Personligt

Att ta sig igenom en enorm sorg, tillsammans.

13 februari, 10:55 / Personligt
27 KOMMENTARER

Herregud vad vi har krigat sedan vi träffades. Ibland har det känts som att det aldrig har tagit slut. Det första halvåret som par tvingades P gå igenom att se sin pappa tyna bort. Och samma år höll vi stenhårt i varandras händer när säckpiporna spelade för honom i kyrkan.

Ingen vet hur man ska hantera en sån situation. Speciellt inte när man lever ihop med någon man precis har träffat. Varken han eller jag visste. Och ingen vi kände kunde ge oss tips och råd. Så som det annars brukar vara i början av en relation…

… För man brukar ju vara är ett nyförälskat kärlekspar, som bollar varandras svagheter med sina vänner över ett glas vin. Men  samma dag som cancerbeskedet kom, så slutade vi att fokusera på oss två. Det var helt irrelevant i stunden. Min viktigaste uppgift blev att ställa upp för honom. Få honom att glömma bort, men också minnas. Vi blev varandras bästavänner tidigt, för vi hade inget annat val. Och vi växte ihop och blev ett.

Där och då blossade så mycket känslor upp inom mig. Känslor jag hade tryckt undan i egentligen hela mitt liv… Relationen till min egen pappa. Jag tvingades bli påmind, även fast jag inte ville. Och vi tog upp kontakten igen. Jag hoppades så innerligt att det skulle vara annorlunda den här gången, men det blev det inte… För ganska snabbt blev jag besviken på nytt, och plötsligt var min pappa också försvunnen ur våra liv.

Jag kommer aldrig någonsin att glömma ett av de sista besöken på sjukhuset hos min svärfar. Då när alla visste att tiden var knapp… För mig hade han ju blivit den enda manliga förebilden jag någonsin haft. Han vinkade fram mig bredvid sin sjukhussäng, tog han min hand, pussade på den och sa att jag inte skulle se tillbaka på mitt liv som en dotter utan en pappa… För jag hade ju fått en, även om det bara var för ett år. Under det året hade jag ju fått uppleva vår tid ihop… Och med honom som pappa. Jag nickade och grät.

Samtidigt som jag stod i bakgrunden och försökte vara en stöttepelare för P, så kände jag dåligt samvete över sorgen jag själv kände. För den var så stark. Jag hade ju äntligen fått den där pappan jag alltid drömt om. Som kramade mig länge länge, alltid pussade mig på pannan och brydde sig om mina framtidsplaner… Och plötsligt togs han också ifrån mig. Det kändes så orättvist. Tanken på att ingen av mig eller P skulle ha en pappa som grät av stolthet på vårat bröllop fick mig att gå sönder inombords… Vi var inte värda det.

Men P förstod mig och mina känslor, det har han alltid gjort. Även om vi har sörjt olika mycket, och på olika sätt, så listade vi snabbt ut hur den andra ville ha det. Hur man på bästa sätt skulle ställa upp för den andra, utan att man behövde be varandra om hjälp.

Och jag vet att han hade varit stolt, min svärfar. Och pappan till mannen i mitt liv. Han hade berömt oss för hur vi har tagit hand om varandra sen dess. Och hur vi har förvaltat våra företag och uppnått vår gemensamma dröm, huset.

När jag tänker på P börjar jag nästan alltid gråta. Det gör ont fysiskt i hela min kropp av kärlek. Jag älskar honom för allt han är, och inte är. För allt han gör, och inte gör. För allt han säger, och inte säger.

Han är den enda trygga punkten jag någonsin har haft, och såhär i efterhand, snart 4år senare, så ryser jag över hela armarna utav tanken på allt vi har hunnit med. Han är min bästa bästa vän, och oavsett vad framtiden spår, så hoppas jag så innerligt att han förblir det för resten utav mitt liv.

0 gillar 27 KOMMENTARER

  1. Ellinor. Det är inte ofta jag kommenterar, kanske har det aldrig hänt. Men den här texten gick verkligen rakt in i hjärtat. Du är så fantastiskt duktig på att uttrycka dig. Sätta ord på alla de känslor som stormar inombords.
    En dag hoppas jag att jag hittar lika stark och genuin kärlek som din och P:s. Det är verkligen den typ av kärlek man önskar att sina nära och kära någon gång får uppleva. Det är det som gör väntan värd.
    Ta hand om dig!

    Svara

  3. Oj vad fint skrivet. Jag känner så igen domdär kärlekskänslorna för min kille. Det är så starkt att det knapt går att beskriva. Du beskriver det så fint❤️

    Svara

    1. Ååå <3 Det är ju det härligaste i hela världen<3 Men inget man någonsin ska ta för givet<3

      Svara

  4. jag kommenterar aldrig men jag var tvungen nu! så himla fantastiskt skrivet. gick rakt in i hjärtat. <3

    Svara

  5. Så fint skrivet!! Och att du lyckas sätta ord på allt så bra. Fick rysningar. Kanske beror det på att jag kan känna igen mig i dom känslorna själv för min pojkvän <3

    Svara

    1. Men goooding<3333 Man känner sig så löjlig ibland när man sitter där helt rörd av tanken på honom. Men det är ju faktiskt väldigt väldigt fint.

      Svara

  6. Åh började gråta i lunchrummet på jobbet haha. Är så ledsen för din och er skull, för vad ni fått gå igenom. <3
    Känner igen mig så i känslorna för min kille. Har haft det lite svajigt senaste året och det var på väg att ta slut i somras efter 7 år ihop men nu känns det äntligen bättre igen. Och jag hoppas att det förblir vi, för jag kan inte tänka mig något annat. Det gör som du säger fysiskt ont i mig av kärlek. Kram till dig <3

    Svara

    1. Men gud haha <3 fina <33 det är ju verkligen min killes sorg primärt, SÅKLART, det är ju hans pappa. Men trots det var det här något av det jobbigaste jag har gått igenom också.

      Skönt att det har rett ut sig. Relationer är ju så otroligt komplexa! Jag personligen är sugen på att gå i parterapi i förebyggande syfte? Det kanske är något? Även om det krisigaste är över? Många kompisar som varmt rekommenderar det.

      Jag hoppas verkligen att det får vara ni föralltid! <3 KRAM

      Svara

  7. Jag kommenterar extremt sällan blogginlägg. Men nu var jag tvungen. Din text gick verkligen rakt in i hjärtat och du skriver på ett sätt som är obeskrivligt. Jäklar vad bra detta var! Fortsätt gärna skriva om kärlek på detta sättet. Grym är du!!

    Svara

    1. Åååå blir så glad över att du då valde att kommentera på min lilla bloggy <33 Tack snälla du för superfina ord. Åh. Du är grym.

      Svara

  8. Wow Ellinor. Den här texten gick rakt in i hjärtat. Tårarna bara rinner. Vad fint av dig att dela med dig av detta <3

    Svara

    1. <333 fina fina du. Jag delar gärna om texterna ”kommer till mig”. Hahaha vad töntigt det lät. Men skriver bara på feeling<3 Lämnar dock väldigt många opublicerade. Vilket jag tänkte göra med denna texten också. Men P gillade den så då la jag upp. Så det ska jag absolut ta till mig utav <3

      Svara

  9. Fantastiskt skrivet, berör verkligen. Inte minst eftersom mitt eget barn kämpar mot samma sjukdom. Men som 3-åring är det för tidigt att lämna så jag är säker på att han kommer överleva. Kram!

    Svara

    1. Herregud <3 vet inte vad jag ska skriva. Mer än att du har helt jävla rätt inställning. Tänk att ha dig som mamma!!<3 Alla lyckoönskningar i hela vida världen. KRAM

      Svara

  11. Jag kommenterar väldigt väldigt sällan, men jag var tvungen att dela med mig… herregud vilka rysningar jag fick när jag läste detta! Du är så duktig på att uttrycka dig och din text berörde verkligen.
    Kram!

    Svara

  12. Så så så fint och så så så sorgligt på samma gång. Du kan uttrycka dig med ord, verkligen! Det berörde. Brukar aldrig kommentera i bloggen annars men nu ville jag pga så så så fint (återigen). Njut av sista etappen av resan! <3

    Svara

  15. Aldrig kommenterat tidigare men den här texten fick mig att storgråta. Så otroligt vackert på alla sätt. Framförallt din kärlek till P. WOW. De meningarna när du skriver att du älskar honom för allt han är, och inte är 😭😭😭❤️❤️❤️

    Svara

  16. Detta 🥰🥰🥰 Jag älskar honom för allt han är, och inte är. För allt han gör, och inte gör. För allt han säger, och inte säger.

    Svara

  17. Jag och min fantastiska sambo har också gått igenom detta. Min mamma fick sitt cancerbesked bara några få månader efter att jag träffade min kille. Vi hade distansförhållande då och han hann inte träffa min mamma när hon var frisk. Han fick aldrig chansen att få lära känna henne på riktigt innan hon gick bort i slutet av 2019. Men det var tackvare min kille och hans familj som jag tog mig igenom den tiden. Kram till er båda och tack för att du delar med dig❤️

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

Säg nej till fylla i jul – 5 sätt att göra skillnad (på riktigt) för barn

17 december, 15:22 / Personligt
6 KOMMENTARER

I samarbete med Jacobs Creeks alkoholfria viner.


Hej mina älskade, goa, glada, fantastiska följare!! Hoppas allt är prima ballerina med er trots december. Jag vet att många, inklusive jag själv kan vara lite extra känsliga runt just den här högtiden. Och med all rätt tycker jag, för den är ju så himla laddad. Det är som att julafton är den dagen på allt året där allt ”bara” SKA klaffa och vara PERFEKT. Inte bara ens mående, utan hela ens familj ska vara perfekt. Och julpyntet, julbordet, klapparna, inslagningen och stämningen också… 

Man vet ju det sen innan. Att i ens egna liv så kommer det inte vara sådär perfekt. Så man lovar sig själv långt i förväg att: i år, i år ska jag inte ha så höga krav eller bli besviken om det inte blir som jag har tänkt. Men sen…


… Sen så kommer julafton och man sitter där med en klump i magen för att alla på Instagram verkar ha det så himla trevligt. Med sina familjer som är samlade och mår bra. Inget som är trasigt, utan alla har bara kul ihop. Medan man själv… Inte har det så. Någon i familjen saknas. Någon mår inte bra. Någon ger en dåligt samvete. Någon ser en inte.

Nej usch fy!! Jag mår dåligt bara jag tänker på det.

Jag fick min ”revansch” i livet förra året när det var jag själv som bjöd in till häng julafton. Det var JAG som fick bestämma vilka som var välkomna och inte. Det var JAG som satte gränserna. Och för första gången på många många år var julafton bara en härlig dag. Alla jag älskade var för en gångs skull samlade och jag tänkte inte en endaste sekund på min pappa. Perfekt med andra ord!

Hur firar ni jul i år förresten? Vi kommer att åka runt mellan Linköping, Norrköping, Gnesta och Stockholm. Det blir ju så när man är flera syskon i en familj och folk börjar få respektive. Det är ju bara att vänja sig vid att åka runt mellan alla! Inget mig emot dock, det blir ju bara ÄNNU mer firande tänker jag hehe.

Men det betyder ju också att man ska köra bil och inte kan dricka alkohol. Så därför vill jag bara påminna er om Sveriges godaste alkoholfria viner, som ju är signerade Jacobs Creeks såklart! Deras bubbel är det gooodaste (ja GODASTE jag kan inte betona det nog) på marknaden och likaså det vita. Men dom har ju faktiskt alkoholfritt rött vin också! Jag är verkligen en otroligt stolt ambassadör för dem. Det är jag året om, men allra extra såhär runt högtider.

Jag personligen har börjat dricka sååå mycket mer alkoholfritt det senaste året och många kompisar har hakat på. Så länge det finns ett gott alternativ känner nog många när man väl står där att man kan avstå alkoholen. Det upplever jag i alla fall!

Jag vet att många utav er känner någon, eller själva är uppväxta i familjer där alkoholen har flödat fritt runt jul. Och just den tanken har alltid gett mig så mycket ångest. Att så många barn växer upp med föräldrar som tar en fylla före att ge en trygg uppväxt… Så därför vill jag verkligen försöka göra skillnad på något vis. Så kan inte ni och jag ha en pakt i jul? Att vi:

1) INTE ger bort en vinflaska när vi kommer hem till någon i jul. Utan istället choklad, en blomma eller något annat fint.

2) Att vi inte blir onyktra framför ett barn.

3) Om vi dricker en nubbe (jag skippar det alltid helt) så får vi se till att få i oss mycket vatten samtidigt.


4) Att vi säger ifrån om någon dricker för mycket.


Och slutligen…

5) Vi köper med oss ett alkoholfritt alternativ och ställer bland den andra drickan!

Jag tror verkligen att många fler skulle välja alkoholfritt om dom hade möjligheten där och då. Och då vill man ju vara den som har förberett det och köpt med en extra flaska!! Så ska du till Systembolaget för att köpa glögg, få med dig en flaska alkoholfritt (ifrån Jacobs Creek röstar ju såklart jag för men det är ju upp till var och en! Dom finns förresten att köpa i matvarubutiken också.)

Jag är helt övertygad om att små saker kan göra stor skillnad för många! Och det värsta som kan hända om man komittar och håller sig till dessa 5 punkterna är väl att fler mår bra och man håller drickandet på en hälsosam nivå tänker jag?

Som sagt, deras mousserande vita (bubblet 40kr) smakar precis som det med alkohol. Likaså det vita. Och det röda är perfekt om man inte vill ha vatten/saft/läsk i glaset, men ändå ha något rött. Kanske gömma för någon att man är preggo..? Eller vad vet jag hihihi!

Alla länkar i det här inlägget leder förresten till Systembolagets egna hemsida, och där kan ni se ifall ert alkholfria alternativ från Jacobs Creek finns på hyllan just där du bor!

Nej nu knackar det på dörren och de första middagsgästerna börjar trilla in!!!! Men innan jag går:

Kommer ni vara med på min utmaning om att själva dricka mindre under jul? Och hålla er till mina 5 punkter? Jag hoppas verkligen det! Om man själv har en viss approach så brukar det smitta av sig på sin omgivning förr eller senare. Trust me! Kram på er mina fina och ta hand om er. Oavsett om ni känner er ensamma under jul, så är ni aldrig det<3 Jag finns ju där på chatten under julafton precis som vanligt ifall ni vill ha någon att prata med<3

0 gillar 6 KOMMENTARER

  1. Ahh,vad gullig du är som tänker på de ensamma! Mmm,det är för djä…gt att fler och fler mår riktigt dåligt i vårt samhälle.
    Jacobs Creek är ett riktigt bra vin,beröm till din OCH min goda smak:)!

    Svara

  2. Det här kan vara det viktigaste inlägget jag har sett! ❤️ Jag och så många andra har precis som du upplevt mindre roliga julaftnar (ibland alla lov, helger, storhelger.. mm). Det här är ett så otroligt fint inviativ från dig. Jag blev helt rörd ❤️

    Svara

  4. ELLINOR DU ÄR SÅ HIMLA BRA!! Vill bara ge dig lite extra cred då jag ständigt imponeras av hur jordnära och omtänksam du verkar vara, samtidigt som du är en gud på inredning och kläder och smycket och mycket annat! Inlägg som dessa kan verkligen göra skillnad, tack för att du tar dig tid. You go girl!

    Svara

  5. Så bra uppmaning Ellinor!

    I min släkt/familj dricker vi endast när vi är bara vuxna, och även då i måtta, aldrig sett mina föräldrar, eller mor/farföräldrar ens lulliga – inte har vi tråkigare än någon annan för det.

    Kram & god jul

    Svara

    1. Samma, är så så sååå tacksam för det. Och vi är riktigt gapiga, skrattiga och flamsiga. Så vi har megaroligt ändå vi också som tur är <33

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag har ingen ork kvar just nu + varför jag inte bara kan ”bita ihop”

11 december, 11:56 / Personligt
17 KOMMENTARER

Hej mina fina, hoppas allt är bra med er <3 Jag har ju varit rätt öppen med att det här året har tagit rätt hårt på mig. Eller såhär, jag är en person med extremt mycket energi. Så mycket energi att jag måste äta medicin för att ens kunna göra en sak i taget utan att studsa som en studsboll. Min kreativitet flödar alltid och jag har ”alltid mer att ta utav” när andra börjar bli trötta på kvällskvisten. Då har jag alltid kunnat lägga i en till växel. Speciellt den här hösten.

… Men nu har jag blivit trött. Det finns ingen mer energi att ta utav. Vissa stunder känns det helt okej, och då går jag ut på en långprommis med Bruno och bara andas. Men för det mesta ger det mig extrem ångest. Att jag inte ORKAR just nu. Och jag känner mig värdelös för att jag vill vara den där energifyllda Ellinor som alla förväntar sig av mig. Hon jag också VILL vara.

Jag får ofta beröm får bloggy, men den enda kritiken jag kan få är att jag måste ha mer kontinuitet. Ett inlägg varje dag, istället för 0 ena dagen och 3 dagen därpå. Och när jag frågade assistenter innan jag anställde om förbättringspunkter, så föreslog många att ha ”en stående punkt i veckan”. Tex: alltid karriärspepp på måndagar. Inredningsinlägg tisdagar. Ett åsiktsinlägg onsdagen osv osv. Och när jag träffar nya människor som frågar vad mina sociala medier handlar om, så svarar jag alltid: det som är aktuellt i mitt liv just nu. För det är ju precis så det är. Köpte hus= mer inredning. Jobbade byrå= mer karriär. Stort samarbete med LÓreal Paris = mer smink.

Jag fysiskt KAN INTE skriva om något på beställning. Det GÅR INTE. Jag verkligen en ALL OR NOTHING person. Och i mitt jobb funkar det ju, eftersom att jag styr allt själv. Men jag är övertygad om att jag hade varit mer framgångsrik om jag inte bara gjorde saker på ren känsla. Många kanske tänker ”vad har jag inte bloggat om på länge? Jag skriver om det så blir mina läsare nöjda”. Jag funkar inte så. Då tar det stopp och jag uppdaterar ingenting alls istället. Som idag när jag inte mår 100%. Då har jag SÅ SVÅRT att prata om någonting annat än just det. Att skriva om typ skönhet, inredning eller ekonomitips idag känns typ lika omöjligt som att jag skulle lära mig prata flytande kinesiska.

Och jag är medveten. Kanske lite för medveten om mina brister. Jag VET vad ni önskar utav mig. Även fast ni kanske inte blir besvikna, så vet jag hur glada ni HADE kunnat bli om jag publicerade content ni faktiskt älskade. Istället för sånt här gnäll-gnabb ni får ni. Och jag vet att jag kan leverera ert favoritcontent dom dagarna jag har feeling för det. Men idag, idag är det omöjligt.

För idag kryper ångesten runt på insidan utav min hud som små skogsmyror. Och jag hoppas att ni får lite mer förståelse för hur jag funkar genom att jag är transparent med det. Ta hand om er. Puss.

0 gillar 17 KOMMENTARER

  1. Fast Ellinor, det är ju just för att du bloggar och publicerar på KÄNSLA snarare än på strategi, som jag (och garanterat många andra) älskar att följa dig! Det är ju därför du känns så otroligt genuin och jordnära. För att du inte pratar om ’5 sätt att prestera på topp’ eller fina inredningsdetaljer, när du egentligen mår dåligt.

    Sluta må dåligt för att Du är Du! Det kommer alltid finnas de som vevar med de stora pekpinnarna, men jag uppskattar att få följa DIG och just det som är aktuellt för dig. Vi alla har dåliga dagar och tuffa perioder. Återhämta dig, njut av det du har och kom tillbaka starkare! Vi finns här oavsett bra eller dåliga dagar <3

    Svara

    2. Asså :’-( Började gråta utav att läsa detta. Det här var EXAKT vad jag behövde läsa. Den där stressklumpen blev så så sååå mycket mindre nu. På riktigt!!! <3 Jag ska försöka ta lite time off nu i juldagarna. Kommentarer likt denna gör att det faktiskt känns helt okej. Eller snarare som att jag inte vill ta en paus utan bara vara kvar och skriva med er hela dagarna. Och nätterna hehehe.

      Jag tror att folk har svårt att förstå hur mycket jag verkligen ÄLSKAR mitt jobb. Men ibland blir det bara lite mycket <3

      Svara

  2. Nämen lilla du! Det jag har sett ,och som kanske inte är så bra för dig som person.är att du inte verkar ha någon privat sfär där du kan dra dig tillbaka och hämta andan.Det känns som att du ställer krav på dig själv att vara tillgänglig nästan dygnet runt.Sånt tar ju på en, att aldrig få vara privat.Kan du inte försöka att jobba på ett annat sätt? Jag har inga direkta förslag på hur men din exponering i sociala medier och att du nästintill är en offentlig person är tärande,både på dig och dina närmaste.Du har ett fritt och bra jobb men att alltid känna att man måste vara på tå och att gränsen mellan arbete och fritid till slut suddas ut är inte bra.Jag skall inte komma med råd fast nu gör jag det ändå:) och det är att inte exponera ditt hem i sociala medier,ditt hem skall vara den plats där du kan koppla av och avskärma dig lite.Det är inte hållbart så som du pressar dig.Det är inte så enkelt att vara egenföretagare,man är oftast väldigt ensam.
    Många många kramar till Dig!

    Svara

  4. Tips om du bara vill skriva dina inlägg när du får feeling, publicera inte alla direkt på rad utan tidsinställ några. Kan uppleva att det blir lite mkt när det plötsligt kommer 3 maxade inlägg en dag o sen total tystnad så man lixom tappar intresset att följa pga man hinner ”glömma” dig när det inte kommer uppdatering. Även om inläggen är bra så tror jag det ger mer för läsarna om du sprider ut det lite, och upplevs som mer seriös blogg oxå. Kram!

    Svara

    1. Ja detta har jag också tänkt säga, förstår allt med feeling osv men isåfall sitt på några inlägg och bara publicera ett om dagen när du skrivit flera på en dag för det är ju oftast inte ”här och nu” uppdatering utan något som ”kan” vänta tills nästa dag 🙂

      Svara

  5. Jag tycker känslan från den som skriver är viktigare än ett stående schema, men det är kanske för att jag är lite likadan och känner igen mig i dig och ditt sätt att skriva. Jag uppskattar jättemycket att du går din väg och bara att du gör det samt är transparent med ditt mående får mina axlar lite mindre tunga. Jag är så lik och det finns en stor tröst i att läsa om andra i samma situation även fast det är jättetråkigt att andra också mår så, men du förstår nog vad jag menar.

    Svara

  6. Fina du!
    Jag känner igen mig och fungerar i storsätt på samma vis.
    Du är du och det är därför vi tycker om just dig. Jag är en 25årig tjej som håller till mycket på sociala media och följer nog de flesta influencers. Men du ska veta att du är min favorit och din blogg är enda bloggen jag läser. Blir så inspirerad av dig! Stor kram, ta hand om dig.

    Svara

  7. Ellinor, vi följer dig för att du är DU❤️ Dina sociala medier håller SÅ hög kvalitet – samarbeten finns det ingen som gör lika bra som du. Det går före kontinuitet för mig, alla dagar i veckan. Stor kram!

    Svara

  8. Älskar just det med dig och din blogg, att den går inte ut efter ett schema, att den varierar hela tiden och man får läsa tankar, tips och din vardag. Följt många bloggar genom åren och många bli slappare ju mer följare som kommer, antagligen för det blir mer samarbeten? Men tycker du levererar bra och ofta, älskar inlägg som känns som inkast på bloggen som ett twitterinlägg. Du är en av få som fortfarande håller blogg forumet uppe, vilket jag älskar 💘 fortsätt med det du gör!

    Svara

  9. Fast det är ju sånt här vi vill läsa, exakt det här: blandningen! Det är iaf varför jag läser din blogg. Vi lever helt olika liv och mycket är en stark kontrast till mitt eget. Vilket är skönt! Så ibland vill jag läsa om lite yta, som skönhet och inredning osv, för det är inte mina intressen egentligen men en liten mysig verklighetsflykt in i någon annans liv.

    Och ibland vill jag hör allt allt om prestationsångest, relationer, ADHD, rå-PMS och andra utbrott haha 😉 Saker som är mindre ytliga men desto lättare att relatera till.

    Jag följer inte ett företag eller läser ett magasin. Jag följer en person och läser en blogg. Som jag FÖRVÄNTAR mig ska vara personlig och det är ju det som är grejen. Om du nu är en studsboll som skriver om det som slår dig för stunden så blir ju också bollen en såndär studsboll. Den är som du. Inte ett företag med polerad fasad utan en nyanserad människa. Med blandade åsikter, intressen, känslor och dagsform.

    Snälla ändra inte på det. Vi älskar studsbollen 😉 <3

    Svara

  10. Hej Ellinor! Jag vet inte om du kommer att läsa detta eller om denna kommentar ens har någon betydelse, MEN jag har läst din blogg sporadiskt i några år. Nu har jag fastnat rejält. Tycker varje inlägg du gör är intressant och spännande och GENOMTÄNKT. Det är så långt ifrån andra bloggare i din ålder. Eller det är långt ifrån andra bloggare öht. Det är liksom en höjdpunkt på dagen att gå in på din blogg. Visst att jag då och då kan tycka det är lite tråkigt att gå in här och se att det inte kommit upp något nytt inlägg, men jag blir desto gladare de gånger jag går in och ser nya inlägg (vilket JU är rätt ofta!!!!). Och att få tre på raken då och då är ju FAN-TAST-ISKT. Så ta åt dig av detta. Du kommer inte tappa någon för att du inte uppdaterar kontinuerligt. Jäklar vad impad jag är över dig. Fortsätt som du gör.

    (Och en PS; dina instagram storys är de bästa jag skådat. Även där ser man att de är genomtänkta. De är oavkortat bäst). Kram

    Svara

    1. Men alltså Gud vart ska jag ens börja? Tack tack tack TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <333

      Jag blir så orimligt glad att jag har svårt att formulera ord. TACK verkligen för denna kommentaren <3 Den gick rakt in i hjärtat. Haha gud är typ mållös?

      Du är helt JÄVLA MAGISK OCH SANSLÖST UNDERBAR!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tack. I chocktillstånd fortfarande. Tack <3

      Svara

      1. <333333 du förtjänar att känna så alla dar i veckan!!!!! Blev nästan tårögd när jag såg ditt svar :’) Kram på dig!

        Svara

  11. Men hallå ellinor, detta är ju precis varför vi tycker om dig så mycket! För att du är du. 100% dig själv. För att du inte lägger ut peppiga outfit-bilder eller tips på fina klänningar en dag när du mår skit. Utan istället skriver du om just det – att du mår skit. Jag älskar det. Jag älskar att du är så ärlig, öppen, ödmjuk och jordnära. Detta är exakt varför du är min favorit på sociala medier. Jag fungerar som du. Älskar att skriva, skapa, fota, vara kreativ men kan inte göra det på beställning utan det måste komma på känsla. Och det är ju då det blir såhär bra som allt ditt content är! Det är PISS att du mår så dåligt nu, och det gör mig orolig. Du kanske inte alls vill ha råd, isåfall ber jag om ursäkt i förväg för jag menar bara väl. Men du måste se varningssignalerna. Kör inte bara på nu, försök stanna upp och vila också. Lägg bort telefonen. Andas. Vi finns kvar!! Lovar. Låt mailen vara en helg. Fattar att det egentligen inte funkar så som egenföretagare (min sambo är egenföretagare också och jobbar typ hela tiden), men din hälsa är viktigast. Om du börjar känna att du vill gråta av att ens gå upp ur sängen, om du sover dåligt pga hjärtklappning och ångest så börjar det gå åt fel håll och då måste du stoppa innan det går för långt. För om du blir utbränd så blir det ännu jobbigare att komma ur det sen. Har själv varit där, körde på och tänkte ”det blir nog bättre snart!”, men det blir inte det. Man behöver en fet paus. Extremt mycket vila och jättemycket mindre jobb. Helst inget jobb alls såklart. Och kanske också professionell hjälp (jag sökte ingen men hade nog behövt). Du kanske kan göra som många andra förslagit, att när du väl får inspiration och blir kreativ så kan du spara inlägg? Jag älskar när du lägger ut många på en gång och för min del gör det inget att det kan vara tomt en eller två dagar efter det. Men jag tänker mer för din egen skull. Om du får feeling och skriver fyra inlägg så lägg bara ut ett och spara de andra till dagar när du inte hinner/pallar uppdatera. Då får du kanske mer tid att vila också? I dunno, men ta hand om dig!!! Vi tycker som sagt om dig exakt som du är. Sluta trycka ner dig själv och pressa dig själv så himlans mycket. Du är bäst! Kram <3

    Svara

  12. Jag känner att jag måste skriva av mig lite om hur mycket jag uppskattar dig. Du är den enda bloggerskan som jag följer, vilket beror på att just du är du. Har avföljt alla andra för att de bara gett mig ångest. All denna köphets och samarbeten som inte känns genuina. Men dina gör det, och jag uppskattar det enormt. Det märks verkligen att du brinner för det du gör, och du är så äkta. Jag är som du, en som alltid velat och vill prestera på topp men med åren har jag lärt mig att jag inte mår bra av det. Att veta om att jag inte är ensam om att ibland ha låg energi och inte må på topp, och att det är okej stärker mig. Det är så fint att du vill dela med dig, för jag tror det även hjälper andra så som det hjälper mig. Jag älskar att du bloggar på känsla, för det känns mer äkta och genomtänkt. Tack för att du är du, och ta hand om dig! Kram

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kan man någonsin förlåta sin pappa för att han försvann?

2 december, 12:11 / Personligt
5 KOMMENTARER

Hej på er allihopa! Hoppas ni mår bra <3 Jag mår sådär just nu. Varje år när december månad börjar, så kommer ångesten som ett brev på posten. Vilket på ett sätt är helt orimligt egentligen – med tanke på hur mycket jag fullkomligt ÄLSKAR julen. Men som ni vet är det ju inget jag alltid har gjort. Och jag antar att det är någon underliggande sorg som mullrar upp till ytan? Över att min familjesituation är som den är.

Som yngre trodde jag att jag skulle bli mer förlåtande desto äldre jag blev. Vilket man på ett sätt blir, för numera är ju aldrig handlingar eller känslor svarta eller vita. Dom är otroligt nyanserade, och det förstår jag ju idag som vuxen. Julen är ju en enda stor symbol för traditionella familjeförhållanden, kärlek, gåvor och trygghet. Så det är väl inte så konstigt att alla dessa känslor jämt bubblar upp i just december.

Som liten var jag obotligt frustrerad över att min pappa valde bort mig. Idag förstår jag att han kanske inte har varit kapabel till att älska, på det sättet som älska innebär för mig. Han älskar säkert, men inte på den nivån eller det sättet som jag kräver utav en pappa. Samtidigt som jag har den här synen på det hela, så vet jag ju idag också att det är så många steg bort som krävs innan man bryter kontakten. Det sker inte över en natt, att man från ena dagen är nära sitt barn. Till att nästa överge det.

Och DET är oförklarligt och oförlåtligt på alla tänkbara sätt. Att en vuxen kan gå igenom alla de stegen, utan att göra motstånd.

Så i några år nu har jag mest varit arg på honom för det här.

En vän till mig, med liknande familjebakgrund som mig, blev pappa för ett tag sedan. Och han sa att föräldraskapet är en enda lång påminnelse om hur man själv hade det som liten. Man tänker hela tiden på vad man själv vill föra vidare till sina barn, och inte. Och kanske att man är mycket mer lik sina egna föräldrar än vad man någonsin har kunnat föreställa sig.

Så jag är ju medveten om att det här med min pappa inte kommer att bli lättare med åren. Snarare kanske tvärt om. Dessutom tror jag att det kommer att vara en mycket större sorg då. Oändliga nätter, skolavslutningar, träningar och julaftonar fyllda av tårar, sorg och besvikelse. För man kommer tvingas bli påmind.

Så även om jag vill glömma och gå vidare, så kommer jag aldrig någonsin att komma undan sorgen över att ha förlorat min pappa. Och det är så förbannat sorgligt.  Och orättvist. Att någon som inte har funnits i ens liv på flera år, kan förstöra längtan efter en framtid.

0 gillar 5 KOMMENTARER

  1. Ellinor<333 Vilken otroligt ärlig & fin text. Vill bara ge dig tusen kramar och säga att allt kommer bli bra.
    Jag har inte växt upp med en frånvarande förälder, däremot separerade föräldrar sen så lång tid tillbaka att jag inte minns livet vi levde tillsammans allihop. Detta är en stor sorg för mig och jag tänker ofta på det, särskilt vid högtider. Alltid firat jul med båda släkterna separat och fått ångest för att den ena föräldern då kanske sitter ensam på julafton…
    Tror saker från vår barndom och uppväxt sätter sig extra djupt då man inte har verktygen för att bearbeta det där och då.
    Men det leder till att man, precis som du skriver, tänker lite extra på hur vi vill att våra framtida barns liv ska vara. Och särskilt hur det INTE ska vara. Då man vill ta bort allt det där som gör ont…
    Kram fina du❤️

    Svara

    1. Tack fina du<3 åh jag förstår. Ja alla familjesituationer ser ju verkligen olika ut <33 Det enda vi kan göra framåt är att vara så som vi själva drömt om <3 kram

      Svara

  2. Jag tror att bagaget från ens barndom bär man alltid med sig. Men sen jag blev mamma tycker jag tvärtom jämfört med din vän. Det lilla livet som kommer ger en så otroligt mycket kärlek och glädje att det överskuggar sorgen att ens barndom inte var som man hade önskat.
    Man ser istället fram emot alla de otroligt fina stunderna man kommer få uppleva med sin ”nya” lilla familj.
    Tycker du inte ska vara rädd!
    Styrkekram

    Svara

  3. Vad fin text och rakt in i hjärtat. Jag känner igen mig såå tyvärr och vill bara säga 2 saker.
    1. Jag gick i terapi för att typ ”förlåta” att han var frånvarande och inte var en pappa. Jag behövde sätta locket på och sörja. Det känns så mycket bättre idag även om jag såklart också har dagar.
    2. Blev mamma för ett år sedan och mådde så dåligt över hur jag skulle hantera mitt barns relation till min pappa (ville helst inte att de skulle ses alls pga vad han utsatt mig för med sin frånvaro). Men, jag ville inte vara som han eller sämre. Allt kom så naturligt och jag ville ge mitt barn det jag aldrig fick. Jag vill låta honom skapa en relation med min pappa om mitt barn vill det. Jag är så tacksam över att mitt barn har en riktig pappa och jag njuter med honom, det är ju nytt för mig också liksom.
    Kärlek till dig <3

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ikväll går en dröm i uppfyllelse – & kärleken till er följare

26 november, 12:29 / Outfits
2 KOMMENTARER

Bilderna i inlägget har inget med texten att göra…

Skinnbyxor Zara | Tröja na-kd | Hårband PicaPica

Enda sedan jag var 16år och satt hemma på mitt flickrum med ett brustet tonårshjärta, så har hon funnits i mitt liv. Hon fick mig att känna mig förstådd, sedd och lite mindre ensam… Tidiga morgnar på tunnelbanan, när jag skolkade ifrån lektionerna och efter kvällsträningarna, så var hon det enda som dånade ur mina hörlurar. Melissa Horn.

Melissa är verkligen en utav mina absoluta favoritartister, och jag lyssnar på hennes musik flera gånger i veckan. Och har gjort i flera flera år. När jag och P berättade jag att om Coldplay eller Melissa Horn skulle ha en spelning i Sverige så ville jag verkligen försöka få tag i biljetter. 3år senare (i somras) så såg jag att han undanhöll något… Så efter två veckors konstant tjat ifrån min sida så orkade han inte undanhålla det längre, och berättade frustrerat att jag hade förstört hela överraskningen… Men att han hade köpt två biljetter till Melissa Horn och hennes spelning på Cirkus. Jag blir typ gråtit utav tanken…


Vissa utav er bloggläsare som har läst min blogg sedan jag startade den 2008, ni har gått igenom mycket tillsammans med mig. I några av de jobbigaste perioderna i mitt liv så har ni funnits där. Så när vi väl ses, kan jag få svårt att hålla tillbaka tårarna när ni berättar att jag var den enda som förstod er där och då. Att det betydde så mycket att jag skrev om smärtan ni precis just då upplevde. Och precis så känner ju jag också, att ni var dom enda som lyssnade, förstod. Orkade med mitt tjat om mitt brustna hjärta. Så kramas vi och gråter en skvätt ihop. Två vilt främmande människor som aldrig har träffats förut. Men som ändå har fått stöd i varandra. Säg mig? Finns det något finare än det?

Och lite så känner jag för Melissa. Att jag är så otroligt tacksam för det hon har skapat och delat med sig utav. Så att jag har sluppit känna mig så ensam i alla känslor. För hon har satt ord på allt som inte går att förklara för någon. Men hon har förklarat för mig vad det är som gör så ont. Och säg mig? Finns det något finare än det?

0 gillar 2 KOMMENTARER

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi