Idag gick min pojkvän med på att jag i nästa vecka ska få ha en FÖDELSEDAGSVECKA istället för ”bara” en födelsedag! Kroppen är fylld med ett sådant glädjerus och jag är så lycklig! Nu lät det som att jag har tjatat, men jag frågade bara lättsamt imorse och jag fick ett ja direkt. Så idag är det prick en vecka kvar tills den börjar. MIN vecka!

Så länge jag kan minnas har varken födelsedagar eller julaftnar varit särkilt speciella för mig. Dagarna har mest varit kantade med sorg för att min pappa inte är där, min familj har bråkat och jag har helst bara velat spola över hela dagen. Aldrig önskat mig något annat än att alla människor förtjänar att få vara friska. Det har varit ledsamt fastän vi har varit samlade och skrattat. Ni förstår.

Så det här är så stort för mig. Förra året fick jag möjligheten att göra om allt på nytt, precis på det sättet man i min fantasi ska få ha det. Vi firade både högtider och min födelsedag på ett sätt jag tidigare drömt om. Ro i kroppen. Lycka ut i fingerspetsarna. Allt fokus är på en själv. Människor visar tacksamhet över att just Jag finns.

Jag vet inte vart jag vill komma men det är så förbannat fint att ha någon att dela livet med i total harmoni. Inte kaos och uppgivenhet. Det är så fint att han viftar bort hur jag har känt i 21år som att det vore det enklaste i hela världen. Det är så fint att han lägger grunden för Vårt liv, så jag slipper leva kvar i det gamla. Jag vet att jag tjatar om tacksamhet, men det är omöjligt att inte vara tacksam över det. Att en människa gör så för en.

Nu blev det enligt bloggkoder inte speciellt snyggt härinne då jag slängde upp två personliga inlägg utan bilder mer eller mindre efter varandra. Men tur är väl att bloggen är min och att jag bestämmer reglerna hehe…

Live från nu.

Jag står på ett morgontrafikerat Odenplan. Alla står packade mot varandra men ändå inte för nära. Solen skiner men just vi vid vår bullhållplats står i skuggan. Mamma smsar och säger ”biljetterna är bokade till den 10e!” och hur jag reagerar visar att jag aldrig någonsin kommer vara tacksam nog. För tårarna bara rinner. Vi ska gå och se Johannes Hansens liveshow. Johannes har gjort så mycket för mig och mina framsteg i livet. Utmanat mina tankar, blottat min rädsla, skällt på mig för min lathet och gett mig råd. Han har berättat vart jag kommer hamna om jag inte gör allt jag drömmer om.

Genom hela intervjuprocessen för Ingager grät jag. Jag var så orolig, rädd och nervös. Jag tänkte att jag skulle bli skrattad åt, förlöjligad och inte tagen på allvar. Jag grät när jag skrev mitt CV, när jag skulle ringa och tjata på att få komma på intervju och när jag mailade och tackade efter. Men genom hela processen hörde jag Johannes röst i huvudet.

Det jag vill komma till är att jag är så oerhört tacksam över mitt liv. Dagar som dessa kommer med jämna mellanrum, och jag känner en enorm stolthet över att jag hållit alla löften till mitt 17åriga jag. Det jag drömde om då har jag idag. Nu går jag in igenom vår enorma port till kontoret. Och jag är så tacksam.

Fråga: ”Hej, jag undrar om du har några tips på hur man hanterar svartsjuka? Drabbas du någon gång av det i din och P:s relation eller känner du dig helt trygg? Jag står nu inför en sommar med massa jobb och som kommer innebära att jag missar massa roliga events mm – har du något bra tips på hur man hanterar sånna jobbiga känslor? Hur hanterar du sådana känslor nu när du hoppar på ett nytt jobb som innebär mer arbete osv?”

Svar: Hej! Jag känner mig verkligen 100% trygg med P. Jag har varit väldigt tydlig med att han får vara med vem han vill, bara han gör slut med mig först. Och det litar jag verkligen på att han håller. Att bli bedragen är den största förnedringen man kan tvingas utstå och som kan förstöra ens syn på relationer i all framtid. Jag har själv blivit bedragen och det är vårt enda problem när det kommer till svartsjuka. Jag är inte konstant svartsjuk så fort en annan kvinna kommer in i bilden (vilket kanske hade varit en naturlig effekt) men däremot har jag ett hjärnspöke på axeln som jämt ifrågasätter ifall han älskar mig. För är man otrogen så är man inte kär, punkt slut. Så jag känner inte den där ”brännande-i-bröstet-svartsjukan” utan snarare en ledsamhet. Jag är inte rädd för att han ska hitta någon annan på ett event, på jobbet eller liknande och blir svartsjuk därför. Däremot är jag livrädd för att han en dag ska vända sig om i sängen och säga att han inte är kär längre och att han inte har varit det på ett tag.

Men mycket när det kommer till svartsjuka tycker jag är ren och skär vett. Man behandlar sin partner med respekt. Man presenterar sin partner för alla nya människor som man står och pratar med, man berättar på ett ungefär vilka man ska träffa när en själv inte ska med. Man håller ett visst avstånd gentemot andra kvinnor och man vågar visa andra vem man är tillsammans med. Gör man det så blir båda per automatik tryggare i relationen. Och har man en trygg grund står man stadigare när det börjar svaja. Så mitt tips är bara att vara 100% öppen. Då släpper oftast många hjärnspöken direkt. ”Nu när du säger så känner jag såhär…” och så vidare. Sen är det viktigt att båda har varsitt liv och tillåts att vara det. Känner man sig ”fri” i sin relation blir man mer trogen. Det gäller även i vänskapsrelationer, jobb etc. Tvingas man (tex klockas kontorstimmar eller påtvingade vinkvällar) så vill man tillslut inte och sparkar bakut. Hoppas du känner att du fick svar på din fråga! Lycka till och glöm aldrig vikten av tydlig kommunikation med din partner. Kram!