Okej så var dagen här. Våra absolut bästa vänner Carro och Andreas tar sitt flyttlass och flyttar ner till deras mansion i Linköping. Jag trodde att jag skulle vara tokledsen, men jag är snarare överlycklig. Jag är så stolt över dem att jag på riktigt spricker. Jag tror att ledsamheten kommer de kvällarna jag känner mig ensam här i Stockholm.
När man umgås så tight som vi har gjort med varandra de senaste åren (inte bara jag och Carro utan alla fyra) så lever man tillslut i symbios. Mår dom dåligt mår en själv dåligt. Bråkar jag och P så blir Carro och Andreas högst inblandade haha!! Precis som familj. Och dem har verkligen varit en av de största anledningarna till att jag idag känner mig hemma i Stockholm. För dom gjorde en kall stad familjär och varm. Såhär efter två år har vi rest 5 gånger ihop, ätit minst 100 middagar tillsammans och dem är de människorna jag skrattar konstant tillsammans med. Jag kommer verkligen att sakna det.
Världens bästa par! Det finns ingen som är en så bra värdinna som Carro är. Och det finns ingen som super en under bordet såsom Andreas gör. Dom får en alltid och oavsett att känna sig inkluderad. Här firade vi Valborg ihop förra året.
Och idag fyller Andreas år! <3 Grattis igen min varmaste, snällaste och mest genuina vän! Du var den som öppnade upp armarna för mig när jag var ny i gänget, och du är en utav mina största inspirationskällor! Jag tror aldrig att jag har sagt det till dig – men så är det 🙂

I Cannes förra sommaren. Det var mina absolut bästa dagar på semestern pga eh ja dessa två. 

De senaste månaderna har jag ju sett hur mycket dessa två har kämpat på. Men trots livets motgångar har dem har hållit humöret uppe och stöttat varandra. Så därför BLEV JAG JU SÅ ORIMLIGT glad när dem berättade att de väntade en liten bebis!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det var en väldigt speciell känsla. När den första närmsta vännen blir med barn liksom. Livet blev så mycket större på något vis. Och längre. Och verkligare. Vi är vuxna nu, och om några år leker våra barn med varandra? Surrialistisk känsla på alla plan. Nej herregud vad stolt jag är!! Jag ser så mycket fram emot att komma ner och hälsa på i huset (vilket jag gör redan på onsdag i nästa vecka hehe) och klappa på Carros mage. Ännu en anledning till att åka ner och hälsa på oftare <3

Grattis Caroline och Andreas för att ni har åstakommit något så här stort. Det är så mäktigt att få följa er genom detta <3

I torsdags (börjat räkna att mina helger startar på torsdagarna – obs vet ej varför pga satt på ett flyg tills 01:30 i torsdags). Men jag åt en härlig lunch i solen med några italienska profiler + vår kund i alla fall.  Milano var verkligen fantastiskt. Jag vill vill vill tillbaka. På eftermiddagarna drack jag Aperol. Här i ett palats där Sonos och HAY (som har ett samarbete nu) hade ett event. Väldans trevligt var det…

När jag kom hem ifrån Milano kl 02 typ så hittade jag den här lappen i hallen. Jag och P har som sagt varit ifrån varandra väldigt mycket det senaste pga att våra resor inte har timeat. Så jag blev väldigt väldigt glad över den här lilla gesten som jag upptäckte mitt i tandborstningen.

I fredags fotade jag mitt sista samarbetsinlägg tillsammans med Google Chromebook som jag körde på Instagram Stories. Jag tyckte geniunt att det var så himla kul. Idag har jag med båda mina datorer men för varje dag som går stör jag mig på min Mac för att jag saknar flera enkla funktioner.

Ett glas champange i solnedgången på Emelies 25års dag! Grattis igen gumsan!

Efter jobbet så tog jag en promenad ner på Stureplan. Pratade med min svärmor i telefonen och sedan mötte jag upp Emelie (gammal tjejkompis ifrån Göteborg) på Lydmar ihop med hennes familj och fästman. De gifter sig på Palma i sommar, så jag och P åker ner ett par dagar. Jag önskar så mycket att vi bodde i samma stad, för med åren som gått har vi verkligen hittat varandra på ett annat sätt. Hatar distans. Älskar Göteborg. Men det positiva är att hon och hennes kille kan sova över hos oss i huset sen. Gästrum for life!!

Efter en taxi till restaurang Sixten & Frans på Kungholmen där Elin mfl väntande, så fick vi beskedet om Aviciis bortgång. Jag har väldigt svårt att ta in döden och att man faktiskt kan dö. Men jag kommer aldrig glömma hur hela uteserveringen tystnade samtidigt. Tittade ner i sina telefoner. Kurade ihop sig närmre varandra. Och sedan började sörja. Det var ett fint ögonblick<3 Vi 90talister har ju verkligen växt upp med Avicii. På min första hemmafest spelades han hur högtalarna. På min första handbollscup. Min första gång på krogen. Första natten i min första egna lägenhet. Jag har varit besatt utav hans musik så länge jag kan minnas. Och de är så hemskt att tänka att en så ung person inte lever längre. Det väckte ganska mycket känslor i mig.

Jag tackade nej till att hänga med ut den natten, och istället gick jag hem tidigt och somnade till hans låt Levels. Jag spelade den så högt för flera år sedan att mina högtalare sprack…

På lördagsmorgonen åkte jag ut till bästis Carro och älskade Ebba (som jag var i Alperna med ni vet). Linkan är väldigt mysigt såhär års. Jag förstår varför alla kompisar hetsar om att bo där haha… Men i alla fall. Vi solade, åkte båt, grillade till lunch och middag, spaade och tittade på Aviciis dokumentär in på senkvällen. Alla var väldigt ångestfyllda efteråt. Usch, har ni inte sett den så se den. Det var en väldigt obehaglig historia tycker jag.

På söndagen fick jag skjuts till min svärmor. Där solade jag intill husknuten och läste artiklar om Avicii. ”Tänk hur många miljontalsmänniskor som lyssnade på Avicii. Tänk om fler hade lyssnat på Tim”. Aj mitt hjärta.

Jag skulle sova över då jag hade min adhd-utredning i Linköping på måndagsmorgonen. Så på söndagskvällen passade vi på att äta middag hela familjen. Alla utom P som var bortrest. Det blev mycket bröllopsnack då min älskade svägerska och hennes Pär har förlovat sig!!! Lyckan!!! Jag letar lyriskt efter de bästa bröllopstipsen och har blivit som besatt utav bröllopspoddar. Hit me om ni har några tips hehe!

Som ni ser kunde vi alla fall äta försnackset utomhus. Nu är det vår hörrni!