Jag har adhd

Hej! Detta är det läskigaste blogginlägget jag har publicerat tror jag. Det riktigt vrider sig i magen av nervositet och hur ni kommer att reagera. För alla människor bemöter en verkligen inte trevligt när det kommer fram att man får igenom en utredning mm. Och för egen del så känns det så konstigt att skriva denna rubriken, men utredningen blev klar för fyra månader sedan nere i Linköping hos Capio Psykiatri. Och jag har adhd(?). Det känns konstigt på alla sätt och vis att skriva ut. Egentligen bryr jag mig inte speciellt mycket, jag är ju precis samma person som innan utredningen. Men när jag fick svaren var jag ändå tvungen att smälta dem ett par veckor innan jag berättade för någon.

Jag har haft en bild av hur man är som människa när man har adhd och jag har inte riktigt kunnat identifiera mig med den typen av människa. Jag är inte superhyper hela tiden, och jag sticker inte ut som gapig eller högljudd. Jag skulle inte säga att jag får ordentliga utbrott heller. Så som i alla fall jag har tänkt att man är när man har adhd. Utan mina största ”problem” har främst varit uppmärksamheten, rastlösheten och otåligheten. Där fyller jag i 9 av 9 kriterier för adhd. Likaså med tålamodet och prioriteringar. Blir ledsen när jag skriver ut det, för det är tre saker jag kämpar med varje dag för att få ihop. Och det är inga egenskaper framtida chefer med mera uppskattar speciellt mycket.

När utredaren berättade för mig att det INTE ÄR NORMALT att ha det som jag har det i min vardag ville jag bara tokgråta och skrika av lycka på samma gång. Jag har inte bara inbillat mig. Jag är inte lat. Jag kan bara inte kontrollera hjärnan. När man har adhd är man inte hyper hela tiden som många tror. Det är bara att man själv inte kan kontrollera när man ska portionera ut energi eller inte. Så ofta har jag energirus när jag som minst vill ha det. Och är dödstrött när jag borde vara superpepp. Jag lär mig varje dag om mig själv numera, vilket känns superskönt. Det har varit asjobbigt att gå runt och hela tiden känna sig misslyckad för att ALLA saker hela tiden blir projekt. Man börjar från noll varje morgon. Vilken ordning borstar man tänderna? Äter man frukost? Bestämmer kläder? Klär på sig?

Jag har ju väldiga problem med rutiner. Finns dem inte blir allt kaos. Följs dem inte blir jag tokig. Jag anstränger mig så mycket för att få allt att gå ihop. Och glömmer jag att stänga ytterdörren när jag går hemifrån (alltså inte glömt låsa utan dörren står öppen) så tro mig, jag skrattar inte bara bort det utan gråter på insidan för att jag inte bara kan vara som alla andra. Andra människor kanske råkar ut för en fullständig kaosdag en gång varannan vecka? En gång i månaden? För mig händer såna där saker flera gånger om dagen. Vilket såklart är otroligt frustrerande.

Varför jag ens gjorde utredningen var helt ärligt för att kunna behålla min pojkvän, mina vänner, mitt jobb etc. Utan uppbackning ifrån mina nära hade jag inte kunnat ta hand om mig själv. Det låter helt jävla sjukt att skriva men så är det.

Jag tycker hela grejen med att ha en diagnos är jobbigt. För jag VILL INTE ha en diagnos egentligen. Folk verkar ju tro det numera, att det är mode att få diagnoser, och helst adhd. Men det är inte ett dugg härligt, utan mest jobbigt. Kanske för att jag aldrig riktigt har accepterat hur jag ÄR heller. Aldrig släppt ut det där jag känner på insidan.

Nu ska jag påbörja en behandling. Jag är inte anmäld eller så, men ska ta tag i det efter sommaren. Jag ville bara landa i hur jag verkligen kände kring allt det här innan jag börjar prata med en psykolog, evt får medicin etc. Men ja… Nu är det ute, jag har adhd och snälla var snälla i kommentarsfältet pga detta är så jäkla känsligt för mig just nu.

  1. Halloj! Tycker du verkar vara en grymt driven och duktig tjej. Precis som du skriver är du samma person som innan diagnosen, och nu när du får hjälp att kontrollera din energinivå kommer du ju bli dig själv 2.0. Fortsätt göra din grej, jag ser fram emot att fortsätta följa dig – helt säker på att du kommer att uträtta stordåd!

  2. Halloj! Tycker du verkar vara en grymt driven och duktig tjej. Precis som du skriver är du samma person som innan diagnosen, och nu när du får hjälp att kontrollera din energinivå kommer du ju bli dig själv 2.0. Fortsätt göra din grej, jag ser fram emot att fortsätta följa dig – helt säker på att du kommer att uträtta stordåd!

  3. Ellinor – du är en fantastisk människa och förebild! Jag hejar på dig och vi kommer aldrig ge dig en stämpel eller svika dig. DU är fantastisk på alla sätt och vis! Tack för att du vågade dela med dig <3

    1. Åååå. Tack tack tack. Jag är så tacksam över att inte ha fått en enda dålig kommentar. Hade blivit så ledsen då. Men att få en ”diagnos” (usch hatar ordet direkt pga blir indirekt placerad i ett fack känns det som) vänder upp och ner på bilden man har av sig själv. Man får lära känna känna sig själv ur ett annat perspektiv på något vis. Och mycket tankar som ”tänk om jag hade fått hjälp med detta för flera år sedan, vad annorlunda allt skulle kunna ha varit då”. Jag hade kunnat bli besvarad så mycket sorg, självhat och smärta. <3

  4. Ellinor – du är en fantastisk människa och förebild! Jag hejar på dig och vi kommer aldrig ge dig en stämpel eller svika dig. DU är fantastisk på alla sätt och vis! Tack för att du vågade dela med dig <3

    1. Åååå. Tack tack tack. Jag är så tacksam över att inte ha fått en enda dålig kommentar. Hade blivit så ledsen då. Men att få en ”diagnos” (usch hatar ordet direkt pga blir indirekt placerad i ett fack känns det som) vänder upp och ner på bilden man har av sig själv. Man får lära känna känna sig själv ur ett annat perspektiv på något vis. Och mycket tankar som ”tänk om jag hade fått hjälp med detta för flera år sedan, vad annorlunda allt skulle kunna ha varit då”. Jag hade kunnat bli besvarad så mycket sorg, självhat och smärta. <3

  5. Hej Ellinor, du är så modig och stark som delar med dig! Som tjej, är ADHD något man ofta inte pratar lika mycket om som killar. Jag tror verkligen detta är stöttande för många tonårstjejer där ute som annars känner sig jämförda med dem stökiga killarna i klassen.
    Tack!

    1. Hej! Ja absolut! och sedan handlar det ju inte bara om att vara stökig. Jag har ju ett väldigt dåligt korttidsminne och har alltid haft problem med glosor eller att ens komma ihåg läxan. Tankarna flaxar vilt och jag är sällan 100% närvarande när någon pratar med mig. Man är inne i sin egna värld medan omvärlden står utanför och förväntar sig att man ska hänga med. Och jag tror att iaf jag hade hängt med (och kanske gjort saker och ting 5 gånger bättre) under min skolgång om jag bara hade fått hjälp. Inte blivit placerad i en stök-grupp utan fått hjälp i klassrummet med mina klasskompisar. Jag var alltid snabbast och gjorde bäst ifrån mig i idrotten, samhäll, bild och svenska. Men i de ämnena när lärarna pratade lååångsamt eller om saker jag inte tycke var kul så var jag inne i min egna värld. DÄR hade man ju bara velat bli uppfångad. Jag vill själv lära mig mer om adhd och även om inlägget lärt dystert är jag såklart glad över att påbörja en ny inre resa och lära känna mig styrkor, och att kunna vända på svagheter för att allt ska gå ännnnnuuuu snabbare hehe :-):-)

  6. Hej Ellinor, du är så modig och stark som delar med dig! Som tjej, är ADHD något man ofta inte pratar lika mycket om som killar. Jag tror verkligen detta är stöttande för många tonårstjejer där ute som annars känner sig jämförda med dem stökiga killarna i klassen.
    Tack!

    1. Hej! Ja absolut! och sedan handlar det ju inte bara om att vara stökig. Jag har ju ett väldigt dåligt korttidsminne och har alltid haft problem med glosor eller att ens komma ihåg läxan. Tankarna flaxar vilt och jag är sällan 100% närvarande när någon pratar med mig. Man är inne i sin egna värld medan omvärlden står utanför och förväntar sig att man ska hänga med. Och jag tror att iaf jag hade hängt med (och kanske gjort saker och ting 5 gånger bättre) under min skolgång om jag bara hade fått hjälp. Inte blivit placerad i en stök-grupp utan fått hjälp i klassrummet med mina klasskompisar. Jag var alltid snabbast och gjorde bäst ifrån mig i idrotten, samhäll, bild och svenska. Men i de ämnena när lärarna pratade lååångsamt eller om saker jag inte tycke var kul så var jag inne i min egna värld. DÄR hade man ju bara velat bli uppfångad. Jag vill själv lära mig mer om adhd och även om inlägget lärt dystert är jag såklart glad över att påbörja en ny inre resa och lära känna mig styrkor, och att kunna vända på svagheter för att allt ska gå ännnnnuuuu snabbare hehe :-):-)

  7. Blir alltid så inspirerad, glad och energifylld av din blogg. Tack för allt du delar med dig, du är bäst!

  8. Blir alltid så inspirerad, glad och energifylld av din blogg. Tack för allt du delar med dig, du är bäst!

  9. Adhd är en superkraft Elinor! Även om det har sina nackdelar egenskapsmässigt också. Men du är underbar precis som du är! Det är ju detta som gör dig till den personen som du är. Den personen som alla dina nära älskar. Ta hand om dig!

  10. Adhd är en superkraft Elinor! Även om det har sina nackdelar egenskapsmässigt också. Men du är underbar precis som du är! Det är ju detta som gör dig till den personen som du är. Den personen som alla dina nära älskar. Ta hand om dig!

  11. Verkligen så starkt av dig att våga gå ut med detta! Verkligen en bra förebild för många där ute. Du är fantastisk precis som du är! Både före och efter diagnos.

  12. Verkligen så starkt av dig att våga gå ut med detta! Verkligen en bra förebild för många där ute. Du är fantastisk precis som du är! Både före och efter diagnos.

  13. Du är en riktig inspiration. Och så himla stark, det märks. Din personlighet lyser verkligen igenom på din blogg och jag tycker att du är en riktigt fin och härlig människa. Tror de flesta har egenskaper som de är mindre nöjda med och kämpar med varje dag, jag är i alla fall en av dem. Låt inte en diagnos få för stor betydelse. Vi alla är inte mer än människor som går igenom individuella problem, varje dag. Jag tror inte man kan ha ett fullt liv om man är helt tillfreds med sin person. Då försvinner strävan och viljan att komma vidare. En perfekt människa är allt för ofta väldigt tråkig.

    Kram!

  14. Du är en riktig inspiration. Och så himla stark, det märks. Din personlighet lyser verkligen igenom på din blogg och jag tycker att du är en riktigt fin och härlig människa. Tror de flesta har egenskaper som de är mindre nöjda med och kämpar med varje dag, jag är i alla fall en av dem. Låt inte en diagnos få för stor betydelse. Vi alla är inte mer än människor som går igenom individuella problem, varje dag. Jag tror inte man kan ha ett fullt liv om man är helt tillfreds med sin person. Då försvinner strävan och viljan att komma vidare. En perfekt människa är allt för ofta väldigt tråkig.

    Kram!

  15. Fina Ellinor! Så himla bra skrivet. Förstår att det inte är lätt att dela med dig detta till alla läsare, men tack för att du är så öppen om ditt mående och får oss andra att inse att det är okej att må dåligt – att livet inte alltid är som att gå på rosa moln (vilket många influenser får det att framstå). Som läsare märker jag att du är väldigt jordnära och en fin människa rakt igenom. Prioritera ditt välmående och låt andra hjälpa dig, det förtjänar du verkligen! Kram och en massa kärlek <3

  16. Fina Ellinor! Så himla bra skrivet. Förstår att det inte är lätt att dela med dig detta till alla läsare, men tack för att du är så öppen om ditt mående och får oss andra att inse att det är okej att må dåligt – att livet inte alltid är som att gå på rosa moln (vilket många influenser får det att framstå). Som läsare märker jag att du är väldigt jordnära och en fin människa rakt igenom. Prioritera ditt välmående och låt andra hjälpa dig, det förtjänar du verkligen! Kram och en massa kärlek <3

  17. Oj, det gick en il genom hela kroppen när jag läste detta. Jag känner igen mig men hade inte en tanke på adhd för det känns så långt bort. Hoppas det blir bättre för dig nu.
    Vill bara tillägga att jag nyss börjat läsa din blogg och det kommer jag definitivt att fortsätta med.

  18. Oj, det gick en il genom hela kroppen när jag läste detta. Jag känner igen mig men hade inte en tanke på adhd för det känns så långt bort. Hoppas det blir bättre för dig nu.
    Vill bara tillägga att jag nyss börjat läsa din blogg och det kommer jag definitivt att fortsätta med.

  19. Hej, hur gjorde du när du började med utredningen ang din adhd? Tog du kontakt med en vårdcentral eller hur gick du tillväga?

    Jag har länge trott att jag har adhd och när jag läser ditt inlägg har jag exakt de symtomer du har, det skulle vara till en stor hjälp om du skriver hur du gick tillväga.

    Kram
    Nathalie

  20. Hej, hur gjorde du när du började med utredningen ang din adhd? Tog du kontakt med en vårdcentral eller hur gick du tillväga?

    Jag har länge trott att jag har adhd och när jag läser ditt inlägg har jag exakt de symtomer du har, det skulle vara till en stor hjälp om du skriver hur du gick tillväga.

    Kram
    Nathalie

  21. Detta fick mig att ta kontakt med min vårdcentral och ska nu på möte med en psykolog för samtal om eventuell add/adhd! TACK!

  22. Detta fick mig att ta kontakt med min vårdcentral och ska nu på möte med en psykolog för samtal om eventuell add/adhd! TACK!

  23. Du ska aldrig behöva dölja att du har adhd, du är ändå precis samma person bara att du nu har fått hjälp att förstå dig själv bättre. Egentligen bara en väldigt fin sak som du har vågat ge dig själv och som nog säkert fler som misstänker att de har adhd skulle vilja våga!

  24. Du ska aldrig behöva dölja att du har adhd, du är ändå precis samma person bara att du nu har fått hjälp att förstå dig själv bättre. Egentligen bara en väldigt fin sak som du har vågat ge dig själv och som nog säkert fler som misstänker att de har adhd skulle vilja våga!

  25. Herregud Ellinor, utan att ens känna dig är jag så otroligt stolt över dig att du kan, vill och vågar dela med dig av detta! All kärlek till dig och P för era fantastiska framgångar i livet, ser så mycket fram emot att följa er nya resa med huset och allt som hör till!

  26. Herregud Ellinor, utan att ens känna dig är jag så otroligt stolt över dig att du kan, vill och vågar dela med dig av detta! All kärlek till dig och P för era fantastiska framgångar i livet, ser så mycket fram emot att följa er nya resa med huset och allt som hör till!

  27. Heja dig Ellinor!!
    De två senaste åren har du växt något otroligt i mina ögon, du resonerar på ett sätt som inte många andra i influencers gör i sina inlägg. Genom att du är så personlig, men samtidigt har en bra balans med annat på blogg och insta. Du känns mänsklig. Konstigt att skriva kanske, men ibland upplevs allt så ytligt på bloggar, insta och youtube, att man inte ser personen bakom. Men inte med dig, allt känns så genuint.
    Det här fixar du!! Kram

  28. Heja dig Ellinor!!
    De två senaste åren har du växt något otroligt i mina ögon, du resonerar på ett sätt som inte många andra i influencers gör i sina inlägg. Genom att du är så personlig, men samtidigt har en bra balans med annat på blogg och insta. Du känns mänsklig. Konstigt att skriva kanske, men ibland upplevs allt så ytligt på bloggar, insta och youtube, att man inte ser personen bakom. Men inte med dig, allt känns så genuint.
    Det här fixar du!! Kram

  29. Wow, jeg har aldri lest et blogginnlegg som har truffet meg Hardere enn dette. Utrolig inspirerende og gjør det lettere for folk å Snakke om ADHD. Jeg tørr ikke snakke med mine venner om det før jeg har vært på utredning, men som alltid klarer jeg ikke prioritere og gjør alt annet.
    Setter stor pris på ordene du skriver, for du setter ord på ting jeg ikke klarer å si høyt eller til meg selv. Tusen takk!

  30. Wow, jeg har aldri lest et blogginnlegg som har truffet meg Hardere enn dette. Utrolig inspirerende og gjør det lettere for folk å Snakke om ADHD. Jeg tørr ikke snakke med mine venner om det før jeg har vært på utredning, men som alltid klarer jeg ikke prioritere og gjør alt annet.
    Setter stor pris på ordene du skriver, for du setter ord på ting jeg ikke klarer å si høyt eller til meg selv. Tusen takk!

  31. Jag har också nyligen fått min adhd diagnos är känner lika som dig, att det var skönt men ändå jobbigt. Det tar ett tag att smälta men du är fortfarande du och jag är fortfarande jag. Vi är alla perfekta som vi är. Jag hoppas att vi en dag kan få känna att det är vår superkraft! Heja dig för att du vågar gå ut med detta, jag har fortfarande bara berättar för min sambo och föräldrar.

  32. Jag har också nyligen fått min adhd diagnos är känner lika som dig, att det var skönt men ändå jobbigt. Det tar ett tag att smälta men du är fortfarande du och jag är fortfarande jag. Vi är alla perfekta som vi är. Jag hoppas att vi en dag kan få känna att det är vår superkraft! Heja dig för att du vågar gå ut med detta, jag har fortfarande bara berättar för min sambo och föräldrar.

  33. Du har ju inget o vara orolig för. Och ha diagnosen Adhd ska du ju bara se som positivt då de flesta framgångsrika idag har just bokstavskombinationen som diagnos, så använd din energi o katastroftänkande till det positiva istället o hitta ett sätt som du känner passar dig o ingen annan el för nån annans skull…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Varför visar han mig inte kärlek? Och outfitbild ifrån Valborg


Tröja SanneAlexandra // Byxor Mango // Skor DinSko

Såhär har jag knatat runt på landet idag. Hoppas det är OK att jag visar er bilder i mobilkamera-kvalitet. Igår var jag och P nere vid stranden och pratade om livet efter att Jonna och Anders hade åkt hem. Om när det är dags för oss att skaffa familj. Hur vi vill göra med smådetaljer till huset. Hur fint jag tycker det är med flaggstänger. Haha ni vet.. Värdsliga fast ändå viktiga saker.

När vi hade pratat klart så stod vi bara och kramades jääätteeelääänge. Och jag måste bara säga att det var så jäkla mysigt. P har aldrig varit en gosig person, det har liksom inte legat i hans natur. Kanske en kindpuss hit eller en hejdå-kram dit.

När vi blev tillsammans så förstod jag inte varför han aldrig visade mig kärlek… Men sedan såg jag ett klipp på youtube där någon känd psykolog pratade om att vi människor alltid utgår ifrån oss själva. För mig är kärlek = närhet. Så när jag inte får det känner jag mig inte älskad. Och när jag vill visa kärlek så ger jag någon närhet. Medan P visar kärlek genom tjänster. Och han känner sig älskad när någon annan hjälper honom att fixa saker. Detta är tydligen supervanligt i ett par.

… Men snacka om brist i kommunikationen. Men samtidigt är det inte lätt att veta? Hade alla ni koll på detta tex? Nu vet vi båda vad den andra vill ha för att känna sig älskad. Och för varje dag som går växer man ju närmre, och om prick en vecka så firar vi 2år ihop. P trodde jag ljög, skrattade rätt ut och sa ”Va nej, det är 3år Ellinor!”

  1. Hej, tycker din tröja är sååå fin! Tänkte dock fråga, för jag har JÄMT problem med att alla tröjor är för korta för mig (är 177cm men har väldigt lång överkropp + rätt så stora bröst trots att jag är smal vilket gör att tröjan rycks upp ännu mer/är kortare). Är du lång i övrekroppen eller längre i benen? Bara så jag får någon ide om det skulle va värt att beställa hem tröjan hehe

  2. Hej, tycker din tröja är sååå fin! Tänkte dock fråga, för jag har JÄMT problem med att alla tröjor är för korta för mig (är 177cm men har väldigt lång överkropp + rätt så stora bröst trots att jag är smal vilket gör att tröjan rycks upp ännu mer/är kortare). Är du lång i övrekroppen eller längre i benen? Bara så jag får någon ide om det skulle va värt att beställa hem tröjan hehe

  3. Har du någon länk till skorna? De är ju dösnygga men kan inte hitta på hemsidan!

  4. Har du någon länk till skorna? De är ju dösnygga men kan inte hitta på hemsidan!

  5. Undrar också över skorna, dösnygga ju! Hittar de inte på hemsidan, har du länk till dem? 💕

  6. Undrar också över skorna, dösnygga ju! Hittar de inte på hemsidan, har du länk till dem? 💕

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tänka på framtiden och åka skidor över molnen

Detta var vyn här om dagen. Då hade vi 2 timmars sol, sedan har vi tyvärr bara bjudits på moln. Det är en fantastisk känsla att åka skidor över molnen. Jag önskar verkligen att jag kan få ta med min familj på såna här resor om några år. 
När jag åker nedför backarna och biter mig i tungan av koncentration, så tänker jag också mycket på framtiden och vad för familj jag vill ha. Vilka traditioner vi ska ha, hur jag ska bemöta bråk, hur jag ska vara stöttande och tillgänglig. En kompis som har haft en jobbig uppväxt och gått till en psykolog, fick berättat för sig varför man ständigt tänker på sin egna framtida familj. Det är tydligen väldigt vanligt när man själv har haft det jobbigt som barn. När man själv blir vuxen vill man återuppleva sin barndom men att ställa allt tillrätta. Och det stämmer in på mig och många andra jag känner också. Att det nästan är ens call i livet att bli förälder, för man känner att man skulle bli så bra på det. Ändå rätt knäppt.

För mig är familjen superviktig, och jag längtar verkligen tills jag och P blir fler. Men än så länge är det för tidigt. Man kanske aldrig blir redo, men jag vill i alla fall vara så förberedd jag bara kan. Och utan att ha en blekaste aning tror jag att det väcker ganska mycket känslor att bli gravid.

Okeeej vad pratar jag om? Haha… Jag vill verkligen inte ha barn först om typ 7år så jag förstår inte varför jag tänker på det så mycket. Men en psykolog har säkert svaren. Prio 1 just nu, och som jag kan göra för min familj och mina vänner, är att se till att deras gästrum hos oss ska kännas som hemma. Som på ett hotell nästan. Alltid bäddad och fräscht, rena handdukar och blommor. Det vore ju fantastiskt om jag kude ge bort en liten goodiebag varje gång vi får besök också haha!! Jag hoppas verkligen att vi får besök oftaaa i huset.

  1. Så härliga bilder! Måste bara säga att jag relaterar så otroligt mycket till det du skriver om framtiden, familj osv. Jag hade också en ganska jobbig uppväxt, långt ifrån perfekt, och längtar såå mycket tills jag får en egen familj och kan göra allting ”rätt” istället. Så jag tror det din kompis psykolog sa stämmer sjukt mycket. Det är nog på ett sätt en stor läkningsprocess. Du kommer bli en superbra mamma, det märks! Kram!

  2. Så härliga bilder! Måste bara säga att jag relaterar så otroligt mycket till det du skriver om framtiden, familj osv. Jag hade också en ganska jobbig uppväxt, långt ifrån perfekt, och längtar såå mycket tills jag får en egen familj och kan göra allting ”rätt” istället. Så jag tror det din kompis psykolog sa stämmer sjukt mycket. Det är nog på ett sätt en stor läkningsprocess. Du kommer bli en superbra mamma, det märks! Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ett ärligt inlägg om min prestationsångest som jag aldrig har berättat för någon

I prick hela mitt liv har jag levt med en prestationsångest. Vartenda fall genom hela mitt liv har jag tagit personligt. Blev jag inte vald i första-6an på en match kunde jag vara förstörd i flera veckor efter. Det tydde sig inte i tårar, utan jag vände det inåt och hackade på mig själv tills kroppen inte orkade mer. Fick jag inte alla rätt på provet undrade jag varför jag ens skulle fortsätta leva. Var en kille elak mot mig tänkte jag att jag förtjänade det. Jag var ju så himla sämst så det var ju såklart därför han var taskig. I mina egna ögon fanns det ingen mer värdelös människa än mig själv. Det låter väldigt tragiskt såhär i efterhand, men såhär var det i flera flera år, och vissa dagar fortfarande (fast inte alls på samma nivå).

Det bottnar ju i en kass självkänsla, och resulterade i enorm prestationsångest. För var jag bra på någonting, då var jag en bra människa. Var jag inte duktig, så var jag ju ingenting. Jag var helt värdelös. Ni vet ju att jag var deprimerad egentligen hela tonåren (13-19) och jag tror verkligen att det var ett resultat utav allt självhat. Usch, fy fasiken vad elak jag har varit mot mig själv. Straffat mig själv på alla möjliga sätt när jag inte var ”bra nog”. Jag tror att allting bottnade i att pappa har varit frånvarande. Och jag tänkte att ”hade jag varit en tillräckligt bra dotter så hade han stannat kvar”. Men det gjorde han ju inte…


Och värst var det i handbollen. Det enda jag egentligen levde för och älskade. Där var tankarna som värst. Tillslut fastnade jag i onda spiraler med tvångstankar och tix-idéer och gick bara runt runt i en ring och tixade innan matcher och ofta träningar. Jag spelade handboll i 10år och det blev hela min identitet. Alla jag kände spelade handboll, jag tränade minst två gånger om dagen, åt efter kostscheman, reste aldrig privat utan enbart i handbollsyfte, tittade inte på film utan bara handbollsmatcher etc. Jag träffade aldrig min släkt eller familj utan tränade bara hela hela hela tiden. Gick en match dåligt straffade jag mig själv med träning och mat och sådär höll det på.

På bilden ni ser här över var jag inne i en period då jag såhär i efterhand tror att jag fick en släng ortodoxi. Jag fick i mig minst 6 olika kosttillskott varje dag, räknade kalorier i appar och skulle helst alltid lega på + noll kalorier varje dag även off season. Vissa dagar tränade jag fyra pass om dagen. Millöpning, intervaller, handbollsträning och fysträning med laget. Och min ångest var helt brutal. Utöver det här gick jag handbollsgymnasium (vilket var det sämsta jag kunde ha gjort för helt plötsligt skulle jag även betygsättas efter min prestation). Prestationsångesten infann sig inte bara i handbollen, utan även i skolan. Vilket gjorde att jag egentligen aldrig gick i gymnasiet. Jag kan typ räkna gångerna på mina två händer.

Bild tagen precis när vi hade vunnit vårt andra JSM guld

… Och en dag orkade jag inte med alla hjärnspöken mer. Emellan träningarna och matcherna var jag bara sängliggandes och kved av ångest. Så några veckor innan vårt sista och tredje JSM (där laget vann guld igen), så hoppade jag av. Och det är både det bästa och sämsta jag har gjort mot själv. Bästa för att jag släpptes fri och kunde börja jobba på min självkänsla och hitta en ny identitet och vad jag tyckte var roligt. Sämsta för att jag älskade handbollen och fortfarande saknar den varje dag. Tänk om jag bara hade släppt rädslan och börjat gå och prata med någon? Lättat på hjärtat? Jag minns att många vänner då bad mig att göra det, men det var liksom över min värdighet på något vis. Även fast det bara är några år sedan så var psykisk ohälsa inte alls lika uttalat självklart som det är idag.

Det jag lärde mig från det här är att aldrig någonsin låta hjärnspöken vinna. Jag gav upp en dröm jag hade kämpat för hela livet pga prestationsångest. Man måste våga ta hjälp, och våga berätta för sina kompisar och någon vuxen hur man känner. Och det viktigaste jag tog med mig var: att älska sig själv, vara säker i sig själv och att tro på sig själv. Det är grundpelare för att ha en hälsosam inställning till sig själv.

Gud jag har verkligen aldrig pratat med någon om detta för jag känner fortfarande en oerhörd skuld gentemot typ alla i min omgivning för att det blev som det blev. Lär er utav mig och gå inte i mina fotspår kompisar! Vi är fan starkare än vår starkaste ångest. Man är bara modig om man söker hjälp<3

  1. Kan inte du skriva ett inlägg om de sminkprodukter du använder till vardags? Hade varit kul att läsa om 🙂 gillar din blogg!

  2. Kan inte du skriva ett inlägg om de sminkprodukter du använder till vardags? Hade varit kul att läsa om 🙂 gillar din blogg!

  3. Hej!
    Jag vill bara säga att detta var så bra skrivet! Tack för att du vågar dela med dig för jag kan lova att det är många som just nu befinner sig i känslan där du va för några år sedan. Jag själv befinner mig där nu och har gjort det i några år. Min prestationsångest ligger dock inte kring träning utan mest kring skolan. Om jag inte presterar på högsta nivå i skolan i alla ämnen så känner jag mig varken tillräckligt bra eller att folk runtomkring mig kommer bli tillräckligt nöjda. Precis som du skrev där ovan så känns det som att världen kommer gå under om jag inte presterar på högsta nivå.

    Nu går jag sista året på gymnasiet och har till viss del börjat arbeta bort min prestationsångest, men så fort jag inte presterar på topp kommer den tillbaka. Att läsa detta inlägget var för mig väldigt skönt (är de ens ett bra ord att använda? bra kanske är ett bättre ord) för det känns inte som så många pratar om just prestationsångest. Att du valde att skriva om det och vågade öppna upp dig tror jag verkligen kan hjälpa många att inse att det är inte hela världen om man inte presterar på topp och att det ibland inte är värt att prestera på topp för att det kan drabba ens omgivning på ett negativt sätt. Inlägget påminde i alla fall mig om det och det gjorde även mig mer medveten om att jag måste jobba mer med min prestationsångest.

    Så ännu en gång tack, tack för att du vågade dela med dig <3.
    Kram!!

  4. Hej!
    Jag vill bara säga att detta var så bra skrivet! Tack för att du vågar dela med dig för jag kan lova att det är många som just nu befinner sig i känslan där du va för några år sedan. Jag själv befinner mig där nu och har gjort det i några år. Min prestationsångest ligger dock inte kring träning utan mest kring skolan. Om jag inte presterar på högsta nivå i skolan i alla ämnen så känner jag mig varken tillräckligt bra eller att folk runtomkring mig kommer bli tillräckligt nöjda. Precis som du skrev där ovan så känns det som att världen kommer gå under om jag inte presterar på högsta nivå.

    Nu går jag sista året på gymnasiet och har till viss del börjat arbeta bort min prestationsångest, men så fort jag inte presterar på topp kommer den tillbaka. Att läsa detta inlägget var för mig väldigt skönt (är de ens ett bra ord att använda? bra kanske är ett bättre ord) för det känns inte som så många pratar om just prestationsångest. Att du valde att skriva om det och vågade öppna upp dig tror jag verkligen kan hjälpa många att inse att det är inte hela världen om man inte presterar på topp och att det ibland inte är värt att prestera på topp för att det kan drabba ens omgivning på ett negativt sätt. Inlägget påminde i alla fall mig om det och det gjorde även mig mer medveten om att jag måste jobba mer med min prestationsångest.

    Så ännu en gång tack, tack för att du vågade dela med dig <3.
    Kram!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att få en till familj

Hallå vänner! Hoppas allt är ren och skär magi med er. Det är det med mig i alla fall! Förutom stressen över att vårt internet lever sitt egna liv… ”Welcome till Africa!” skrattade vår hyresvärd när vi smsade honom om det. Emellanåt fungerar inte elen heller, men vad gör det! Vi befinner ju oss på den här kontinenten för att min svärmor fyller 60år (jag veeet att man inte får säga svärmor om man inte är gift med sin partner men det blir så många namn för er att hålla reda på med familjen och kompisar tänker jag. Så det är egentligen för att vara snäll mot er som jag skriver så). Och vi anammar verkligen det till fullo.

Ingen brådska någonstans. Ett glas vin varje lunch. Grappa efter middagen.
Topp och kjol ifrån DAY (kommer snart!). Solglasögon Celine. Väska Bikbok. Sandaler Nelly.

För ett år sedan gick min fantastiska svärfar snabbt bort i cancer, något som jag egentligen inte skrev om här på bloggen för att skydda alla inblandade. Mitt namn cirkulerade nämligen just då på några skvallerbloggar, och dessutom ville jag inte att någon utomstående skulle tro att jag bara tyckte synd om mig själv mitt i allt. Jag ville bara vara där för min nya familj och lämnade det därför utanför bloggen.

Jag vet inte om det är för att jag under mina år i gymnasiet mer eller mindre bodde hos olika kompisar, och för att jag aldrig har haft en bra relation till min pappa, som andra vuxna automatiskt har kommit att betyda mycket. Men de senaste dagarna har jag tänkt extra mycket på Claes, kanske för att han skulle ha fyllt år imorgon. Kanske för att han skulle ha varit med på den här resan.

Ja nu vet ni i alla fall. Och till alla er därute som har skitföräldrar så vill jag bara säga att: det kommer att komma andra vuxna som tar dig under sina vingar. En tränare, en lärare, en kompis förälder eller förhoppningsvis din partners föräldrar. Och det är helt jävla fantastiskt att det finns människor som tar sig an den uppgiften fastän dom egentligen inte skulle behövt.

Snart har vi en fördrink ute på altanten innan vi åker in till stan för middag. Puss på er och ta hand om era nära och kära<3

  1. Vad fina bilder och vad snyggt den outfiten satt på dig!! Relaterar med det du sa i slutet och jag undrar, hur har du hanterat det här med att ha en trasslig familj (t.ex. hantera känslor, gjort för att må bättre etc.)? Har haft en krånglig familjesituation sedan ett halvår tillbaka (min mamma och jag har brutit kontakten) och även om jag trivs bättre hos min pojkväns familj så är det fortfarande jobbigt eftersom vi har ett distansförhållande och inte alltid kan vara hos honom… så då spenderar jag mest tiden hemma med min icke-stödjande familj…
    Skulle bli jättetacksam om du kunde ge några av dina kloka råd och synpunkter på hur man hanterar sådana här typer av situationer.
    Ha en fortsatt mysig semester! <3

  2. Vad fina bilder och vad snyggt den outfiten satt på dig!! Relaterar med det du sa i slutet och jag undrar, hur har du hanterat det här med att ha en trasslig familj (t.ex. hantera känslor, gjort för att må bättre etc.)? Har haft en krånglig familjesituation sedan ett halvår tillbaka (min mamma och jag har brutit kontakten) och även om jag trivs bättre hos min pojkväns familj så är det fortfarande jobbigt eftersom vi har ett distansförhållande och inte alltid kan vara hos honom… så då spenderar jag mest tiden hemma med min icke-stödjande familj…
    Skulle bli jättetacksam om du kunde ge några av dina kloka råd och synpunkter på hur man hanterar sådana här typer av situationer.
    Ha en fortsatt mysig semester! <3

  3. Du är så fantastisk! Tycker du skriver så himla fint om sådana här ämnen och du berör mig så djupt <3 all kärlek till dig!

  4. Du är så fantastisk! Tycker du skriver så himla fint om sådana här ämnen och du berör mig så djupt <3 all kärlek till dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi