Då var vi hemma i Stockholm efter några härliga dagar nere i Skåne. Min svärmor fyller år på onsdag, men vi passade på att fira henne i söndags när hela gänget ändå var samlade.

”Var klar klockan 12!” var direktiven. Sedan traskade vi längst havet till det här stället.

Min svägerska och hennes kille. Jag är så himla glad över kontakten jag har med P’s familj. Det är inte alla som har den turen <3

Vi skulle äta påsk brunch på Smyge Havsbad.

Där bjöds det på skaldjur och fisk. Tänk att jag inte gillade det för bara ett år sedan… Vem är jag ens?

Omgång ett! Jag äääälskar sånt här bröd.

Efterrätt!

Man kunde doppa frukter eller marsmellows i choklad, äta american pancakes eller bara någon utav de hederliga pajerna.

Hur härligt! Ingen snö på Sveriges sydligaste plats inte! Tänk att hänga är i sommar… Jag längtar ihjäl mig! Det är något speciellt med havet (tillskillnad ifrån insjöar som jag är uppväxt med).

Igår var det traditionellt påskfirande som stod på agendan. Prick 18 var alla på plats. Min favorit på bordet är laxen och skaldjurslasagnen.

Snapsvisor!

Och godis till efterrätt. Den här lilla skrutten är ett kusinbarn till P, och hans favoritsyssla var att plugga flaggor. Jag vågade inte ens fråga om vi skulle tävla för jag hade förlorat med hästlängder.

Landet-outfit! Ny tröja ifrån danska Envii. Har köpt en baddräkt därifrån i samma färg som (hör och häpna) passade på längden!

Våra vänner Anders och Jonna kom förbi och åt korv.

Så har vi fikat med kidsen. Dom som bor här i Ps familjs hus är: Jag, P, hans mamma, och moster, hans syster och hennes kille plus faster med man, kusin med man och deras två barn. Så vi är ett riktigt gäng! Kusinbarnen bor i ett hus 3km bort, så det lär bli en del häng i sommar.

Första kvällen åt vi vitnamesiska vårrullar. Jag har aldrig ätit det förr men blev totalt frälst.

Det kommer jag garanterat ta med mig hem. Visste ni förresten att jag inte alls är ett fan utav vitt vin? Rose avskyr jag för det mesta men lite rött tackar jag aldrig nej till.

Skrutten som älskar flaggor och fotboll. Jag ställer alltid upp på bollsporter! Herregud vad jag saknar idrotten ofta.

… Sedan har vi naturligtvis invigit grillen och ätit entrecote! Om det finns en person som är bra på (nästan) allt så är det verkligen min pojkvän. Han är en svärmorsdröm på alla vis? Jag tror att jag har nämnt det förut men han är en riktig pillare. Han pillar på allt och kan (nästan) allt man behöver veta. Jag måste faktiskt börja fråga honom om saker så att jag kan bli lite händigare jag med.

Titta vad vi gjorde imorse! Morgondopp! När jag skriver VI så menar jag alla andra förutom jag. Det kan nämligen vara så att jag är den största badkrukan som vandrar runt på den här planeten.

Jag älskar verkligen att vara på landet och jag undrar vart man kommer bosätta sig om några år. Igår droppade P att han är sugen på Ljunghusen. Så man kanske blir skåning om några år? Gud vad otippat det hade varit haha…

Inlägg i samarbete med Michael & Frisörerna (som jag har gått till i tre år nu).

Jag har alltid haft en lejonman till lugg. Hela min hårbotten är fyllig och tjock av hår. Men med åren har jag utvecklat mitt eget sätt att koncentrera mig/hantera stress/lugna ner och det är genom att snurra topparna runt mitt finger och dra åt… Vilket ju såklart resulterar i att håret går av och topparna blir tunna och slitna.

De här bilderna är tagna med 2 månaders mellanrum. Ser ni skillnaden på mina toppar? Jag har ju knappt något hår kvar på den högra bilden. Kollar man på min header ser man också hur tunt håret har blivit nedtill. Så varje gång jag går till frisören klipper vi av 4cm för att det ska se bra ut, och så håller det på så i en ond spiral… För min frisyr blir ju aldrig längre! Under en längre tid har jag haft kort och mörkt hår (i perioder svart). Men redan i höstas ville jag börja spara ut och gå mot det ljusare hållet.

Före bild. Man ser skillnad bara på höger och vänstersidan. Jag har verkligen slitit loss mitt egna hår…

Jag har alltid avrått folk ifrån löshår, då jag bara har dåliga erfarenheter ifrån det. Dessutom ser det sällan naturligt ut. Men i flera månader gick jag och tänkte på det sen min frisör gav förslaget. Så jag googlade runt och frågade vänner, och det bästa alternativet skulle tydligen vara hairtalk. Istället för att man limmar fast tunna slingor så tejpar man ihop tunna remsor utav hår. Tydligen skonsammast, tar 1h att sätta i (istället för typ 3h).

Efter! Kolla svallet!!

Resultatet blev 2cm längre hår, men den stora skillnaden sitter i tjockleken. Och då var jag ändå väldigt noga med att tunna ur topparna så att det skulle se naturligt ut. Som ni ser ljusade vi även upp. Nu ska jag snart tillbaka till min frisör för att ljusa upp ytterligare, klippa till min lugg och fästa upp håret igen. Man kan använda samma hår i ett år (!!) bara man behandlar det rätt. Så i längden blir det billigare för mig då jag inte behöver köpa nytt hår varje gång jag ska fästa upp slingorna.

Och resultatet då…? Jo jag är lättad över att håret går ihop så bra med mitt egna självfall. Tänk om det hade varit helt platt hela tiden och mitt naturliga fall har världens svall?

Jag kanske inte ska kalla det förlängning utan snarare förtjockning? I alla fall. Inte hade väl någon utav er spontant gissat på att jag har löshår här?

Typ som här när jag var 18 och satte i långa slingor löshår just på grund av samma anledning. Det var ju ingen som missade att det inte var mitt hår direkt… Varför sa ingen till mig? Skräckhistoria. Detta var i och för sig när det hade suttit i ett tag, men ändå. Med hairtalk blir det liksom inte såna här tunna stripiga slingor om ni förstår vad jag menar? I och med att håret sätts in i remsor. Tänk er tejpbitar med hår fäst på insidan. Det gör att det känns så LÄTT också, och inte TUNGT för hårbotten. Jag fick ju spänningshuvudvärk av de här slingorna på bilden.

Som sagt, nu ska jag tillbaka till min frisör Linn hos Michael & Frisörerna för att sätta upp fästena. Tycker ni jag ska ha liiite längre hår då? Bara 2cm? För håret slutar ju fortfarande över brösten.

Tjo och tjim… Kindpuss hit, kindpuss dit… Halli hallå och grabba kläderna för ombyte… Allt i sin ordning. Tack värdinnan för tights som passar på längden. Eller kanske tack till Björn Borg som har designat dom så.

… ”Vad i tusan är det här?” tänkte jag när jag kom in till salen. Petra styrde ju ett träningspass med en träningsform som hette body wheel. Jag hade aldrig hört det förut men hade fått förklarat för mig att det inte skulle vara så jobbigt… Tvi fick jag.

Världens härligaste instruktör. Skrattade mig igenom hela passet, utan överdrift.

Har var minuterna innan vi drog igång. Förmodligen sa jag eller Henrietta (läs: jag) något väldigt kul och Elin skrattade. Som vanligt alltså!

Sen skrattade jag med Pålle istället. ”Upp med rumpan!!!” påminde hon mig om men jag fick inte upp den… Musklerna finns liksom inte kvar längre. Det är synd hur jag har behandlat min kropp sen jag slutade elitträna för tre år sedan, men samtidigt har den här perioden varit välbehövlig för mitt inre mående. På riktigt. Nästa steg är att få in en hälsosam nivå på min träning. Jag är en sån himla allt-eller-inget-person.

Henrietta kämpade på. Heja heja!

Passet blev försenat och i samma sekund som vi började med avslappningen och Petra tackade alla för närvaron drog jag löpet hem… Eller löp och löp, jag kunde knappt gå. Benen bara skakade. Passet var inte svettigt-anstängande-jobbigt utan mer mjölksyra-jobbigt om ni förstår vad jag menar. Så musklerna liksom krampade efteråt. Jag skulle verkligen vilja testa på detta igen.

… Jag hade ju bråttom till parmiddagen vi höll i hemma, som jag redan har berättat om. Och på tal om middag – nu är fördrinken framdukad här i Smygehamn. Dags för snittar!