Månad: maj 2013

Ett hett ämne på mångas läppar är tatueringar. Man vill antingen ha en diskret som betyder mycket eller en gigantisk. Vissa vill ha i färg, andra inte. Vissa ställen är mer populära att göra på, likadant som att vissa tatueringar (svalan ex) är vanligare. Min åsikt i allt detta hets är tvär nej. Jag skulle aldrig märka min kropp i den här åldern. Jag skulle verkligen inte det. Att tillägga är att jag inte har någonting emot andra som tatuerar sig. Kan tycka att det är jättefint, coolt eller hett. Men jag skulle själv aldrig göra en!
Dessutom tycker jag att om man ska tatuera sig ska det vara någonting speciellt. Ingenting som alla andra har eller göra det bara för att alla andra vill. En kompis till mig har skissat ihop en egen tatuering som verkligen har en mening, någonting som har haft stor betydelse i hennes liv. Den är verkligen unik, eftersom ingen annan har den! Det är coolt tycker jag!
Förr funderade jag på att tatuera mig, men jag var noga med att det skulle vara någonting litet. Helst någonting som inte skulle synas. Då slog det mig, men varför ska jag göra en då? Jag förstår mig heller inte på folk som tatuerar sig exempelvis vid höfterna, underarmen, magen eller brösten. Tänk bara när de ska föda barn, då kommer hela tatueringen töjas ut. Samma sak som när huden blir rynkig och börjar hänga, även då kommer den dras ut.. Mindre fint, enligt mig. 
På killar tycker jag däremot utav någon anledning att det är aningen snyggare med tatueringar. Det är så sjukt hett med muskulösa killar som har någonting större över axeln/armen eller på bröstet. Dock utan färg!! Ja som sagt, tycker att det kan vara snyggt på andra men skulle själv aldrig göra en. Alla tycker så olika i den här frågan, vissa bryr sig inte ifall de tatuerar in ”party hard” på halsen som ska sitta hela livet. Jag tycker kroppen är fin i sig, varför ”kladda ner den”. Låter väl som en gammal kärring i somligas öron nu men helt ärligt så är det min åsikt i det hela. För jag skulle aldrig ens kunna bestämma mig för vad jag hade velat bära runt på hela livet. Känner liksom att bara för att det är ”inne” att göra det nu, kommer det inte vara det när vi är 35.
 Skriv gärna en kommentar om vad ni tycker kring detta ämne, kul att veta era åsikter!

Många utav mina kompisar tar studenten i år och jag brukar fråga dem var de har för planer inför framtiden. Några vill plugga, andra resa och somliga har planer på att bara ta det lugnt. Jag har alltid varit så säker på vad jag vill göra efter min student. Spela handboll. Det har aldrig funnits på kartan att jag ska ut och resa, för alla länder har inte handboll och man får inte hamna efter. Men nu efter allt vet jag inte om jag bryr mig speciellt mycket om det. Jag vill till Australien, Thailand, USA men mest av allt till Afrika. Det är någonting jag verkligen vill göra. Åka ner till Uganda/Tansania/Sydafrika och hjälpa barn. Denna idén fick jag efter alla de arbeten i skolan jag gjort om vilka omständigheter folket där nere lever under. Det är verkligen hemskt och om jag på något sätt skulle kunna hjälpa till vill jag det. Tror dessutom jag skulle växa enormt som människa och se världen från en helt ny synvinkel. Tycker fler borde fundera över att göra detta, för tillsammans kan vi ju faktiskt göra skillnad! Är såklart fadder till ett barn där nere också, så det skulle vara kul att få åka ner och hälsa på honom.

Jobbar mig fortfarande uppåt! 7a på bloggtoppen just nu! Tack tack tack!

Åkte till Petters skola på förmiddagen, och de första som hände var att en fotograf kom fram och skulle ta bilder till framsidan på deras skolkatalog. Haha stelt, jag går liksom inte ens på Östra. Träffade några av Petters kompisar, och en gammal lagkompis till mig faktiskt! Fanny! Jättekul, inte sett varandra på år. Drog sedan iväg till skolan, gjorde sista delen i matte nationella och vet ni vad?? JAG KLARADE DET!!! Gott folk jag hade bojkottat matten i vintras och skitit i precis alla prov och lektioner. Nu ser ni, allt är möjligt!! Ska dra iväg med Mimmi och gymma lite senare är det tänkt. Första gången på kanske 2 veckor. Vill försöka hinna sola idag också då jag missat precis alla soltimmarna Sverige bjudit på de senaste veckorna. Har seriöst inre panik. Hatar mig själv för att jag har så varma kläder på mig idag också.

Fick ett par meddelanden igår i samband med inlägget jag skrev. Himla kul att jag kan hjälpa till!
Nu på morgonen gjorde jag gröt till frukost varpå jag stod och pratade med städerskan ett tag. På grund av det missade jag min buss så jag måste vänta en timme på nästa. Ikväll är dagen innan Gnestadagen vilket betyder att alla ungdomar är i parken och åker karuseller. Dock ingenting för mig utan jag ska sitta och plugga istället. Har lite planer med mamma också, så får se om dem blir av.
Måste försöka hinna förbi banken idag innan de stänger. Mitt ID-kort har legat där och väntat på mig i över ett halvår, plus att jag behöver ett nytt bankkort eftersom jag tappade bort mitt. MÅSTE även klippa mig, hur jag nu ska hinna det. Vill färga håret också, i en ganska oväntad färg. Får se hur det blir. 

Jag är ingen expert, är inte mer speciell än någon annan. Men ibland vill man bara att någon ska lyssna, eller ha någon som hjälper en med ett dilemma. Därför tänkte jag nu dra igång någonting helt nytt. Från och med nu finns jag där för er. Ni kan skriva till mig om precis vad som helst inom ämnet kärlek, det behöver inte vara så allvarligt som att du inte vet ifall du ska göra slut med din kille eller inte, utan det kan vara vad man ska göra på första dejten, hjälp med en bra present mm. Egentligen behöver det inte ens handla om kärlek, ni kanske har någonting annat ni behöver en utomståendes syn på. Jag vet inte om man kan vara anonym på kik eller inte, men det är vilket fall där ni når mig. Människor skriver ofta till mig där, varav några behöver hjälp med vissa grejer. Så det här är mer för att alla ni andra också ska få ha någon som berättar sin syn på saken och vad den hade gjort i din sitation. Det kan ju vara skönt att ha någon i sin egen ålder att fråga också, vuxna förstår ju inte riktigt alltid.
Mitt användarnamn är ellinorlofgren och allt som skrivs där, stannar där. Dvs det ni säger kommer inte jag berätta för någon annan, utan det är mellan oss två.