrån mig. Det kändes så orättvist. Tanken på att ingen av mig eller P skulle ha en pappa som grät av stolthet på vårat bröllop fick mig att gå sönder inombords… Vi var inte värda det.

Men P förstod mig och mina känslor, det har han alltid gjort. Även om vi har sörjt olika mycket, och på olika sätt, så listade vi snabbt ut hur den andra ville ha det. Hur man på bästa sätt skulle ställa upp för den andra, utan att man behövde be varandra om hjälp.

Och jag vet att han hade varit stolt, min svärfar. Och pappan till mannen i mitt liv. Han hade berömt oss för hur vi har tagit hand om varandra sen dess. Och hur vi har förvaltat våra företag och uppnått vår gemensamma dröm, huset.

När jag tänker på P börjar jag nästan alltid gråta. Det gör ont fysiskt i hela min kropp av kärlek. Jag älskar honom för allt han är, och inte är. För allt han gör, och inte gör. För allt han säger, och inte säger.

Han är den enda trygga punkten jag någonsin har haft, och såhär i efterhand, snart 4år senare, så ryser jag över hela armarna utav tanken på allt vi har hunnit med. Han är min bästa bästa vän, och oavsett vad framtiden spår, så hoppas jag så innerligt att han förblir det för resten utav mitt liv.

  1. Ellinor. Det är inte ofta jag kommenterar, kanske har det aldrig hänt. Men den här texten gick verkligen rakt in i hjärtat. Du är så fantastiskt duktig på att uttrycka dig. Sätta ord på alla de känslor som stormar inombords.
    En dag hoppas jag att jag hittar lika stark och genuin kärlek som din och P:s. Det är verkligen den typ av kärlek man önskar att sina nära och kära någon gång får uppleva. Det är det som gör väntan värd.
    Ta hand om dig!

  2. Oj vad fint skrivet. Jag känner så igen domdär kärlekskänslorna för min kille. Det är så starkt att det knapt går att beskriva. Du beskriver det så fint❤️

    1. Ååå <3 Det är ju det härligaste i hela världen<3 Men inget man någonsin ska ta för givet<3

  3. jag kommenterar aldrig men jag var tvungen nu! så himla fantastiskt skrivet. gick rakt in i hjärtat. <3

  4. Så fint skrivet!! Och att du lyckas sätta ord på allt så bra. Fick rysningar. Kanske beror det på att jag kan känna igen mig i dom känslorna själv för min pojkvän <3

    1. Men goooding<3333 Man känner sig så löjlig ibland när man sitter där helt rörd av tanken på honom. Men det är ju faktiskt väldigt väldigt fint.

  5. Åh började gråta i lunchrummet på jobbet haha. Är så ledsen för din och er skull, för vad ni fått gå igenom. <3
    Känner igen mig så i känslorna för min kille. Har haft det lite svajigt senaste året och det var på väg att ta slut i somras efter 7 år ihop men nu känns det äntligen bättre igen. Och jag hoppas att det förblir vi, för jag kan inte tänka mig något annat. Det gör som du säger fysiskt ont i mig av kärlek. Kram till dig <3

    1. Men gud haha <3 fina <33 det är ju verkligen min killes sorg primärt, SÅKLART, det är ju hans pappa. Men trots det var det här något av det jobbigaste jag har gått igenom också.

      Skönt att det har rett ut sig. Relationer är ju så otroligt komplexa! Jag personligen är sugen på att gå i parterapi i förebyggande syfte? Det kanske är något? Även om det krisigaste är över? Många kompisar som varmt rekommenderar det.

      Jag hoppas verkligen att det får vara ni föralltid! <3 KRAM

  6. Jag kommenterar extremt sällan blogginlägg. Men nu var jag tvungen. Din text gick verkligen rakt in i hjärtat och du skriver på ett sätt som är obeskrivligt. Jäklar vad bra detta var! Fortsätt gärna skriva om kärlek på detta sättet. Grym är du!!

    1. Åååå blir så glad över att du då valde att kommentera på min lilla bloggy <33 Tack snälla du för superfina ord. Åh. Du är grym.

  7. Wow Ellinor. Den här texten gick rakt in i hjärtat. Tårarna bara rinner. Vad fint av dig att dela med dig av detta <3

    1. <333 fina fina du. Jag delar gärna om texterna ”kommer till mig”. Hahaha vad töntigt det lät. Men skriver bara på feeling<3 Lämnar dock väldigt många opublicerade. Vilket jag tänkte göra med denna texten också. Men P gillade den så då la jag upp. Så det ska jag absolut ta till mig utav <3

  8. Fantastiskt skrivet, berör verkligen. Inte minst eftersom mitt eget barn kämpar mot samma sjukdom. Men som 3-åring är det för tidigt att lämna så jag är säker på att han kommer överleva. Kram!

    1. Herregud <3 vet inte vad jag ska skriva. Mer än att du har helt jävla rätt inställning. Tänk att ha dig som mamma!!<3 Alla lyckoönskningar i hela vida världen. KRAM

  9. Jag kommenterar väldigt väldigt sällan, men jag var tvungen att dela med mig… herregud vilka rysningar jag fick när jag läste detta! Du är så duktig på att uttrycka dig och din text berörde verkligen.
    Kram!

  10. Så så så fint och så så så sorgligt på samma gång. Du kan uttrycka dig med ord, verkligen! Det berörde. Brukar aldrig kommentera i bloggen annars men nu ville jag pga så så så fint (återigen). Njut av sista etappen av resan! <3

  11. Aldrig kommenterat tidigare men den här texten fick mig att storgråta. Så otroligt vackert på alla sätt. Framförallt din kärlek till P. WOW. De meningarna när du skriver att du älskar honom för allt han är, och inte är 😭😭😭❤️❤️❤️

  12. Detta 🥰🥰🥰 Jag älskar honom för allt han är, och inte är. För allt han gör, och inte gör. För allt han säger, och inte säger.

  13. Jag och min fantastiska sambo har också gått igenom detta. Min mamma fick sitt cancerbesked bara några få månader efter att jag träffade min kille. Vi hade distansförhållande då och han hann inte träffa min mamma när hon var frisk. Han fick aldrig chansen att få lära känna henne på riktigt innan hon gick bort i slutet av 2019. Men det var tackvare min kille och hans familj som jag tog mig igenom den tiden. Kram till er båda och tack för att du delar med dig❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag tar en paus ifrån sociala medier

Bilder tagna utav Fredrik Strebel.

Jag tar en paus. Jag har drömt om den här resan i hela mitt liv, och nu är vi äntligen här. Och efter de senaste två åren (som jobbmässigt bara är en stor dimma) så behöver jag en paus. Få uppleva livet här på riktigt, utan att känna mig tvungen att dokumentera. Jag vill bara få VARA. Njuta<3 Dessutom åker vi in i ett område utan noll som helst nätverk och täckning imorgon i ett par dagar, så det hade ändå varit omöjligt.

Räkna med att jag är borta en vecka härifrån (herregud vad formellt?! Jag har nog aldrig tagit en paus på detta sättet ifrån bloggen innan) så hörs vi den 13e februari igen. Skriver jag innan dess så gör jag, men räkna inte med det. Varken här eller på Instagram.

Hoppas verkligen att ni tycker att detta är okej<3 Men jag tror att det bara blir bra, så kommer jag tillbaka utvilad, inspirerad och med en massa motivation sen. Om 3h ska jag upp på safari, så nu måste jag sova<3 godnatt på er mina fina. Hörs om 1v igen!

  1. Jaaa, herregud går jättebra och är helt RIMLIGT – det orimliga är att du inte gjort detta förut? Hörs om en vecka mvh trogen läsare 😉

  2. Det rimliga är att du tar en paus! Allt annat är orimligt!! Njut nu så ses vi när du är tillbaka 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kåkstäder, marknader och skolbesök – dag 1 & 2 i Tanzania

Hej mina goa! Tänkte snabbt uppdatera er här om dag ett i Tanzania.

Vi anlände med flyget vid 15, och då tog vi direkt en gemensam lunch vid havet. Vi hamnade på ett av de lyxigare ställena, vilket egentligen inte var planen. Men det var supertrevligt!

Vi åt så mycket mat att jag höll på att storkna. Men det kändes som att man hade gått in i svält-mode efter 12h av icke-ätande under flygresan (flygplansmat är ju verkligen inget att hurra för). Jag åt en sweet chili chicken med mango som var magiskt god. Till det drack vi öl ifrån området.

Jag har nog aldrig ätit så mycket springrolls som under dagarna här. Nästan varning på förätit mig. Men herregud vad gott det är.

Efter långlunchen bad vi får taxichaufför att ta oss till sitt favoritställe.

Då hamnade vi här, på Coco Beach. Inga turister alls och vi älskade det! Jag blev avmålad utav en liten kille som jag verkligen föll för. Jag tror på riktigt att en liten bit av mitt hjärta gick sönder när han berättade sin historia. Men de som bodde där bara skrattade åt mig i efterhand för att jag ”hade gått på allt”. Men det spelar ingen roll för mig, man ser i någons ögon om den är olycklig eller inte tycker jag.

Efter en powernap så blev det indiskt på en restaurang precis bakom vårt hotell. Något man tar för givet hemma är ju gatulampor på kvällen. Men det finns inte här, så allt blir helt bäcksvart. Alla rekommenderar att ta taxi på nätterna här, men vi har gått rätt mycket för att få se. Även fast det emellanåt har varit lite läskigt på bakgator. Dock har jag inte alls varit orolig för narkomaner eller fyllon som jag är hemma i Sverige. Man ser knappt såna problem här, vilket alla vi har pratat med intygar också.

Dag nummer 2! Då åkte vi ut till en ENORM soptipp och fick se hur människorna där levde. Det var faktiskt riktigt riktigt hemskt att se. Barn som kravlade runt i lerhögar och människor som letade efter mat bland ton och återigen TON utav sopor.

Efter det hamnade vi på en marknad längst vägkanten. Vår driver sa att det inte var safe att hoppa ut. Men när jag såg de här handflätade väskorna så skrek jag bara ”STOP!!!!” och plötsligt var både jag & Denize glada ägare utav varsina väskor.

Just i dessa färgerna hade jag inte sett innan, men flera kvinnor bär ju mat etc i precis såna här väskor på huvudet. Så jag är så glad över att vi fick tag i varsina. Dom är så vackra tycker jag.

Ännu mera sopor. Såhär ser det ut på många ställen längst vägarna här. Just detta är en å som emellanåt svämmar över. Då behöver alla som bor runt ån bo på gatan tills dom kan flytta in i sina hus igen. Aj aj AJ mitt hjärta.

Vi hade en driver och en local i bilen, och när vi bad om att få se ALLT ANNAT än turistställena och lyxiga villor så skrattade dom och tyckte att vi var helt knäppa, och förstod inte alls varför. Men sen blev dom bara glada över att vi faktiskt ville åka utanför den ”vanliga rutten” som dom brukar.

Och helt plötsligt frågar vår local om vi vill åka hem till honom, vilket vi SJÄLVKLART ville. Så här ser ni hans villa!

Tillskillnad ifrån sina grannar och de andra i kåkstaden så bodde han väldigt fint som ni ser. Många har bara plåtskjul. I princip alla som bor intill en väg driver även en butik i sitt hus där dom säljer mat etc. Vilket även den här grannen gjorde.

Såhär såg ett utav hans 6 olika rum ut. Många hyr ut 4 utav sina sovrum (som bor i denna sizen av villa) för 10 000 pengar per rum. Dvs 40kr X 4 i månaden. Och för 30 000 pengar så får man vatten till ett helt hushåll i månaden. Den här killen hyrde dock inte ut några rum för att han fick ihop det ekonomiskt ändå tack vare turismen.

Hans fru var verkligen bossen hemma, och när vi kom stod hon och hängde upp tvätt. Kvinnorna här är verkligen så sanslöst vackra. Och klär sig i sååå fina färger och klänningar. Jag blir så himla inspirerad.

På bakgården chillade hans barnbarn, som seriöst var världens godgrodor också<3 Vad är det med mig och barn?

När dom sen skulle visa oss grannens lilla butik så var det ju prick helt omöjligt att säga nej när dom frågade om snacks. Jag har alltid svårt att säga nej till barn hahaha, säger en unge på tunnelbanan att hon är sugen på kexchoklad när jag sitter och äter på en, så frågar jag nästan alltid ifall hon vill ha min.

Det fanns massor av gotte, vilket var perfekt, för vi ville köpa en tack-present till vår local och hans fru för att dom hade öppnat upp sitt hem för oss.

Sen fick vi frågan att besöka local-killens barnbarns skola. Och det var ett rungande JA ifrån alla.

Vi hade sån sjuk tur, för precis när vi kom så hade barnen rast. Och vi fick hälsa på i ett av klassrummen (!!). Det går 80 barn i varje klass, och i just denna klassen var barnen mellan 9-12år gamla.

Dom hade nog sett oss på skolgården, för när vi kom in igen dörren överraskade dom oss med en välkomstsång. Jag började såklart lipa för att det var så fint. Och dom bara skrattade åt oss för att vi var vita och konstiga. Alltså ÄLSKADE ONGAR.

Därefter besökte vi en fruktmarknad. Jag tror att vi har sett fyra olika marknader sen vi kom hit, men den tog nog priset.

Ser ni hur stora avkoadosarna var?! Dom var perfekt mogna, smöriga och smakrika också. Omg!

Och ananasen, mangon och apelsinen var de GODASTE jag NÅGONSIN smakat. Då förstår man ju vilken skit vi har hemma i Sverige. Och hur viktigt det är att man äter mer säsongsbaserat…

Rebecca köpte mini-bananer!

Typ såhär ser det ut överallt. Inga riktiga vägar eller broar att gå på. Lite trixigt ibland men det löser sig ju alltid. Här skulle vi gå ifrån parkeringen in till vår locals personliga favorit lunchhak.

Bland upphängda stekta kycklingar och lamm (& tusen flugor) så fick vi välja på en buffé av godsaker. Exakt allt var magiskt gott. Allt! Det är ju helt sjukt hur mycket man går miste om när man reser som turist egentligen? För här sa personalen att de aldrig hade tagit emot turister tidigare. Medan vi bara kände att ”VARFÖR GÅR INTE ALLA HIIIIIT…!”

Sen besökte vi ett museum där vi fick se olika byggtekniker som afrikaner har haft i flera hundratals år tillbaka. Regeringen hade byggt upp det för att man inte ska glömma bort ursprungshusen, nu när fler och fler börjar modernisera.

Efter det fick vi se på en traditionell afrikansk dans och sång (jag hittar inga bilder i min telefon på det och klockan är 01:15 och vi ska upp 05 så jag vill inte väcka någon och fråga heller haha). Det var faktiskt en helt magisk upplevelse. Och efter det blev det två marknader till innan vi kraschlandade på hotellet och i poolen. Det är över 35 grader här, så hade man inte blivit slut utav alla intryck så tar ju värmen kol på en.

Det är så surrealistiskt att helt plötsligt vara tillbaka i sin trygga och lyxiga tillvaro på hotellet, efter att ha haft en sån här dag. Man vår såna otroliga perspektiv på livet <3 Vilket jag är så så sååååå tacksam för. Jag kommer att minnas den här dagen för resten utav mitt liv. Men för samvetet är det riktigt tufft att lägga sig här i eftermiddagssolen istället för att vara kvar i kåkstäderna och bara HJÄLPA TILL. För hjälp behövs. Dock har regeringen kämpat sååå hårt de senaste 4åren för att människor i extrem fattigdom ska få det bättre (bygger gratis hus/lägenheter/ger bidrag etcetc) vilket ändå känns lite betryggande.

Och nu har vi precis kommit hem efter en middag och drink på ”Obama hotell”. Det heter inte så, men Obama bor alltid här när han är på besök. Det är omöjligt att inte diskutera om allt som vi har fått se och uppleva under den här dagen. Och något som är så j*vla fint är att ALLA alltså ALLA människor vi har träffat här ler oavbrutet och öppnar upp sina famnar för oss. Deras inställning ska jag ta med mig in i mitt liv. Dom är så otroligt godhjärtade här.

Nu ska jag sova, för om några timmar flyger vi vidare mot nästa livsäventyr. Nämligen savannen och alla safaris. Puss och godnatt!

  1. Jag tycker ofta inte att reseskildringar är så givande att läsa men detta var väldigt roligt att ta del av! Tack för att du delar med dig av dina upplevelser. Ville bara säga det.

  2. Jag menar inte att klanka ner på dig men vill ändå uppmuntra att du tänker lite på vad du skriver i dessa typer av inlägg.. När du i ett stycke i början av inlägget skriver att du gick in i ”svält-mode” medan längre ner i inlägget så beskriver du att ni åker runt i ett fattigt samhälle där de säkert faktiskt har känt på vad det innebär att svälta så känns det som att man nedvärderar deras upplevelser. För faktiskt så kan inte många svenskar säga att vi faktiskt vet hur det är att svälta. Flera av er som läser kommer kanske tycka att jag överdriver, vilket ni får tycka men jag är inte ensam om att reagera på när folk använder ord som just ”svälta” som att de faktiskt vet hur det känns. Hoppas du förstår vad jag menar och att det inte handlar specifikt om dig, jag är också skyldig till att använda det uttrycket men försöker verkligen tänka på vad jag säger och jag hoppas att fler kan börja göra det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi