Att aldrig någonsin landa i någonting

Idag, liksom under alla resor jag gjort i hela mitt liv, så har jag tagit mig tiden att fundera. Jag har ofrivilligt blivit utelåst från mina tidigare tankemönster. Jag ser djupare lager. Reflekterar bredare. De senaste dagarna har jag inte läst några andra Stockholmsbloggar. Vanligtvis är jag som vilken bloggläsare som helst och kan utan problem plöja igenom 20 stycken i ett nafs. Tre gånger om dagen.

Idag på stranden hörde jag mig själv prata om valet mellan större lägenhet, sommarställe eller att ta det lugnt och istället satsa på ett hus om några år. Jag funderade på jobb, samarbeten, projekt. Vad jag har tagit mig an och drömmer om att ta mig an. Vilka känslor jag har bearbetat och vilka som jag har sopat under mattan.

… Dessa sakerna sammanvävt fick mig att känna att jag verkligen måste jobba på min rastlöshet. För jag landar ju aldrig i någonting? Tar jag mig an en uppgift så kan jag aldrig slutföra den med känslan att resultatet blev bra. Jag måste peta i det tills det blir helt perfekt. Detta gör att jag byter ut saker på löpande band. Jag hinner knappt vara tillfreds med ett jobb jag är glad över, tills jag ska byta ut de nöjda känslorna genom att engagera mig i någonting nytt. Jag hinner knappt tycka om min lägenhet innan jag vill sälja den. Och detta är inget härligt karaktärsdrag. Det är inte definitivt inte den bästa versionen utav Ellinor Löfgren.

Det handlar inte om att jag vill tygla min ”allt eller inget personlighet”. För även om det är min största svaghet är det mitt starkaste vapen också. Utan det handlar mycket om det där ”Storstadssyndromet”. Att aldrig känna att något räcker eller är tillräckligt. Har vi renoverat köket vill jag ändå installera en dyrare vinkyl eller påbörja förvandlingen utav hallen. Jag hinner inte ens landa i att jag tycker om något innan jag vill byta ut det. Jag vill göra ALLT, helst igår.

Jag avundas vänner som bokar upp semestern med att fixa terassen på landstället. Och sen bara gör det! INTE fixa terassen OCH en pool, och en brygga, och taket, och köket, och badrummet plus åka utomlands två gånger samt köpa hund.

Jag vill bara lära mig att landa i saker. Inte HASTA.

Förlåt för mitt defusa inlägg. Men när man träffar befolkningen här i Afrika och inser hur tillfreds dem är med sig själva, sin omgivning och sitt liv så blir jag arg på mig själv. Jag är väldigt tacksam av mig, är närvarande i stunden och ändå en väldigt enkel person. Men jag hastar. Pushar saker till sin yttersta spets så att den där goda tanken man hade från första början tillslut bara blir ett stressmoment för att man har åtagit sig så mycket.

En typisk grej som jag och egentligen alla mina vänner i Stockholm gör. Men som inte existerar bland mina vänner som bor i mindre städer.

Och jag känner mig självupptagen när jag håller på såhär. Jag vrider ju ut och in på mig själv och mitt liv för att hitta saker att förbättra. Jag blir rentutav äcklad av detta beteendet.

Om det inte är en dödssynd att vara egoistisk och självupptagen så borde det vara det. Den sortens människor är inga jag avundas – så håller jag själv på att förvandlas till en nu?

Nej fyf*n. Man kanske bara ska fly Stockholm och istället flytta ner hit till Afrika och arbeta med hemlösa barn? Jag tror helt ärligt att jag hade blivit dubbelt så lycklig då. Om inte trippelt. Vilken hemsk tanke och bekännelse. Men så är det nog?

  1. Tänkvärt inlägg. Funderar själv på det ibland, när jag har köpt den senaste inredningen/elektroniken/kläderna så vill jag bara ha mer. För stunden är man nöjd, men fort vill man ha mer. Prylar är ingenting som ger långvarig lycka.

  2. Tänkvärt inlägg. Funderar själv på det ibland, när jag har köpt den senaste inredningen/elektroniken/kläderna så vill jag bara ha mer. För stunden är man nöjd, men fort vill man ha mer. Prylar är ingenting som ger långvarig lycka.

  3. Det är så det är i Stockholm innerstad. Du ska vara skitsmal men älska vin och bakispizza. Du ska festa på de coolaste klubbarna till tre på natten och gå upp till jobbet kl 05.30 för att hinna gymma innan. Du ska vara mån om karriären men också om familje livet. Alla åker på samma resor, går till samma restauranger och känner varandra. Det är inte ditt fel att du tänker som du gör och blir stressad. Staden är så himla skev och folk försöker alltid ”one up” varandra (större lägenheter, nyare kök, bättre sociala medier). Jag är väldigt glad att jag flyttade därifrån

  4. Det är så det är i Stockholm innerstad. Du ska vara skitsmal men älska vin och bakispizza. Du ska festa på de coolaste klubbarna till tre på natten och gå upp till jobbet kl 05.30 för att hinna gymma innan. Du ska vara mån om karriären men också om familje livet. Alla åker på samma resor, går till samma restauranger och känner varandra. Det är inte ditt fel att du tänker som du gör och blir stressad. Staden är så himla skev och folk försöker alltid ”one up” varandra (större lägenheter, nyare kök, bättre sociala medier). Jag är väldigt glad att jag flyttade därifrån

  5. OAVSETT vad du tillslut lyckas landa i så måste du lova att du fortsätter ha tillgång till internet iaf så du kan fortsätta skriva om och dela med dig av just sånna här känslor och tankar!
    När jag fick riktig hjälp och tillslut äntligen lyckades genomföra/slutföra en HEL adhd utredning och fick reda på (förstod vad dettta kunde hänga ihop med och kanske bero på) att min adhd var väldigt ”fysiskt lagd” så blev min ständiga rastlöshet så mkt mkt bättre! Så ge inte upp!!! Ge inte upp du är bäst!
    Du är bäst!

  6. OAVSETT vad du tillslut lyckas landa i så måste du lova att du fortsätter ha tillgång till internet iaf så du kan fortsätta skriva om och dela med dig av just sånna här känslor och tankar!
    När jag fick riktig hjälp och tillslut äntligen lyckades genomföra/slutföra en HEL adhd utredning och fick reda på (förstod vad dettta kunde hänga ihop med och kanske bero på) att min adhd var väldigt ”fysiskt lagd” så blev min ständiga rastlöshet så mkt mkt bättre! Så ge inte upp!!! Ge inte upp du är bäst!
    Du är bäst!

  7. Snälla prata om Afrika som en kontinent. Du är i Sydafrika och inte i resten av de 54 staterna belägna i kontinenten…. Blir väldigt skevt annars med tanke på att Afrika är en kontinent fylld med diversitet på ALLA plan inom och mellan länderna. I övrigt, bra blogg!

  8. Snälla prata om Afrika som en kontinent. Du är i Sydafrika och inte i resten av de 54 staterna belägna i kontinenten…. Blir väldigt skevt annars med tanke på att Afrika är en kontinent fylld med diversitet på ALLA plan inom och mellan länderna. I övrigt, bra blogg!

  9. Hej! Förstår verkligen att du menar väl, och att det inte var huvudtanken i ditt inlägg, men snälla försök att inte använda termen ”befolkningen här i Afrika”. Mer för att du skulle aldrig säga så om Europa, eller ens Asien. Du har mött personerna i den by/stad du bor i för tillfället, referera till dem <3 Denna bild av "hur människa i Afrika är" bidrar till en generalisering av befolkningen av en hel kontinent och tiotals länder – även om attributen du ger dem i detta inlägg är menade att vara positiva. Det bidrar även till en trivialisering av utveckling och progressivitet på kontinenten. Bara en tanke till nästa gång, formuleringar spelar roll. kram!!

    1. Oj förlåt!! Var såklart ej meningen. Fattade inte vad du menade först pga tänkte att det var självklart att jag inte hade skrivit Afrika, men sedan läste jag mitt inlägg och ba shit!! Så bra att du kommenterar!!! Tar naturligtvis till mig och gör om. Kram!!!!! <3

  10. Hej! Förstår verkligen att du menar väl, och att det inte var huvudtanken i ditt inlägg, men snälla försök att inte använda termen ”befolkningen här i Afrika”. Mer för att du skulle aldrig säga så om Europa, eller ens Asien. Du har mött personerna i den by/stad du bor i för tillfället, referera till dem <3 Denna bild av "hur människa i Afrika är" bidrar till en generalisering av befolkningen av en hel kontinent och tiotals länder – även om attributen du ger dem i detta inlägg är menade att vara positiva. Det bidrar även till en trivialisering av utveckling och progressivitet på kontinenten. Bara en tanke till nästa gång, formuleringar spelar roll. kram!!

    1. Oj förlåt!! Var såklart ej meningen. Fattade inte vad du menade först pga tänkte att det var självklart att jag inte hade skrivit Afrika, men sedan läste jag mitt inlägg och ba shit!! Så bra att du kommenterar!!! Tar naturligtvis till mig och gör om. Kram!!!!! <3

  11. Oj vad jag känner igen mig! Kanske är det Stockholm för din del, men jag bor i Malmö och känner precis samma sak. Det är ett drag jag både hatar och älskar, för även om det gör att jag har svårt för att känna ro så är jag glad för de drivkrafter den egenskapen för med sig. Och jag tänker att man kommer (förhoppningsvis) bli klokare med åren och kanske även lite lugnare. Så länge man har fötterna kvar på jorden och hjärtat på rätt ställe tror jag det är okej att vilja ha allt. Jag blir också trött på mig själv, men vet att det helt enkelt är så jag funkar. Hoppas din resa är riktigt bra, tack för dina tankar!

  12. Oj vad jag känner igen mig! Kanske är det Stockholm för din del, men jag bor i Malmö och känner precis samma sak. Det är ett drag jag både hatar och älskar, för även om det gör att jag har svårt för att känna ro så är jag glad för de drivkrafter den egenskapen för med sig. Och jag tänker att man kommer (förhoppningsvis) bli klokare med åren och kanske även lite lugnare. Så länge man har fötterna kvar på jorden och hjärtat på rätt ställe tror jag det är okej att vilja ha allt. Jag blir också trött på mig själv, men vet att det helt enkelt är så jag funkar. Hoppas din resa är riktigt bra, tack för dina tankar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Delad ekonomi, mål med mitt sparande och myskväll

Hej hopp! Titta vilken myskväll jag och P fick till igår ändå. Vi köpte prick allt vi var sugna på och firade en massa saker. Bland annat att vi har varit grymma på att spara trots dyrt levene, sex inbokade resor och renovering utav lägenheten. När det kom till ekonomin hade jag och P helt olika syn på saken när vi träffades. Vilket var en halvkänslig punkt för enligt mig är det en utav det viktigaste punkterna i en relation. Men vi har verkligen kunnat mötas på mitten i mycket.

Jag är en person som säger saker och ting DIREKT när jag känner något, för att helt enkelt förebygga bråk. Den biten har vi också fått jobba på för han är raka motsatsen. Men nu har vi snart varit tillsammans i två år och jag tror att det har varit nyttigt för två egoister att behöva anpassa sig efter någon annan. För man VILL ju anpassa sig. Vill man inte det ska man ju helt enkelt inte vara i en relation, i min åsikt.

Jag ÄLSKAR sambolivet och har alltid varit en relationstjej. Jag har älskat att vara singel också och jag hade verkligen planer på att vara det några år precis när jag träffade P. Men ingenting blir ju någonsin som man har planerat ha ha! I alla fall, ni har vi satt upp gemensamma sparmål och bestämt oss för att dubbla vårt amorteringssparande 2018. Planen är sedan att köpa oss något större så jag får det stora matrummet och kontoret/extra sovrummet till gäster som jag drömmer om. Och P vill ha en walk in pga han är besatt av mycket förvaring, samt att vi båda vill ha balkong. Det blir 20kvm till = 2 milj till. Sjukt egentligen!!! Jag skulle i och för sig kunna tänka mig att bo kvar på samma yta men att köpa ett litet landställe istället. Men då tänker jag ”herregud en 22åring kan inte ha ett landställe”…

Gud vad privat det blev nu? Eller är kanske inte men pengar är ju alltid känsligt. Jag hoppas att ni förstår att jag inte menar att provocera.

Solsidan igår var bra förresten. Jag skrattade X antal gånger då min syster alltid kallar mig och P för ”Mickan och Fredrik”. Och igår fick hon faktiskt belägg för det. Inte för att kalla mig Mickan i och för sig men ni fattar. Det är min dröm att ha deras fantastiska stenhus vid vattnet liksom. Några år kvar bara, sen så!! <3

Åh, att uppnå gemensamma mål ihop som par (oavsett vad det är) tror jag är så himla stärkande. Som ni kanske förstått ligger jag ofta tre steg före och försöker verkligen att förebygga alla möjliga bråk och tjafs. Typiskt kvinno-grej egentligen, att ta på sig det emotionella ansvaret. I alla fall, så jag tror att vår (numera) gemensamma syn på ekonomi är superbra för oss. Det är mysigt som satan att spara IHOP. Heja oss faktiskt!!

Ps. Gud va jag har börjat sväva iväg i mina inlägg det senaste, men men! 

  1. Mysigt inlägg, TACK för att du är en utav FÅ bloggare som skriver om sparande (gud vad det ger mig motivation till att hålla mig till mitt köpstopp) istället för att hälla ut alla sina pengar på chanel och beskriva typ en badrumsmatta som ”dyr, exklusiv och lyxig” som de flesta bloggarna nuförtiden. Tror det är jättenyttigt att läsa om sånthär och faktiskt kunna relatera och inte jämt sitta och må halvdåligt över alla saker man vill ha pga man ser så mycket konsumption i sociala medier. Verkligen tack från bottnet utav mitt hjärta för att du tar detta ansvaret och pratar om viktiga grejer i din blogg, så som sparande, jobbintervjuer osv. TACK!!!!!

  2. Mysigt inlägg, TACK för att du är en utav FÅ bloggare som skriver om sparande (gud vad det ger mig motivation till att hålla mig till mitt köpstopp) istället för att hälla ut alla sina pengar på chanel och beskriva typ en badrumsmatta som ”dyr, exklusiv och lyxig” som de flesta bloggarna nuförtiden. Tror det är jättenyttigt att läsa om sånthär och faktiskt kunna relatera och inte jämt sitta och må halvdåligt över alla saker man vill ha pga man ser så mycket konsumption i sociala medier. Verkligen tack från bottnet utav mitt hjärta för att du tar detta ansvaret och pratar om viktiga grejer i din blogg, så som sparande, jobbintervjuer osv. TACK!!!!!

  3. Uppskattar dessa inlägg väldigt mycket då jag älskar att spara pengar både till stora och små mål, och jag önskar att fler bloggare vågade skriva om ekonomi. Många yngre läsare inte ser vad som döljer sig bakom allt bloggande och alla fina bloggbilder som finns på alla bloggar. Men det är väldigt viktigt då vi lever i en värld som är rätt hård och samhällsklasserna växer. Här har alla bloggare mycket att vinna och faktiskt göra det trendigt att spara, leva efter plånboken och ha tydliga målbilder. Och köpa lantställe som 22-åring, gör det bara. Låter underbart i mina öron🙂

  4. Uppskattar dessa inlägg väldigt mycket då jag älskar att spara pengar både till stora och små mål, och jag önskar att fler bloggare vågade skriva om ekonomi. Många yngre läsare inte ser vad som döljer sig bakom allt bloggande och alla fina bloggbilder som finns på alla bloggar. Men det är väldigt viktigt då vi lever i en värld som är rätt hård och samhällsklasserna växer. Här har alla bloggare mycket att vinna och faktiskt göra det trendigt att spara, leva efter plånboken och ha tydliga målbilder. Och köpa lantställe som 22-åring, gör det bara. Låter underbart i mina öron🙂

  5. Älskar att gå in på din blogg att läsa i mina pluggpauser. Det är så mysigt här inne och v ä l g j o r t.

    Jag går just nu sista året på gymnasiet och är mitt uppe i den här balklänning-letar-hetsen. har du något tips på olika hemsidor som har fina klänningar? Kan tänka mig allt mellan 500kr till 4000kr. Skulle tro att det finns fler treor (eller andra som letar fina aftonklänningar).

  6. Älskar att gå in på din blogg att läsa i mina pluggpauser. Det är så mysigt här inne och v ä l g j o r t.

    Jag går just nu sista året på gymnasiet och är mitt uppe i den här balklänning-letar-hetsen. har du något tips på olika hemsidor som har fina klänningar? Kan tänka mig allt mellan 500kr till 4000kr. Skulle tro att det finns fler treor (eller andra som letar fina aftonklänningar).

  7. Gillar verkligen att du svävar iväg haha, blir mer personliga inlägg. Vääldigt kul att läsa! Keep it up! Sen undrar jag ifall du har tid, hade det inte varit lite kul med youtube videos? Älskar att du är så ärlig på din instastory, så kunde vara kul att se nån vlog! 🙂 ha de bäst!

  8. Gillar verkligen att du svävar iväg haha, blir mer personliga inlägg. Vääldigt kul att läsa! Keep it up! Sen undrar jag ifall du har tid, hade det inte varit lite kul med youtube videos? Älskar att du är så ärlig på din instastory, så kunde vara kul att se nån vlog! 🙂 ha de bäst!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Summering av 2017 och vad som händer år 2018


En fin tradition vi har på nyår är att alla får berätta det bästa med året som varit samt vad man vill ta med sig in i det nya. I år blev det dock inte samma sak pga otroligt hög musik under middagen, men jag kastade ur mig det ena efter det andra under kvällens gång. Jag tänkte i alla fall summera det här.

Det bästa med 2017:
– Vår sekelskiftslägenhet som vi flyttade in i och renoverade helt och hållet. DEN tacksamhetskänslan…
– Alla resor jag var iväg på privat men också i jobb
– Hittade nya vänner som har kommit till att betyda väldigt mycket, Carro, Sanja och Mickan bla.
– Jobbet på Facebookbyrån, jag lärde mig så mycket om mig själv och vad jag vill göra framöver. Influencer Marketing for the win!
– Min och P’s hälsosamma relation och resan till Miami och Key West

Det jag vill ta med mig in i 2018:
– Fler konserter. Vi har GES inbokat i sommar, men jag vill gå på fleer! Blev ju överraskad med Maggio på min födelsedag och det var så mysigt!
– Minst en resa med bara mig och P. Jag tror att det är nyttigt för en relation om man lyckas få till det (speciellt med tanke på att 99% av vår vardag delas med andra)
– Fortsätta vara så tacksam som jag är
– Fortsätta att alltid lyssna på magkänslan när det kommer till jobb, och inte göra något för att det ser bra ut, för att jag inte vågar säga nej eller liknande

Året som varit har verkligen varit tacksamhetens år för mig. 2016 träffade jag P, vi köpte lägenhet ihop, jag lämnade mitt relativt destruktiva liv i Göteborg och bytte liv helt. 2017 däremot så har vi bara njutit och älskat. Jag var på en föreläsning på Berghs om intern kommunikation och en mening som verkligen fastnade var ”Jämför företaget med ett träd. Har man att träd med en tjock stam så står det stadigare när det väl blir storm. För storm blir det alltid, och då gäller det att vara förberedd”. Och jag tycker att den frasen får att applicera i en relation också. Så för att göra det metaforiskt så var 2017 året jag och P byggde på vår stam! Även fast mycket skit hände (som verkligen hade kunnat knäcka mig för något år sedan) så är vår grund så jävla stabil att det är få saker som rubbar mig ur balans helt. Skakar om mig lite, absolut. Men inte förstör mitt mående eller gör mig deprimerad tex.

2018 tror jag kommer att bli aningen hispigare då vi reser väldigt mycket detta året, men 2019 tror jag kommer att bli en prövning på många sätt. Om man ska kolla statistiskt sätt (ursäkta för att jag är så osexig men jag gillar statistik) så kommer vi eventuellt gå in i en treårskris, jag kommer förmodligen ha ett annat jobb + bloggen vilket är väldigt krävande för en relation, och ska jag gå på magkänslan kommer jag även att resa mycket i jobbet. Så därför känns det behagligt med ett år där vi samlar andan lite. För ”Mitt år” blir ju per automatisk ”P’s år” också. Det är ju ”vårt” år hur tråkigt det än må låta. Även fast vi gör saker på varsina håll såklart. Sedan tror jag att vi kommer att köpa en ny lägenhet under årets gång. Bara en magkänsla, fastän vi trivs så bra här.

Tror ni att 2018 kommer att bli bättre än 2017? Jag har en bra feeling i alla fall!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att inte ha några hämningar bland kompisar


Carl, Erik, Ebba, Andreas, jag, Carro, Julia och P som står bakom kameran.

Den här resan fick mig verkligen att inse hur sammansvetsade vi har blivit allihopa. Jag vet inte riktigt när det hände, men inga problem hålls längre hemliga. Blir man ledsen på en middag – säger man det rätt ut. Blir man orolig döljer man inte det. Och blir man arg visar man det. Vi är så otroligt öppna mot varandra på ett sätt som jag faktiskt aldrig har upplevt i stora par-sällskap tidigare. Knappt mindre heller för den delen. Våra diskussioner blir därför så äkta, för vi lämnar ingenting åt fantasin. Utan vi säger precis det hjärtat känner och ljuger aldrig för att det ska låta bra. Ett par tar upp sitt innersta problem och vi andra tycker till, stöttar och hjälps åt. Nästan som att ett pars problem är vårt allas problem. Vi väntar inte med att ta ett tjafs när vi kommer hem, utan vi tar det direkt, framför alla andra, och ber om tips. Sedan skrattar vi. Oj vad vi skrattar.

Och jag ser så mycket fram emot alla resor som är bokade med dessa i vår<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Psykisk ohälsa

Fråga: ”Vet att du inte vill prata om psykisk ohälsa längre kanske men jag tror att jag och många andra skulle uppskatta det. Exempelvis att du berättar lite om hur du har blivit bättre med åren på att må bra och vad du gör för att jobba på din självkänsla mm.” 

 

Svar: Hej! Jag kan absolut skriva om psykisk ohälsa<3 Det är bara det att jag själv inte bär med mig det i mitt dagliga liv som jag gjorde tidigare. Och nu kan jag även meddela att jag kör bloggen 100% och 0% Ingager så ni vet. En kväll i början när jag jobbade där hade jag en riktig dipp och skrev av mig på bloggen. Samma kväll fick jag ett mail ifrån min chef som undrade om allt var OK. Superfint såklart men då insåg jag att vem som helst kan läsa min blogg. Min chef, kollegorna, kunder etc och det ville inte jag. Men samtidigt vill jag ändå förmedla att jag inte mår bra jämt precis som vilken människa som helst. Men det är en skör balansgång  när man ska formulera det i skrift.

Nu det senaste har jag börjat sjunka tillbaka i gamla tankevanor och det är väl helt enkelt för att min självkänsla har fått sig en dipp och då höjs prestationsångesten direkt. Men knep jag använder mig av när livet BÖRJAR kännas skit är (obs detta är inget som funkar för alla och det kanske låter aningen destruktivt men det funkar för mig) är följande:

  • Undvika stress. Superviktig punkt för mig.
  • Lägga mig i tid. Annars är jag trött dagen efter och då kommer ångest som ett brev på posten.
  • Ha rutiner. Något jag saknar nu och då känner jag direkt av det.
  • Tillåta mig själv att vara glad, och tillåta mig själv att vara ledsen. Något jag aldrig gjorde förr, men nu kan jag faktiskt gråta om jag blir ledsen. Skönt och viktigt.
  • Rensa bland vänner. Hade jag haft en psykolog hade jag diskuterat detta med hen. Jag rensar prick hela tiden. Och en person som jag inte litar på till 100% skulle aldrig få vara i närheten av mig eller mitt liv. Det låter hårt men jag får brutal ångest av människor som tar energi och är falska.
  • Sluta tycka synd om mig själv. För när man gör det får man tunnelseende och förstår inte hur man ska ta sig ut. Brukar även tänka att jag får skylla mig själv pga går inte till en psykolog. Dvs tar inte emot hjälpen jag faktiskt skulle kunna få = skyll mig själv.
  • Avboka inte aktiviteter. Visst ska man få vara ledsen och det är 100% OK att avboka om man vill. Men i mitt fall har det aldrig blivit bättre av det. Jag mår alltid bäst av att umgås med mina närmsta och hitta på något. Även fast jag ändå avbokar emellanåt.
  • Va öppen för kompisarna. ”Ber om ursäkt i förväg för att jag kanske inte är världens bästa vän just nu. Men jag mår skit just nu.”
  • Ha ordning runt omkring mig. När jag har koll på saknar minskar risken för ångest.
  • Undvik alkohol. Eller ja fylla. Ett glas till maten mår jag bara bra av.
  • Vara tacksam. Över småsaker, stora saker, och saker man lätt tar för givet. Hälsan tex.

Varför jag inte har lika mycket ångest som jag har haft tidigare beror på många saker. Mycket för att jag har fått koll på alla administrativa saker såsom mitt bolag, abonnemang, utgifter, bokföring, tandläkartider etc. Och det är 100% tack vare min pojkvän. Sedan mycket pga min pojkvän för att med honom får jag rutiner, obeskrivlig trygghet och kärlek. För att jag köpte en lägenhet. För att jag klarar mig själv ekonomiskt. För att jag har distanserat mig ifrån många relationer och kommit närmre min familj. Ja i stort sett för att jag har tagit tag i mitt liv, växt upp och använder sunt förnuft. Undviker saker som eventuellt skulle kunna ge mig ångest. Jag tänker bort det yttre helt och fokuserar på mitt inre i ALLT jag gör.

 

Detta gör att all ångest jag känner nu bara är ”ytlig ångest” i jämförelse med innan. Den känns inte in i benmärgen. Som depressioner, sjukdomar, kärleksdraman, pengar etc gör. Numera kan jag liksom skrapa på den om ni förstår. Och jag är så tacksam för det!

Även fast jag inte skriver om mitt inre mörker längre, så försöker jag ändå att berätta om de dagar som känns kassa. Jag vill inte att ni ska tro att mitt liv är bland rosa fluffiga moln. För det har det aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag försöker verkligen ta vara på att jag mår så bra som jag gör just nu (känner inte direkt eufori men är inte deppig heller men är trots allt glad).

 

Bilderna är tagna av fantastiska Amanda Parkkinen.

  1. Tack för inlägget! Och vad glad jag blir över att du mår bättre nu. Jag upplever också att jag mår bättre nu än för några år sen, mycket för att jag jobbar med något jag tycker är kul, har pengar, kan bestämma själv osv. Känner dock att jag har några pusselbitar kvar att få på plats innan jag nog kommer vara på rätt nivå. Kram

    1. Men såklart! Åh vad kul att du skriver det. Jag förstår, jag med faktiskt! Man vet oftast vad det är som skaver där längst inne. Och skavsår skapar ju obalans. Ta hand om dig!!

      Bästa
      Ellinor

  2. Tack för inlägget! Och vad glad jag blir över att du mår bättre nu. Jag upplever också att jag mår bättre nu än för några år sen, mycket för att jag jobbar med något jag tycker är kul, har pengar, kan bestämma själv osv. Känner dock att jag har några pusselbitar kvar att få på plats innan jag nog kommer vara på rätt nivå. Kram

    1. Men såklart! Åh vad kul att du skriver det. Jag förstår, jag med faktiskt! Man vet oftast vad det är som skaver där längst inne. Och skavsår skapar ju obalans. Ta hand om dig!!

      Bästa
      Ellinor

  3. Tack för ett superinlägg med bra tips! Tycker att det är så himla fint att dina läsare utvecklats och växt upp samtidigt som du. Själv är jag fortfarande 19 år i ångestträsket, fastnade för din blogg för några år sen just på grund av dina personliga texter som verkligen hade förmågan att sätta ord på känslor som jag känner och har känt. Tycker så mycket om värmen i din blogg, man känner sig alltid så välkommen. Blir otroligt inspirerad av din karriärstege och är så pepp på utveckligen framöver nu när du inte är bunden till något bolag som styr dina texter. Blir även så glad över att du mår bättre numera!
    Stor kram och hoppas att du får en fin fredag🌟

  4. Tack för ett superinlägg med bra tips! Tycker att det är så himla fint att dina läsare utvecklats och växt upp samtidigt som du. Själv är jag fortfarande 19 år i ångestträsket, fastnade för din blogg för några år sen just på grund av dina personliga texter som verkligen hade förmågan att sätta ord på känslor som jag känner och har känt. Tycker så mycket om värmen i din blogg, man känner sig alltid så välkommen. Blir otroligt inspirerad av din karriärstege och är så pepp på utveckligen framöver nu när du inte är bunden till något bolag som styr dina texter. Blir även så glad över att du mår bättre numera!
    Stor kram och hoppas att du får en fin fredag🌟

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi