Tillbaka på ruta ett

Egentligen visste jag ju att den här dagen någon gång skulle komma. I fyra månader har jag levt på rosa fluffiga moln, i den där lycka världen jag inte ens trodde fanns. Men idag är jag tillbaka på ruta noll igen. Ångesten sköljde över mig som en tsunami helt utan förvarning. Så nu ligger jag här i min säng, som jag gjort så många gånger, och är helt tom. Jag har blivit utpumpad på all form utav livslust och energi. Det hemska med ångest är att man blir fast som i ett filter. Jag känner ingen smak, inga färger, ingenting. Allt är bara grått. Imorgon när jag vaknar har jag en känsla av att det är borta, så vi får hoppas på det. Helst att den försvinner redan inom en timme. Aaaah. Varför finns det inte tabletter mot sån här smärta, så som det finns mot magont?

Ofta vet jag inte varför jag får ångest och tänker att det nog är en kombination utav mycket. Så även idag. Kom imorse i insikt i att min allra bästa vän är försvunnen. Ja faktiskt, spårlöst borta ur mitt liv. Jag känner mig oälskad och obehövd även fast människor i min omgivning visar annat.

Nu ska jag göra något jag älskar. En smoothie. Slita på mig min hoodie och ta en promenad med podd i öronen. Om jag tycker att någon är bra det vill säga, jag tröttnar nämligen så lätt såna här dagar. Imorgon ska jag fan må bra igen. Du äckliga ångest, du ska inte få knäcka mig.

  1. http://isabyl.devote.se

    Finigull!! Det är fan ett måste att dessa dagar kommer också, du är ingen övermänniska och få inte panik nu att du är ”tillbaka på ruta ett”, för det är helt ok att ha en skitdag och må dåligt. Du är bara människa <3 kram! ta hand om dig med massor av egentid idag!

  2. http://isabyl.devote.se

    Finigull!! Det är fan ett måste att dessa dagar kommer också, du är ingen övermänniska och få inte panik nu att du är ”tillbaka på ruta ett”, för det är helt ok att ha en skitdag och må dåligt. Du är bara människa <3 kram! ta hand om dig med massor av egentid idag!

  3. Jag kommenterar aldrig bloggar för jag tänker att det typ inte gör någon nytta.. Men nu behöver jag nog göra det för min egna skull, för att kunna ta ett litet steg själv ur ångesten. Du har verkligen satt ord på allt det jag inte har förstått. Jag har aldrig förstått vad det är som händer i min kropp när ångesten ligger som ett tungt moln över mig och jag inte vet varken in eller ut. Det är SÅ skönt att läsa det du skriver, dels för att jag inte känner mig så ensam längre, och för att jag nu faktiskt förstår vad det är och att man kan kämpa sig ur det. Det är så himla lätt att känna sig ensam när man ligger där under täcket och har en riktig jävla skitdag. Du hjälper mig så himla mycket med att komma ur min depression!! TACK. Jag hade aldrig förstått mig på det utan dig.

  4. Jag kommenterar aldrig bloggar för jag tänker att det typ inte gör någon nytta.. Men nu behöver jag nog göra det för min egna skull, för att kunna ta ett litet steg själv ur ångesten. Du har verkligen satt ord på allt det jag inte har förstått. Jag har aldrig förstått vad det är som händer i min kropp när ångesten ligger som ett tungt moln över mig och jag inte vet varken in eller ut. Det är SÅ skönt att läsa det du skriver, dels för att jag inte känner mig så ensam längre, och för att jag nu faktiskt förstår vad det är och att man kan kämpa sig ur det. Det är så himla lätt att känna sig ensam när man ligger där under täcket och har en riktig jävla skitdag. Du hjälper mig så himla mycket med att komma ur min depression!! TACK. Jag hade aldrig förstått mig på det utan dig.

  5. Jag tror det är helt normalt och ngt som kommer komma ibland. Tänker såhär: en person som haft ätstörning kommer nog ha en dag där ätstörda tankar/beteenden ploppar upp, en person som haft drogmissbruk kommer ha dagar där missbrukarsbeteende och tankar kommer, en människa med som haft mycket ångest kommer även den att ha sådana dagar. Det är mänskligt och i högsta grad oundvikligt. Tänk på hur länge du slapp den denna gång, du är bäst! Kram ??

  6. Jag tror det är helt normalt och ngt som kommer komma ibland. Tänker såhär: en person som haft ätstörning kommer nog ha en dag där ätstörda tankar/beteenden ploppar upp, en person som haft drogmissbruk kommer ha dagar där missbrukarsbeteende och tankar kommer, en människa med som haft mycket ångest kommer även den att ha sådana dagar. Det är mänskligt och i högsta grad oundvikligt. Tänk på hur länge du slapp den denna gång, du är bäst! Kram ??

  7. Glöm aldrig att DU är stark!
    Jag måste bara fråga om denna ”bästa vännen” är Hanna eller Petter? Att förlora Hanna vore verkligen inte bra för dig just nu tror jag. En vän brukar oftast kunna hjälpa en åtminstone en bit på vägen!
    Be strong girl, you’ll get through it

  8. Glöm aldrig att DU är stark!
    Jag måste bara fråga om denna ”bästa vännen” är Hanna eller Petter? Att förlora Hanna vore verkligen inte bra för dig just nu tror jag. En vän brukar oftast kunna hjälpa en åtminstone en bit på vägen!
    Be strong girl, you’ll get through it

  9. Du är helt fantastisk Ellinor. Och även fast orden ”du är stark” inte hjälper när ångesten slår till, vad hjälper dem orden för om man nu är stark varför ska man då behöva må såhär, kan man tänka? Och även fast du är otroligt stark så kan man ibland bli så trött på att vara det. Att stå på egna ben och vara stark, helt på egen hand. Allt man vill är ju att få hjälp med att stå upp? Att stå upp bredvid just den personen som gör en starkare än vad man på egen hand kan vara. Jag vet precis vad du går igenom, till en viss del såklart. Jag har också förlorat min bästa vän, min andra halva som gjorde mig till mitt fullständiga jag och till den starka tjejen som jag trivdes att vara av hela mitt hjärta. Allt jag vill är ju att få hans hjälp att stå upp när jag inte orkar vara stark själv, men nu går inte det och det suger verkligen. Det gör ju det. Det är inte en rak väg tillbaka att få sitt hjärta krossat och att bli av med personen som tidigare har varit hela ens värld. Men det ÄR okej att falla tillbaka på ruta 1, flera gånger om det så behövs. Det är mänskligt. Vi är inte mer än människor. Så länge man vet vart man ska, och det är jag 100% säker på att du vet, bara genom att följa dig så förstår man det. Och du kommer nå dit, du kommer nå så långt och vart du än vill komma här i livet så kommer du att komma dit. Du har drivkraften och det kan ingen ta ifrån dig. Någonsin. Glöm aldrig det.
    Massor med kärlek till dig <3 / Anna

  10. Du är helt fantastisk Ellinor. Och även fast orden ”du är stark” inte hjälper när ångesten slår till, vad hjälper dem orden för om man nu är stark varför ska man då behöva må såhär, kan man tänka? Och även fast du är otroligt stark så kan man ibland bli så trött på att vara det. Att stå på egna ben och vara stark, helt på egen hand. Allt man vill är ju att få hjälp med att stå upp? Att stå upp bredvid just den personen som gör en starkare än vad man på egen hand kan vara. Jag vet precis vad du går igenom, till en viss del såklart. Jag har också förlorat min bästa vän, min andra halva som gjorde mig till mitt fullständiga jag och till den starka tjejen som jag trivdes att vara av hela mitt hjärta. Allt jag vill är ju att få hans hjälp att stå upp när jag inte orkar vara stark själv, men nu går inte det och det suger verkligen. Det gör ju det. Det är inte en rak väg tillbaka att få sitt hjärta krossat och att bli av med personen som tidigare har varit hela ens värld. Men det ÄR okej att falla tillbaka på ruta 1, flera gånger om det så behövs. Det är mänskligt. Vi är inte mer än människor. Så länge man vet vart man ska, och det är jag 100% säker på att du vet, bara genom att följa dig så förstår man det. Och du kommer nå dit, du kommer nå så långt och vart du än vill komma här i livet så kommer du att komma dit. Du har drivkraften och det kan ingen ta ifrån dig. Någonsin. Glöm aldrig det.
    Massor med kärlek till dig <3 / Anna

  11. Jag har också haft det väldigt svårt i år med ångest och har även blivit diagnosticerad med GAD (generalised anxiety disorder). Jag tror det jobbigaste med det är att man alltid känner sig ensam och att man är den enda i hela världen som känner så, men om det är någonting jag har lärt mig av GAD så är det att man aldrig faktiskt är det. Det kanske inte hjälper alla men jag brukar alltid tänka att ångesten bara en känsla – och även om man inte alltid kan kontrollera känslor så känns det bra att veta att du kanske mår förjävligt, men ingenting annat kan hända. Du är stark och du klarar av det! Alla har ju i och för sig olika slags former av ångest, men det hjälpte i alla fall mig att gå och prata med någon och sedan skaffa SSRI medicin som hjälper mot seratonin-brist (som oftast orsakar ångest). Älskar din blogg och jag beundrar verkligen allt du gör och skriver om!

  12. Jag har också haft det väldigt svårt i år med ångest och har även blivit diagnosticerad med GAD (generalised anxiety disorder). Jag tror det jobbigaste med det är att man alltid känner sig ensam och att man är den enda i hela världen som känner så, men om det är någonting jag har lärt mig av GAD så är det att man aldrig faktiskt är det. Det kanske inte hjälper alla men jag brukar alltid tänka att ångesten bara en känsla – och även om man inte alltid kan kontrollera känslor så känns det bra att veta att du kanske mår förjävligt, men ingenting annat kan hända. Du är stark och du klarar av det! Alla har ju i och för sig olika slags former av ångest, men det hjälpte i alla fall mig att gå och prata med någon och sedan skaffa SSRI medicin som hjälper mot seratonin-brist (som oftast orsakar ångest). Älskar din blogg och jag beundrar verkligen allt du gör och skriver om!

  13. Jag tänkter att du inte alls är tillbaka på ruta ett. Menar tänk på hur bra du lyckas mått dessa månader och hur ofta din ångest kom förut jämfört med nu. Du har ju verkligen lyckas ändra ditt liv så att du har många fler bättre än sämre dagar. Jag brukar alltid säga till min bästa vän när nån av oss har dåliga dagar (vet att en dålig dag är ingenting jämfört med ångest) att utan dessa dippar så uppskattar man inte och glömmer reflektera över de bra dagarna. Man utvecklas något enormt genom att lära sig hantera sin ångest och framförallt acceptera att du antagligen alltid kommer få jobba med din ångest och lära dig att leva med den. Massa flum här nu men vill bara säga att du har kommit en lång väg, det är okej att ha ångest och det är inte ett misslyckande. Du är grym!!
    Stor kram!

  14. Jag tänkter att du inte alls är tillbaka på ruta ett. Menar tänk på hur bra du lyckas mått dessa månader och hur ofta din ångest kom förut jämfört med nu. Du har ju verkligen lyckas ändra ditt liv så att du har många fler bättre än sämre dagar. Jag brukar alltid säga till min bästa vän när nån av oss har dåliga dagar (vet att en dålig dag är ingenting jämfört med ångest) att utan dessa dippar så uppskattar man inte och glömmer reflektera över de bra dagarna. Man utvecklas något enormt genom att lära sig hantera sin ångest och framförallt acceptera att du antagligen alltid kommer få jobba med din ångest och lära dig att leva med den. Massa flum här nu men vill bara säga att du har kommit en lång väg, det är okej att ha ångest och det är inte ett misslyckande. Du är grym!!
    Stor kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

BLOGGARE PÅ FORNI

Sedan 2008 har alltid haft som ambition att skriva om allt annat än rosa fluffiga moln. Bloggen är mitt favoritforum för det, och är den förlängda armen av allt ni inte får se på min IG story. Renoveringsresor, barnuppfostran, djupa texter, ekonomisnack och skönhetstips därför vanliga ämnen här inne.

SÖNDAGSPEPP och jobbdepp

Mitt jobb som bloggare (och allt annat smått jag håller på med vid sidan av) är väldigt speciellt. Fantastiskt på många plan, men väldigt utmattande på andra. Jag tillexempel, har haft det väldigt svårt att veta när det är dags att lägga av. För de som jobbar 08-17 har det mycket enklare då dem släpper allt när dem kommer hem. Mina jobbtimmar blandas ständigt med fritiden vilket gör att man aldrig blir ledig. Och även om jag inte aktivt sitter och bloggar, så tänker jag ständigt på vad som ska upp senare, hur jag ska bevara vissa mail, vilken bild som ska upp på Instagram, att jag måste Snapchata samtidigt som jag måste Twittra samtidigt som jag måste komma i mood för att skriva en bra text…. Det är svårt att veta när man har fritid och jobbtid med andra ord.

macbook
Under min skoltid höll jag på att gå in i väggen, jag hade magkatarr i flera flera omgångar, många sömnlösa nätter och en kaotisk vardag. Jag fick tips ifrån alla håll och kanter för hur jag skulle må bättre och ett tog jag verkligen åt mig av. Det var att VÅGA TACKA NEJ. Jag behöver inte säga ja till allt, om jag vet att jag inte hinner. För i det långa loppet är det inte värt att springa mellan flera möten, lunchdater och sen häng med kompisarna på kvällen medan pulsen går i 110. Det är inte att njuta av livet. Det är värt att ta ett senare tåg och bli sen, än att jag stressar ihjäl mig för att hinna. Faktiskt. Och jag har verkligen mått mycket bättre av att leva såhär.

Nu måste jag försöka att börja tänka mer ”jobb är jobb, fritid är fritid”. Annars blir det lätt att allt man gör blir halvdant. Inläggen blir inte genomarbetade, bilderna dåligt redigerade och tankarna svävar iväg när man ska sitta och prata med en vän. Jag får helt enkelt sätta upp timmar jag jobbar på, och lägga undan både datorn och mobilen övrig tid. Det kommer göra min karriär och mitt välmående gott. 

  1. råder dig verkligen att läsa boken ”meningen med hela skiten”.. om du har tid dvs.
    Kolla upp den boken iaf. den kommer nog kunna hjälpa dig 🙂

  2. råder dig verkligen att läsa boken ”meningen med hela skiten”.. om du har tid dvs.
    Kolla upp den boken iaf. den kommer nog kunna hjälpa dig 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Om att vara singel och älska det

3865bd62dc74efb406ce3632669515c0
Singellivet är det bästa som har hänt mig. Jag ÄLSKAR att vara singel. Med det sagt menar jag inte att jag ogillar att vara i ett förhållande – för det gör jag inte. Utan i grund och botten så är jag en förhållande-person. Jag behöver konstant närhet, behöver någon att dela livet med och ta hand om. Men jag tror att meningen med livet är att leva i nuet, så därför gör jag det.

Bara för att jag är singel så letar jag inte efter en partner, och bara för att jag inte letar betyder det inte att jag vill vara singel. Förstår ni? Jag tar det lite som det kommer med andra ord. Det är så man ska tänka, tror jag. Annars är det lätt att man blir naiv, hittar fel kille, och sedan känner man sig oduglig när det tar slut. Alla killar jag träffar går jag in med inställningen att ”vi ses som vänner”, för då blir det så kravlöst. Inga fantastibilder av att han jag ska på date med kommer vara den rätta and so on.

Jag älskar det här livet lika mycket som jag kommer älska att vara i ett förhållande sen. Men det är onödigt att gå och längta efter framtiden när livet är här och nu. Folk tror en massa saker om singlar. Att vi känner oss oälskade, är desperata och jämt går ut för att fylla ett tomrum. För många är det säkert så, men ingen utav de punkterna stämmer in på mig. Och jag tror att det är just för att jag lever i nuet.

Så till alla er singlar därute som suktar efter en kärlek, stanna upp och njut utav det du har istället. Du kan göra VAD DU VILL, NÄR DU VILL, utan att behöva fråga om lov först. Till er som precis blivit singlar, var inte rädda. Om det känns ensamt i början, var med vänner 24/7, tills ni uppskattar att vara själva. För det är faktiskt inget dåligt, utan bara fritt. Meningen med livet är inte att dela allt med någon, det handlar om att göra det bästa utav situationen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag kommer aldrig skriva ut namnet på en framtida pojkvän

Lägg av att kalla mig känd, för det är jag inte. Men jag lever ett offentligt liv. Allt jag gör delar jag med mig av för allmänheten. Jag har aldrig sett något problem i det, men igårkväll rann det verkligen över för mig. Jag vet att jag har valt det här själv och jag vet att jag har varit naiv. Jag har tänkt att ingen vill mig illa, för jag vill inte någon utav er illa. Faktiskt, så ser jag er som mina vänner. Men just nu har jag hamnat i en sits där jag överväger att aldrig mer vara personlig på sociala medier i hela mitt liv. Numera kan jag inte göra någonting utan att få en drös tjejer efter mig som vill göra samma sak. Det finns tjejer därute som vill göra allt jag gör, och ha allt jag har – och dom är inte rädda för att lirka sig in i mitt privatliv och ta det.

Det finns SÅ många tjejer (inte bara okända utan en drös bekanta med) som köper allt jag köper, som skriver allt jag skriver, lägger upp samma bilder som mig, byter hårfärg som mig, går på samma gator som mig osv. Man kan tycka att det ska vara lite smickrande, men jag tycker inte det. Jag blir bara rädd. När dom här tjejerna sedan lyckas komma in och beröra kärnan utav mitt hjärta – så är det inte kul längre. Hela offentligheten, all kärlek, alla pengar, ja allt, INGET är värd den smärtan jag känner.

För mig är det så sjukt, att folk på riktigt är så besatta utav mig att de vill VARA mig. Sånt ska bara hända personer som är stora eller kända. Så sluta bara. Jag är en helt vanlig tjej med ett helt vanligt liv. Jag är ingen speciell, så sluta se mig som det.

Just när det gäller killar blir det extra känsligt, såklart. Det har alltid varit ”coolt” att få hålla på med Pdotters kille. Jag kan inte sluta vara helt personlig på sociala medier, även om jag vill. För jag vet att det jag gör påverkar andras liv positivt. Men jag kommer från och med nu börja ta bort de mest känsliga delarna. Jag kommer aldrig mer skriva ut namnet på en kille jag snackar med. Aldrig börja följa någon jag är intresserad av på Instagram. Aldrig visa bilder på Honom. För det är inte värt det. 

  1. Det dar ar ju bara sinnessjukt, pa riktigt. Det ar inte ett friskt beteende. Jag onskar att det inte paverkade dig som det gor, for du (verkar, jag kanner ju inte dig) ar sa mycket battre an sa. Kram och hoppas att du far en fin vecka. <3

  2. Det dar ar ju bara sinnessjukt, pa riktigt. Det ar inte ett friskt beteende. Jag onskar att det inte paverkade dig som det gor, for du (verkar, jag kanner ju inte dig) ar sa mycket battre an sa. Kram och hoppas att du far en fin vecka. <3

  3. Du är en grym människa och stark! Vara bara du så blir allt bra. Fortsätt att vara som du är, det är därför du är min förebild, för du visar att allt inte är perfekt hela tiden. Älskar dig och det du gör.

  4. Du är en grym människa och stark! Vara bara du så blir allt bra. Fortsätt att vara som du är, det är därför du är min förebild, för du visar att allt inte är perfekt hela tiden. Älskar dig och det du gör.

  5. Förstår att det måste vara svårt att vara skrämmande att vara en offentlig person. En person som många tusen vet vem det är, en person vars inlägg och åsikter diskuteras nationellt. Jag kan bra tänka mig det och jag tycker det verkar väldigt skrämmande. Särskilt när det finns vilsna männsskor som på ett sjukt sätt ser till dig som idol. Men det är en sak jag tror du har fel i, och det är att du lever ett ”vanligt” liv. Det är inte ”vanligt” om man ser till det du gör och har gjort i ditt liv. Exempelvis jobbar du numera som en offentlig person, det är inte vad jag skulle normalt för en 21 åring idag, även om det är allt vanligare. Du lever ett aktivt liv, istället för studentliv som kanske är mer norm i Sverige för unga idag. Du reser också mer än vad genomsnittet av unga vuxna gör, du har varit på resor och upplevt mycket av det många av oss läsare förmodligen aldrig kommer att göra. Det tillsammans med uppmuntrande och visa ord främst för jämlikhet är nog anledningen varför du har tusentals följare. Jag tror att hade du inte haft ett intressant liv, hade inte många intresserat sig heller. Bra att du sätter ner foten när människor behandlar dig som en kändis utan känslor, men förstå också varför. Fortsätt vara den du är och hoppas du väljer insperera människor varje dag. Trots idioter.

  6. Förstår att det måste vara svårt att vara skrämmande att vara en offentlig person. En person som många tusen vet vem det är, en person vars inlägg och åsikter diskuteras nationellt. Jag kan bra tänka mig det och jag tycker det verkar väldigt skrämmande. Särskilt när det finns vilsna männsskor som på ett sjukt sätt ser till dig som idol. Men det är en sak jag tror du har fel i, och det är att du lever ett ”vanligt” liv. Det är inte ”vanligt” om man ser till det du gör och har gjort i ditt liv. Exempelvis jobbar du numera som en offentlig person, det är inte vad jag skulle normalt för en 21 åring idag, även om det är allt vanligare. Du lever ett aktivt liv, istället för studentliv som kanske är mer norm i Sverige för unga idag. Du reser också mer än vad genomsnittet av unga vuxna gör, du har varit på resor och upplevt mycket av det många av oss läsare förmodligen aldrig kommer att göra. Det tillsammans med uppmuntrande och visa ord främst för jämlikhet är nog anledningen varför du har tusentals följare. Jag tror att hade du inte haft ett intressant liv, hade inte många intresserat sig heller. Bra att du sätter ner foten när människor behandlar dig som en kändis utan känslor, men förstå också varför. Fortsätt vara den du är och hoppas du väljer insperera människor varje dag. Trots idioter.

  7. http://isabyl.devote.se

    Människor är så läskiga. Det blir så sjukt för då ska du helt plötsligt vara ”förebild” också och perfekt, utan att ha bett om det. Hoppas folk skärper sig, tror det blir bättre med åldern *gammal och vis*

    kram! Stå på dig! ta ingen skit!!!

  8. http://isabyl.devote.se

    Människor är så läskiga. Det blir så sjukt för då ska du helt plötsligt vara ”förebild” också och perfekt, utan att ha bett om det. Hoppas folk skärper sig, tror det blir bättre med åldern *gammal och vis*

    kram! Stå på dig! ta ingen skit!!!

  9. Hej Adam!

    Förstår vad du menar men antar att vi får mötas på mitten. För visst lever jag inte ett studentliv, men samtidigt, min blogg är för mig bara en dagbok på nätet. Det är inget speciellt med den. Jag går fortfarande ut och festar som alla andra i min ålder, jag köper fortfarande kläder på samma ställen som alla andra, har fortfarande problem med kompisar/killar /familjen precis som alla andra och emellanåt tar jag jobbpass på en förskola. Jag är liksom ingen speciell. Resa gör måånga efter studenten precis som jag har gjort, och varför jag har kunnat det är för att jag sparat pengar. Också precis som alla andra. (inte rest sen i december)

    Det som blir den största skillnaden, i mina ögon, är väl i så fall alla bloggevents och allt jag får möjlighet att göra via bloggen. Men jag tror faktiskt inte att det är därför folk följer mitt liv eller ser mig som någon speciell person. Jag alltid velat att folk ska gilla min blogg för att dom gillar mig och mina åsikter/tankar/texter- inte för allt jag gör. Även om det inte är så för alla så tror jag ändå att de flesta fastnat utav den anledningen.

    Men tack i alla fall för kommentaren. Förstår som sagt vad du menar och håller med till viss del! Men inte helt. Ha en fortsatt trevlig måndag!

  10. Hej Adam!

    Förstår vad du menar men antar att vi får mötas på mitten. För visst lever jag inte ett studentliv, men samtidigt, min blogg är för mig bara en dagbok på nätet. Det är inget speciellt med den. Jag går fortfarande ut och festar som alla andra i min ålder, jag köper fortfarande kläder på samma ställen som alla andra, har fortfarande problem med kompisar/killar /familjen precis som alla andra och emellanåt tar jag jobbpass på en förskola. Jag är liksom ingen speciell. Resa gör måånga efter studenten precis som jag har gjort, och varför jag har kunnat det är för att jag sparat pengar. Också precis som alla andra. (inte rest sen i december)

    Det som blir den största skillnaden, i mina ögon, är väl i så fall alla bloggevents och allt jag får möjlighet att göra via bloggen. Men jag tror faktiskt inte att det är därför folk följer mitt liv eller ser mig som någon speciell person. Jag alltid velat att folk ska gilla min blogg för att dom gillar mig och mina åsikter/tankar/texter- inte för allt jag gör. Även om det inte är så för alla så tror jag ändå att de flesta fastnat utav den anledningen.

    Men tack i alla fall för kommentaren. Förstår som sagt vad du menar och håller med till viss del! Men inte helt. Ha en fortsatt trevlig måndag!

  11. Hej!
    Just förbilds-grejen har jag inga problem med. Men jag hoppas också folk låter mig ha ett privatliv och att dom inser att vi alla bara är helt vanliga människor, med helt vanliga liv. Det ska jag, och det tar jag aldrig!! KRAM

  12. Hej!
    Just förbilds-grejen har jag inga problem med. Men jag hoppas också folk låter mig ha ett privatliv och att dom inser att vi alla bara är helt vanliga människor, med helt vanliga liv. Det ska jag, och det tar jag aldrig!! KRAM

  13. Off-topic för detta inlägget, men jag har tänkt på en sak. Jag lyssnade på erat poddavsnitt om skönhetsingrepp & följer dig på Twitter. I både podden & på Twitter nämnde du att ”varje skönhetsingrepp är en vinst för skönhetsidealen” (eller liknande kmr ej ihåg ordagrant) men du bär ju smink? Då vinner ju skönhetsidealen också.

  14. Off-topic för detta inlägget, men jag har tänkt på en sak. Jag lyssnade på erat poddavsnitt om skönhetsingrepp & följer dig på Twitter. I både podden & på Twitter nämnde du att ”varje skönhetsingrepp är en vinst för skönhetsidealen” (eller liknande kmr ej ihåg ordagrant) men du bär ju smink? Då vinner ju skönhetsidealen också.

  15. Det är träning, spraytans, kläder, besök hos frisören, ja allt man gör med sitt utseende också. I’m a human, hello. Klart jag sminkar mig om jag känner för det. Men skönhetsoperationer är på en helt annan nivå, och krävs så otroligt mycket mer självhat/komplex för att genomföra osvosv!: )

  16. Det är träning, spraytans, kläder, besök hos frisören, ja allt man gör med sitt utseende också. I’m a human, hello. Klart jag sminkar mig om jag känner för det. Men skönhetsoperationer är på en helt annan nivå, och krävs så otroligt mycket mer självhat/komplex för att genomföra osvosv!: )

  17. Dessa ”stalkers” är flickor som saknar självförtroende och inte vet sin identitet. De saknar antagligen stöd och/eller kärlek på annan front (hem, vänner) och får bildar därför en stark relation med er bloggare som ”förstår” och de kan relatera till mycket av det ni skriver.

    De kopierar er identitet (likt fans till kända artister gör) och de behöver den identiteten för att ta sig igenom dagen. Utan den är möjligheten stor att de sjunker ner i depression och blir del av ”mörkare” kretsar.

    Vare sig du vill det eller inte påverkar du andra starkt. Därför är det dags för dig att sluta klaga på detta obetydliga problem i ditt förövrigt räkmackeglidande liv. Det är själviskt. Håll dig till feminism. Det är ett problem du har inflytande nog att förbättra.

  18. Dessa ”stalkers” är flickor som saknar självförtroende och inte vet sin identitet. De saknar antagligen stöd och/eller kärlek på annan front (hem, vänner) och får bildar därför en stark relation med er bloggare som ”förstår” och de kan relatera till mycket av det ni skriver.

    De kopierar er identitet (likt fans till kända artister gör) och de behöver den identiteten för att ta sig igenom dagen. Utan den är möjligheten stor att de sjunker ner i depression och blir del av ”mörkare” kretsar.

    Vare sig du vill det eller inte påverkar du andra starkt. Därför är det dags för dig att sluta klaga på detta obetydliga problem i ditt förövrigt räkmackeglidande liv. Det är själviskt. Håll dig till feminism. Det är ett problem du har inflytande nog att förbättra.

  19. Hej!

    I guess. Jag vet att jag påverkar enormt mycket, och det är just därför jag nu sätter ner foten. Dom får stödja sig på något annat, och inte dra ner mitt liv i sin skit. Självklart är det här ett obetydligt problem för någon som inte drabbas av det? Men jag har blivit utsatt för det under snart två år utan att ha gett det uppmärksamhet för det känns töntigt. Men nu har det påverkat det jag gör och mitt privatliv så mycket att det inte går att soppa under mattan längre.

    Om du menar att jag lever ett räkmackeliv för att jag tjänar pengar på att blogga så håller jag med dig, det är ren lyx! Feminism ska jag fortsätta skriva om, liksom allt annat som berör mig liv. Typ det här.

    Take care!

  20. Hej!

    I guess. Jag vet att jag påverkar enormt mycket, och det är just därför jag nu sätter ner foten. Dom får stödja sig på något annat, och inte dra ner mitt liv i sin skit. Självklart är det här ett obetydligt problem för någon som inte drabbas av det? Men jag har blivit utsatt för det under snart två år utan att ha gett det uppmärksamhet för det känns töntigt. Men nu har det påverkat det jag gör och mitt privatliv så mycket att det inte går att soppa under mattan längre.

    Om du menar att jag lever ett räkmackeliv för att jag tjänar pengar på att blogga så håller jag med dig, det är ren lyx! Feminism ska jag fortsätta skriva om, liksom allt annat som berör mig liv. Typ det här.

    Take care!

  21. Hej Ellinor!
    Så himla tråkigt att höra!! Blir ledsen när jag läser vad du skrivit. Så tråkigt att folk tar steget för långt. Följer både dig och Hanna och lyssnar på er podd. Ni ÄGER!!! Hoppas det blir bättre, ta hand om dig!! Har en så himla fin bild av dig, ge inte upp! Du ger massa inspiration, och är alltid så glad! Kämpa på, du är grym!

    Kram, finlandssvensk tjej!

  22. Hej Ellinor!
    Så himla tråkigt att höra!! Blir ledsen när jag läser vad du skrivit. Så tråkigt att folk tar steget för långt. Följer både dig och Hanna och lyssnar på er podd. Ni ÄGER!!! Hoppas det blir bättre, ta hand om dig!! Har en så himla fin bild av dig, ge inte upp! Du ger massa inspiration, och är alltid så glad! Kämpa på, du är grym!

    Kram, finlandssvensk tjej!

  23. Ellinor jag undrar hur du känner inför bloggläsare som går fram till dig (på stan osv)? Frågan kanske låter dum, men anledningen till varför jag frågar är på grund av det faktum att jag själv skulle tycka det var obehagligt utifall jag var en offentlig person. Det är väldigt svårt att läsa av om personen är på humör eller inte, jag har aldrig vågat gå fram till kändisar el. offentliga personer då det skulle kännas som att jag störde deras privatliv.
    Jag undrar också hur du klarar av all skit som följer med det offentliga, jag själv hade aldrig klarat av det så jag beundrar dig!

  24. Ellinor jag undrar hur du känner inför bloggläsare som går fram till dig (på stan osv)? Frågan kanske låter dum, men anledningen till varför jag frågar är på grund av det faktum att jag själv skulle tycka det var obehagligt utifall jag var en offentlig person. Det är väldigt svårt att läsa av om personen är på humör eller inte, jag har aldrig vågat gå fram till kändisar el. offentliga personer då det skulle kännas som att jag störde deras privatliv.
    Jag undrar också hur du klarar av all skit som följer med det offentliga, jag själv hade aldrig klarat av det så jag beundrar dig!

  25. Hej!

    Jag själv känner precis som du och har aldrig gått fram till en kändis för att det känns som att jag stör deras privatliv. Men vet inte varför egentligen för jag vet ju själv hur SATANS GLAD man blir!!! Jag ställer alltid upp, blir alltid glad osv! Dock kan man ju vara superstressad till tåget eller liknande men då får man kramas snabbt helt enkelt!

    Men åå tack! Lots of love <3

  26. Hej!

    Jag själv känner precis som du och har aldrig gått fram till en kändis för att det känns som att jag stör deras privatliv. Men vet inte varför egentligen för jag vet ju själv hur SATANS GLAD man blir!!! Jag ställer alltid upp, blir alltid glad osv! Dock kan man ju vara superstressad till tåget eller liknande men då får man kramas snabbt helt enkelt!

    Men åå tack! Lots of love <3

  27. MEN ASSÅ!! HJÄRTAT! Vad glaaaaaad jag bliiiiiiiiir!!!! Tack tack tack!! Vad grym du är! Denna gav mig sååå mycket power att fortsätta som jag gör. Massa kärlek till dig! Pussar och kramar<3

  28. MEN ASSÅ!! HJÄRTAT! Vad glaaaaaad jag bliiiiiiiiir!!!! Tack tack tack!! Vad grym du är! Denna gav mig sååå mycket power att fortsätta som jag gör. Massa kärlek till dig! Pussar och kramar<3

  29. Hej Ellinor. Vill först bara säga att det var väldigt bra skrivit, verkligen.

    Sen vill jag tipsa om företaget/välgörenhetsorganisationen Tilia (Obs! inte Telia! utan Tilia). Läste ditt inlägg om att jätte många vänder sig till dig för att dom mår dåligt, exempelvis på din kik, och tänkte att du kanske kan berätta om Tilia och på så vis hänvisa några av dom dit! Känner du till Tilia? Jag hörde om organisationen i ett avsnitt av o-podden, så jag skulle tipsa om att lyssna på det. I vilket fall, dom är till för ungdomar från 12år (om jag minns rätt) till 30år, som mår dåligt. Det som är bra är att man kan chatta med anställda (och utbildade) personer på Tilia och på så sätt få hjälp. Så jag tänkte att många av dom som vänder sig via chatt kanske kan vända sig till Tilia istället, om du skriver om det på bloggen.

    Hoppas du hängde med på vad jag menade. Så tips – kolla upp Tilia! Tänkte att det kunde avlasta dig, samtidigt som jag tycker organisationer är värd att bli mer känd. Kram Ellinor<3
    Vill tillägga att jag bara hört om Tilia i avsnittet med O-poden, men jag tycker verkligen det verkar som en riktig nödvändig och vettig organisation som ser till ungdomarnas behov. Så jag hoppas detta kan vara till hjälp, för dig men också alla som söker hjälp hos dig.

  30. Hej Ellinor. Vill först bara säga att det var väldigt bra skrivit, verkligen.

    Sen vill jag tipsa om företaget/välgörenhetsorganisationen Tilia (Obs! inte Telia! utan Tilia). Läste ditt inlägg om att jätte många vänder sig till dig för att dom mår dåligt, exempelvis på din kik, och tänkte att du kanske kan berätta om Tilia och på så vis hänvisa några av dom dit! Känner du till Tilia? Jag hörde om organisationen i ett avsnitt av o-podden, så jag skulle tipsa om att lyssna på det. I vilket fall, dom är till för ungdomar från 12år (om jag minns rätt) till 30år, som mår dåligt. Det som är bra är att man kan chatta med anställda (och utbildade) personer på Tilia och på så sätt få hjälp. Så jag tänkte att många av dom som vänder sig via chatt kanske kan vända sig till Tilia istället, om du skriver om det på bloggen.

    Hoppas du hängde med på vad jag menade. Så tips – kolla upp Tilia! Tänkte att det kunde avlasta dig, samtidigt som jag tycker organisationer är värd att bli mer känd. Kram Ellinor<3
    Vill tillägga att jag bara hört om Tilia i avsnittet med O-poden, men jag tycker verkligen det verkar som en riktig nödvändig och vettig organisation som ser till ungdomarnas behov. Så jag hoppas detta kan vara till hjälp, för dig men också alla som söker hjälp hos dig.

  31. Hej Ellinor! Jag lämnade en kommentar på din Instagram men vet inte om du ser det så skriver här istället. Gick precis in på din blogg för första gången, har dock följt dig på Instagram ett tag och SHIT vad glad jag blev! Jag är 15 år och 180 med väldigt små bröst, detta har jag haft enorma komplex över ett tag då jag alltid varit lång. Jag har nu varit inne på din blogg i över en timme och bara försökt suga i mig dina inspirerande ord, då jag kan känna igen mig i precis ALLT du skriver. Jag har precis som du fått väldigt mycket kommentarer (säkert inte illa menade från början, men som jag tagit illa upp av) både om min längd och min byst, och det har gjort att jag hatat min kropp otroligt mycket. Jag har precis som du också funderat på bröstoperation när jag blir 18 men efter att jag läst din blogg så känner jag faktiskt att jag kanske inte behöver göra den operationen, trots att jag fortfarande har enorma komplex. Om en vecka ska jag dessutom till Cypern och jag är så sjukt nervös för att visa mig i bikini, trots att jag vet att jag verkligen inte borde vara det… Jag vill dessutom ha klackar på niornas bal som är om några veckor men då alla sagt saker som ”Du kan ju inte ha klackar, då kommer du slå i taket” osv osv så har jag skämts så mycket att jag bestämt mig för att ha platta skor, trots att jag tycker klackar är dösnyggt! Jag har känt precis som du, Vrf ska man kommentera min längd när jag inte kan göra nåt åt den och Vrf ska man säga ”roliga” kommentarer om mina bröst när jag inte kan göra ett skvatt för att påverka det?? Jag har en lång väg kvar till att vara helt nöjd med min kropp men TACK för att du har satt ord på exakt allt jag har känt men inte kunnat prata om med någon, då ingen förstår och bara säger nåt i stil med att ”du kan ju bli modell, det är jättefint att vara lång” när jag själv inte tycker det. Fortsätt med det du gör för det hjälper mig och säkert många andra unga tjejer med samma problem, you go girl!!

  32. Hej Ellinor! Jag lämnade en kommentar på din Instagram men vet inte om du ser det så skriver här istället. Gick precis in på din blogg för första gången, har dock följt dig på Instagram ett tag och SHIT vad glad jag blev! Jag är 15 år och 180 med väldigt små bröst, detta har jag haft enorma komplex över ett tag då jag alltid varit lång. Jag har nu varit inne på din blogg i över en timme och bara försökt suga i mig dina inspirerande ord, då jag kan känna igen mig i precis ALLT du skriver. Jag har precis som du fått väldigt mycket kommentarer (säkert inte illa menade från början, men som jag tagit illa upp av) både om min längd och min byst, och det har gjort att jag hatat min kropp otroligt mycket. Jag har precis som du också funderat på bröstoperation när jag blir 18 men efter att jag läst din blogg så känner jag faktiskt att jag kanske inte behöver göra den operationen, trots att jag fortfarande har enorma komplex. Om en vecka ska jag dessutom till Cypern och jag är så sjukt nervös för att visa mig i bikini, trots att jag vet att jag verkligen inte borde vara det… Jag vill dessutom ha klackar på niornas bal som är om några veckor men då alla sagt saker som ”Du kan ju inte ha klackar, då kommer du slå i taket” osv osv så har jag skämts så mycket att jag bestämt mig för att ha platta skor, trots att jag tycker klackar är dösnyggt! Jag har känt precis som du, Vrf ska man kommentera min längd när jag inte kan göra nåt åt den och Vrf ska man säga ”roliga” kommentarer om mina bröst när jag inte kan göra ett skvatt för att påverka det?? Jag har en lång väg kvar till att vara helt nöjd med min kropp men TACK för att du har satt ord på exakt allt jag har känt men inte kunnat prata om med någon, då ingen förstår och bara säger nåt i stil med att ”du kan ju bli modell, det är jättefint att vara lång” när jag själv inte tycker det. Fortsätt med det du gör för det hjälper mig och säkert många andra unga tjejer med samma problem, you go girl!!

  33. Jag såg den både här och där!!!!!! TAAAACK!!!! Vi båda är kungar. Seriöst. Vi kickar ass. Låt aldrig någon trycka ner dig för hur du ser ut eller är som person. Det säger allt om dom, inte om dig. Stå på dig!! Massa love <3

  34. Jag såg den både här och där!!!!!! TAAAACK!!!! Vi båda är kungar. Seriöst. Vi kickar ass. Låt aldrig någon trycka ner dig för hur du ser ut eller är som person. Det säger allt om dom, inte om dig. Stå på dig!! Massa love <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det är så lätt att fly ifrån sina känslor

ellionorna
För det är så lätt att stå där med en hård sminkning och ett champagneglas i handen istället för att ligga hemma.
Det är så lätt att svepa drinkar för att stänga av alla känslor. Och det är så lätt att skratta på ett dansgolv med sina vänner istället för att gråta i sin ensamhet. Det är så jävla lätt. Nästan för lätt. Så man gör det jämt, ja så ofta man bara kan. Man fyller kalendern med saker att göra och vägrar låta det bli en lucka över, för man vet hur mycket den kommer dra ner en. Så man fortsätter att beställa in shotbrickor tills den dagen planerna blir inställda. Då ligger man där under täcket och allt man trängt undan kommer ikapp en. Där finns det ingen hand runt ens midja som distraherar, inga kompisar som får en att tänka på annat och ingen alkohol som dövar känslorna som skriker inuti. Så man tar sig själv i handen och tänker aldrig mer. Aldrig mer ska jag ligga hemma och må dåligt, för det är så lätt att istället stå där i den höga musiken och inte känna någonting alls.

  1. Fy va bra skriver och jag känner igen mig så mycket i det.
    Det är så sorligt att det är såhär… 🙁
    PS. Du är så jävla bra!

  2. Fy va bra skriver och jag känner igen mig så mycket i det.
    Det är så sorligt att det är såhär… 🙁
    PS. Du är så jävla bra!

  3. Hej Elinor! Har inte riktigt med inlägget att göra MEN det är såhär att jag letar som en galning efter ett par svarta kostymbyxor (hyfsat smala och sådär typ ankelkorta). Jag är också lång och undrar om du har koll på vart det finns? Tack för tipset om de svarta vida kostymbyxorna från ZARA förresten, älskar dom!! Kram

  4. Hej Elinor! Har inte riktigt med inlägget att göra MEN det är såhär att jag letar som en galning efter ett par svarta kostymbyxor (hyfsat smala och sådär typ ankelkorta). Jag är också lång och undrar om du har koll på vart det finns? Tack för tipset om de svarta vida kostymbyxorna från ZARA förresten, älskar dom!! Kram

  5. Ååååå va bra!!! Jag har ett par ifrån h&m någonstans här hemma som jag älskar (jag vet H&M vem hade tippat på det??) men annars vet jag faktiskt inte!! Letar också efter ett par nya då mina har töjt ut sig och fått fimpar på sig. Massa kramar

  6. Ååååå va bra!!! Jag har ett par ifrån h&m någonstans här hemma som jag älskar (jag vet H&M vem hade tippat på det??) men annars vet jag faktiskt inte!! Letar också efter ett par nya då mina har töjt ut sig och fått fimpar på sig. Massa kramar

  7. Ser upp till dig sjukt mycket för att du vågar skriva det ingen annan vågar, att du vågar visa att du inte är perfekt och att du vågar visa de icke- accepterade känslor. I detta tror jag att du hjälper otroligt många unga tjejer inklusive mig. Tack Ellinor för att det du gör!

  8. Ser upp till dig sjukt mycket för att du vågar skriva det ingen annan vågar, att du vågar visa att du inte är perfekt och att du vågar visa de icke- accepterade känslor. I detta tror jag att du hjälper otroligt många unga tjejer inklusive mig. Tack Ellinor för att det du gör!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi