Jag är ju i ständig utveckling, precis som vem som helst. Och ibland kommer bloggen i kläm, och jag har länge känt att den har gjort det. Säkert sen i början utav sommaren. Jag har i flera flera år tänkt i blogginlägg. Inte ett enda fint ögonblick, en snygg look eller ett kul event har passerat i mina tankar utan att jag har tänkt på hur jag ska lägga upp det på bloggen. Är inte det sjukt? Om jag har tittat på P och blivit nykär på nytt, så har jag tänkt hur jag ska formulera mig i text och dela det med er.
Visst blir det bra material, men på bekostnad utav andra saker. Som min inre ro eller att jag inte ger mina nära och kära uppmärksamhet.
Det här är tillexempel en typisk tanke innan jag går på ett event:
”Jaha vad ska jag ha på mig då? Den här känner jag mig fin i! Men den blir inte bra på bild.. F*n, jag har inget nytt. Aja den här klänningen har en färg som passar in i mitt feed på Instagram!”
Eller att komma till ett event som inte är bildvänligt. Panik inombords. ”Jaha, vad ska jag nu fota? Nu har jag inget att lägga upp.”
Sen håller det på såhär. Ständigt oro kring saker man inte kan kontrollera själv (som miljö). Och en konstant press på det man istället kan kontrollera. Som utseende eller val av miljö. Man brottas hela tiden av mätbara val. Den dyrare frukosten och fixade looken = få fler likes och verka lite mer intressant. ELLER äta min leverpastejsmacka ofixad hemma.
I våras träffade jag P, och då började jag på allvar reflektera över det här. Inte bara vifta bort det och skämta om det med min omgivning. Utan verkligen tänka på vad det får för konsekvenser att ständigt vara uppkopplad, uppdaterad och att aldrig känna sig nöjd. För i den här branschen går allt att mäta så exakt. Hur många som läser och vilken sekund, hur många som engagerar sig, som like:ar eller som köper min reklam. Och det går alltid att få bättre siffror. Mitt liv har kretsat kring siffror. Jag kollade google analytics i sömnen precis innan jag skulle somna. Och visade inte siffrorna vad jag ville, blev det inte många timmars sömn. Då rullade vartenda blogginlägg i huvudet. Vilka ord använde jag? Eller inte använde? Vilka meningar reagerade läsarna på? Hur kände bloggläsarna när dom läste det här inlägget? Etc…
Jag har iakttagit hur människor som är fast i det här tänket inte njuter av livet. Dom njuter bara av bra material till sina sociala medier. Och viftar bort det och till och med klappar sig själv på axeln när ämnet kommer på tal. Det är ju hemskt. Och när jag träffade P blev det så påtagligt – jag ville inte bli en av dom. Jag ville inte välja resemål på sommaren efter vart alla andra ville åka, för att jag skulle få till klickvänliga inlägg. Jag ville åka med min kärlek till en plats där jag kunde njuta.
Jag är livrädd för att en dag vakna upp inse att jag har levt mitt liv med sociala mediers ögon. Istället för att leva i nuet. Tänk när jag blir äldre? Och ska gifta mig? Leka med mina barn? Hur vill jag leva då? I så fall måste jag börja nu.
…Så när jag träffade P och började ifrågasätta hur jag levde, så började jag till en början att lägga upp ALLT för att inte romantisera… Men istället slutade det med att jag tog minst 50 bilder om dagen.
Glöm inte vara med och tävla i min Julkalender! Kramis fina du <3
Glöm inte vara med och tävla i min Julkalender! Kramis fina du <3
Kul att få se i bilder en vanlig vardag tycker jag 😊
Kul att få se i bilder en vanlig vardag tycker jag 😊
Kolla in tävlingen på min blogg där du kan vinna ett presentkort och en länkning till din blogg! 😘 Kram!
Kolla in tävlingen på min blogg där du kan vinna ett presentkort och en länkning till din blogg! 😘 Kram!
Fina bilder! Det är svårt att välja färg, men det kan vara bra att tänka på att färgerna upplevs mer färgstarka och mörkare när de väl är uppe på väggen. Kram!
Fina bilder! Det är svårt att välja färg, men det kan vara bra att tänka på att färgerna upplevs mer färgstarka och mörkare när de väl är uppe på väggen. Kram!
Haha jag är likadan, stör mig på minsta lilla grej som ligger framme men tänker inte på de jag själv lämnar framme… Men annars, gud vad fin lägenheten är!! Så stilren men ändå hemtrevlig!!
Haha jag är likadan, stör mig på minsta lilla grej som ligger framme men tänker inte på de jag själv lämnar framme… Men annars, gud vad fin lägenheten är!! Så stilren men ändå hemtrevlig!!
Men lite barnsligt väl att fota och skicka som sms… Tänk på allt han gör för dig ist och plocka upp grejerna han lämnat efter sig om det stör dig 😊 kanske han bara var jättestressad imorse!
Men lite barnsligt väl att fota och skicka som sms… Tänk på allt han gör för dig ist och plocka upp grejerna han lämnat efter sig om det stör dig 😊 kanske han bara var jättestressad imorse!