År: 2013

Igår kväll kom Johanna hem till mig, direkt hemkommen ifrån USA. Vi hade såå mycket att prata om så vi låg uppe lite för länge. Fick inte mycket sömn innan jag skulle upp vid 5 och duscha. 23 minuter sent (06:23) gick bilen ifrån vår parkering emot Göteborg och Partille cup. Som vi alla längtat och äntligen är dagen här!! Vi stannade precis i Jönköping för att rasta lilla Happy som är med. Hon har för övrigt blivit så stor och det ska bli så kul att tjejerna ska få träffa vår lilla valp. Johanna har somnat här i bilen och jag sitter och tokspelar Zara Larssons ”She’s not me” part 1 och 2. Har verkligen spelat sönder dom låtarna sen de kom ut på spotify, men satan vad texten sätter sig. Nej nu ska jag också försöka få lite sömn! Har inte förberett några inlägg utan jag kommer mobilblogga ifrån Göteborg så mycket jag hinner! Puss på er era sömntutor

Vad skulle hända om alla, precis alla, la ner sina bloggar samtidigt och började leva istället? Fokusera på saker som faktiskt är viktiga? Och alla läsarna kunde slappna av och inte bli stressade över att kolla in alla de 20 bloggar de läser dagligen. Vad skulle hända om man la ner hela den här bloggcyberspace världen som man varken kan se eller röra vid, men som är så avgörande i så mångas liv? Skulle jorden bli en bättre plats för alla de osäkra tjejer och killar som kämpar för att leva upp till de ideal som ställs i de sociala medierna? Vad skulle hända om man tog bort instagram och alla småflickor fick försöka få bekräftelse i det riktiga livet? Växa upp på egen hand och inte haka sig fast vid hur mycket man är värd som människa pga hur många likes man får på sina bilder? Skulle folk sluta överväga att tatuera sig för att de inte längre såg någon annan ha ett infinity tecken på handleden som alla har på instagram/tumblr etc.
Tänk hur många timmar sammanlagt i ditt liv du lagt ner på att vara aktiv och social i olika medier och tänk allting du kunde gjort istället? Det finns många fördelar med bloggar men allt som allt så ser jag flest nackdelar. Facebook har en mening, att hålla kontakten eller finna kontakten med människor i ens omgivning. Vad har bloggar för mening? Att bygga upp ett ytligt skal där bara de ”bästa” delarna får vara med. Allt för att okända människor ska ”gilla” ens liv och fortsätta läsa. Visst vissa försöker sprida glädje yadayada, men man vill fortfarande hålla mycket privat och inte gå ut med för mycket. Men varför har man en blogg då? Den SKA vara personlig och man ska ta upp de privata delarna, annars kan man aldrig påstå att ens blogg handlar om ”ens liv”. Spårar lite nu kanske, men ta er en funderare varför ni läser vissas bloggar och andra inte. Idag när jag tänkte igenom så kikar jag in på ett flertal bloggar, endast för att jag anser bloggaren vara snygg, därav jag fortsätter läsa. Ta Kenzas blogg tillexempel (jag har ingenting emot Kenza men så ni förstår hur jag tänker), hur många stannade inte kvar på hennes blogg, enbart för att hon var snygg? Och vad skriver hon om? Ytligt vad som händer när hon är ute och reser samt om alla hennes kläder i princip. Vad är personligt i hennes blogg? Någon gång har hon skrivit att läsarna inte förstår att hennes liv inte är perfekt och att hon också mår dåligt ibland, då tänker jag såhär. Men vad ska man tro då? Du nämner aldrig att du mår dåligt, eller varför. Så hur ska man veta bättre? 
Sociala medier i all ära men glöm inte att folk utelämnar mer av sitt liv än vad de skriver om. Ingen har ett perfekt liv och ingen är perfekt.

Ibland när jag är ledsen kan jag sitta och läsa igenom era kommentarer. Blödig som jag är fäller och oftast en och en annan tår, och med all rätt. För Gud så fina ni är!! Det är allt ifrån komplimanger för mitt utseende till hur stark som person jag är. På riktigt vissa dagar är det ni, och endast ni som får mig att le. 
Plötsligt slog det mig, varför kommenterar aldrig jag folks bloggar? Tillexempel har jag aldrig skrivit till min favorit bloggare och förklarat vilken inspirationskälla hon är för många, eller hur mycket jag beundrar hennes mod. Måste ta tag i detta, för jag älskar att sprida glädje, så varför inte låta mina favoritbloggerskor få veta att dem är fantastiska?! Jag själv vet ju att det ger så mycket mer än vad man tror att få den där komplimangen. 
Förresten kan jag nästan lova att jag har de absolut, i särklass, bästa bloggläsarna. Jag har fått en enda hatkommentar en gång. En enda!! Sen har jag väl fått några knäppa frågor någon gång men ändå. Det är helt sjukt!! Av alla kommentarer jag får in så är 99,9% komplimanger! Vill bara tacka er för det. Och hur klyshigt det än må låta så är det ni som får en att fortsätta blogga eftersom man blir så peppad och glad av alla fina kommentarer! 

Igår när jag och Petter var och tränade såg jag till att ta tag i att boka in mig hos en personlig tränare. Det var något paket så tror det blir 5 möten med en PT samt att jag får ett 8 veckors program jag ska följa. På de 5 mötena kommer vi alltså följa upp och fylla i hur träningen gått samtidigt som vi kommer träna tillsammans. 
När jag satt i receptionen och väntade på Petter började killen bakom disken prata med mig och frågade varför jag inte var med på burpees (upphopp) utmaningen tidigare under dagen. Han förklarade att det var det jobbigaste passet han varit på så jag började skratta. Dock ville han ha med mig nästa gång och vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte? Menar han att jag ser ut att behöva gå på ett sånt ansträngade pass eller att jag ser ut att klara av ett sånt pass? Nåja vilket fall kommer jag nog inte utsätta mig själv för det där förrns jag vet att jag skulle klara av det! För sån är jag, jag måste veta att jag har den minsta chans att klara någonting annars ger jag upp. Både en av mina svaga och starka sidor!

Ligger lite och planerar inför en resa som kommer bli av i slutet utav augusti. Det är en ganska annorlunda resa tillskillnad ifrån vad alla andra tonåringar åker på så här års, vilket jag älskar!! Känner inte något större behov utav att åka till ett ställe, gå till exakt samma klubbar varje kväll, ligga på samma strand och äta på samma restauranger i en vecka. Det kan jag göra när jag åker iväg på en solsemester med familjen. I år vill jag uppleva saker och testa på någonting nytt!!
Är så sjukt taggad och varken kan eller vill säga mer än såhär då biljetterna inte är bokade än. Men som sagt resan är planerad och nu ska vi bara hitta bra biljetter. Plus att jag måste fixa lite para på något sätt eftersom jag inte sommarjobbar. Men sånt löser sig alltid!