Bruno

Brunos skällande – vad ska vi göra?

10 april, 11:43 / Bruno
2 KOMMENTARER

Godmörra fellas! Vet ni vad jag läste igår? Att ”Dom som är gladast i dessa karantäntider är alla husdjur” – och det är ju verkligen så sant. Haha Bruno tycks nog vid en första anblick vara kaxig (pga skäller när någon kommer hit tex). Men egentligen är han Sveriges största fegis hahaha. Om någon går fram till honom för att hälsa när han skäller så springer han direkt därifrån och ställer sig bakom mig och P.

Det här med skällandet har ju verkligen varit (läs ÄR) en jobbig grej. Som vi t.o.m har träffat en hundtränare/hundteraput flertalet tillfällen för att få bukt på. Vi testar ju olika saker hela tiden, och det som har funkat bäst hittills är att be honom att gå och sätta sig i korgen. Och sen ge godis som beröm. Då kommer han oftast av sig lite och glömmer bort varför han skällde. Men generellt sätt så skäller han för att han blir genuint rädd. Men springer det förbi en katt utanför huset så är det ju inte av rädsla han skäller direkt haha.

Men det där med ”korgen” funkar verkligen inte alltid. Han är så FÖRBANNAT envis. Säger man ”nej” med suuur röst så tar han svansen mellan benen och tittar ”under lugg”. Men går vi därifrån så ligger han och ”muffar” ändå (som vi kallar det). Då är det inga skall utan då låter det såhär: ”moff moff! Moooff. Moooff” bokstavligt talat.

Dom säger ju att mycket sånt här är en mognadsfråga. Och vi kämpar ju verkligen på. Men tyvärr har vi ju fönster prick överallt och det är dem som förstör. Är vi i en lägenhet utan fönster från golv till tak så skäller han inte. Och drar vi ner persiennerna här hemma så skäller han aldrig heller. Men om folk går förbi på gatan så skäller han dock enbart (numera! Yay framsteg!) om det är en okänd hund som passerar eller någon som beter sig konstigt. Vi hade inte alls problem med det här i början… Tills några barn längre ner på gatan började komma hit och skrämma honom/reta honom. Som sprang in på vår tomt och gömde sig utanför våra fönster där han låg och sov. För att plötsligt bara börja RÅBANKA på fönstret så han vaknade och blev vettskrämd.

Jaja det är ju bara att kämpa på! Är lite nojig över hur det kommer bli när vi sätter upp staket dock. Vi vill ju absolut inte att han bara ska stå ute och skälla på minsta löv som rör sig? P tror dock inte att det kommer vara något problem så fort han har vant sig vid allt utomhus.

Aja det jag skulle komma till var ju i alla fall att han är en riktig fegis. ”En känslig liten kille” som min mamma brukar säga. Så fort han blir ledsen (om P har skällt på honom eller om någon okänd ryter ifrån) så ställer han sig direkt på bakbenen för att få komma upp i mitt knä. Likadant när han blir trött. Då vill han ha närhet och mys. Helst ska han då borra in sin nos mellan min axel och haka och ”gömma sig”.

Lilla gubben. Alla husdjur visar ju på något sätt beteenden som upplevs som ”mänskliga känslor” i olika situationer. Att dom skäms vid utskällning eller ylar av glädje när dom blir lyckliga tex. Men Bruno beter sig verkligen EXAKT som en trotsig 3åring.

Ni vet: blir sur och börjar ”prata” om han inte får mer godis. Eller när han blir sur och bokstavligt talat vänder ryggen till och VÄGRAR kolla på en/lyssna på tilltal. Alltså minst 10gånger om dagen får han mig att GAPSKRATTA högt för att han beter sig så mycket som ett barn. Alltså hahaha.

Aja nu ska jag och P städa hela huset. Ebba, Erik och älskade lilla Ingrid kommer hit för att äta korv i solen. Pöss!

0 gillar 2 KOMMENTARER

  1. Vår lagotto moffar också då man säger åt honom att sluta skälla men han känner att han behöver fortsätta 😂 tycker det är så gulligt. Åh hundar är nog livets grej ändå ❤️

    Svara

  2. Vi har dock problem nu iom att vi alltid är hemma under karantänen.. han lärde sig vara själv (med vår familjehund) när han var liten hos min mamma, sen när han kom till mig i London som 8 mån gammal behövde vi lära honom igen (allt var nytt+ingen kompis så han va ensam ensam) och nu då jag varit hemma konstant sen typ slutet av Februari (gravid och sjuk haha) och går hemifrån en gång i veckan för att handla så skäller han en/två gånger och sitter sedan vid dörren och gråter och gnäller högt efter mig (han väcker liksom min kille som ligger uppe och sover) 🤦🏼‍♀️ Hoppas så att han kommer ifrån det beteendet då restriktionerna lyfts och jag kan lämna honom själv mera igen för vi har grannar på båda sidorna och det känns inte så trevligt med en vovve som inte kan bete sig när han är ensam 😭

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Årets första outfit och problem med Bruno

8 januari, 14:27 / Bruno
11 KOMMENTARER

Inlägget innehåller adlinks.

Kappa & liknande här | Skinnbyxa slutsåld liknande här | Väska (ny favorit!)| Boots (äntligen mina!) finns även i beige | Smycken Safira 

Såhär såg Kotten och jag ut när vi strosade runt på stan idag! Eller ja, rände runt på möten snarare. Jag skulle ha mött upp min kille, men han var tvungen att hoppa in i ett möte. Då blev det krisigt med fotograf. Så denna bilden är faktiskt tagen av en helt random tjej på gatan.

Tänk va, jag har jobbat med det här i 6år på heltid och jag har aldrig vågat fråga någon om det tidigare. Men någon gång måste ju vara den första! Hon var supertrevlig också och ville veta vad jag hette på Instagram. Så förhoppningsvis har jag en ny följare nu hehehe.

Skinn på skinn! Och mycket smycken – alltid mycket smycken!

Herregud vilken go kombo. Jag ÄLSKAR min garderob just nu. Efter att jag investerade i de nya bootsen ni såg här över och den lilla clutchen (kopia av Bottegas sviiindyra) så kändes min garderob helt komplett. Även letat efter en sån här beige kappa, så köpte den i nya butiken på Drottninggatan. Men som ni ser via länken så verkar den ha ett midjeband. Vilket inte min hade när jag köpte den, buhu… Jaja.

Alltså kolla på honom! Min lilla Kotte-Knoppe! I nästa vecka ska han kastreras, och just nu tycker jag att det känns rätt jobbigt. Menmen. Det kommer gå toppen. Senaste dagarna har han flippat ur fullständigt, så jag vet inte om han kom in i puberteten nu. Men han har plötsligt blivit rädd för saker, ska markera revir och är LIVRÄDD för att man ska röra hans tassar. Allt löser sig såklart, men det är jobbigt att se att han inte finner ro.

Nu ska jag återgå till mailandet – puss på er!

0 gillar 11 KOMMENTARER

  1. Tänkte ba informera om att ingen av länkarna går till kappan du bär. Och den du bär ska inte ha något midjeband. Här är länk till kappan du har 😉https://m2.hm.com/m/sv_se/productpage.0811943001.html

    Svara

  6. Åh när vi fick vår hund sa kenneln vi köpte henne av att vi skulle gosa med tassarna när vi kelade med hunden för att göra den van vid att man rör vid fossingarna. Alltså när man klappar hunden så klappar man även tassarna. Hon har inga problem nu när man känner mellan hennes ”tår” eller klipper klorna så det kanske kan vara något för er att testa 😍 tips!

    Svara

  10. Kan säkert vara puberteten. Hundar brukar ha en ”spökålder” där dom blir rädda för saker. Börjar skälla åt konstiga saker som aldrig varit problem förut. Är det saker på promenaden tycker jag man ska försöka hjälpa hunden komma över det. För oss kunde det tillexempel vara att det låg en påse på marken som var läskig och han började skälla som en galning åt den. Steg 1 gick jag då fram mot det som var läskigt. För att se om han följde med. Steg 2 satte jag mig på huk vid det läskiga. Om han fortfarande inte vill komma fram kan du prova att röra vid det som är läskigt. Om hunden väl går fram och nosar på det som känns farligt är min upplevelse att dom förstår att det inte är farligt och släpper det. Visa att det inte är en big deal utan var bara lugn och trösta honom inte då det kan få honom att uppfatta det som att du bekräftar att det är farligt.

    Vad gäller tassarna kan du kanske prova att ge honom godis på tub samtidigt som du rör tassarna. Många hundar blir lugna av att slicka därför kan det vara ett bra sätt att lugna dem i situationen. Det finns tubgodis från tillexempel trixie vet jag men går även med annat… jag har gett min hund barnmat i sån klämförpackning tex. Läs innehållsförteckningen bara i så fall.

    Lycka till! Kommer säkert gå över. Tycker också du ska ta upp det med din hundtränare och tex filma en situation med problemet så kan hon säkert hjälpa med tips. Alla hundar är ju olika så kan vara lite svårt med generella tips.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Problem med Bruno – hjälp oss

5 november, 16:18 / Åsikter
29 KOMMENTARER

Nu tänkte jag faktiskt be er om lite tips och råd när det kommer till Bruno. Som ni vet går ju vi till en tränare med Brune en gång i månaden, och under de timmarna har vi fått med oss hemläxor som vi sedan tränar på. Och tar upp frågor eller om vi vill utveckla andra saker. Det jag kommer att skriva om nu är något som vi inte riktigt har tagit upp med vår tränare än, men vår tanke är att hon ska få komma hem till oss och själv få se hur Bruno agerar i sin hemmiljö.

Alltså min lilla lilla älskling <3 

Hundtränaren har gett oss många små tips som har varit väldigt betydelsefulla i vardagen. Tex om Bruno har gjort något han inte får, tex tagit en toffla och sprungit iväg med den. Då har vi såklart sagt ifrån, men när han sen har släppt tofflan och sprungit till oss istället så har vi glömt bort att ge beröm. Så det gör vi alltid nu 🙂 Beröm så fort han slutar med det han inte ska. Det gör att han har blivit lite mer lydig i vissa situationer. (OBS jag vet att Bruno är en valp och att han ÄR busig, det ska han ju vara också, men det är skillnad på bus och olydnad).

 Vi tränar lydnad och inkall varje dag i olika miljöer, men något som VÄGRAR att sätta sig är det här med hans skällande. Eller alltså, han skäller inte på promenader eller såna saker. Utan det är HÄR HEMMA. Vi har ju fönster ut mot gatan ifrån golv till tak, så han ser ju VARENDA människa som passerar vårt hus. Och VARENDA gång skäller han. Vilket är kanske 30 gånger om dagen? Minst. 50 kanske? Ibland vaknar jag mitt i natten av att hans skall låter helt panikartat, och som om någon på riktigt försöker att skjuta sig in igenom ytterdörren. Men då är det en liten ekorre som har klättrat upp på balkongen.

Vi har testat allt! Säga NEJ på skarpen, distrahera med olika godislekar, klappa händerna, bara låta glad på rösten, låta arg på rösten utan att säga ifrån, ja alltså ALLT. Vår hundtränare säger att han skäller för att han vill skrämma bort förbipasserande. Och tyvärr så tror han ju att han skrämmer bort alla också, eftersom att de ute på gatan inte hör honom. Utan glatt promenerar vidare… Höjer vi rösten och ropar ”Nej” så tror han att vi också vill vara med och skrämma bort alla och blir ännu mer galen. Om jag går fram till fönstret och säger ”ingen här” så blir det lite bättre. Men iom att huset är så stort så springer han bara vidare till nästa fönster där han ser dom igen och börjar skälla på nytt. Det är liksom ingen långsiktig lösning att jag ska springa fram varje gång.

Om jag jobbar hemifrån brukar han få vara med mig inne på kontoret för där ser han inte ut på gatan. Då är det som att han kan slappna av och somnar direkt. Vilket har gjort att vi har testat att skärma av huset med staket. Men ser han då någon utanför huset emellan så skäller han så mycket att han nästan sätter i halsen. Som att han inte har kontroll och inte vet vad han ska ta sig till? Det är ett panikartat skall då verkligen.

Och plingar det på dörren… OMG då svimmar han nästan för att han skäller så mycket. Det bästa är ju om han får hälsa på de som kommer, då avtar det väldigt fort. Men det är inte så att en hundrädd budkille eller grannbarnen tycker att det är speciellt kul att hälsa när han skäller så mycket. Allt det här började med att Bruno bara var några veckor gammal, och några barn i området började cykla utanför vårt hus och skrämma Bruno. Vilket vi inte fattade att dom gjorde de första veckorna, tills dom började springa in på vår innergård och fram till våra ytterfönster. Så jag vet inte om han är rädd, vill skrämma bort de utanför, vill skydda oss ELLER tror att det är en lek. En sak vi har märkt är att han inte alls vaktar lika mycket om han bor hemma hos min mamma eller svärmor. Han ligger fortfarande BARA på platser där han ser ut igenom fönstren, men han går inte runt på helspänn och skäller inte alls i samma utspridning som här hemma i huset.

Har jag något RIKTIGT gott som tex en köttbulle, så slutar skällandet för en millesekund. Men så fort han har fått köttbullen springer han tillbaka och skäller. Och jag är rädd för att dra det kortet för ofta också, då det känns som att han tror att han får godis och uppmuntran när han gör något fel.

Så nu kommer min fråga till er: HAR NI NÅGRA TIPS? Jag vet på riktigt inte vad jag ska ta mig till och ibland vill både jag och P lägga oss ner och börja gråta för att vi känner oss som så dåliga hundägare. Vi tränar och tränar och tränar och det går jättebra. Sen börjar det om på noll igen så fort någon passerar huset eller plingar på dörren.

0 gillar 29 KOMMENTARER

  1. Prova med antiskäll-halsband.Är man konsekvent med att använda halsbandet under några veckor tror jag att det går att få bort ovanan att skälla.

    Svara

    1. Och det jag rekommenderar är givetvis de halsband som använder komprimerat vatten och varje gång hunden skäller får den en liten dusch.Väldigt effektivt kan jag garantera.

      Svara

    2. Haha. Testade att spruta vatten på honom med den där sprayflaskan till strykjärnet när han skällde. Men då gapade han istället efter mer vatten hahaha. Och sen sprang han tillbaka till dörren….

      Svara

      1. Hahah,ja han är inte rädd för nåt.Jag tror ändå att du skall testa med ett sådant halsband.Köp hem ett och se till att det används och att det fungerar(batteri och patroner med vatten).Man får inte göra uppehåll i användningen förrän hunden verkligen vant sig av med att skälla.Han ser ut att ha tjock päls så du måste klippa bort den under hakan för bästa effekt.Det är ju en mindre plåga för både hund och ägare när de skäller så men det är väldigt vanligt.
        Lycka till!

        Svara

  2. Jag är ingen expert men detta är mina tankar; Problemet grundar sig i att han tror att han är den som ska ha ansvar över flocken (dvs. Du och P), han vaktar er och ert revir. Du och P behöver visa tydligare att det är ni som avgör om någon är välkommen in i reviret, om någon utgör en fara eller är snäll osv – ni avgör, inte han. Han ska kunna lita på er och att ni tar hand om flocken, inte han. I en hundflock så kan alfahunden nypa till om en flockmedlem inte beter sig som den ska. Var inte rädda för att använda hundspråk gentemot Bruno, det är ju det språk han förstår bäst. Läs på lite om hur hundar agerar mot varandra i en flock, gå direkt till ursprungskällan! Självklart ska man ALDRIG slå en hund eller göra den illa, men om hunden verkligen inte lyssnar så som du beskriver får man inte vara rädd att nypa ifrån och avbryta hundens beteende. Genom detta visar ni att det är ni som kontrollerar omgivningen och att ni är kapabla till det, inte han. Givetvis kan han skälla ibland för att göra er uppmärksamma, men det är ni som avgöra vem/vilka som är vänner/fiender. Likadant när han möter andra hundar, ni som ledare är de som tar hand om andra hundar, han ska lita på att ni skyddar honom och inte tvärtom. 🙂

    Svara

    1. Hej goding! tyvärr så tror jag inte
      på detta med ”hundspråket” som du pratar om. Hundar lever inte i flock, vargar gör det 🙂 Och i min mening är det inget man kan blanda ihop. Dvs hur dom internt skulle behandla varandra om en missköter sig. Bara för att vargar brottar ner varandra och biter varandra i örat tex, så kommer jag inte att göra det med Bruno (sålänge han inte är en fara för någon annan och situationen kräver det). Utan jag ska ju finnas i hans liv för att ”skydda” honom precis som du säger. Både skydda honom ifrån det på utsidan utav huset (som uppenbarligen stör honom) men också att jag aldrig själv ”skadar” honom. Känner han att jag skyddar honom så finner han tillit till mig, och litar på att jag har rätt. Det är jag övertygad om. Jag tror inte att han finner tillit om jag ”gör honom illa”… Jag har inga problem med att ryta ifrån, men jag förstår inte ditt konkreta tips? Att jag ska nypa honom för att avbryta hans beteende? Tyvärr funkar som sagt inte saker som distraherar under en längre tid, utan enbart för stunden sen springer han tillbaka till dörren. Men kanske finns något däremellan jag kan göra tänker jag. När jag väl har fått uppmärksamheten till att han rusar tillbaka. Timea det bättre på något sätt? Eller tvinga hela min familj och alla våra vänner att gå förbi huset och sedan plinga på dörren, och att dom ger godis till Bruno haha…. Tror mer på den teorin än att ta i med hårdhandskarna faktiskt… Tips till dig är att lyssna på Hundpodden, dom tar upp just detta med hierarkier etc som du pratar om 🙂 KRAAAM

      Svara

      1. Håller inte med alls att lösningen är att man måste nypa hunden, men bara för att jag känner att du tappade fokus från ursprungsargumentet från Mathilda så vill jag bara meddela att det är med största sannolikhet anledningen till varför ni har problem. Er hund skäller för att han känner behov av att vakta flocken, och det är för att ni inte tydlig visat vem som är ledaren. Det är osäkerhet från Brunos sida.
        Du behöver inte ha dåligt samvete, många som skaffar hund har det här problemet. Du kan få konkreta tips i valpkursen om vad du ska göra för att bevisa för er hund att du är ledaren och att du är den som bestämmer vem som får komma in i huset (eller gå förbi ostört).

        Svara

  3. Vår hund är likadan! Han har ett fönster i hallen och skäller alltid när någon går förbi!! Speciellt andra hundar. Kan hjälpa ibland om vi säger ”dom får vara här” upprepande gånger. Eller om han känner personen i fråga, då blir han bara glad och skäller inte.
    Hur som helst får du gärna dela med dig om ni kommer fram till något tips som funkar då vi också provat fleeera saker! Men vi har typ dragit slutsatsen att han kommer fortsätta, i och med att rasen är lite känd för att ”vakta” 🙂

    Svara

  4. Har inget tips men vill supergärna att du följer upp på detta i bloggen sen! Är uppväxt med en otroligt skällig familjehund och ska ev skaffa egen nästa sommar så jag är redan taggad på att förebygga det så snart det bara går

    Svara

  5. Hej! Vi har samma problem med vår goldenvalp på 6,5 månad, eller han skäller BARA på nätterna, vilket är superjobbigt och omöjligt att vara proaktiv. Men vi fick tipset att ha honom i vårat sovrum och stänga dörren, skärma av från resten av hemmet helt enkelt. Det har gjort att han slutat skälla helt, han behöver liksom inte ha koll eller vakta då. Testa det, tänker att det även kan funka på dagarna, att du har honom i det rum du är i. Förhoppningsvis är detta en fas och det avtar med tiden! Lycka till! 🙂

    Svara

    1. Ja precis!! Funkar bra för oss på natten av exakt samma anledning. Han ser inte ut/stängt till huset. Samma när han är med mig inne på kontoret om dagarna. Men där inne är man ju inte hela tiden som man är i sovrummet på natten liksom… AAAAH<33333 Men herregud vad MYSIGT MED EN LITEN GOLDENVAAAAALP<3333

      Svara

      1. Nej det är klart, är supersvårt det där! Ted skäller en del när brevbäraren kommer och när det ringer på dörren. Jag försöker alltid få honom lugn innan jag går till dörren, eller kasta ut godis på golvet så har han fullt upp med nosa efter det. Men är verkligen svårt och frustrerande, speciellt när han skäller och ylar på små små ljud som knappt hörs haha. Ofta kan jag också se på hans kroppsspråk när han är påväg att skälla, försöker fånga det precis innan och avleda, tycker det funkar, men ibland kan man/hinner man inte se det. Men är så mysigt annars, golden är en så härlig och mysig ras! 😍 hoppas våra valpar mognar till sig och släpper det här 🤣

        Svara

  6. Men gud, får panik av att ungarna ville skrämma honom, fy! Först tänkte jag att han tagit på sig vaktrollen men sen när du skrev det så är det nog en blandning av rädsla och att han vaktar.
    Precis som du skriver förstärker han ju också sitt eget beteende om han vill att människorna ska försvinna och de bara promenerar vidare. Han tror ju då att det är han som skrämt dom 🙂
    Har du läst om skvallerträning? Man använder det med hundar som är reaktiva mot andra hundar och jag tänker att det kanske går att använda här också? Om ni kan så ge honom inte möjlighet till fri tillgång till att titta ut. Ta några tillfällen under dagen och sitt tillsammans med honom istället och titta ut och när en människa närmar sig (alltså så fort den syns) så mata honom med så mycket godis att han inte kan skälla tills människan försvinner. Efter 100 gånger (hehe) kommer han förhoppningsvis att söka sig till er när han ser någon utanför för att det betyder ju inget annat än att han får godis och kalas i hans värld 🙂 Vet inte om det funkar med skvallerträning i er situation men fråga hundtränaren! Jag skulle testa! Lycka till, kram!

    Svara

  7. Hej! Jag hade absolut ställt frågan till Fredrik Steen, han kommer alltid med väldigt bra och användbara tips som är lätta att applicera i praktiken! Han är grym på att svara om man skriver till honom på t.ex instagram. TIPS TIPS!

    Svara

  8. När vår tidigare hund höll på såhär så löste vi det genom att gränsa av området och säga till… Vår entré är på nedre plan och vår sociala del på övre plan, han kunde alltså ligga i soffan på övervåningen och sen vakna, springa med för trappen och stå och skälla i fönstret! Vi ställde ett kompostgaller i trappen på övervåningen, sa till med mörk skarp ton och sprayade med vatten ur en vanlig sprayflaska… detta för att bryta beteendet att han skulle stå i hallen och skälla, vilket gav oss kontroll… efter en tid slutade vi med flaska och galler och sa bara till. med lite tid insåg han att vi hade kontroll över läget så då slutade han. Vår hund hade dock blivit överfallen av andra hundar och var mer rädd, men principen borde ju funka 🙂

    Svara

  9. Åh detta skällande! Min hund skäller på andra hundar (samtidigt som hon viftar på svansen) så får hon bara gå fram och hälsa så slutar hon, men skällandet känner jag ändå är så onödigt. Dom enda gånger hon skäller för att vakta är när någon är på ytterdörren, ringer på eller försöker öppna när det är låst. Mina vänner ringer inte på längre utan går bara in och då springer hon bara fram och hälsar och är glad. Hur ska man få det här skällandet att sluta?

    Svara

  10. Vi hade precis samma problem med våran hund. Det som hjälpte var ett sprayhalsband! Sprayen var en blandning av vatten och citron, våran hund gillade verkligen inte lukten. På halsbandet fanns även en ljudeffekt som pep till varje gång den spraya, med tiden så räckte det bara att pipa och till sist så lugnade hon ner sig när vi tog fram halsbandet. Tror kombinationen vatten + citron funkar bra eftersom det har en tydlig doft som hunden inte gillar. Kanske lite citron i sprayflaskan kan hjälpa? ☺️

    Svara

  11. Hej Ellinor!

    Det här är ett problem många hundägare har och det är faktiskt ett svårt problem att träna bort. Det går!! Men det tar mycket tid och tålamod.

    Det jag vill tipsa om heter skvallerträning, det går ut på att hunden ska ”skvallra” till dig när den ser något. Istället för att skälla tränar man in ett annan önskat beteende.

    Du kan läsa mer här: https://blandrashundar.ifokus.se/articles/4d712e7eb9cb46221d0449f3-skvallertraning

    Lycka till!

    Svara

  12. Hej,
    jag skulle vilja rekommendera er att ta kontakt med min styvpappa Gerard O’Shea 🙂 Han kan fantastiskt mycket om hundar då han jobbat med det i över 30 år och bedriver en kennel ihop med min mamma 🙂 Håller mycket lydnadskurser samt dömer hundutställningar i Sverige och utomlands (:

    Svara

  13. Här kommer olika tips!

    1. Kontakta hundtränaren Eva Bodfäldt (som finns i Sthlm).

    2. Hunden behöver kanske aktivera hjärnan mer – tex nosework, spår, sök.

    3. Läs på om motbetingning.

    4. Tänk på timing! Vill du påverka beteendet hos din hund måste du gå in och påverka den INNAN den börjar skälla.

    5. Lär hunden att vara lugn och tyst. Börja med att kasta godis och när hunden äter, säg ett ord flera gånger som för hunden ska betyda lugn och tyst. Säg därför ett nytt ord (tex hilja som betyder tyst på finska.) Varje gång hunden äter godis – säg hilja. Gör så i kanske 1 månad, flera ggr/dag för att lära hunden ordet. Tillslut, när det går folk utanför så ska du säga ”hilja” INNAN hunden upptäcker personerna utanför och då ska det betyda lugn/tyst för hunden. Tänk verkligen på timingen, innan hundar börjar skälla så stannar de oftast till och DÄR ska man gå in och säga ”hilja” och slänga godis.

    6. Tänk också på att det är naturligt för hundar att skälla. Men testa att slänga iväg godis på golvet när det ringer på dörren, för att distrahera honom.

    Svara

  14. Detta oönskade problem är nog det svåraste att bli av med och väldigt vanligt. Det är intressant att han har såpass mycket vaktinstinkt i sig trots rasen. Vår schäfer är extrem när det kommer till att skydda reviret / hemmet och jag känner igen problemet. Ni kan testa att när det plingar på dörren eller någon går förbi, gå emot honom bestämt och hårt så han blir tvungen att backa. Få han sedan att sitta ner och där ska han sitta kvar! Viktigt! Han får absolut inte springa iväg utan ska sitta kvar framför er. Fortsätter han skälla så gör ett litet schh ljud fort och högt, samtidigt som ni liksom använder ett finger på sidan på honom. Ni ska inte trycka in fingret på sidan utan mer bara markera att detta är inte okej. Samtidigt bör ni titta honom rakt i ögonen! Lite härskarteknik. Detta bör få honom att i alla fall skälla tystare eller att han bara morrar, men samtidigt så måste ni tänka att detta inte är ert fel! De flesta Hundar skäller på främmande människor och ljud, det tillhör deras natur och är ett väldigt svårt och djupt rotat beteende som är jättesvårt att helt bli av med.

    Svara

  15. Hej!
    Så intressant att du tar upp detta, följer gärna vad du får får för tipps! Jag tog över Buster en Jack Russel för lite mer än tre år sedan då han var tre år,
    Han hade ingen uppfostran över huvudtaget och har tränat på allt och idag är han världens finaste hund förutom att han skäller när det ringer på dörren.. Jag tror på ett ”Kärleksfullt” ledarskap och vill inte bli arg på honom, men när han skäller.. har tränat i tre år på detta och visst det kanske blivit bättre än vad det var från start, men fortfarande inte tillräckligt bra enligt min mening. Kul det här med distraktion för det fungerar verkligen inte för oss, han är aldrig så sugen så på godis så han skulle välja det istället för dörren.
    Ska bli intressant och se hur det går och vilka rekommendationer du får!
    Vill bara säga att vi är fler som kämpar med våra hundar och vi alla vet att det är inte alltid lätt!
    Och heja dig Ellinor, du är grym!

    Svara

  16. Träna träna träna! Ta hjälp av grannar, vänner och familj. Låt dem gå upprepade gånger utanför fönstret medan ni är på insidan. När Bruno börjar skälla försök att bryta hans fokus, genom att t.ex. ropa eller locka på honom . Så fort han slutar skälla så överröser du honom med beröm, gör om det många gånger och vid upprepade tillfällen. Tillslut kommer han förstå att det inte är något farligt med människor som går förbi utanför, utan att han till och med tycker det är trevligt då han förknippar det med beröm och godis. Gör samma sak när det gäller ringklockan. Det tar tid och kräver mycket träning men förhoppningsvis kan det hjälpa er familj.

    Svara

    1. Haha Jaaa har faktiskt tänkt att hyra in lite kompisar som hjälp! Tack för tipset!!!! Skall testa omedelbart buns!!! Älskar konkreta tips likt dessa <3

      Svara

  17. Hej! En hund är en hund, inte en varg. Men inte en människa heller. Hundar är flockdjur, i den bemärkelsen att den ser på familjen som sin flock. För att det ska bli en bra miljö inom familjen är det viktigt att hunden lär sig och trivs med att vars lägst i rang. Den ska inte försöka ”klättra högre upp på listan” genom beteende som att jucka tex ( väldigt vanligt hos valpar). Men just pga sådana beteenden kan det funka att själv vara fysisk. Inte hårdhänt! Men kke ta tag i nackskinnet? Ett konkret tips för att få Bruno att slita skälla är att försöka få honom att inte känna att han behöver vakta hela huset, det är för stort. Finns det ngn möjlighet att hitta ett ställe till Bruno som är han eget? Tex hallen, tvättstuga. För mig och min hund blev det bättre när han inte ens kunde se resten av huset! Räcker kke inte med staket?Vill avsluta med att skriva att jag tycker du gör ett så bra jobb med Bruno!

    Svara

    1. I kontoret funkar det bra, där har vi inga fönster där han ser ut!! 🙂 Har testat att sätta gallret framför trappan när vi är på ovanvåningen så att han inte kommer ner. Men han ser fortfarande ut på gatan därifrån så det funkar ändå inte något vidare… Det sjuka är typ att efter jag skrev detta blogginlägget så har det gått mer framåt de senaste 2 dagarna än vad de har gjort som senaste 10 månaderna? Hahaha fattar absolut ingenting. Säger jag helt vanligt ”nej” nu så går han ifrån fönstret till mig? Det gör han ju annars, men inte just när han ”vaktar”. Så jag har blivit så chockad att jag har överöst med det absolut godaste godiset han vet hahaha. Hoppas hoppas hoppas att detta håller i sig nu bara <3 tack för tipset!!!! Och tack för peppen <3

      Svara

  18. Hej Ellinor!
    Jag har en tvåårig vovven hemma som var precis likadan en lång period. Testade allt och inget funka, han ville bara leka. MEN så fick jag ett tips av en bekant som jag varmt kan rekommendera. En plåtburk med spik eller skruv i. Skakar man på burken låter det givetvis och det är ABSOLUT inte för att skrämma hunden, han kommer förhoppningsvis reagera och bli tyst och samtidigt som han blir det säger du TYST! Använd burken som en hjälpreda till att fånga hans uppmärksamhet och för att han ska förstå kommandot TYST, tillslut kommer han lära sig. Burken har gjort DUNDER i mitt liv och den ska absolut inte användas för att skrämmas.

    Heja er & Bruno!
    Se fram emot uppföljning.
    Ha en fin helg, kram

    Svara

  19. Vi lärde vår golden att skälla på kommando, och säga till skarpt nej när hon skall i övrigt. Nu skäller hon aldrig, men blir superglad och tycker det är sååååå kul att skälla på kommando när vi säger ”skall”! Och då får hon massa beröm istället!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Networkingmöte med Loréal och nytt favoritcafé i Stockholm

17 oktober, 12:17 / Bruno
3 KOMMENTARER


Diadem Picapica | Halsduk Acne | Kappa Arket

Här ser ni mig och mitt lunchsällskap idag + Elin men henne glömde jag helt att fota hehe. Vi gick på ett networkingevent imorse med Loréal. Jag älskar verkligen Loréal och vårt samarbete som vi hade hela förra året. Önskar att jag hade kunnat förlänga det till ett livslångt ambassadörsskap haha. När jag tänker på det är jag SJUKT STOLT över vilka företag som har velat jobba med mig igenom åren.


Efter networkingfrukosten (där marknadschefen för VitaminWell koncernen hade snackat) så gick jag och Elin bort till Kavalleriet. Mitt favoritcafé Snickarbacken har ju stängt ner (fattar inte varför?). Så nu är detta min nya favorit. 

Läcker inredning, goda bakverk, typ inga människor, parkering nära om man behöver det och bäst av allt: Bruno får vara med! Har ni appen ”Ta med hunden”? Där kan man se vilka ställen där man får ha med hund. Så smart!
Min lilla kotte. Hemma är han van vid att sitta i mitt knä när jag jobbar. Så på caféer är han alltid lite orolig till en början. Eller ni vet, han är ju inte van vid att så många människor cirkulerar runt honom när han ska sova. 

Efter 2h hade jag avverkat min mail, hjälpt Elin att fota ett samarbete och skvallrat för varandra om vinterns resor. Gud jag kan inte fatta vad jag ska få uppleva om några månader… Tur att mami och min syster kan passa Bruno, annars hade den här resan aldrig kunnat bli av!

Nu ska jag klippa lillkillen mellan ögonen så att han ser lite bättre och efter det så ska vi till hans tränare. Spännande!! Önska oss lycka till <3 

0 gillar 3 KOMMENTARER

  1. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vem av Bruno och du som är sötast men du är snäppet tjusigare tack vare det söta diademet och det vackra leendet;)
    Två sötnosar!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

10 likheter mellan att skaffa en valp och ett barn

8 maj, 11:20 / Bruno
42 KOMMENTARER

Nu har vi haft Bruno hos oss i 2,5 månad (herregud vad kort tid men det känns som ett helt liv?). Och idag tänkte jag skriva om det där som många kanske inte pratar om… Ifall en valp påverkar ens relation till det sämre. Eller snarare, HUR MYCKET det påverkar. Jag rådfrågade ALLA jag känner till som har en hund eller vet någon som har en hund, om alla negativa sidor. Och då pratades det bara om det här i förbifarten.

Antingen så är det inget som andra har reflekterat kring, eller så är detta helt enkelt bara något som har påverkat oss. DÄREMOT, när jag pratade med dom som har barn så beskrev dom EXAKT det vi går igenom. 

Så jag tror verkligen att en valp är ”förstadiet” i en relation inför att skaffa barn. Som par testas man inom samma kategorier. Något man kanske inte tänker på innan man skaffar en valp. Därför tänkte jag lista dem nu.

Och hallå!!! Även fast det finns saker man bråkar om kring barn eller sin valp så är de positiva sidorna alltid fler och kärleken större än att man skulle ”ångra det”. Något sånt finns inte på min världskarta så jag vill bara förtydliga det. Jag klagar inte utan är bara rent krass, såhär ÄR det. MEN! Jag är glad över att jag och P testas nu, för då har vi ett aningens hum om vad som väntar… Denna listan gäller ju bara valpar och inte när Bruno blir äldre. Men nu till min lista!

1. Hela livet måste anpassas efter valpen. Även fast vi har varit bestämda med att Bruno ska anpassa sig efter vårt liv och inte tvärtom så går det tyvärr inte att komma ifrån helt. Även fast vi kan ta hem honom till våra vänner, så är det jobbigt nu i början innan han är rumsren tex. Jag kan knappt koncentrera mig på samtalen utan har bara stenkoll på Bruno och ifall han behöver kissa. Eller ska hög musik spelas kanske det inte är den bästa miljön för hans öron tex. Dvs= man behöver åka hem tidigare alternativt att man löser passning.

2. Små vardagssysslor blir projekt. Nu efter 2,5 månad BÖRJAR vi kunna gå hemifrån i kortare perioder till tex närmsta mataffär. Men för bara två veckor sedan kunde jag inte åka och handla fastän jag hade tid över, för vem skulle ta Bruno? Han är ju för liten för att knytas fast utanför affären?Så då behövde P komma hem och byta av mig eller åka och handla själv när hans jobbdag var slut vid 18. Ineffektivt med andra ord. Jag förstår verkligen inte hur man löser denna biten om man bor själv och skaffar en valp? Hjälper någon en att handla då?

3. Familjelivet blir ett företag. Vilket är oerhört osexigt men det måste bli det för att man ska få allting att funka. Plötsligt behöver jag ha full insyn i P’s kalender och han i min. Annars står man där och båda har något inplanerat på varsina håll och någon får ställa in. Kommunikation heeeela tiden om saker som händer flera timmar framåt i tiden. Innan var det typ ”vi ses sen då!”. Nu är det ”Vi ses sen då! Glöm inte att han ska äta vid 15 så ta med mat, gärna extra. Ett hundben också samt glöm inte att köpa nya bajspåsar. Gör du det emellan X och Y i din kalender?”. Glömmer då P att köpa bajspåsar och Bruno bajsar på gatan och folk kollar snett så blir jag ju irriterad…

4. ”Vems tid är viktigast, din eller min?” Denna är så himla svår tycker jag. Men rent krasst så BLIR DET JU SÅ, speciellt eftersom att han ska kissas var 40e minut.
Jag: ”Vem ska ta ut honom nu då? Jag fick avbryta detta tre gånger förut, nu är det din tur.”
Han: ”Nejmen jag ska precis ta ett telefonmöte…”
Jag: ”Nu kissar han inne igen, jag sa ju till dig att gå ut med honom för 10 minuter sen, nu är det för sent…”
Han: ”Jo men hallå nu städar ju jag eftersom att du inte har gjort det idag när ni var hemma?”

Ja ni hajjar…

5. Värderingarna sätts på prov. Jag tyckte ändå att vi var bra på att prata igenom alla möjliga situationer som skulle kunna inträffa med en valp och hur vi skulle hantera dem. Vi båda är 100% överens om det mesta, tex nolltolerans mot att han tigger, hoppar, juckar och skäller. Men hur säger man ifrån när han gör fel? Eller berömmer när han gör rätt? Hur ska vi lära honom att gå bra i koppel? Vad ska vi prioritera först att träna på? Hur länge är det okej att han inte är rumsren? Vems fel är det? Säkerhetsfrågan, tycker vi lika där? Osv osv.

6. Vem ska städa? När det bara var jag och P så var ju fördelningen väldigt lätt. Man plockar undan efter sig själv och de övriga sysslorna delar man upp 50/50. Men nu tex om vi ska påta i trädgården och göra våra saker så måste någon alltid hålla ett extra öga på Bruno. Vilket innebär att den ena alltid blir avbruten och sysslorna tar längre tid att genomföra. Hur delar man upp det då? Sen så stökar ju en valp ner med leksaker, jord, kiss, skräp i pälsen osv. P är ju också manisk med prylar och jag med skräp så vi båda får ju psykbryt ibland av allt stök…. Jag läste på Vanjas blogg att dom i hennes relation har mottot ”Den som lider minst får göra det” vilket vi har börjat implementera och som funkar väldigt bra.

7. Man är trött, hela tiden. För att det helt enkelt tar tid men framförallt energi att uppfostra, ha tålamod osv. Numera kissar ju inte Bruno på nätterna (oh lord då var inte humöret alltid på topp på eftermiddagen när vi hade sovit dåligt! Jag fattar verkligen varför många har skilda sovrum i spädbarnsperioden). Men en kiss vid 23 och en vid 06 behövs fortfarande. Vi som brukade sova mellan 21-08 innan han kom. Det är ändå 4h mindre. 20h mindre sömn på en arbetsvecka.

MEN! Varje morgon när han får komma upp i sängen och pussa en godmorgon så skiter man ju fullständigt i att klockan är 06. Vi skulle gå upp hela nätter och kissa med honom tills vi dör om det så krävdes såklart, han är värd allt. Jag menar som sagt inte att klaga, utan jag bara rent krasst skriver att dålig sömn påverkar ens relation.

Bruno ligger till höger i bild men han syns knappt haha…

8. Man blir begränsad i livet. Det är slut med det spontana! Jag kan tex inte bara dra till Mexiko när jag vill. Eller dra en utgång. Jag vet att detta gör att många inte skaffar hund, men för min del så vill jag ju inte ens dra till Mexiko eller köra spontana utgångar längre. Och skulle jag vilja det så löser det sig ju då. I sommar ska vi tex på två utomlandsbröllop och då får han bo kvar hemma i huset så flyttar min familj in. Att ha familjen nära eller vänner som är benägna att hjälpa till är ju verkligen ett plus om man skaffar valp. Även fast vi har 100 kompisar som har erbjudit sig så kommer vi nog utnyttja det mer senare när han är rumsren. Jag vill inte att han ska vara en börda för någon. Inget jag heller tänkte på innan, ”det är väl bara att lämna iväg honom” tänkte jag…

9. ”Ska han sova i sängen eller inte?” Just detta KAN ju bli ett problem, just ifall han aldrig växer ifrån att sova i sängen… Men sover Bruno i sin säng 5 av 7 kvällar i veckan. Även fast man vill att han ska lära sig att sova på golvet så ÄR HAN JU en liten aaaaaaasgullig valp som man bara vill gosa med. Detta vet jag dock att många bråkar om. Samma när man får barn..

Gud va liten han var på den här bilden<3

10. Sexlivet påverkas. Förlåt för infon men man är ju konstant trött… Dessutom vet man att han vid 03 behöver gå ut och rastas så då vill man bara passa på att sova. Dessutom har man antingen en valp bredvid sig sängen eller en valp nedanför sängen. När han väl somnar vågar man knappt vrida på sig för man är rädd för att han ska vakna osv… Heja er som löser detta aningen med valp eller småbarn!

Sexlivet är absolut inget jag vill romantisera, då många redan går runt och tror att ”alla andra ligger så mycket mer än oss, men vi pallar inte, är vi inte kära längre?” osv. Men innan vi köpte Bruno ställde vi in oss på att ALLT vårt fokus kommer att hamna på honom den första tiden. Vi två kommer i andrahand. Och så länge man vet att det är en period så är det ju lungt. Det är när man börjar tänka ”Ska det vara såhär för alltid?” som det blir farligt…

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar Bruno över allting annat. Alltså på riktigt. Vi längtade efter honom i flera år och nu är han äntligen här. Varje dag tar jag upp honom i min famn, pussar på honom och säger ”tänk att du är här nu? Att du ska bo här hos oss nu föralltid?” blö blir grinig av tanken *hey blödig much*. Hahaha men vad tycker ni om detta inlägget nu då? Håller ni med i alla 10 punkterna? Eller hur var det för er under valptiden? Eller småbarnstiden? Jag tycker det är så himla kul att läsa och prata om sånt hehe <3 

1 gillar 42 KOMMENTARER

  3. Har själv en liten schäfer valp på 16 veckor så känner igen mig på varje punkt. Men en punkt ni borde prioritera är att ensamhets träna. vi ensamhets träna honom genom att ha honom i hallen med några leksaker och en säng. Vi går ut en runda och aktiverar honom och sen när vi kommer in lämnar vi honom i hallen utan några speciella avsked. Är ute en timme och stor handlar och sen direkt när vi kommer in går vi på en promenad igen. Och han klarar det jättebra. Vi går ut med han med två timmar imellan och natten är från 21.00 – 07.00.

    Svara

    1. Hahaha <3 Ååå <3 Jaaa vi har börjat mer nu! Nästa vecka går vi på en timme! Men so far har han klarat det galant. Han har varit själv 1h innan, men då alltid med en annan hund. Dom säger ju att det inte ska spela någon roll med hundar "i par". Men vi märkte stor skillnad. När han är själv gråter han alltid till en början. Men med en annan hund märker han inte att vi går.

      Vi går också prommisen men han får så saaaatans mycket energi av det och blir helt GALEN när man kommer hem. Så nu senaste har han fått ett gott hundben som distraherar att vi lämnar. Funkar susen <3 Men vill inte börja med för lång tid för snabbt. Så vi tar det pö om pö för att det verkligen ska hålla i längden <3 HEJA ER <333

      Svara

      1. Hoppas du inte tog illa åt av något jag skrev, Ville absolut inte låta otrevlig, tyckte jag skrev lite otrevligt därför ber jag om ursäkt.

        Våran schäfer får också mycket energi när han har varit ute men när det är sista rundan och han har mycket energi så ignorerar vi bara honom och då lugnar han ner sig, Sen är bara Dobby i vårt sovrum när det är läggdags så han vet att där ska man sova och inte leka.

        Hundar har verkligen så olika personlighet och visa är enklare än andra. Är själv lite nojig att våran schäfer inte ska respektera mig och tror han att bestämmer över mig sen när blir äldre så det blir mycket lydnad och gränser nu, men än så länge har det gått bra. Han har dock jyckat på mig en gång efter jag var borta i 11timmar för då skulle han testa gränserna och mig för att se vem som bestämmer.
        Hoppas det går bra med Bruno i framtiden 😊

        Svara

  4. Har själv en liten schäfer valp på 16 veckor så känner igen mig på varje punkt. Men en punkt ni borde prioritera är att ensamhets träna. vi ensamhets träna honom genom att ha honom i hallen med några leksaker och en säng. Vi går ut en runda och aktiverar honom och sen när vi kommer in lämnar vi honom i hallen utan några speciella avsked. Är ute en timme och stor handlar och sen direkt när vi kommer in går vi på en promenad igen. Och han klarar det jättebra. Vi går ut med han med två timmar imellan och natten är från 21.00 – 07.00.

    Svara

    1. Hahaha <3 Ååå <3 Jaaa vi har börjat mer nu! Nästa vecka går vi på en timme! Men so far har han klarat det galant. Han har varit själv 1h innan, men då alltid med en annan hund. Dom säger ju att det inte ska spela någon roll med hundar "i par". Men vi märkte stor skillnad. När han är själv gråter han alltid till en början. Men med en annan hund märker han inte att vi går.

      Vi går också prommisen men han får så saaaatans mycket energi av det och blir helt GALEN när man kommer hem. Så nu senaste har han fått ett gott hundben som distraherar att vi lämnar. Funkar susen <3 Men vill inte börja med för lång tid för snabbt. Så vi tar det pö om pö för att det verkligen ska hålla i längden <3 HEJA ER <333

      Svara

      1. Hoppas du inte tog illa åt av något jag skrev, Ville absolut inte låta otrevlig, tyckte jag skrev lite otrevligt därför ber jag om ursäkt.

        Våran schäfer får också mycket energi när han har varit ute men när det är sista rundan och han har mycket energi så ignorerar vi bara honom och då lugnar han ner sig, Sen är bara Dobby i vårt sovrum när det är läggdags så han vet att där ska man sova och inte leka.

        Hundar har verkligen så olika personlighet och visa är enklare än andra. Är själv lite nojig att våran schäfer inte ska respektera mig och tror han att bestämmer över mig sen när blir äldre så det blir mycket lydnad och gränser nu, men än så länge har det gått bra. Han har dock jyckat på mig en gång efter jag var borta i 11timmar för då skulle han testa gränserna och mig för att se vem som bestämmer.
        Hoppas det går bra med Bruno i framtiden 😊

        Svara

  5. Jag och min sambo har en Svart/beige/vit schäfervalp som är 13 veckor på fredag, hämtade honom när han var 8 veckor så vi har haft honom lite över 1 månad!
    Känner igen mig så enormt i det du skriver på flera punkter, att livet förändras precis som med en bebis. Att en valp tar enormt mycket tid var vi dock förberedda på eftersom vi hade en hund förra året som tyvärr visade sig vara väldigt sjuk och vi var tvungna att ta bort honom när han var endast 1 år. Därför känns det som att vi har haft valp i en evighet snart även om det är två olika hundar, haha. Dessutom är vår nuvarande valp otroligt mycket lättare och mer följsam än vår förra valp så vi tycker valptiden denna omgången flyter på otroligt lätt i jämförelse. Men det här med tröttheten tycker jag nog är mest jobbigt, vår valp vaknar ALLTID klockan 5 och vill ut och kissa och sen är han relativt pigg, vardagar som helger. Ibland kan han sova en timme till om han har fått kissa vid 5. Då har man gått sista rundan vid 22 så ja man är verkligen dödstrött.
    (Inget mer nattkiss längre vilket är skönt) Vi brukar turas om att gå upp med honom och gå ut ifrån sovrummet eftersom han är superpigg vid 6, detta gör att vi aldrig får ha känslan av att ”vakna upp tillsammans” det är verkligen något jag tycker är jättetrist! Det är ju så mysigt att vakna med sin pojkvän och bara ligga och kramas men det går inte just nu, jag vet dock att det blir bättre med tiden och han kommer inte alltid vilja gå upp klockan 5:30-6:00 men just nu är det så det ser ut. Som du säger så gör tröttheten att sexet minskar och det blir inte lika ofta som förr, orken och tiden finns inte som förut. Men vi har börjat vara mer spontana under dagarna på helgen eller tidig kväll på vardagarna när valpen ligger och sover, kan även ske när han är vaken. Vi har aldrig honom i sängen! Lärde oss av den förra hunden att vi måste kunna väsnas och leva som vanligt även fast han sover, världen stannar liksom inte upp för att hunden sover. Vi lever dock inte ett speciellt hektiskt liv med massa saker ofta inplanerade som ni verkar göra därför känner jag inte igen mig riktigt i det där vardagspusslet som du skriver om, ang vem som ska avstå från sin aktivitet osv. Det flyter på bra då vi oftast bara spenderar vår fritid med varandra eller åker iväg till ställen där hunden kan följa med. Däremot jag som pluggar hemifrån har verkligen känt av det där att jag känner mig låst hemma om dagarna, kan inte gå och träna etc mitt på dagen men som sagt! Allt sånt är ju övergående 🙂 Snart är han stor nog att vara ensam hemma. En annan sak jag verkligen känner igen mig i är det där när man tar med sig valpen hem till vänner, man måste ju hålla stenkoll och det blir svårt att föra en närvarande konversation. Annars är jag och min sambo väldigt överens om uppfostran och vill ha samma regler. Men slutligen så vill jag verkligen hålla med dig om att ha valp kan många sätt jämföras med en bebis, fördelen med valp är iaf att den växer upp snabbare och det här med att vakna supertidigt försvinner snabbare än med ett barn.
    Men oavsett alla nackdelar i hur en valp påverkar förhållandet så är det ju så värt det!! Vi längtar ju så till när valpen är en fullvuxen väluppfostrad schäfer just för att valpar är söta och mysiga MEN de är också lite överskattade, för det är verkligen inte bara gos och mys utan extremt mycket ansvar och mycket att tänka på. Och som sagt, extremt lite sömn.

    Svara

    1. Agree på ALLA punkter <3 Och USCH vad hemskt med lille 1åringen :'-( It breaks my heart. Åååh fy <3 Och ja, tröttheten gör ju att orken försvinner. Och ja (hehe håller som sagt med i allt), det positiva är ju att valpen växer upp och klarar sig själv så mycket snabbare än ett barn <3 KRAAAAM

      Svara

  6. Jag och min sambo har en Svart/beige/vit schäfervalp som är 13 veckor på fredag, hämtade honom när han var 8 veckor så vi har haft honom lite över 1 månad!
    Känner igen mig så enormt i det du skriver på flera punkter, att livet förändras precis som med en bebis. Att en valp tar enormt mycket tid var vi dock förberedda på eftersom vi hade en hund förra året som tyvärr visade sig vara väldigt sjuk och vi var tvungna att ta bort honom när han var endast 1 år. Därför känns det som att vi har haft valp i en evighet snart även om det är två olika hundar, haha. Dessutom är vår nuvarande valp otroligt mycket lättare och mer följsam än vår förra valp så vi tycker valptiden denna omgången flyter på otroligt lätt i jämförelse. Men det här med tröttheten tycker jag nog är mest jobbigt, vår valp vaknar ALLTID klockan 5 och vill ut och kissa och sen är han relativt pigg, vardagar som helger. Ibland kan han sova en timme till om han har fått kissa vid 5. Då har man gått sista rundan vid 22 så ja man är verkligen dödstrött.
    (Inget mer nattkiss längre vilket är skönt) Vi brukar turas om att gå upp med honom och gå ut ifrån sovrummet eftersom han är superpigg vid 6, detta gör att vi aldrig får ha känslan av att ”vakna upp tillsammans” det är verkligen något jag tycker är jättetrist! Det är ju så mysigt att vakna med sin pojkvän och bara ligga och kramas men det går inte just nu, jag vet dock att det blir bättre med tiden och han kommer inte alltid vilja gå upp klockan 5:30-6:00 men just nu är det så det ser ut. Som du säger så gör tröttheten att sexet minskar och det blir inte lika ofta som förr, orken och tiden finns inte som förut. Men vi har börjat vara mer spontana under dagarna på helgen eller tidig kväll på vardagarna när valpen ligger och sover, kan även ske när han är vaken. Vi har aldrig honom i sängen! Lärde oss av den förra hunden att vi måste kunna väsnas och leva som vanligt även fast han sover, världen stannar liksom inte upp för att hunden sover. Vi lever dock inte ett speciellt hektiskt liv med massa saker ofta inplanerade som ni verkar göra därför känner jag inte igen mig riktigt i det där vardagspusslet som du skriver om, ang vem som ska avstå från sin aktivitet osv. Det flyter på bra då vi oftast bara spenderar vår fritid med varandra eller åker iväg till ställen där hunden kan följa med. Däremot jag som pluggar hemifrån har verkligen känt av det där att jag känner mig låst hemma om dagarna, kan inte gå och träna etc mitt på dagen men som sagt! Allt sånt är ju övergående 🙂 Snart är han stor nog att vara ensam hemma. En annan sak jag verkligen känner igen mig i är det där när man tar med sig valpen hem till vänner, man måste ju hålla stenkoll och det blir svårt att föra en närvarande konversation. Annars är jag och min sambo väldigt överens om uppfostran och vill ha samma regler. Men slutligen så vill jag verkligen hålla med dig om att ha valp kan många sätt jämföras med en bebis, fördelen med valp är iaf att den växer upp snabbare och det här med att vakna supertidigt försvinner snabbare än med ett barn.
    Men oavsett alla nackdelar i hur en valp påverkar förhållandet så är det ju så värt det!! Vi längtar ju så till när valpen är en fullvuxen väluppfostrad schäfer just för att valpar är söta och mysiga MEN de är också lite överskattade, för det är verkligen inte bara gos och mys utan extremt mycket ansvar och mycket att tänka på. Och som sagt, extremt lite sömn.

    Svara

    1. Agree på ALLA punkter <3 Och USCH vad hemskt med lille 1åringen :'-( It breaks my heart. Åååh fy <3 Och ja, tröttheten gör ju att orken försvinner. Och ja (hehe håller som sagt med i allt), det positiva är ju att valpen växer upp och klarar sig själv så mycket snabbare än ett barn <3 KRAAAAM

      Svara

  7. Sitter också hemma med en 12-veckors valp och känner igen mig på VARJE punkt! Både jag och sambon är egen-företagare och kan vara ganska flexibla, men det där med att jobba hemifrån är lättare sagt än gjort med en liten pälsbebis som kräver ens fokus så fort hon är vaken, det blir inte mycket gjort! Haha. Det där med att man numera har full insyn i varandras kalendrar stämmer verkligen. Ja allt stämmer faktiskt. De stunder man känner att man vill slita sitt hår (ja för de stunderna kommer ju emellanåt) får man trösta sig med att det åtminstone bara är för en kortare period i livet och glädjen & kärleken dessa små krabater ger oss gör det ju värt det 🙂 superbra inlägg!

    Svara

    1. Exakt så hahaha… Konstant avbruten. Just nu sover dock Bruno under skrivbordet, vilket han även har börjat göra mer när jag jobbar. Thank God! Innan var det alltid bara rafsa i blomkrukor, bita sönder saker, tugga konstant på pipgrejer osv. Kunde inte koncentrera mig alls. HAhahha precis så <3 Åh tack!! La ändå ner mycket tid på det <3

      Svara

  8. Sitter också hemma med en 12-veckors valp och känner igen mig på VARJE punkt! Både jag och sambon är egen-företagare och kan vara ganska flexibla, men det där med att jobba hemifrån är lättare sagt än gjort med en liten pälsbebis som kräver ens fokus så fort hon är vaken, det blir inte mycket gjort! Haha. Det där med att man numera har full insyn i varandras kalendrar stämmer verkligen. Ja allt stämmer faktiskt. De stunder man känner att man vill slita sitt hår (ja för de stunderna kommer ju emellanåt) får man trösta sig med att det åtminstone bara är för en kortare period i livet och glädjen & kärleken dessa små krabater ger oss gör det ju värt det 🙂 superbra inlägg!

    Svara

    1. Exakt så hahaha… Konstant avbruten. Just nu sover dock Bruno under skrivbordet, vilket han även har börjat göra mer när jag jobbar. Thank God! Innan var det alltid bara rafsa i blomkrukor, bita sönder saker, tugga konstant på pipgrejer osv. Kunde inte koncentrera mig alls. HAhahha precis så <3 Åh tack!! La ändå ner mycket tid på det <3

      Svara

  9. Vi har tydligen haft en väldigt lätt valp för jag har inte upplevt många av dessa punkter, eller så kanske jag/vi inte har samma funderingar som dessa ovan 🙈
    Det kan hända jag förskönar, är väl som när man skaffar barn att man lätt glömmer det värsta å minns det bästa!

    Men fick en hund som äääälskar att sova, sover alltid lika länge som oss och bryr sej noll i rutiner. Hon gillar inte regn och hoppas över vattenpölar, så hon drar in ytterst lite skräp. Vi älskar att ha henne i sängen.

    Redan vecka 2 vi hade henne började vi ha henne ensam i 30min och ökade med 30min per vecka. Nu klarar hon sej ensam hela min jobbdag (hon e 10 månader). Slutade kissa inne när hon var 5månader. Å det där med butiken, jag brukar ha in henne dit jag får.

    Lycka till med allt! Hundar är bäst 🥰🥰🥰

    Svara

  10. Vi har tydligen haft en väldigt lätt valp för jag har inte upplevt många av dessa punkter, eller så kanske jag/vi inte har samma funderingar som dessa ovan 🙈
    Det kan hända jag förskönar, är väl som när man skaffar barn att man lätt glömmer det värsta å minns det bästa!

    Men fick en hund som äääälskar att sova, sover alltid lika länge som oss och bryr sej noll i rutiner. Hon gillar inte regn och hoppas över vattenpölar, så hon drar in ytterst lite skräp. Vi älskar att ha henne i sängen.

    Redan vecka 2 vi hade henne började vi ha henne ensam i 30min och ökade med 30min per vecka. Nu klarar hon sej ensam hela min jobbdag (hon e 10 månader). Slutade kissa inne när hon var 5månader. Å det där med butiken, jag brukar ha in henne dit jag får.

    Lycka till med allt! Hundar är bäst 🥰🥰🥰

    Svara

  11. Hahaaa känner igen mig såå i alla punkter! Alltså det känns som om man uppfostrar ett barn. På riktigt! Vi gjorde typ ALLT fel med vår hund när han var valp, vilket är jobbigt nu när han är stor haha. Han är EXTREMT rädd och skygg av sig. Var verkligen helt livrädd som valp. Uppfödaren sa att det skulle försvinna, så vi jobbade inget med osäkerheten. Även på valpkursen trodde instruktören att han skulle växa ifrån det. Det är vår första hund och en ganska ovanlig ras (mexikansk nakenhund, pga allergi) så vi hade inte läst på något och hade ingen koll på hur man skulle göra. Vi fattade inte att det skulle krävas så mycket jobb konstant, vi tänkte att det löser sig väl automatiskt? Haha.. När han blev 1 år började han skälla när han blev rädd (han hade inte sagt ett ljud innan dess, innan bara gömde han sig och skakade). Då sa de vi frågade att det var spökåldern och inget att oroa sig för. Det försvinner. Men idag är han fyra år och är fortfarande extremt skygg, blir lätt stressad och väldigt skällig. HATAR det verkligen och blir galen på skällandet, haha. Men han är världens bästa vovve och älskar honom mest<333 önskar bara att han kunde vara tyst hahaha!
    Så blir lugn i själen av att läsa att ni har koll på läget redan nu. Heja er! <3

    Svara

  12. Hahaaa känner igen mig såå i alla punkter! Alltså det känns som om man uppfostrar ett barn. På riktigt! Vi gjorde typ ALLT fel med vår hund när han var valp, vilket är jobbigt nu när han är stor haha. Han är EXTREMT rädd och skygg av sig. Var verkligen helt livrädd som valp. Uppfödaren sa att det skulle försvinna, så vi jobbade inget med osäkerheten. Även på valpkursen trodde instruktören att han skulle växa ifrån det. Det är vår första hund och en ganska ovanlig ras (mexikansk nakenhund, pga allergi) så vi hade inte läst på något och hade ingen koll på hur man skulle göra. Vi fattade inte att det skulle krävas så mycket jobb konstant, vi tänkte att det löser sig väl automatiskt? Haha.. När han blev 1 år började han skälla när han blev rädd (han hade inte sagt ett ljud innan dess, innan bara gömde han sig och skakade). Då sa de vi frågade att det var spökåldern och inget att oroa sig för. Det försvinner. Men idag är han fyra år och är fortfarande extremt skygg, blir lätt stressad och väldigt skällig. HATAR det verkligen och blir galen på skällandet, haha. Men han är världens bästa vovve och älskar honom mest<333 önskar bara att han kunde vara tyst hahaha!
    Så blir lugn i själen av att läsa att ni har koll på läget redan nu. Heja er! <3

    Svara

  13. Jeg må le så mye av dette, for det er eksakt likt hjemme hos oss! Men vi har 3 hunder (3 år, 1 år, 7mnd) 😅 Valptiden varer gjerne til ca 1 år. Men det er så stor forskjell på dem! Hunden på 1 år må fortsatt ut på natten mens han på 7mnd sover hele natten i bur. Det er ulike individ som utvikler seg ulikt 😊 Nå vet jeg ikke hvordan dere bor, men for oss var det viktig at de kan være i bur i bilen når vi skal handle mat feks 😊 Lykke til videre med vakre Bruno 💞

    Svara

  14. Jeg må le så mye av dette, for det er eksakt likt hjemme hos oss! Men vi har 3 hunder (3 år, 1 år, 7mnd) 😅 Valptiden varer gjerne til ca 1 år. Men det er så stor forskjell på dem! Hunden på 1 år må fortsatt ut på natten mens han på 7mnd sover hele natten i bur. Det er ulike individ som utvikler seg ulikt 😊 Nå vet jeg ikke hvordan dere bor, men for oss var det viktig at de kan være i bur i bilen når vi skal handle mat feks 😊 Lykke til videre med vakre Bruno 💞

    Svara

  15. Sådan igenkänningsfaktor!! Det blir dock lättare med tiden, har en ettåring här hemma nu, hon är lätt hemma själv 4-5 timmar. Viktigt att komma ihåg är också att relationen med sin partner även stärks, nu har man något gemensamt att älska, som en liten bebis. Måste också säga att han är såå fin, grattis! Trycker du är så duktig, fina och intressanta kanaler med vettigt innehåll!

    Svara

  16. Sådan igenkänningsfaktor!! Det blir dock lättare med tiden, har en ettåring här hemma nu, hon är lätt hemma själv 4-5 timmar. Viktigt att komma ihåg är också att relationen med sin partner även stärks, nu har man något gemensamt att älska, som en liten bebis. Måste också säga att han är såå fin, grattis! Trycker du är så duktig, fina och intressanta kanaler med vettigt innehåll!

    Svara

  17. Håller med dig i de flesta punkter och att valp går att jämföra med att ha barn, men angående att ni har nolltolerans mot att han tigger, hoppar, juckar och skäller så tänk på att det är en liten hundbebis ni har 🙂

    Tigga är en dålig ovana som man får bort genom att inte ge hunden mat när man själv äter etc., men att skälla/jucka är normalt hundbeteende (även tikar juckar) och ni hade väl inte haft nolltolerans mot att er bebis skriker (om ni hade haft en)?

    Svara

  18. Håller med dig i de flesta punkter och att valp går att jämföra med att ha barn, men angående att ni har nolltolerans mot att han tigger, hoppar, juckar och skäller så tänk på att det är en liten hundbebis ni har 🙂

    Tigga är en dålig ovana som man får bort genom att inte ge hunden mat när man själv äter etc., men att skälla/jucka är normalt hundbeteende (även tikar juckar) och ni hade väl inte haft nolltolerans mot att er bebis skriker (om ni hade haft en)?

    Svara

  19. Så rolig läsning!
    Vi har vårt första barn på åtta månader nu och det är så många av sakerna som du tar upp som jag känner igen 😃🙈
    Härligt med nån som du som vågar vara ärlig och öppen, underbart! Tack!
    Bästa tipset härifrån är att njuta av tiden och krångla inte till saker. Uppfostran och träning kommer ni hitta, gör det efter eran takt och eran känsla 😊

    Svara

  20. Så rolig läsning!
    Vi har vårt första barn på åtta månader nu och det är så många av sakerna som du tar upp som jag känner igen 😃🙈
    Härligt med nån som du som vågar vara ärlig och öppen, underbart! Tack!
    Bästa tipset härifrån är att njuta av tiden och krångla inte till saker. Uppfostran och träning kommer ni hitta, gör det efter eran takt och eran känsla 😊

    Svara

  21. Hahaha känner likadant!!
    Vår valp får valpfnatt flera gånger om dagen (understimulerad). Men brukar ta upp honom tills han lugnar sig. Däremot att ha honom i sängen är det BÄSTA.

    Svara

    1. Vet inte hur gammal din valp är men valpar (ålder 2 månader till 6 månader) kan inte bli understimulerade! Hela världen är en lekplats och bara att gå utanför dörren blir världens grej för deras hjärnor. Det du upplever som understimulering och att den ”får fnatt” är med ganska stor sannolikhet istället överstimulering, valpen kan inte processa alla nya intryck och det blir överslag. Ofta behöver de då hjälp med att varva ner 🙂

      Svara

  22. Hahaha känner likadant!!
    Vår valp får valpfnatt flera gånger om dagen (understimulerad). Men brukar ta upp honom tills han lugnar sig. Däremot att ha honom i sängen är det BÄSTA.

    Svara

    1. Vet inte hur gammal din valp är men valpar (ålder 2 månader till 6 månader) kan inte bli understimulerade! Hela världen är en lekplats och bara att gå utanför dörren blir världens grej för deras hjärnor. Det du upplever som understimulering och att den ”får fnatt” är med ganska stor sannolikhet istället överstimulering, valpen kan inte processa alla nya intryck och det blir överslag. Ofta behöver de då hjälp med att varva ner 🙂

      Svara

  23. Jag har haft både valp och nu har jag en bebis här hemma. Jag skulle väl säga att det mesta stämmer in på att det finns likheter. Men det är fortfarande långt ifrån samma sak att ha valp som att en bebis. Tex det du beskriver att kunna gå till affären kortare stunder. Man kan aldrig lämna en bebis hemma, även om det så bara är i 5 minuter liksom. Du blir begränsad på ett helt annat sätt. Samma sak om du ska resa iväg och tillslut kan lämna in hunden på pensionat. Du kan inte lämna bort ett barn på liksom ett semesterdagis dygnet runt om du ska iväg. Det finns såklart likheter, men det är så långt ifrån samma sak också. Men jag tycker det är en fantastisk träning inför barn, att ha valp! Även om det blir jobbigare med bebis så har du någonstans lärt dig ett så stort ansvar redan innan 🙂 Lycka till med den fina valpen <3

    Svara

  24. Jag har haft både valp och nu har jag en bebis här hemma. Jag skulle väl säga att det mesta stämmer in på att det finns likheter. Men det är fortfarande långt ifrån samma sak att ha valp som att en bebis. Tex det du beskriver att kunna gå till affären kortare stunder. Man kan aldrig lämna en bebis hemma, även om det så bara är i 5 minuter liksom. Du blir begränsad på ett helt annat sätt. Samma sak om du ska resa iväg och tillslut kan lämna in hunden på pensionat. Du kan inte lämna bort ett barn på liksom ett semesterdagis dygnet runt om du ska iväg. Det finns såklart likheter, men det är så långt ifrån samma sak också. Men jag tycker det är en fantastisk träning inför barn, att ha valp! Även om det blir jobbigare med bebis så har du någonstans lärt dig ett så stort ansvar redan innan 🙂 Lycka till med den fina valpen <3

    Svara

  25. Känner igen många av punkterna! Men som du själv säger, ju äldre han blir desto lättare blir det. Så har det varit med vår hund iaf. Hon är nu 1,5 och klarar av att vara själv 4-5 timmar (längre vill vi inte lämna) och är inte alls omständig på samma sätt. Sover längre än oss osv. Vårt fokus är bara att vår energi-staffe vår tillräckligt med motion och aktivering nu istället! 🙂

    Svara

  26. Känner igen många av punkterna! Men som du själv säger, ju äldre han blir desto lättare blir det. Så har det varit med vår hund iaf. Hon är nu 1,5 och klarar av att vara själv 4-5 timmar (längre vill vi inte lämna) och är inte alls omständig på samma sätt. Sover längre än oss osv. Vårt fokus är bara att vår energi-staffe vår tillräckligt med motion och aktivering nu istället! 🙂

    Svara

  27. Vi har ingen hund men 3 barn (3 år och tvillingar på 10 månader) och jag känner igen mig i allt du skriver 🙂 allt i livet har man fått prioritera om och planering och kommunikation är A och O! Speciellt för oss då vi inte har någon som kan passa barnen. Någon av oss måste alltid ha barnen och det är väl det enda jag saknar just nu, att kunna göra saker med min man utanför hemmet 🙂 MEN den tiden kommer och vi är inställda på att vår relation ”sätts på lite paus” nu ett tag. Vi tänker på de små sakerna som att alltid pussas, kramas och inte gå och lägga oss sura på varandra. Ribban är liksom inte så hög nu gällande vår relation 🙈 men för oss funkar det då vi båda är inställda på det. Sen tänker vi mycket på att vi är ett team ❤️

    Svara

  28. Vi har ingen hund men 3 barn (3 år och tvillingar på 10 månader) och jag känner igen mig i allt du skriver 🙂 allt i livet har man fått prioritera om och planering och kommunikation är A och O! Speciellt för oss då vi inte har någon som kan passa barnen. Någon av oss måste alltid ha barnen och det är väl det enda jag saknar just nu, att kunna göra saker med min man utanför hemmet 🙂 MEN den tiden kommer och vi är inställda på att vår relation ”sätts på lite paus” nu ett tag. Vi tänker på de små sakerna som att alltid pussas, kramas och inte gå och lägga oss sura på varandra. Ribban är liksom inte så hög nu gällande vår relation 🙈 men för oss funkar det då vi båda är inställda på det. Sen tänker vi mycket på att vi är ett team ❤️

    Svara

  29. Underbart inlägg! Jag har en liten på 10,5 veckor och känner helt med dig! Vår är en liten piraya nu också så mitt i myset kommer ett lite för hårt hundbett som man får avleda haha. Känner också mig rätt begränsad och också sagt till mina vänner efter snart 3 veckor att herregud det är inte bara underbart detta, utan verkligen skitjobbigt. Pluggar hemma och vet aldrig när han vaknar, han har lite svårt att komma ner i varv och har extrem energi vilket är både positivt och negativt. Vi leker självklart med honom men också är passiva så han får lära sig det och blir bättre och bättre. Sedan har han en sjukt häftig inlärning och väntar redan utanför dörren och tittar på oss och väntar på varsågod m.m. Det med att tassa på tårna är verkligen något man får göra och hemmet förfaller ju.. Ibland vågar man knappt kissa för man vet han är redan lite övertrött och vaknar han nu så får man inget gjort och han blir grinig. När han väl sover kan man inte skramla och den korta tiden han är vaken hinner man verkligen inte båda städa, umgås, aktivera, träna, öva passivitet m.m. haha. Det är verkligen ett pussel. MEN mitt i allt detta har vi vår lille kille som är helt underbar och det blir ju lättare och lättare! Nu är er lille kille ett år större. Hoppas ni har det fantastiskt!

    Svara

  30. Så tacksam för detta inlägg! Jag och min sambo tog hem en valp för ca 2 veckor sen och fick en riktig puppy blues. Började med att vår lilla valp var deppig när han kom hem till oss, sedan överaktiv, bitig etc så hela spektrat, det + bristande sömn, ingen ensamtid och hemmaarbete har varit riktigt slitsamt. Trodde att vi var redo efter hundböcker samt massa Youtube videos men icket. Tack och lov börjar det bli bättre!

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi