Hallu hallu mina friendos. Hoppas allt är bra med er<3 Jag har verkligen försökt att hålla humöret uppe den här hösten. Leverera roliga Instagram Stories där jag snackar mycket och dela med mig av vardagslivet osv… Många har skrivit att det faktiskt har hjälp i coronaångesten och att dem har sett fram emot mina uppdateringar varje dag. Och det har ju verkligen inspirerat mig till att fortsätta! För jag har ju haft massor utav energi som jag gärna har bjurrat vidare på.
Vi fick upp tavlorna över sängen nyligen + våra nya vägghängda sänglampor.
Men nu känns det lite som att luften har gått ur mig? Jag pallar inte sprida någon energi för jag har faktiskt ingen. Och jag ORKAR INTE tjata på om att jag inte mår bra för det känns som att det är det enda jag pratar om just nu. Men ni vet hur jag är. När jag mår bra då mår jag så J*VLA BRA och skäms inte direkt för att visa det hahaha. Och när jag mår mindre bra så ja… Märks det ganska tydligt också. Jag har ju inga filter och så är det med det. Jag är i viss mån bra på att tränga undan och dölja jobbiga grejer, men det är väl alla. Men jag känner bara inte igen mig själv just nu, och mycket beror ju på graviditeten och förmodligen alla hormoner. Så därför vädjar alla er som har lite energi till övers att sprida den på era sociala medier – det kan verkligen göra skillnad för andra! Mig tex. Skulle gladeligen se lite leenden och skratt i mitt flöde nu<3
Jag försöker att ta det lugnt om dagarna. Promenera mer när jag inte har foglossning och lyssna mycket på poddar så jag ”får sällskap”. Och sedan ha 3 mål varje dag jag ska lösa. Idag var det:
– Laga en lunch där jag lär mig något nytt.
– Pynta granarna på under och ovanvåningen.
– Ta en promenad.
Men sedan närf*n har man bara 3 saker att göra på en dag någon vecka innan julafton? Där vi dessutom är värdar haha. Och ingen av punkterna är som ni ser jobb. Jag vill jobba men jag orkar inte. Förlåt någon om ni läser detta och jag inte har svarat på ert mail. Jag har läst, blivit peppad och sedan somnat om. Det är den krassa sanningen även om den svider satan inombords. Jag hatar att vara sämst på jobbet.
Lite droppen var idag när flera i familjen ställde in julfirandet. Vi har ju dragit ner på det till max 6pers åt gången, ställt in välgörenheten och allt annat man har sett fram emot. Som alla er därute liksom<3 Men jag trodde seriöst att jag skulle tappa det där i en sekund iaf pga att jag blev så besviken även om jag såklartsåklart förstår. Jag avskyr den här situationen lika mycket som alla andra. Och jag antar att jag som vanligt har haft lite för höga förhoppningar och sett fram emot något som jag vet egentligen inte går. Så där får jag faktiskt skylla mig själv. Menmen julen ÄR känslig för mig och jag gör mitt bästa varje år för att hålla humöret uppe. Så då BLIR minsta grej som ställs in jobbig. Tack tack tack livet för att jag har P, Bruno och Lillen inne i magen i alla fall <3
Nu ropar P att fiskgratängen i köket är färdig. Så tack för att ni har läst ännu ett inlägg med mitt sjabbel! PUSS.
<3
samma här och de enda pyjamasarna jag inhandlat hittills till mitt första barn i april har djur/skogsmotiv + köpt bäddset i samma tema hehe 
pyjamas har jag köpt på Lindex och hm
Hej där!
Läste ditt inlägg om v. 28 och 29 och om din andning. Graviditeter är ju verkligen så olika så kanske är inte detta alls applicerbart på dig… MEN jag hade också så tungt med andningen under samma veckor och några veckor framåt. Aldrig haft problem med ångest men föreställde
mig att det var precis så det skulle kännas om så var fallet. Började t.o.m. grina flera ggr för att känslan var så främmande och trängd. Blev bättre efter några veckor när liten sjönk ner lite. Ibland skönt att höra att man inte är ensam…
Hoppas hoppas hoppas det bara är det!!!! Ungen som trycker på alltså och att det släpper sen!!<3